Hejsan allihop.Jag har en liten undran.
Jag satt vid mitt tjärn,dit jag brukar gå för att komma i samklang med naturen och dess väsen.Men denna gången var stämningen helt annorlunda,det var inte tryggt och inte ens behagligt då jag aldrig upplevt det på denna plats tidigare blev jag mycket uppmärksam.Det kändes som om jag var iaktagen av någon som inte ville gott,jag lät det vara,då upplever jag ett väsen som jag aldrig träffat på förut,det började bete sig konstigt och det närmaste jag kan beskriva det med är att det betedde sig som dom gör inom vodoo när dom blir besatta.
Eftersom jag aldrig själv upplevt nått liknande undrar jag om det är någon här som haft likanande upplevelser?
:? :respect:

Hej.
Den första delen, alltså att en plats känns väldigt annorlunda, det har jag varit med om.
Den andra delen som du beskriver, harjag inte varit med om. Hur upplevde du väsendet som du tyckte verkade som om det kanaliserade en annan makt? Kan du beskriva mer?

Mikael P.

Det kändes för mig som ett helt främande väsen,jag kunde inte känna igen det som att jag träffat det tidigare.Allt var anorlunda,det är lite svårt att beskriva så jag får likna det med som om det öppnats en portal till helt andra väsen kanske i en annan dimension. Jag upplevde dom som onda och det speciella väsendets betende tolkade jag som besatt men vad vet jag med min begränsning.Tyvärr känner jag inte samma frid vid tanken att gå till mitt tjärn och hämta kraft och inspiration men det kommer jag ju att göra för att utforska men det får bli när jag kommit hem från järna.Om du kan ge mig nån form av förklaring Mikael så blir jag tacksam. :respect: :respect: :)

Hej.
Jag är försiktig med att använda ordet besatthet, just för att det väcker så många negativa associationer. Besatthet har en känsla av tvång över sig. Det kan vara rätt i en del fall men helt fel i andra. Vad ska man kalla det istället?

Låt mig berätta om en av mina erfarenheter. Jag sitter på en pub i Stockholm, där det är månadsmöte för allmänna och blandade hedningar av många olika sorter. Jag deltar i samtalet, men som ofta vid samtal på pubar, så dricks det en del öl. Och dricker man öl så blir man ju....kissnödig.

Jag spetsar alltså mina andliga öron medan jag går ut på toaletten, som ligger precis i anslutning till rummet där vi sitter, kring några bord. Jag hör varje röst unikt och speciellt. Där jag korsar gränsen för rummet, förändras en av rösterna på ett ytterst märkligt sätt. Det är en kvinnas späda röst som plötsligt förändras till något dovt, grovt och raspigt, som närmast hör hemma i en dålig skräckfilm.

Jag hör det hela och nackhåren reser sig på mig. Jag går tillbaka, efter utfört värv, och då jag kommer in i rummet, ändrar sig rösten tillbaka till den väna kvinnorösten igen. Jag sitter alldeles bredvid kvinnan, och jag upplever det som väldigt otrevligt, ja närmast hotfullt. Så med en krystad förklaring, lämnar jag sällskapet så gott som omedelbums.

Jag har frågat flera andliga förståsigpåare om det som inträffade, men jag har inte fått speciellt bra svar. Men jag TROR själv att det är frågan om just en besatthet, men jag TROR också att den är frivillig.

Men hur är det med våra egna "besattheter"? Vi tar ju ofta in andar i våra kroppar som schamaner. Även om vi kallar dem fylgior eller vårdar. Jag har sett det flera gånger, och upplevt det flera gånger, utan att se elelr uppleva det som något ondskefullt. Även om det har varit nog så våldsamt i sina uttryck och nog så utmanande.

Men jag har aldrig upplevt att en okroppslig makt besätter en annan okroppslig makt. Jag har vare sig hört talas om det eller upplevt det. Det verkar som om besatthet kräver levande varelser. Människor, djur, träd, stenar, knivar, smycken, ja allt som är fysiskt och som har en egen ande. Så nej, jag har egentligen inget att säga, mer än att jag vill visa på något annat och ge det en sorts perspektiv. Är du verkligen säker på att det är frågan om en makt som besätter en annan makt? Eller är det något som kommit till platsen, som "kört iväg" det som funnits där tidigare? Eller har du något med dig själv?

Ja som du förstår, så har ditt förtydligande inte hjälpt mig speciellt mycket, men eftersom jag inte har något svar, vill jag gärna höra mer.

Mikael P.

Jag har mött otrevliga väsen, både i skogen och i det shamanska resandet.
Inte speciellt ofta, ska jag tillägga, men de gånger jag mött dem har de varit väldigt ... ja vad ska man säga... det är fel att säga hotfulla, men något åt det hållet. Min självbevarelsedrift har reagerat och jag har lämnat området, utan att ha blivit konfronterad.

Några var lysande rödögda och vaktade en nedgång till undervärlden, som jag hade tänkt prova för att göra ett jobb angående min barndom, men nej... det var inte möjligt. Nu har jag så god kontakt med mitt kraftdjur, så jag har haft full tillit i situationerna, men de här upplevelserna har låtit mig förstå, att det finns väsen som man inte ska ha med att göra.

Jag har också varit med om att en fysisk person, utövat shamansk magisk kraft mot mig och där kom det också otrevligheter.


Min vägledning ang. den här delen av shamanismen, har jag bl.a. fått av Staffan Ljung och det är att ha 110% fokus och intention, i allt man gör. Då hamnar man sällan fel eller i otrevligheter.

Nu var det ju inte så gott för dig, när du gick till din "eget ställe", men kanske du finner något ang. dina egna tankar eller syfte, som kan förklara varför det här kom in?

Jag tror nu med lite distans till händelsen att det var några främmande väsen.För precis som du säger Mikael hur kan ett väsen besätta ett annat väsen.Nej den hade bara ett betende som jag tolkade in besatthet i,tror jag iaf.Men ett konstigt beteende var det,har aldrig varit med om nått liknande under hela livet man kan ju undra var det kom ifrån och varför just dit,just då.Kanske att jag helt enkelt skulle trääffa denna varelse varesig det var trevligt eller inte men jag klänner mig inte längre stt dugg tveksam att gå dit igen.Så så fort jag kommer hem från Järna ska jag gå dit och är den då där så tar jag mig en liten pratstund med den och ber den förklara. :sly: :lol: :respect:

Hej
Det är bra att konfrontera sina rädslor och antipatier. OFTAST är det så.
Många gånger är det som verkar hotfullt eller svårt, faktiskt det som lär oss mest.
Var försiktig och lyhörd, och om det känns fel, lämna platsen, låt inte stolthet tvinga dig kvar.

Mikael P.

Jag håller med dig helt och hållet Mikael.Och jag har stor respekt och om jag inte är välkommen tackar jag för mig och går men jag är lite envis också så jag kommer att gå tillbaka isåfall för att se om det skett någon förändring. :respect: :respect: