Hej alla vänner.Jag undrar om det är någon här som känner till vanatro?Riter seder mm.Och vad som skiljer den ifrån asatron.Likaså om den ingår i den forna seden. :? :rolleyes:

Hej!

Jag själv kan och vet inte så mycket.

Men jag tänkte tipsa om en sajt som kanske kan vara dig till någon nytta;
Moder Jord

Mvh/Sara

Hej.
Asar = namnet på den ena gudaätten i den gamla religionen. Där ingår Tor, Oden, Frigga, Siv, osv.
Vaner = namnet på den andra gudaätten i den gamla religionen. Där ingår Freja, Frej, Njord, osv.

Både asatro och vanatro är moderna begrepp. I äldre tider skiljde man inte på dessa två, eftersom de båda ätterna var helt klart en del av religionen. Som även andra andliga makter ingick i, som rådare, vättar, alver.

Vad som verkar varit vanligt för 1000 år sedan, var att man hade närmare band med en viss gud/gudinna, och det kunde vara både asar och vaner. Det var alltså inte så vattentäta skott mellan olika inriktningar, som det verkar idag med moderna begrepp.

Mikael P.

Har jag alltså fått det helt om bakfoten när jag trodde att vanerna var innan asarna och att efter asarna kommit det blev en mix mellan de bägge :/

Det finns de som anser att Asarna kom någonstans ifrån närheten med Turkiet eller Asien och att Odin skulle varit en andlig mästare som tog sina lärjungar på sök efter nya land, samt att Vanerna antingen fanns här när de kom eller att de fanns någonstans längs vägen hit. Alltså inte överens med skapelsemyten i Asatron. Tacksam om någon vill förklara detta ytterligare.?

Mvh Sebastian

Tack för svaren mina vänner.Ville bara tillägga att jag faktiskt hade en bok hemma som ger svar på alla mina frågor och som jag varmt kan rekomendera.Den heter:Jordens moder i norden av Birgitta Onsell :rolleyes:

Hej.
Om vi ser på detta rent historiskt/vtenskapligt, så kan vi klart och tydligt se att både asar och vaner är en helt integrerad del av den forna religionen på 1000-talet.

Att de första människorna på den skandinaviska halvön vare sig trodde på asar eller vaner, kan vi nog sluta oss till, eftersom vi numera vet helt säkert att de allra tidigaste människorna i Skandinavien var Cro Magnon från före istiden. Här skulle vi möjligen kunna hitta uppfattningar om modergudinnan, men inte vanerna.

Åtminstonde sedan istiden har samerna funnits i landet, efter den isfria havskusterna i form av Komsa-kulturen, som vad jag förstår har bevisad genetisk koppling till nuvarande samer.

Uppfattningen att asatron kom på 400-talet till Skandinavien är en äldre historisk hypotes, som helt enkelt motbevisats med modernare dateringsteknik kring arkeologi. Man hade också uppfattningen att runorna var från 400-talet tillsammans med Odenskulten, osv. Flera olika forskare trodde det, för man hade en uppfattning som i korthet bestod i att allt kom från någon annan plats, det kunde inte uppstå spontant. Allt skulle förklaras utifrån ett ursprung och hur det vandrat över jordytan.

Genanalys har kullkastat många teorier om "invaderande" folk, moderna dateringsteorier förklarar inget i sig, men de används som en sorts måttstock på om en hypotes kan stämma överhuvudtaget.

Mikael P

Det var det här jag letade efter.
Tack för förklaringen.

Mvh Sebastian

Ideen med at Odin kom fra Turkiet blev nog introduserat av Snorre Sturlason i Snorre Eddans Gylfaginning. Det är inte en historisk korrekt text, eftersom den blev skrivit ner baserad på Den Eldre Eddan. Snorre skrev texten i ett krsitent perspektiv, och kunde inte hävda att Guderna faktisk fanns i Åsgård. Det fanns tross allt kun en Gud! Så han beskrev Asarna som utvandrande kunger från Asien, som var en vanlig metod på den tiden.

Snorre Eddan er dog utan alla dom kristne demoniseringar som man skulle förventa. Nån hävdar ochså at Snorre var en döljd Asatruare på grund av detta ;)

Hej.
Med all sannolikhet var INTE Snorre en dold asatroende. DÄREMOT högaktade han sina förfäder och kunde inte se det som att de trodde på demoner och djävlar. Möjligen att de inte hade hela sanningen. Han hade också ett uttalat syfte att bevara det klassiska skaldskapet, och för att göra detta, var det nödvändigt att förstå de gamla myterna, sagorna och Eddorna.

Sen är det dessutom väldigt svårt att byta ut alltför mycket av texter som här i versform, det syns på en gång för det blir ett avbrott i reglerna för hur verser ska skrivas efter alla konstens regler. Det är ju inte fria vesmått vi talar om, utan 102 helt särskilda och unika versmått med väldigt strikta regler för hur de ska skrivas.

Vad Snorre däremot har gjort, BEVISLIGEN är att inte ta med vissa myter i Eddan. Vi hittar spår efter flera myter kring gudinnorna i skaldediktningen, och de myterna finns inte kvar, bevarade. Just inom det religiöst/andliga livet var kvinnorna högt skattade under vikingatiden och tidigare. Det betyder att vikingatiden FRAMSTÅR mer manligt orienterad, än vad den egentligen var.
Detta är förhållanden som till exempel Birgitta Onsell helt missat.

Liknande förhållanden uppträdde också inom den samiska religionen. Det kvinnliga perspektivet inom religionen förbigicks av kristna missionärer, och det som de beskrev var bara de manliga noidernas verksamhet och stenar. De såg helt enkelt inte den kvinnliga religiositeten.

Mikael P

Har jag alltså förstått rätt att asar och vaner var här samtidigt och att det således aldrig förekommit något krig mellan dessa bägge utan att dom däremot har samarbetat.Var det isåfall två klaner eller varför skiljer man på asar och vaner.
:?

Den poetiska Eddan beskriver i Völvuspá ett krig mellan vaner och asar:

"21.
Det är den första folkstrid jag minns,
då de på spjutuddar spetsade Gullveig,
brände henne i Hars hall inne,
tre gånger brände de den tre gånger födda.

22.
Hon kallades Heid då i husen hon kom,
spåkloka völva, åt spön gav hon trollmakt:
hon sejdade vettlöst evar hon kunde,
var alltid till fägnad för onda kvinnor.

23.
Makterna satte sig att samfällt rådslå,
heliga gudar grunnade på detta:
borde asarna böter gälda
eller alla gudar enas om sakbot?

24.
Odin kastade uddjärn i flocken:
det var den första folkstrid i världen;
asaborgens brädhägn bröts ned,
fram gingo vanerna på fältet med galder."

Så långt tycker jag det är tydligt att det handlar om vanakriget, men jag har svårt att avgöra var den delen avslutas. Jag hittar inget tydligt slut, och nästa två verser verkar kunna handla om något annat?:

"25.
Makterna satte sig att samfällt rådslå,
heliga gudar grunnade på detta:
vem har med svek sudlat luften
och givit Ods mö åt jätteätten?

26.
Blott Tor slog till, trängd av vrede -
han sitter sällan still då slikt han spörjer -
då brötos eder, ord och löften,
alla deras mäktiga inbördes avtal."


Min tolkning:

Stridigheterna började med Gullveig, en ond völva som sejdade vettlöst. Asarna spetsade henne på spjut för att sedan bränna henne tre gånger, men hon återföddes varje gång.
Jag har läst på andra håll att hon var av vanasläkte, men var det kommer ifrån vet jag inte.

Jag har även hört att det var vanerna som höll rådslaget om asarnas straff, men har inte heller hittat någon tydlig källa till det.

Hursomhelst verkar inte domen hunnit falla, då asarna startade krig mot vanerna. Den vanligaste tolkning jag har hört är att de till slut tröttnade och slöt fred. Jag är inte påläst på Snorres Edda, men där ska det iallafall stå att i samband med freden skickade asarna Mimer och Höner till vanaheim, och fick i utbyte Njord och Frej, kanske även Freja.
Jag tycker däremot att det i den poetiska Eddan faktiskt låter som att vanerna vann striden, tack vare sin trollkunnighet.


Wikipedia om Vanakriget


Att man skiljer på asar och vaner är, som jag har förstått det, att de är olika släkten, och bor i olika världar. De vaner som namnges i myterna är kopplade till fruktbarhet, och känns för mig mer fredsliga än de ganska krigiska asarna.


/Svartrot

Tack för upplysningen. Nu tycker jag mig veta lite mer och det var en bra länk till wikipedia där. Tänk jag har inte ens tänkt på att tiytta där :$ :lol: :respect: :respect: :rolleyes:

Det kan vara lätt att glömma att den konflikt och krig som myten förtäljer har en fortsättning vilket ju är att Vaner och Asar sluts samman!

Utifrån detta kommer Kvasir, den visaste av alla väsen och sedan från blodet efter att rvå dvärgar slår ihjäl Kvasir så skapar de Skaldemjödet.

Skall låta konflikten råda i oss eller se att storvisdom kommer från att sluta fred?

Att det blev fred tillslut råder väl inget tvivel om, det pågår ju inget krig emellan dem senare. Men hittar du någon källa som beskriver fredsbildandet? Det vore kul att läsa!

Jag har också hört myten om Kvasir, men inte hittat källan till den heller. Är det kanske från Snorres Edda? Och i såfall, var? Jag är som sagt inte så påläst på Snorre.


Jag brukar tolka och gissa mig fram till att de relativt fridfulla vanerna snabbt avslutade striden, och därigenom både återställde freden och gav asarna sitt straff.
Asarna slapp sin böter, men till vilket pris? Kanske hade det varit visare att invänta sin dom, än att förhastat starta en strid där man troligtvis förlorade mer?
Eller: Ett försök att fly från konsekvenserna av sitt handlande kan istället leda till onödigt stora konsekvenser.

Men det är bara baserat på de verser från poetiska Eddan som jag skrev i förra inlägget... Det vore som sagt kul att läsa på lite mer!