Inatt drömde jag väldigt livliga drömmar, var nog medveten om att jag drömde för jag njöt av det och hade ordentligt roligt, var ute och tältade med flickvännen

men så försvann allt och jag befann mej i knäet på en stor man, jag var som en 3 åring stor i jämnförelse med honom.

han höll ena handen på ryggen, och den andra förde han långsamt närmare min bröstkorg, när han gjorde detta kände jag av mitt hjärta väldigt tydligt.

jag kände och hörde hur det slog inom mej, när handen kom närmare, blev slagen långsammare och långsammare och jag kännde att jag fick tyngre och tyngre att andas.

jag kännde helt enkelt hur jag sakta dog, jag visste det, det var ingen dröm jag höll på att dö.

när handen nådde min bröstkorg hörde jag inte hjärtat längre och jag kunnde inte ta ett enda andetag.

det blev mörkt och jag vaknade upp av att jag tog ett jättestort andetag.

detta har bekymmrat mina tankar under den gågna dagen, så jag gjorde en resa och bad mitt kraftdjur att ta mej till denna gigantiska man.

väl framme frågade jag varför mannen stannat mitt hjärta, och vem han var, han svarade att han själv var en medicinman/trollkarl och att han inte stoppat hjärtat utan tvärtom hindrat det från att stanna.

jag frågade varför han gjorde så och fick svaret han gjort det på inrådan av sina egna kraftdjur.

sen tog han fram någon olja som han smorde in mej i, och än senare tog han fram en stor kniv och skar upp mej och började rota i mitt innre, samtidigt som han småpratade med mej om livet och meningen med att shamanisera. efter en lång stund sydde han igop mej och skickade hem mej.

ja jag själv har inga mer kommentarer,

Hur har du det med tvivlet efter den här drömmen och resan?

Har dessa upplevelser fått dig att tänka/känna/se/uppleva något annat än vad du är van vid?

Nyfiken i en strut...

(När jag själv "dött" i drömmar eller resor brukar det kännas annorlunda efteråt på något vis.)

jag har dött tidigare i drömmar, dom har huggit ihjäl mej med bajonetter och skjutit mej i huvudet

dom har sprängt mej i luften och kastat mej ut för stup

men skillnaden är att jag inte slugiltigt dött då, jag har inte kännt något i de drömmarna, det enda som hänt är att jag bara tappar förmågan att röra mej, sen ligger jag där å tar emot stryk tills jag vaknar

och jag är så säker som man bara kan vara på att detta inte var en dröm, vad det än var så var det inte en dröm, när jag vaknade känndes det som jag höll på att kvävas.

om jag hört min egna historia för någon vecka sedan så hade jag avfärdat den som en enda stor egotripp, påhittad för att underlätta livets frågeställningar.

de var ingen egotripp.. de var jättehemskt att känna hur hjärtat slutade slå och hur man kippade efter luft, för att slutligen inte orka och sen blev det bara svart.

tvivlen är borta tills vidare, (människan har kort minne) men frågan står kvar vad jag kan ha för nytta av mina erfarenheter, målet för mej är att kunna hjälpa andra, men hur?

Även i vanliga drömmar så betyder att dö att genomgå stora inre förändringar. Det gamla dör och från detta sprirar något nytt iom återfödseln. Att det samtidigt kändes så svårt och traumatiskt skulle jag tro innebär att du också håller på att ta dig igenom en svår känslomässig tid.

Ett mer nyanserat sätt att se på det är att helt enkelt föreställa sig att du upplever stora tumultartade saker i ditt liv, och att du nu får hjälp med att ta dig igenom det.

Men jag hade inte gått för hårt in och försökt tolka det här om det hänt mig själv, så vida inte symboliken och temat kan spåras upprepade gånger i andra drömmar, resor eller upplevelser? Ibland är en dröm endast en dröm. :)


Btw, flyttar tråden till drömmar och drömarbete forumet. Tråden är ju föremål för en tolkning av en dröm. :)