Usch, jag känner mig fånig men kastar ut en lina och hoppas nån har något svar eller åtminstone känner igen det.

Många gånger när jag bara vandrar runt utan att tänka på något alls har jag konversationer i huvudet, snabbglimtar i ett liv som inte är mitt.

Härom dagen hade jag en sån dialog, jag förklarade för mitt barn (som jag inte har!) att man inte får skratta åt eller håna de som har det sämre stället - för jag och min dotters far hade själva inte haft det så lätt alla gånger. Och att de flesta hamnar i sådana situationer någon gång i sitt liv. Till saken hör att den här dialogen skedde på engelska, sittandes med flickan i mitt knä ute på en veranda. (..medan jag går med hunden vid sidan ner mot affären..)

Långt ifrån första gången, och troligen inte sista heller... och som vanligt fick jag på kvällen ett mordiskt migränanfall. Mamma kallar det för "häxsjukan", det känns ungefär som om något försöker slita sig loss - huvudet spränger, man kräks, fryser och svettar om vart annat men man kan Inte vara stilla. Det enda som hjälper för mig är att gå fram och tillbaka i en rak linje och kasta mig runt åt höger. Det kommer bara efter sådana här lustiga "dagdrömmar" som jag inte styr.

Flera gånger har de här dagdrömmarna blivit sanning - flera år senare. Men en-två dagar efteråt mår jag så otroligt dåligt, är ledsen och fryser.

Jag håller då och då ridlektioner och nästan varje lektion så förklarar jag ett samband, eller en kommunikationsbrist JAG inte ser. Orden trillar ut ur munnen på mig utan att jag fattar vad jag själv får saker och ting ifrån.

Är jag ensam med sånt här? Är jag Bara knäpp eller är jag fullkomligt normal?

Måste man välja mellan helt knäpp och fullkomligt normal? I så fall är de flesta här nog helt knäppa, åtminstone om definitionen av att vara knäpp är att ha samtal med icke-fysiska entiteter. Men man kan ju vara fullkomligt normalt onormal. Vilket nog är bättre än att vara onormalt normal.

Halvt knäpp,
urdjur

P.S. Nä, du är inte ensam. Jag har föreläst för hela skolklasser jag inte har. Senast gick jag runt i hemmet och hade en konversation med en då okänd publik, som sedan uppspelade sig för en vän på ett flygplan, som om det varit en pusselbit jag jobbat på som skulle läggas där. Har dock ingen aning om varför du får migränen - beklagar. D.S.

Migränen kan jag leva med.. det är mest den där känslan av att jag inte styr dom där dagdrömmarna och den sjuka apdryga sorgen som kommer dagen/dagarna efteråt.

Brukar skämta om att jag är trött på att ha rätt, att jag Någon j*vla gång vill bli överbevisad. Att dagdrömmarna ska ha Fel. (just den jag berättat om här vette katten om den tänker bli riktig iofs. Känns knappast så eftersom min pojkvän är i allra högsta grad svensk och knappast lär lämna det här landet under den här livstiden iaf)

vet inte vad jag vill uppnå riktigt med att skriva här egentligen... kanske få någon form av råd, kunskap, något. Är väl kanske lite överdrivet känslig och förvirrad idag eftersom jag är kvar i den där sorgeperioden efteråt fortfarande.

Kära Baltazar,

jag känner så väl igen mig i den där rådlösheten, och att man tror att svaren kan finnas... tja, varsomhelst. På internet t.ex.

Men om jag skulle ge dig ett gott råd och dela med mig av min erfarenhet så är det så att svaret inte finns här. Inte ens här på detta eminenta forum.

När man känner sådär har jag funnit det bäst att återvända till det enkla. Stäng av datorn. Stäng av hjärnan. Andas. Slå dig ner i en stol. Tänd ett ljus om du vill, gör det. Och släpp det - bara sådär. Andas ut och andas in.

I fem minuter behöver du inte göra något annat mer än att andas ut och andas in. Det räcker så bra - resten kan vänta. Stäng av datorn, gå och gör det, och gå och lägg dig sen. Det ska jag göra nu. Vi hörs kanske en annan gång.

Tack för dina ord :)

jo, jag ska göra precis det tänkte jag.. ska bara ut med hunden en sista liten runda och tja... :respect: tack.

Hej.
Jo jag har nog presis samma erfarenhet. Alltså att diskutera med folk i huvudet, som "inte finns". Dessa diskussioner har lärt mig en otrolig mängd saker. Det jag sprider omkring mig på diverse diskussionssidor är bara en liten del av allt detta.

Precis som du verkar känna, trodde jag nog att jag inte var riktigt navlad. Men med tiden skaffade jag mig ett helt annat sätt att se detta med normalitet. Om det egentligen är mer rätt eller fel, hör inte hit, men det fungerade för mig.

Jag såg det som att jag var helt och fullständigt kapabel att hantera ett ansvarsfullt liv. Jag kunde sköta ett komplext och krävande arbete, sköta min egen hälsa, min ekonomi, mina förhållanden, ja överhuvudtaget fungera bra i samhället. Om jag då såg en och annan "gnurgla" spelade ju inte så stor roll.

Med andra ord, vad du än ser eller hör, så VET ju du ändå vad som hör till denna verklighet och vad som hör till andra verkligheter, även om de så att säga finns samtidigt i just din verklighet. Och eftersom du "vet" det, så är det egentligen inget problem.

Så det gäller på ett sätt att se det hela som något ganska normalt. (Det är inte jätte-ovanligt, faktiskt!). Man behöver inte se det som en sjukdom, eller förtränga det, eller tro att man ska frälsa hela världen med det, eller liknande ego-insnöingar.

Se det hela som om det är en verklighet, precis som vilken annan verklighet också. Alltså den andliga dimensionen är en dimension, som vilken annan dimension som helst. Viktig, javisst, men trots allt också en del av verkligheten. "The truth is out there", som det sas i TV-serien.

För jag hade också problem med en sorts migrän. Det är intressant att din mor(?) kallade det häxsjukan. Vad kommer det ifrån?

En av mina tidigaste andliga lärare, sa att jag tryckte upp spänningen i huvudet, och att jag helt enkelt skulle låta bli med det, så försvann migränen. Han hade ett sätt att uttrycka sig på, som gjorde saker till så "självklara". Alltså "det är BARA att". Fast BARA var kanske inte så bara. Det finns massor som han gjorde som jag fortfarande inte klarar av, efter 25 år.

Hur som helst, denna typ av migrän kan bero på brist på avspänning. Och då talar jag inte om fysisk spänning eller återhållen andning eller liknande. Jag talar om en djupare liggande ANDLIG anspänning, som är lite knepigare att komma åt, eftersom det inte finns några spända muskler att använda som återkoppling på om avspänningen fungerar.

Men kroppslig avspänning och andlig avspänning har en viss koppling till varandra. Lär du dig att använda kropppslig DJUP-avslappning, så kan du relativt lätt överföra det kunnandet till en andlig djupavslappning, som i sin tur är det förebyggande medlet mot migrän, åtminstonde av den typen som jag hade.

Alltså själva uppfattningen om att du kanske är knäpp, kan åstadkomma andlig spänning hos dig själv. Själva INSNÖANDET på din egen uppfattning om din egen brist på normalitet kan åstadkomma denna typ av migrän. De som har den förmågan du har, har ju ofta en spontan förmåga till stark koncentration på olika saker. Det är denna koncentrationsförmåga som inte är riktigt kontrollerad av dig själv, den är som en NÄSTAN dresserad hund, som helt plötsligt får för sig att hoppa upp på skrivbordet och sätta igång och tugga i sig en kulspetspenna.

Annars fungerar SPRIT bra. Men det har ju sina risker. Hårt arbete, dvs att helt förlora sig i andra arbetsuppgifter, ja ren arbetsnarkomani kan också fungera undertryckande. Dåliga filmer på DVD, med jordnötter och öl, är också bra.

Personligen så kom allt detta också att åstadkomma att jag hade svårt med folk. Jag undvek helst folksamlingar. Jag hade svårt att bo i miljonprogramsförorten Hallunda, med alla krokiga existenser som fanns där.

Jag flyttade därför till en gammal sommarstuga, som jag började renovera. Med tiden flyttade det in mer och mer folk där, mer och mer rika människor med uppbyggandet av swimminpool och stora designade villor. Det var precis lika skruvat som Hallunda, same, same, but different!

Så det blev för mycket sprit, för mycket arbete och för mycket avskärmande magi. Det fungerade, SÅDÄR. Men det är ju faktum, det är inte alltid man har möjlighet att ta till den bästa lösningen, den är kanske inte tillgänglig för en själv. Till exempel så är det ju inte säkert att man kan utföra en bra skyddsmagi, om man inte alls är KAPABEL att utföra skyddsmagi. Allt måste ju utgå ifrån ens egna resurser. Till slut resulterade det ändå i att jag var tvungen att flytta.

Hoppas du har någon hjälp av det skrivna:

Mikael P

Hej!

Vad lustigt! Jag har ungfär 3-4 gånger i mitt liv helt plötsligt när jag har varit ensam börjat prata. Utan att jag har tagit något som helst beslut om det, och jag har först efteråt reflekterat över vad jag sade. Altså orden föregicks inte av någon som helst tankeverksamhet. Och alla gånger har det varit just på engelska! Jag har ingen som helst aning om varför, det är jättekonstigt!

Har egentligen inget annat att tillföra, inga råd till dig eller så. Men jag reagerade på att du skrev att din dialog var på engelska. Är den alltid det?

Det är ingen ide´ att försöka döva dig själv...det kommer när det vill ändå. Jag mår åxå asdåligt när jag vet att saker jag `ser´ kommer att hända och det händer oavsett hur mycket du än dricker!!!!
Jag mår dåligt i flera dagar speciellt när det är hemska grejer...
Du säger du hör röster i huvudet....jag kan konversera med hästar...genom tankeverksamhet...Hur kul tror du det är när man smörjer in sin vän med salva för att lindra och man hör henne säga -AJ!!! i huvudet...och jag vet att det var hon som sa det...för vi var själva i stallet...där trodde jag att jag skulle vara snäll så gjorde det ont i stället...och jag lovar ,det var hon som sa aj....
Nej sprit hjälper inte...
Det kan ju vara så att din själ lever 2 liv...du är här men din själ är någon annanstans...Typ du har levt ett tidigare liv...Nicita

Ibland efter 'hårt arbete' kan jag få jätteont i huvudet.. Jag vet inte vad ni tänker om chakror och liknande, här på shamanforumet.. Men efter att ha lärt mig stänga dem så kunde jag bli av med huvudvärken. Att öppna och stänga sig, ha någorlunda kontroll över vart man sänder och vad/när man hör och ser, gör väldigt mycket..
Visst öppnar man spontant upp här och där eller stänger ner, men LITE kontroll kan man ha, åtminstone så att man slipper huvudvärk.
Och när man öppnar efter att ha varit stängd nån/någon vecka så är man väldigt skärpt, det är skönt för ögonen att få vila då och då.. Man behöver inte se allt - man behöver inte prata med vartenda spöke som flyger förbi, eller känna hur brevbäraren mår.

Jag läste på ett annat forum några teorier om trans, eller meditation var det nog snarare - när man gör något väldigt invant och är lite bortkopplad - tex som du berättar, är ute med hunden, så hamnar man ibland i ett slags meditativt tillstånd. Kanske är det så, att 'ditt öga' tar sig en tur så snart det kan, kastar sig loss, du kanske drömmer mycket och överhuvudtaget vistas mycket 'ute på tur' i drömvärlden?
Att du mår dåligt efteråt kan ju handla just om den ansträngning det är att göra en spontan resa, vara i två världar samtidigt, det blir väl jätteurladdat.. Jobbigt låter det som iallafall..