I filmen The Fountain får vi följa ett manligt och kvinnligt andeväsen på deras resa i tre inkarnationer:

*1500-talet: Som Spaniens drottning resp. en conquistador som arbetar på hennes uppdrag för att finna Livets Träd (beläget i Mayariket) och föra tillbaka dess sav till henne, i syfte att göra henne odödlig och rädda henne undan inkvisitionen.

*2000-talet: Som cancersjuk men fridfull läkarhustru resp. cancerforskare som desperat söker en bot (bland sydamerikanska träd, händelsevis) som ska rädda henne undan döden.

*2500-talet: Som träd eller dryad (måste ses för att begripas) resp. schaman på färd genom den inre och yttre rymden i en astralbubbla, på väg mot Xibalba, Mayakulturens döds- och himmelrike. Även här är det bråttom, eftersom schamanen vet att trädet är döende och fortfarande tror att han måste hinna till Xibalba innan hon dör för att kunna rädda henne undan döden.

Handlingarna är kopplade med och påverkas av varandra - ja detta är en subtil men stor poäng med filmen; att Alltiden förenar Dåtid, Samtid och Framtid, så att insikt i en inkarnation kan skapa öppningar i övriga, även om de s.a.s. redan inträffat.

Sålunda börjar filmen med att vi ser läkarhustrun påbörja en handskriven berättelse som ska komma att bli en omedveten biografi över conquistadorens liv. Samtidigt upplever schamanen händelser ur conquistadorens liv i en meditation, och han blir också besvärad av läkarhustrun som kommer på besök i hans astralbubbla. Till slut bestämmer han sig för att lita på henne och färdas, aktivt och villigt, tillbaka till sina tidigare karmiska brottsplatser för att ta itu med vad han ännu inte insett. För att fullborda sin resa innan den förestående återintegrationen med Universum. Detta är filmens motto eller valspråk: "Finish it."

Detta är en otrolig film, kanske den film som betytt mest för mig i mitt liv hittills. Den får mig att skratta, gråta och känna sällhet. Den är dramatisk, romantisk, episk, religiöst och partipolitiskt obunden och allt man kan tänka sig. Jag rekommenderar den nästan onödigt varmt till allt och alla, men jag tror detta forums medlemmar har större möjligheter att tillgodogöra sig filmens hela budskap än de flesta.

Vill ni se en trailer (som visserligen inte gör filmen rättvisa) kan ni t.ex. se denna:
http://youtube.com/watch?v=YM_NF8ZpqyE&feature=related

Känn er fullkomligt fria att använda denna tråd att kommentera den, om/när ni sett den.

Jag älskade den här filmen.
Fast jag tolkar den lite annorlunda.
Det är samma sak som händer samtidigt, (inte 15,20,25hundratalen)
killen frigör sig från sina jordliga band (fru, arbete, ambition)
för att nå upplysning (livsträdet, skålen, kläderna, representerar buddhism)

Bra film, vacker film.

Jag har nyss sett denna film och ja, den berörde mig också. Först och främst var den otroligt vacker och stämningsfull. Väldigt annorllunda nuförtiden då allt ska vara snabba klipp med pangpang och ytlighet...

Både Hugh Jackman och Rachel Weisz gör bra prestationer i filmen, även om jag visste att dom var bra skådisar så visar dom det verkligen här!

Jag har inte processat filmen klart än, men min tanke var att saker och ting inte hände kronologiskt utan att de som hände var som en tidsresa. Frågan är om mannen färdades bakåt i tiden eller huller om buller... Eller om det ens går att säga vad som hände först.

Han var ju den som skapade trädet till att börja med, i och med att han letade efter det...och dog samtidigt med trädet?

Jag vet inte, detta med döden var väldigt intressant. Död som ger liv, död och utveckling... Hmm, många tankar.