Midsommar har för mig en hednisk bakgrund, en fest för sommaren, solen, fruktbarhet. Det har alltid känts som en "häxig" fest, där magi ligger i luften och älvor dansar om natten...

Vad känner ni om midsommarafton? Har ni upplevt något speciellt under denna tid? Finns det extra kraftfull magi under denna helg? :)

Fylla och slagsmål ! , det är så jag kan summera mina upplevelser från midsommaraftnar. Som tur är har dessa 30-40 gamla och suddiga minnena börjat tyna bort,för att ersättas av betydligt klarare upplevelser . Den här midsommarafton lät jag mig beröras i sinnet av färska bilder fån Stonehenge , där min ständige följeslagare befann sig .

Men av det totala intrycket från de bilder som skickades (genom cybern) därifrån kan sägas ,- skönt att vara på hemmaplan.

Leve tekniken !

Skogshuggarn

Ja, många upplever Midsommarfirandet som fylla o slagsmål men så behöver det inte vara. Det är en mycket starkt hednisk högtid.

Bilden är ifrån Fröjdeblotet som Sylvia och jag organiserade i Järna på Sommarsolståndet 2008.

Må väl,

Skalleponken

Här är länken till de andra bilderna:Fröjdeblot med Asatrosamfundet i Järna 2008

Tack för vackra bilder Per!

Det där är jag Järna (ha ha...) med om nästa år!

Mvh, T :respect:

Vad trevligt det ser ut på bilderna :)

Som barn på 60-talet och upp till de första tonåren på 70-talet (då jag tvingades vara barnvakt till min syrra = bra teknik att hålla en hemma), var midsommaraftonen en absolut magisk kväll/natt för mig. Jag var som sagt ensam hemma med lillsyrran som gick och la sig vid åtta-tiden och så hade jag hela kvällen/natten för mig själv. Jippi! Var ofta ute i skogen, som gränsade till mina föräldrars hus på den tiden och upplevde saker (skogsväsen m.m.) och ofta tecknade jag mina upplevelser. Fantasier kallades det på den tiden. ;)

Sedan vet jag inte alls... har inga midsommarminnen alls från 15-års åldern tills jag passerat 20 (och det beror INTE på grovt supande, ska jag väl tillägga ;) ). Sedan har jag umgåtts på "vanligt folk"s villkor och det magiska har varit något absolut privat, som jag kunnat touch:a på hemväg från festen eller så där... lite synd...

På senare år har det allt som oftast, varit någon friluftsaktivitet som kanoting och då blir det på ett annat sätt och man kan också lättare "lura" med "vanligt folk" in i den magiska aftonen vid eldens sprakande, ute i naturen. För så är det - de människor som jag älskar allra mest, är inte intresserad av trädandar, väsen och sånt. Att umgås med dem, kanske står för balansen mitt liv... kanske, kanske... who knows?