hejsan, jag är ganska ny.
men den här frågan har jag ställt mig själv många gånger, varför bär andarna det kläder de har? bär de de det dör i, eller kan de byta? men i så fall borde de ju kunna ändra skepnad helt och hållet och ändra sig till stora planeter,små myror eller kanske en känd död människa.
väldigt glad på svar på denna fråga :) :respect:

Jag är lite nyfiken på vad det har för betydelse? Jag vet inte, men själv lägger jag hellre min energi och vad lilla tankeverksamhet jag har på, vad jag tycker är, viktigare frågor ;)

Men ok: jag vet inte om du med "ande" menar spöke = död människa eller ej? De andar jag oftast arbetar med har nämligen inga kläder alls. De är träd, gräs och stenar. Djur, insekter, väder och vind.

Det är bara ett fåtal gånger jag upplevt dom i människoskepnad, och jag ska vara ärlig med dig: jag kan faktiskt inte komma ihåg vad de var klädda i :blink:


Välkommen hit iaf och hoppas du får svar på dina frågor! :respect:

Mvh, T

Vilken rolig fråga! :) Jag håller med Thomas i det mesta. De flesta andarna har päls (sin egen!) eller fjädrar eller bark, om de över huvud taget har en form som går att beskriva så kroppsligt.

Ett undantag är min andelärare som jag ibland möter under mina själsresor. Han är människa och har på människors vis kläder på sig. Jag brukar inte tänka så mycket på hur hans kläder ser ut, för det mesta har han samma saker på sig varje gång. Bara en gång var han annorlunda klädd, och jag uppfattade det som att han ville understryka en poäng. Men eftersom min andelärare kan byta skepnad till olika djur, så tycker jag inte att det är så märkvärdigt att han kan byta kläder! :D

På en av Thomas kurser fick jag hjälp av en tillfällig andelärare som också var människa. Jag minns tydligt vilka kläder han hade på sig: Blå skjorta, chinos och basebollkeps. Jag vet inte vad det bevisar, kanske att andar inte behöver ha god smak...

Om man ser dom med sin "eteriska" syn, så är de, iaf för mig, ofta skinande, som silver eller guldljus, men de kan också vara mörkare/tyngre. Sen finns det elementärer och älvor som kan framstå som små färgglada ljuspunkter. Om man sedan kopplar sitt sinne/tänket till dom kan man få fram diverse bilder. Man kan fråga hur dom ser ut, så kan man få en inre bild och eller svar. Kanske: "så här såg jag ut på 1880-talet". Osv.

Jag har inte riktigt utforskat det här än, är inne på att själv projicera/skapa i nuläget.

Som nybörjare så har jag ingen stor erfarenhet av andar, men det jag upplevt är att det är otroligt olika från händelse till händelse.
Djur eller träd eller människa, det har varit olika.
Ibland ser man inte alls det som händer utan KÄNNER att där finns en närvaro...

Vilddjuret: Orden ande/andar används för det mesta för att beskriva naturandar här inne, och är ej lika med "döda människor" :) Döda människor kallar vi spöken, eller förfäder/-mödrar - de varelser som finns i/är Insidan av naturen kallas andar.

Andar är djur, sinekter, träd, gräs, stenar, vinden, solen, planeten etc.


Detta för att göra det lite lättare att veta vad man talar om.

Mvh, T :respect:

om man har kontakter med andra sidan så är det oftast deras närvaro man känner in med alla sina sinnen
man kommunicerar med dom via telepati
dvs genom tankar till varandra som ett samtal
man ställer frågor så o får svar

för att få kontakt så öppnar man sin kanal uppåt
och välkomnar endast dom som kommer i kärlek till en

o då kommer det oftast anhöriga på andra sidan

i mitt fall då min morfar som är min guide

jag ser han inuti mig när jag blundar och
kan känna värmen av honom på kinderna
o kroppstemperaturen som hettar till ........
o han har någon kostym gammaldags på sig varje gång.........

bara mina upplevelser Ha en trevlig helg Kramar EvaLisa

Hej.
Jag träffar oftast andarna med aktivt drömmande, men mer undantagsvis under vanligt vaket medvetande, och då och då genom trumma eller annan trans.

I drömmarna har de alltid utseende, i vanligt medvetande är de OFTAST en närvaro och en känsla, och därför FÖR DET MESTA utan speciellt utseende. Under trumning/trans har de ofta ett givet utseende.

Utifrån ett perspektiv kan andarna se ut hur som helst, och som svar är detta väldigt grovt, men ändå korrekt. Så jag börjar där i beskrivning av min uppfattning.

Det är när andarna vill kommunicera som de tar sig en speciell form. Men hur den formen sedan konkret kommer att se ut, ja det är något som DU skapar.

Det betyder INTE att du VÄLJER. Det betyder INTE att du SKAPAR formen. (Om det är en sann upplevelse.

Andarna vill säga dig något. Det översänder de till dig som ett "känsloxomplex". Ett känslovärldens motsvarighet till japanska tecken, kanji. Alltså något i stil med en abstrakt ide, som mer kan sägas ha en viss känsla, en viss riktning och inte ett enda ord eller en enda specifik betydelse.

Du tar emot denna andliga kanji, och du vill ofta (i vår kultur) översätta den med något mer greppbart. Så du översätter det till ett visst utseende. Andra skulle kunna översätta dem till ett helt annat utseende, men som ändå har samma ABSTRAKTA BAS. Det gör att om jag ser lokala makter, så översätter jag den till en tomte, medan en nordamerikansk indian som översätter bilden skulle se dem som ganska små och med DERAS traditionella kläder.

Hur ser då andarna ut "egentligen"? Ja det är frågan, och frågan är om den frågan är så vettig att ställa? För vore det inte som att hålla för öronen då någon kommer för att tala med mig?

Men OK då, om vi nu ska hålla för öronen? Tja, då tror jag att de finns i former allt ifrån runda kulor, till plastiskt amöbautseende, med alla tänkbara färger.

Mikael P

spiritman ! Nästa gång du stöter på dina andar kan du väl passa på att fråga dom varför dom bär sina kläder som dom har .

För att vara "Nybörjare" så är du oerhört Vis
och Medveten ! och Enormt Ödmjuk i Ditt svar !
Allas upplevelser är olika stora som små
men Alltid Lika Värdefulla !
Kramar om Evalisa ! :-)

:respect: Nu är jag bara en fusk-shaman men jag tror att Mikael har rätt i att det beror på en själv vad man ser och hur budskapet kommer till en, på vilket sätt det formuleras på. Eftersom du rör dig i en värld där man inte har några fasta referensramar, så måste man skaffa de det själv på något sätt för att kunna orientera sig där. Och då kan budskapet komma som ens farfar eller någon i basebollkeps eller vad som helst, en gris, en häst, Einstein eller Marilyn Monroe.
Men jag har börjat tro att det finns extra kraft i vissa saker. Jag tror att vissa skepnader eller figurer har laddats upp under tidernas gång med andlig kraft som fortfarande fungerar, som gamla gudabilder, mytologiska figurer, Kristusgestalten, mm.
Och återigen några saker har en egen kraft som vissa klippformationer, enskilda träd, men även hela arten i sig, typ ekar. Alla ekar, som blir till ekes kraft. Och i så fall kanske har de en mer eller mindre bestämd form – eller inte - det känns lite ovisst. :respect:
:

kulturella filter formar det som vi genom våra sinnen uppfattar. Kulturella filtren är både det personliga, det i familjen, den generation man till hör och det större kulturella sammanhanget.

Man kan uppleva att möta en andevarelse/väsen som liknar storpotäten från vilse i pankakan men har man inte den referensramen så blir det ju klart ngt annat för den personen.

Med andra ord så uppfattar jag det mycket likt hr. Perman.

Vissa väsen har kläder, vissa har det inte. Döingar- jordfasta själar- förmödrar/fäder kan ha det och ibland inte. Det varierar mycket, allti ifrån att väsen eller andar gör sig tydligt till känna och väljer en form som vi tolkar inom begreppsramen.

En kvinna mötta en massa Disney figurer under en trumresa, de ingick i hennes kulturram, så då mötte hon andevärlden på det sättet. Om vi fastnar vid hur andliga väsen tar sig form så missar vi ofta det som är budskapet samtidigt som den fysiska förnimelsen är av vikt. Självkänndedomen är mycket viktig så att man kan känna igen sina egna projektioner och filter i det som vi möter från andevärldarna.

Sedan håller jag med om att det är viktigt med ordspecifikheten. Andar, väsen, vättar, Jottnar(jättar) dvärgar etc. etc.
Vad är vad och hur vet vi det?