Detta kanske inte har med shamanism att göra, vad vet jag... Jag har ingen 100% koll på vad som ÄR shamanism, så jag provar... :D

Jag har fått nej till sommarjobb på de 2 ställen jag var SÄKER på att jag skulle få jobb.
Jag försöker fundera och INTE bli deppig pga detta, utan att jag ska gå vidare och tänka att "det var inte meningen att det skulle hända".
Innan intervjun bad jag och sa, att låt det ske som ska ske.

Tänker jag fel? Vad tror ni, är det inte så att man kan göra sitt bästa och om det är meningen så händer det isåfall?

Eller finns det ingen mening med något alls, är det inget som är förutbestämt och allting bara en slump? Jag har svårt att känna sanningen i det själv...men det vore intressant att höra vad ni tror.

Vore skönt att få en liten hint av universum om var jag ska söka efter jobb... Jag vill helst slippa gå till SOC. :/
Hur får man hintar av universum om vad som är bäst för en, nåt litet råd om vilken väg man ska vandra i livet?

Eller är allt bara påhitt och flumflum?

Halloj där Lindskog!

Inga lätta frågor du hittar på, precis.... :rolleyes:

Och jag vill inte påstå att jag har svaret på sakernas förhållande. Jag kan bara redovisa vad jag (för närvarande) tror om denna tid.

Jag tror och hoppas på att vi varelser här på jorden genomgår en förändring (upplysning typ!) som kommer att utmynna i att vi ändrar vårt levnadssätt från att vara materiellt, fysiskt och (i många fall) våldsamt, krigiskt och själviskt, till att förändras för allas och jordens skull. Jag hoppas att det ska bli som många profetior tros förutsäga. Till ex. Mayakalendern m.fl. som pekar mot att vi genomgår en frekvenshöjning som bland annat ska göra att vi kommer att leva i kärlek med våra medmänniskor och moder jords alla varelser.

Många säger (och det tror jag på) att processen är i full gång sedan ett antal år bakåt. Och vi närmar oss nu slutskedet, år 2012 (e.g. november 2011).

Och dessa prövningar vi nu får utstå i både stort och smått beror då till stor del på detta. Anledningen skulle vara att vi går igenom många faser av utveckling/frekvenshöjning på ett snabbare och snabbare sätt fram till 2012 då den stora och oundvikliga förändringen ska ske. :respect:

Enligt vad jag förstår så är meningen att vi skall genomleva olika skeenden och släppa en massa beteenden, och blockeringar som är destruktiva och hindrande för vår vidare andliga utveckling. Den stora meningen med det hela är väl att vi alla skall lära oss något....hur negativt det än kan vara just i stunden. Jag tror också på att alla har sin egen "plan"/livsväg som man själv har varit med och beslutat innan man reinkarnerade.

Kanske ett flummigt svar...men det är min uppfattning just nu.....Vem vet något om morgondagen! w00t

"Jag tror! Jag tror! sa kärringen, försökte gå på vattnet. Ja, var det inte som jag trodde, sa hon, när hon sjönk"

Namaste / BB

Visst kan det vara trist att "gå till Soc" Fast å andra sidan är det pengar det med. Om nu väven har något på gång åt dej så dra nytta av de möjligheter som ändå finns för oss i det här landet.
Ok, du fick inte de jobb du tänkte....ok, pengarna från soc betalar den mat du får på bordet tills det löser sej. Det kanske handlar om att inte värdera varifrån hjälpen kommer. Det behöver inte vara tungt att gå till soc. det är en lösning på vägen.
Vet inte om jag har någon direkt koll, men det känns som om det kommer att ordna sej.
På något sätt gör det ju alltid det (med risk för att låta klyschig)

Som jag läste någonstans här i forumet tror jag:
En variant av Heliga Birgittas bön:
Skapare, visa mej Min väg o gör mej villig att följa den.

All lycka till dej.
Malin

Hej Lindskog
Livet är krasst och motgångar hör till. Håller med Malill, finns ingen annan lösning så vänd dig med gott samvete till Soc. Men framför allt sök jobb. Efter regn kommer solsken. För övrigt är små alternativa inkomstkällor som drygar ut hushållskassan aldrig fel.
/H

Hej.
Den som gjort sitt bästa är utan skuld. Med sitt bästa betyder INTE att man har varit perfekt. Det bästa betyder just det bästa man orkar med just då. Att man långt senare orkar mer, eller kan mer, eller fått ett nytt perspektiv på saker, spelar ingen roll. Har man gjort sitt bästa, så har man.

Att göra sitt bästa betyder inte att man skulle ha ljugit bättre, eller vikt ut sig bättre, att göra sitt bästa är alltid att göra det inom anständighetens gränser, när det gäller sådant som jobb.

Sådan är min uppfattning.....

Mikael P

Inget är förutbestämt, det är min tro. Vi har alltid valmöjligheter. Just nu kanske det inte ser ut som om du har så många valmöjligheter, men de val du har framför dig kanske inte gäller det du tror.
Det kan finnas en mening med det som sker även om inget är förutbestämt, det finns alltid något att lära. Var inte orolig för att du "missar" någon av universums "hintar". De kommer tillbaka. Jag vet att det är svårt att inte oroa sig när man är arbetslös, men försök att inte oroa eller gräma dig för mycket, utan hitta fram till känslan av tillit. Lita på universum, du är inte ensam.

Hej igen, jag har många tankar och jag uppskattar alla kommentarer, även om jag inte vet exakt hur jag ska svara på dom alla...

Jag fick en insikt i helgen som var.
Min pappa läser just nu en bok som handlar om "Flow". Jag ska läsa den själv, men han berättade följande för mig:

Att om man gör något som liksom gör att man lever helt i det man gör, det är flow. Att man nästan tappar bort tiden och är helt fokuserad.

Detta händer mig sällan men jag tror jag förstår känslan och jag har känt det. När jag är riktigt lycklig så ÄR jag i det jag gör.

Författarens råd var att ägna sitt liv åt något som man verkligen lever för att göra...

Lustigt att jag fick höra detta just i helgen då jag funderar på just detta just nu! :)

Fick också reda på att min lillasyster ändrat inriktning på kurs, efter att ha samtalat med psykologer + kurator och att hon insett att hon verkligen vill jobba med barn och estetiska ämnen... Något jag själv funderat länge på men inte är helt övertygad om.

Kurserna jag gick var underbara, jag lever för de estetiska ämnena.
Men när jag jobbar med barn så drömmer jag mig bort, jag lever inte där jag borde leva... Eller tja, det är kul och så, när barnen är snälla och lugna och man sitter tillsammans och SKAPAR. Men helt ärligt, hur ofta händer det på ett dagis? ;)

Ang. SOC: Jag vill inte gå dit eftersom jag inte orkar med det psykiskt. Kraven, att dom ska kolla min ekonomi, att dom ser ner på mig osv. Jag orkar inte med det, jag fastar hellre en månad...och lånar pengar till räkningar.

Jag har fått lite energi efter helg i trädgårdsarbete och oväntad visdom...

Jag tänker nu leta i Stockholm och se om där finns mer, jag misstänker att det kanske är lättare där...

Jag förstår helt vad du är i och hur det kan kännas. Jag har själv hamnat ur balans, eller det var iallafall det jag trodde.

Har alltid haft lätt att gå en väg jag sett ut, som jag uppfattat som säkert är bra för mig. Sen heltplötsligt funkar det inte, jag kommer ingenstans på de vägar jag trodde var bra för mig men andra öppnas som jag inte hade en aning att de fanns.

Villrådigt har jag tagit emot, många gånger lessen, ensam och osäker men med en aning om att univerum styr nu, inte jag. De ger mig kraft att vara kvar men på ett annat sätt än förr.

Jag väljer att tro att de hjälper mig.

Jag har vilja och kraft kvar men kan använda den till annat än att styra mitt liv. Det är svårt ibland men det flödar mer nu, har valt att lita, fast jag ibland vill gråta över vägen jag inte fattar vart den är :) . Men det är skönt.

Tillitsövning på hög nivå.

Så öppna alla dörrar du har, de du ser och de du tror kanske lite skulle kunna vara möjliga, så rätt var det är faller allt på plats och då kommer du le :)
Munay och Kram/ Malin

Inget är förutbestämt men tror du inte att det finns val som är bättre och sämre för oss? Har vi inget öde?

Jag vet att alla här kanske inte tror på Tarotkort eller liknande spåmetoder, men hur kommer det att det funkar om inget är förutbestämt?

Jag är inte någon som är lättlurad eller naiv, men jag har absolut sett tendenser och jag VET att det funkar med att lägga Tarotkort. HUR vet jag inte, men jag har sett det många gånger själv och med andra...

NU blev de flesta posterna mer fokuserade på jobb än vad jag hade tänkt mig, men om FRAMTIDEN och hur vi ser på ÖDET och SLUMPEN - vad tänker ni mer? :)

Jag menar att inget är *förutbestämt*, i den betydelsen att ingen har *bestämt* vad som ska hända. I den bemärkelsen tror jag inte på ödet, alltså att det skulle finnas något specifikt livsöde om väntar på just mig. Däremot tror jag på att universums visdom kan leda oss på vägen när vi utformar vårt eget öde, om vi kan lyssna. En "hint" från universum skulle kunna vara en sådan tråkig händelse att man inte får jobbet, för att en annan möjlighet ska kunna öppna sig istället.

Vissa val leder till att det blir svårare att utvecklas, andra val leder till glädje eller visdom. Jag skulle däremot inte vilja gå så långt som till att säga att ett val är "bättre" eller "sämre", det är lite fördömande.

Så som jag har upplevt olika former av spådomar så visar de på tendenser och möjligheter, men inte hur jag ska välja. Eftersom allas våra liv hakar i varandra så finns det faktorer som påverkar händelseutvecklingen. Därför kan tarotkorten visa mig t.ex. att jag kommer att möta en lång mörk främling på torsdag. Vad jag sedan gör vid mötet är mitt val. Ingen av de spådomar jag fått har varit mer specifika än så. (Om inte mediumet som lägger korten har ett stort ego, och lägger sina filter på spådomen och säger vad han/hon tycker att man ska göra. )

Visst har detta med shamanism att göra. En av de saker jag strävar efter när jag försöker utöva shamanska tekniker är att lära mig lyssna efter råd och ledtrådar från andevärlden.

Jo... det klart. Man måste kanske ha utmaningar för att utvecklas och det kanske är naturligt.
Folk brukar ofta säga att smärta krävs för att man ska kunna uppleva lycka.

Det är bara det att jag är lite trött på motgångar hela tiden... Det vore skönt att få ha ett "normalt" liv utan stress och ensamhet.

Eller det kanske inte finns? Det kanske inte går att få ett liv där man är nöjd med hur livet ser ut? Jag kanske ska nöja mig med att jag lever... :$

Ja, precis, så har jag också upplevt det. Men det bevisar verkligen för mig att vissa saker händer utanför ens kontroll...

Ja, ett av mina stora problem här i livet är att jag inte lärt mig lyssna på mig själv än och göra det jag VILL göra.
Jag har så lätt att förlora mig själv i andras åsikter och omforma mig själv, jag gör det ständigt. Frågar andra vad jag ska göra och låter andras åsikter styra mig.

Därför är det kluvet detta med råd och hintar. Jag vågar knappt tro det jag själv känner och trots det jag upplever så känner jag ibland att det bara är inbillning och jag är en svag idiot som tror på att det överhuvudtaget finns en själ och en andevärld... :(

Folk runtomkring säger att det bara är bluff o båg, att människan inte behöver nån tro för att vara lycklig. Man lever och dör, det är inget mer med det. Allt andligt är bara påhitt för att folk behöver trygghet... En illusion som är skadlig.

Jag vill gärna tro på det jag upplevt, men jag känner mig ibland rätt korkad... :blink:

Miranda: OK, jag måste fråga dig och hoppas du inte tar illa upp. :)

Känns det inte som att du ger upp det du vill då? Om du inte fortsätter den väg du VILL vandra?

Tycker du man ska låta universum styra vad man ska göra med sitt liv?

Tack Mikael, dina ord är som balsam för min själ! :)
Du skrev precis det jag behöver höra. NU ska jag försöka lära mig själv detta också...

Att vi har valmöjligheter betyder inte att vi måste gå omkring och klandra oss själva hela tiden. Det positiva är att ingen kan bestämma åt dig, du har *möjligheten* att påverka ditt liv, även om det finns saker som sker utanför din kontroll.

Det är viktigt att du ställer frågan om själens existens, liksom att vi alla gör det. Klandra inte dig själv för att du vill tro. Ska vi kunna visa medkänsla för omvärlden måste vi ha medkänsla med oss själva.