Nåja, jag försökte i alla fall konfrontera mina demoner. Kanske ska man inte döma sig själv så hårt? Men vad gör man när man för det mesta är en intellektuell, driftig, fungerande person - å andra sidan fullkomligt irrationell? Att dessutom vara medveten om hur irrationellt man beter sig... är det något slags straff, kan man undra.

Jag har länge sökt efter nya sätt att komma åt de primitiva känslor som väller upp i mig varje gång jag ser min dotters skola, pratar med hennes lärare... Föräldramöten går jag inte på, det vill säga nu har jag gått på ett. Det var en mardröm. Förmodligen skrämde jag både lärarna och de andra föräldrarna och själv grät jag av ilska över mig själv när jag kom hem. Min kompis tyckte att jag nog hade varit lite oresonlig. Sa ifrån när ingen annan vågade göra det, vilket jag verkligen uppskattade. Hon talade vänligt och bestämt till mig och hindrade mig från att bli alltför upprörd. Men hon förstår. Hon vet vad jag har gått igenom och vad det egentligen handlar om. Jag ska skicka ett sms och tacka henne. Vänner är ovärderliga skatter.

Jag sjunger, går promenader, har gått i terapi, knaprar sömntabletter, lägger mina tarotkort, pratar med mina vänner, går på massage och healing, har utbildat mig till förbannelse, ger emellanåt utlopp för min frustration (det är i allmänhet inte någon av mina ljusare idéer), gråter, försöker bearbeta det där inre vulkanutbrottet med varenda cell i hela kroppen, analysera mig själv (jodå, jag kan min historia, men det hjälper inte så mycket). Jag försöker till och med ge lärarna råd om hur de ska bete sig i förhållande till mig (ja, det låter ju inte klokt, jag vet), det vill säga att de inte ska ignorera mig utan tro på det de gör och stå för det, för då löser det liksom upp sig. Och ändå kommer det tillbaka, igen och igen.

Vissa saker har man inget som helst inflytande över och så är det bara. Man önskar väl ibland att det skulle finnas ett sätt att släppa den där önskan om kontroll bara...

Jag tar gärna emot tips om hur man kan göra för att bli av med känslor av hat som bubblar upp när man inte har någon kontroll över en situation.

För övrigt är jag i största allmänhet en väldigt snäll människa. Bara så att ni vet.

Kramar till alla!

Välkommen ombord! :respect:

Välkommen hit. Hoppas du ska hitta det du söker.[/QUOTE]Vänner är ovärderliga skatter.[QUOTE] Det är sanninga det, och en outömlig källa till visdom.

Mvh Sebastian