Intressant läsning.
Jag har väl haft min shaman inom mej sedan jag var liten, minns så mycket"konstigt"jag sett, som barn och har fattat noll då.
Minns hur jag kom till denna kropp, småbarnsstegen jag gick osv.
Stötte tidigt på de onda, eftersom mina föräldrar var alkoholister, det drog så mycket elände till vårt hem.
Ingen hade jag att fråga om allt jag såg, jag frågade mamma en gång för jag visste att hon åxå såg ...Men blev belagd med munkavle och hotad om jag sa något till de andra i familjen, jag fick inte skrämma upp dem.

Hur som haver jag rymde hemifrån när jag var 13, mitt inre sa att nu ska vi rymma annars överlever vi inte detta, min styvfar var en tokig jäkel.

Sedan har livet rullat på med allt möjligt tills jag för många år sedan började ta tag i mitt inre jag, hitta hem på riktigt ungefär.

Min yngsta dotter intresserar sig för det jag gör och hon kommer att klara av sin egen utveckling på sitt vis.

Idag reser jag mellan världarna på ett vaket sätt, jag är mycket väl medveten om hela min utveckling och all energi jag stött på hittills.
Jobbar mycket med olika reningsmetoder, chakrabalansering, aurarening, rening av andra energier för att de ska kunna välja väg, astral reningsprocess, healing och rening av onda innan de väljer väg in mot andevärlden.
Jag är en reader också. Mycket vägledning. Och är väl allmänt tuff och rak för min omgivning ibland kanske, men det är sånt man känner om man kan vara eller inte mot någon.

Katarina 45år