<!--QuoteBegin-Thomas+2008-04-26, 12:25--></div><table border='0' align='center' width='95%' cellpadding='3' cellspacing='1'><tr><td><b>QUOTE</b> (Thomas @ 2008-04-26, 12:25)</td></tr><tr><td id='QUOTE'><!--QuoteEBegin--> Välkommen hit!
Våra intressen ligger mycket nära varandra, spec då det gäller runsången / kraftsånger speciellt.
Mvh, T <!--QuoteEnd--> </td></tr></table><div class='postcolor'> <!--QuoteEEnd-->
>Välkommen hit! Våra intressen ligger mycket nära varandra, spec då det gäller >runsången / kraftsånger speciellt.
Vad har du för tips då ? vet du var man får tag i material runt omkring kalevala ? Det lär gå att sätta samman sju Kalevala böcker till av ursprungsmaterialet till Kalevala, men de tog bort det stora överflödet av kraftord och förbannelser( ej svordomar!), som ju faktiskt är språkbruk som är mycket intressant. Vanligen så är förbannelser ett ganska ynkligt språkbruk typ "må mitt ryggont drabba min fiende" . Men i kalevala är det ett språk vars lika man inte finner någonstans.
Exempel efter eget hop-plock:
Här har vi en trubbig rulta, kliver som en spov på gungflyt
Stängslets värsta skatåbäke, som en halmfylld fågelskrämma,
Svarta styggfågeln ifrån trädan, som en hynda i sitt folkvett,
Har hon nånsin gjort nå'n nytta, har hon sytt den sista sommarn ?
Hon kom hit med tomma händer, gåvolös till svärfarshuset,
mössen krafsade i korgen, sorkar stökade i skrinet.
Ska jag säga dig din släktföjd? Tälja dig din ättartavla ?
Frosten föddes ibland viden, kölden avlades bland björkar,
av en urfördärvlig fader, och en håglös maktlös moder
Vem fick frosten modersmjölk av, vem lät då den lille dia ?
Hon fick di utav en huggorm, föddes upp utav en äsping
Hon blev slem til sina seder, vart en verklig olycksfågel
Skatåbäket sover illa, plågat av sin onda vanfrejd,
Vaknar mitt i natten vettlöst, Satan väcker henne ofta.
eller:
Har du nånsin gjort nån nytta, vuxit upp och sett din framtid ?
Pilt vad sitter du och pratar, vad har du för dårskap för dig ?
Tanklöst du nu har talat, ordat så pass väl och visligt,
som en halvdygnsgammal hundvalp, en i afse slickad spädkalv.
Varför vill jag dig ej döva ?Därför att du är en drävling,
Snubblar på din egen strumpa, ramlar utan att jag rör dig.
Tumlande på träskets tuvor, slaskade i slemmigt vatten.
Här må själva hin ha hamnat: fan ska fräsa i din panna !
mera:
Du har inte velat varskos, inte låna mig ditt öra
Du har gått i elden onödd, kört med uppsåt rakt i tjäran
ovist slösat bort din heder, dumma toka, mögelgumma
En gång städjad som slavinna, Bökade som en björn i idet,
När du for i rävens rissla, var du redan fast i träldom
till att bli en träl åt husfar, livstidsslav åt svärmorsgumman
Du far hemmifrån i skola, far från far dins gård att plågas
Svår är skolan du ska gå i, lång är pinan du får lida:
Man har köpt sig tjocka tömmar, black och bojor har man skaffat.
Dumma lolla du får spörja, arma våp, du ska fresta
svärfars benigt hårda haka, svärmorsgummans gråstenstunga,
Svågerns kalla smädeglosor, svägerskornas spotska nackkast.
Svärfar skäller dig för surstock, svärmor kallar dig för släde
svågern kallar dig för trappsteg, svägerskan ett uselt stycke.
Kärestan han tar ett stryptag, klämmer åt kring hårda halsen,
Kramar liv och sans ur kroppen, värker och gör ont i handen
Dumma lolla har du tänkt dig detta,att bli nackad som en höna ?
när en annans tid är inne, döms du att bli bränd på båle,
eller att bli slängd i ässjan eller lämnas åt hin Håle
Grovklumpskalle gå och klaga, hästen han har bättre huvud
bättre huvud, grövre benrad, hästens hals är mera hållfast
hela skrovet mycket större.
Maken är som ulv i sängen, gumman som en björn bak spisen
svågern som en orm på tröskeln, svägerskan som spik i mattan
likväl måste mer de hedras, mera må för dem du buga
huset fullt av hat som lagrats, eller agg som inte mognat
hundra hårda ord i handom, hundra som man har att fodra.
Onda ögon bo vid dörren, skeva blickar ifrån farstun,
vrånga ögonkast från vrårna, grymma miner mitt på golvet
det syns glimma eld i gapet, bränder under svärfars tunga.
glimma i den grymma munnen, under obarmhärtig tunga.
Ändå miste du ej modet, skulle dock ha dvalts alls framgent
som din stränga svärmors piga, tjänstehjon åt denna eldkäft
men ett annat ont som tillkom, gjorde sorgen mycket större
Maken blev till varg förvandlad, som en brumbjörn blev din brudgum,
tjurade i verk och vila, låg om natten vänd mot väggen.
Du hade fastnat för den lunsen, snavat över denne slurver
han har fått sin kropp av kråkan, nappat näsan utav korpen,
munnen av den vreda vargen, blick och uppsyn utav björnen.
Säkert du nog fått en sliker, om du blott gått upp i backen
skaffat dig en tjärvedstubbe, eller ock en rutten alstam
givit den en trut av torvor, satt som skägg ett sjok av hänglav,
sten till tänder, ler till huvud, ögon utav heta glödkol,
tickor av en björk till ögon, bångar av en sälg till skånkar.
Ett sånt språk ! Jag är helt fascinerad ! Vet du mer sådant ?