Läste någonstans att Björkarna som är vita ända nertil marken kan ge energi i massor. Så idag gick jag förbi två sådana björk och den ena tycktes kalla på mig!? Jag gick till henne och frågade om hon kunde ge mig energi och lutade mig mot hennes stamm. Jag stannade ungefär i två minuter först med ögonen stängda och sedan tittade jag på Vitsippona i närheten och Humlor som flög från blomma till blomma och kände kärlek inom mig.
Så gick jag därifrån och tackade Björken.
Det märkliga är att jag upplevde som att björken var en stund inom mig! har ni varit med om sådant i naturen?

Ja. :)

Det är ett sätt att relatera till naturen. Om det här blev vardagsmat för de flesta skulle vår värld se så annorlunda ut. Att bli vän med naturen, att börja relatera till den, är räddningen för människorna på den här planeten helt enkelt.

Det är nog min allra största längtan att kunna bli ett med naturen! varje dag är jag i naturen med mina hundar:i skog,vid Mälaren och känner att jag ser mer och mer och det är jag så lycklig för!
Idag lutade jag mig mot ett mycket gammalt träd och hörde någonting;nästan som vatten;eller om jag inbillade mig,men hoppas verkligen inte!

Konsten är inte att BLI ett med naturen, utan fatta att man redan ÄR ett med naturen.

Mvh, T

Åh;det var det klokaste som jag läst på länge och vad glad jag blev av att veta att JAG ÄR ett med naturen och förresten med ALLT som finns!

Jo... Tack Thomas för de enkla visdomsorden, och Kyllikki för att du delade med dig! :)