Jag försöker se till att äta så bra som möjligt.
Bra för mig, andra och miljön, men det är inte alltid så lätt.

Egentligen funderar jag både över växter och djur, men denna tråd handlar om kött, vilket är de senaste dagarnas samtalsämne hemma; Vi vill inte att djuren ska stressas; för djurens skull, för "energierna på jorden"s skull och för våra kroppars skull. Vi vill inte äta kött, som utsöndrat en massa stresshormoner och släppt ut en massa lagrat... "vad det nu kan vara",...som jag känner

Vad ska man äta för kött, om man vill undvika att djuret stressas?
Vi har föredragit viltkött och köper lamm från en kompis i närheten, men att dö är ju alltid en stress och vilken slaktare smyger på djuret och avlivar det, utan att de märkt att något är på G?
Och hur är det för renarna att bli jagade i rengärdet?
Och för älgen att drivas av hundar och känna lukten av jaktlaget?

Vad tänker ni?

Jag tänker att du överdriver en massa i din jakt på stresslösa köttbitar.

Om nu lingonet åxå har ett liv, tror du inte det blir stressat avatt bli sliten av sin gren? Vad är det för skillnad.

Jag tror att stesslösa djur, eller kött från dito, betyder att då djuret levat, har det levat i sin naturliga miljö utan att vara ihoppackad som en sill i en spilta med 17 andra av samma sort.

Så ditt resonemang är en riktig hårddragning av gränserna. Med det resonemanget skulle vi ju behöva lära oss sväva genom skogen för att inte skada någon växtlighet.

Må väl. SEV ;)

Ja, visst är det väl lite överdrivet - jag har säkert klämt ihjäl nåt kvalster inatt, men jag är säker på att det inte var någon utdragen process, fylld av stress ;) :lol: Men i tänket Sikta mot stjärnorna och du når trädtopparna... så gillar jag att hårddra tänket, för att få till en bra balans i det faktiska livet.

Apropå lingon, så jagar jag inte lingonet över stock och sten, innan jag fångar in det; jag gör processen kort med mina bara fingrar (och naturligtvis inte bärplockare ;) )

Du behöver ju inte jag älgen över stock å sten, likväl behöver du inte fösa in renen i en renfålla, likväl behöver du inte stressa fåret innan slakt.

Lika som du nu överdriver ditt jäktade jagande av kött, så överdriver älgjägarna sin profithungriga jakt på att fylla kvoten.

Sätt dig på en gren, invänta rätt villbråd som strosar över mark å bark och helt ovetande får en pil genom hjärtat, hedra det fallna djurets ande och tacka för att du fåt ynnesten att fälla det. Det var väl så det gick till förr, det är kanske så tanken med upplägget var från början. Fåraherden vaktade sina får med livet som insats, vid rätt tillfälle fällde han ett av fåren och gjorde sig inte ovän med dess ande eller dess brorsa.

Så, lika som du nu överdriver anskaffandet av kött, lika kan jag överdriva det vackra i att två varelser lever/levt för varandra. Prata med djuren, berätta att dom kommer leva vidare i dig, berätta kanske även om alla de fina platser du kommer att ge dom möjlighet att beskåda genom dina ögon. Var vän med din fiende...

SEV :respect:

Förresten.

Var det inte ICA som tar så väl hand om sitt kött så att dom tillåme packar om det om det ser ledset ut.

Ha ha ha

SEV ;)

Hallå!
Nu lägger jag min feta näbb i blöt, igen, känns det som..*fniss*

Om vi männsikor skulle börja använda vårt sk. "sunda förnuft", tror jag att vårt samhälle skulle se betydligt bättre ut, i alla avseenden.
Varför blir folk sådana "freeks".

Kan vi inte vara mer "måttliga". Det verkar inte finnas någon naturlig broms, längre.

Spelar vi golf, så ska vi ha alla attribut, nu. Järnklubbor, träklubbor, knasiga vatar och fula byxor och en fånig liten bil. För att inte nämna skorna.
Ska vi segla, så måste vi lära oss att inte knyta knutar eller sätta oss där fram/bak eller på golvet, utan lära oss ett helt nytt språk samt vett och ettikett för att passa in i mallen.

Samma sak gäller vår föda.
Använd huvudet till annat än att sätta toppluvan på.
Tänk!
Hur skulle du själv må, tror du, om du färdas till avrättning?
Djur är inte "dumma i huvudet".
De har en mycket stark instinkt för det okända.
Vi namnger våra kor och gullar med dem, sedan när det är dax smiter vi ifrån vårt ansvar.
Djuren hämtas i, för dem stora brummande hus, där de oförstående trängsihop, för att köras mot en säker död.
Klart som "korvspad" att de blir stressade.
Jag betalar heller dubbelt pris för biffen.
Jag köper den hos en bonde i dennes gårdscharkbutik. Visst, jag äter den mer sällan nu pga prist...men det betalar jag så gärna!
Köttet hos ICA smakar död, i min mun.
Biffen från Mamma mu, som betat färskt gräs på gården hela sommaren och på senhösten veterinärsbesiktas och slaktas med "slaktmask" i hagen, ger ett helt annat kött, kan jag garantera dig.
Mitt samvete är absolut inte rent, men jag gör allt som står i min makt för att djuren ska få det så drägligt som möjligt.
Att växterna också har ett liv, med känslor/smärta är redan bevisat.
Vi skulle höra hur det låter i en grönsallad.
Kanske det är därför vi människor inte har så bra hörsel och att vi kan blunda och vända oss om...

Som sagt: Sundt förnuft är underskattat, nu för tiden.

Kanin och hare är de djur som inte naturligt bär på sjukdomar, som kan överföras på människan. Mellan Enköping- Sala finns en kaninfarm för den som är intresserad.
Kolla på nätet. Där du bor finns säkert flera mysigagårdsbutiker med både potatis, ägg, ost och kött. Du får säkert också hälsa på djuren, levande, om du frågar.

Ha det gott!

Lite mer om mitt inlägg som handlar om ICAs hantering av kött

Detta var alltså ett skämt

Eftersom ICA varit på tapeten att datummärka om sitt kött. Men tydligen så gick det inte riktigt fram som skämt till alla här, nu har jag klargjort detta.

SEV ;)

Jo, men det var ju kuligt det där om ICA :lol:

Jag vet inte riktigt vad och vem Shatazza syftar till ang. överdrivenhet... golf och så där... Är det jag som är överdriven, som letar efter ostressat kött?

Jag skulle i alla fall vilja åtetgå till min frågeställning och ser gärna fler tankar kring stressat eller ostressat kött. Jag är alltså köttätare (ifall nån trott något annat) och vill äta så ostressad mat, som möjligt.
Att smyga runt i skogarna med pil och båge är inget alternativ för mig ;)

*ler* Halli hallå!

Jo, vad jag menade med Golfare och Seglare är att vi alla blir sådana FREEKS... när vi hittar något nytt och spännande.
Man går upp i det med själ och hjärta, liksom. Precis som "Shamanismen" blivit för mig, nu...Den fyller mina tankar från morgon till kväll.

Absolut ingen kritik mot dig Flygia!

Vi, du och jag, har förmodligen nästan alltid ätit dessa sega stressade köttbitar, utan att fundera närmare på dem.
Så har de ju alltid smakat...Eller?
Men nu, när ICA och liknande butiker, kommits på med att skända liken, då vaknar vi.

Jag kan varmt rekommender GÅRDSBUTIKERNA, där du kan köpa både ägg/höns/gris/nöt och lamkött från djur som vuxit upp drägligt och avlivats så humant sätt, det nu bara är möjligt.
Det kan även finnas spannmål, frukt, grönsaker, örter och rotfrukter odlade av bonden själv.
Det kan vara något dyrare än i ovannämnda butiker, men värt vart enda öre.

När du en gång ätit en sådan biff, Flygia, vill du inte ha något annat kött.
Jag lovar!
-Tjillevippen, så far tankarna tillbaka 50år i tiden, till farmors söndagsstek med inlagd slanggurka.
Nu när du dessutom fått barnbarn, blir kanske födan mycket mer viktig, så var det i alla fall för mig när jag blev farmor.
Allt i naturen blev så mycket viktigare.
Allt förändrades över en natt.
Lycka till.
Varma gokramar Linn.

Jo jag skrev ju i första inlägget:

Resten av tankegångarna går ut på att djuret REAGERAR med stress - inte nödvändigtvis LEVER i stress:

Jag tror ju nämligen att djur känner på sig, läser tankar (eftersom jag själv komunicerat med djur) = stress att veta att man ska dö, var min tankegång. Sedan är det ju tyvärr så, att KRAV-djur som ska KRAV-slaktas här i området får åka bil till Dalarna eller Norrbotten, för att slaktas.
Inte kul för en ko att åka lastbil = stress

Ja... o.s.v. o.s.v


Fylgja, var det då'ra va ;)

Min sambos föräldrar sysslar med grisuppfödning och det händer inte så sällan att vi får kött av dem (dock försöker jag inte äta griskött mer än 1-2 gånger i veckan för att min kropp mår bättre av det). Min sambo kan ibland inte låta bli att komma med kommentaren "den här kotletten har jag kliat bakom örat". Kanske en aning morbid humor, men jag tror ni förstår poängen. Grisar som kommer skuttandes mot grinden när dörren till stallet öppnas för att bli kliade bakom öronen är lyckliga grisar.

Jag tror nog inte ostressat kött finns... hur skulle det gå till? Anlita krypskyttar som knäpper grisen då den verkar som allra lyckligast!?

Äh! Jag tycker det är en typisk mänsklig Nu Tänker Jag För Mycket Igen-diskussion.

Kött är kött, och det är nog alltid stressigt att bli dödad för att bli mat. Det är väl iofs alltid en viss stress i att dö; det tror jag vem som helst av oss kan intyga som dött ngn gång.

Vare sig man blir jagad av en bushman i flera timmar i stekhet sol innan man kollapsar och blir spjutad till döds, eller nerjagad av en flock vargar/lejon/hyenor innan man fälls och slits i stycken så tror jag nog köttet blir "stressat" - men inte tror jag vargen och bushmännen bryr sig.

Men så kanske ni menar att det är en annan slags stress pga köttindustrin.. och ja, kanske det kanske.

Mvh, T

Jo, jag håller med dig. Jag är en sådan person som verkligen kan fundera mig idiot på vissa saker. Skulle jag sitta och fundera över om ALLT jag stoppar i mig är producerat och hanterat på rätt sätt (oavsett om det handlar om animaliska eller vegetabiliska produkter) skulle jag inte få i mig speciellt mycket mat.

Visst tycker jag att alla så långt som möjligt borde sträva efter att äta saker som är producerade på ett bra sätt, men något som jag tycker är ännu viktigare är att ta reda på varifrån produkterna kommer och var de är tillverkade. Jag köper faktiskt hellre kött från en gris som kanske inte varit världens lyckligaste gris i Vargberg än en glad naturgris från Brasilien, som transporterats över halva jordklotet för att hamna på kötthyllan i Halmstad.

Och jag tror/tycker precis som Thomas! Jag vill att den mat jag äter ska vara respekterad, både grönt och kött. Det är liv, allt är liv, som ska vara rent och bra när jag får det i mig.

Att döda djur för att äta ser jag inte som ondskefullt, det är naturligt och kan bara vara som det är. På samma sätt som att allt ska dö en gång...

Hej.
Vi ska alla dö en dag. På det sättet är både jag och slaktkossan lika.
Båda två försöker säkert att förlänga livet, för det ligger i själva villkoret för livet.
Men vilket är bäst? Ett långt liv som är dåligt, eller ett kort liv som är bra? Kvantitet eller kvalitet? Vad spelar roll? Livet eller döden?

Finns en död utan stress överhuvudtaget? Om man är vid medvetande vid döden?
Eller blir obefruktade hönsägg stressade av att ätas upp?

En gång då jag blev tvungen att avliva en av mina katter, så stog jag inför valet at antingen släppa katten fri, med ett plgsamt liv som följd. Eller lämna den till Djurens vänner för avlivning. Eller att avliva den själv. Jag valde det senare, och avlivade den med mina händer och försökte så bra som möjligt att inte utstråla någon form av "dödsarea", alltså det som heter sakki på Japanska. Jo de har ett traditinellt ord för detta. Döden som ett pang-bom-plötsligt! Är det bättre, eller vill man ha en chans att ta farväl?

Stress vid döden är nog ofrånkomlig, vare sig man dör våldsamt och plötsligt, eller om man dör av hög ålder i sängen. Detsamma gäller nog för djur också.

Jag tror att vi har fått livet fel om bakfoten i vår kultur och många av våra subkulturer. Livet gör ont, då och då. Livet är svårt då och då. Lyssna på herren Buddha och haja prylen. Att tro att man kan leva utan smärta och stress är illusion.

Mikael P.

Det var precis så som jag menade när jag startade tråden, sedan blev det associationer både till det ena och det andra hållet.

Även om jag värnar om djuren och vill deras bästa... så var jag när jag startade frågeställningen helt egoistisk och just i den vinklingen inte så ädel, att jag ville att kossan skulle vara lycklig när den dog... utan jag ville äta bra=ostressad mat

Hej.
KAN man ÖVERHUVUDTAGET vara lycklig när man dör? Eller är det bara då man lever ett riktigt "skitliv" som man kan vara lycklig när man dör? Eller är det människor som uppnått det de vill uppnå som kan vara lyckliga när de dör?

Hur som helst, inga kossor, som haft ett gott koliv är lyckliga när de dör, tror jag.
Däremot kan de ju ha levt ett så bra koliv, att de inte varit stressade under sitt liv,
och att döden kommit så snabbt att det inte påverkar för mycket.

Man får väl försöka sätta sig in i hur det är att vara katt. De stressar ju ihjäl en hel del av sina offer,de gulliga, små kramiga pälsgäddorna.

Mikael P

Det känns som att det kanske inte handlar om just stress och mat, utan snarare den distans till vår mat som vi har idag.

för att återgå till ica-vinkeln så känner de flesta bara till hur deras köttbitar förpackas innan de lagts ned i kyldisken inte hur de "förpackas" när de var levande varelser.

Industrialisetingen driver oss från naturen på alla plan.

//nils

Och det hör väl ihop? För i många stordrifter tycks även bonden ha fått distans till sina djur. Eller klimatet som sådant, kanske också sprider en lönsamhetshets, så att cynism och distansering sprids?

Jag såg filmen Åter till Cold Mountain för ett tag sedan och där finns en scen, som kan gestalta vad jag försökt uttrycka om slakt. Jag är medveten om att detta inte går att realisera idag, men det fanns för inte så länge sedan (när flera av oss var barn) och kan som sagt gestalta en inställning:

Den manliga huvudkaraktären Inman, har desserterat och flyr sårad in i skogen, där han blir där omhändertagen av en kvinnlig "eremit". Och här kommer det;
Hon sitter och smeker en get, kliar den bakom örat och pratar till den ... Pratar om nyttan med geten, samtidigt som hon sticker en kniv i den och avlivar den snabbt, så att de ska få mat på bordet...

Ja... ni fattar... ;)


Apropå Thomas kommentar:

så är stressat kött ingenting jag TÄNKER på, utan som jag KÄNNER när jag äter det; jag känner stressen i smaken och jag känner stressen i min egen kropp mär jag ätit det. Har man inte känt det, kan det tyckas överdrivet... men är man en sån som känner det här, då blir det viktigt.

Hej.

Lite egna erfarenheter. Under många år, ett tiotal drygt, så brukade jag och min familj alltid köpa en halv gris om året. Vi köpte den direkt av månskensbönder som vi kände, vänners vänner. De födde upp 20 grisar om året, på en liten gård, i närheten av Nynäshamn.

Det var helt i linje med traditionen, en slakt ett par veckor innan Jul. Grisarna togs av daga på gården av en slaktare som kom dit, i själva svinottan. Sedan klövs grisarna till halva grisar och hängdes upp några dagar.

Ungefär vid Lucia var det vår tur att komma till gården med en kartong och ett gäng plastpåsar. Griskropparna styckades och det var vår uppgift att förpacka det, så att det gick med ett himla flyt, och så betala med riktiga pengar direkt i näven.

Vi åkte hem och började att salta skinkor, rimma sidfläsk och fläskläggar, lägga i frysen, osv.

Vi tjänade väl inga stora pengar på detta, men vi fick flera andra vinster. Dels VISSTE vi att grisarna hade levt ett bra grisliv och verkade trivas. Vi fick också ett fläsk som var mycket godare.

Förutom detta blev grisen helt annorlunda i vårt medvetande. Fläsk i paket blir just det, lösa bitar i paket utan förståelse för helheten. Vi förstod alltså hur mycket livet består av grytbitar, och hur lite fläskfile det finns i livet EGENTLIGEN. Denna vetskap och denna insikt gjorde också på sitt sätt att vi kände mindre distans till grisarna och vår mat.

Alltså att bygga upp personliga relationer med den som säljer varor till oss, är bra. Utifrån flera perspektiv. Det är något vi kanske borde göra mer. Inte bara i fråga om grisarna, utan också vad gäller våra tekoppar, våra knivar, osv.

Detta gäller ju självfallet också grönsaker. Köpa en säck potatis av den som producerar direkt. Lite billigare blir det kanske, men det är inte saken i sig. Det är frågan om relationer.

Jo jag vet ju detta med "alla våra relationer", som jag hellre kallar "alla våra samband", eftersom jag inkluderar inte bara grisarna utan också potatisarna och morötterna i detta.

Eftersom vi flyttat för lite drygt ett år sedan, som asatroende gör, dvs lämnar Tjockhult, så tar det tid att bygga upp relationerna i närmiljön. Men det går, steg för steg. I Fliseryd har man en direkt relation till handlaren i byn.

Så min erfarenhet är att lägsta möjliga stress för djur beror på att man väljer hemslaktat kött, som slaktas vid rätt tidpunkt på dygnet, och av rätt person, som inte låtit sig själv förråas av slakt. Det är ett eget andligt val, som jag ser det.

Men detta är inte hela "grejen", det är också viktigt med själva "sambandsskapandet"
mellan en själv och omgivningen. Och det går ju oftast helt åt skogen, även om man köper kravmärkt på ICA eller Konsum.

Att man trots allt inte låter detta bli ett dåligt förhållande för en själv, är också ett EGET andligt val man kan göra. När man köper kött på ICA, kan man VÄLJA om man vill vara avståndstagande eller om man trots allt HÖGAKTAR maten och djuret som har offrats. Kan man inte klara detta andligen, ja då bör man nog inte köpa kött på ICA eller Konsum. Då måste man hitta en annan leverantör eller låta bli kött alls.
Men som sagt, kan man egentligen ha rätt perspektiv till morötterna och potatisen från ICA då?

Mikael P.

Ja, jag tror precis som du Mikael. Ibland gör livet ont och det går inte att komma ifrån helt och hållet.

Själv har jag på 1970-talet jobbat som djurvårdare i djurpark, där jag även bistod veterinären vid avlivning/slakt av ett otal djur av alla de slag. Jag har även haft egna grisar som slaktats för husbehov. Och helt klart så har de grisarna haft ett bättre liv än de som föds upp i slaktfabrikerna. Men visst, det är ju ändå en ganska otäck hantering att avliva och slakta ett djur. Det går aldrig att komma ifrån.....

Om folk skulle vara tvungna att själva föda upp och slakta djur för att få kött.....då skulle nog många bättre inse vad det handlar om. Både på ett positivt och ett negativt sätt. För vi människor är trots allt rovdjur...på ett eller annat sätt.

"Summan av lasterna är konstant" :rolleyes:

Är det någon i den här tråden, som har sagt att det inte får göra ont? :blink:

Om det är någon som tror att JAG menar det, har den missat intentionen med frågeställningen helt och hållet.


Ibland känns det som om diskussionen förs med någon
som inte skriver i tråden... eller... ja... ?
lycklig när man dör? ........ Livet gör ont, då och då ......... Att tro att man kan leva utan smärta och stress är illusion........... Om folk skulle vara tvungna att själva föda upp och slakta djur för att få kött.....då skulle nog många bättre inse vad det handlar om.

Jag frågade

Men ska man vara petig med ord, kanske det hellre borde ha stått:
Vad ska man äta för kött, om man vill undvika att djuret stressas för mycket, så att det börjar smaka illa och skapar stress i den som äter det ... (Men det kom ju med i omkringliggande text)

Jag tar ju för givet att vi inte kan leva totalt fria från stress, vare sig vi är växt, djur eller människa... trodde jag det skulle jag antagligen komma från en annan planet eller vara verklighetsfrånvänd (och då skulle jag antagligen inte sitta och skriva här)... Utan stress i det här fallet, betyder naturligtvis minimalt med stress...!

Okej Fylgia!
Svaret på din fråga = "FRUKTKÖTT"....hehe! :lol:

Mmm... Skitkul du...

;)

Hej Fylgia.
Jag har läst igenom tråden en gång till, och jag förstår faktiskt inte frågan. Jag HOPPAS att jag skriver detta som jag skriver HELT I ONÖDAN, och på grund av att jag totalt missförstått det du skrivit. Om det är fallet, så kan du ju se med överseende på det jag skrivit.

Du ställer en fråga utifrån ett perspektiv att du faktiskt VET OM att kött från nära bekanta med sund djurhållning, smakar mycket bättre.

Så frågan kan ju inte besvaras då, för du vet ju redan svaret, så det gör säkert många förvirrade vad gäller att förstå vad du är ute efter. Då börjar folk att gissa hit och gissa dit, och det verkar du ju inte kunna tycka om heller. Folk börjar gissa att du är ute efter någon extrem stresslöshet, eller hur vi ska kunna få ostressat kött i butikerna, eller hur samhället kan omdanas, eller....så.

Nåväl, en del svar har du också fått och jag undrar om du vill läsa svaren, egentligen? Eller varför frågar du? Finns det krokar i detta som du inte talat om?

Hur som helst, klart uttryckt, utan en massa fina omskrivningar:

Ett djur har offrats, för att du ska kunna leva och äta det. Då är det din PLIKT som shaman eller vad du nu vill kalla dig, att HÖGAKTA det offret. Vare sig det offrade är ett välhållet eller ett stressat djur.

Om du tycker att det inte smakar SÅ GOTT, och inte är den OPTIMALA födan för dig, vad spelar detta för roll utifrån perspektivet att vi enbart har ett liv som ska levas? Vad spelar det för roll utifrån perspektivet att en annan LEVANDE varelse har offrats för din skull?

Och vidare, om du nu har personlig makt att VÄLJA det som är rätt. VAR TACKSAM för det och tacka dina fylgior och ödesdiser för det. Och välj rätt, utan andra tankar elelr avsikter än att just göra det som du känner är rätt.

Har du INTE personlig makt att välja, nåväl beklaga det och försök att skaffa den makten så du kan välja det rätta.

Mikael Perman

... har ni tänkt på att köpa religiöst slaktade djur? Tex kosher, halal..
Dessa djur är ofta slaktade av någon som har som en djup respekt för djuret och vad det ger oss. Alla religioner har ju sina ståndpunkter om hur man ska slakta djuren men det som förenar dem, vad jag vet, är respekten för djuret.
Jag har inte kollat upp detta i talmud eller koranen skall erkännas - men jag har hört en rabbi berätta om traditionen omkring judisk slakt och vad det innebär för djuret - och jag har även hört islamister berätta om just deras sätt att slakta djur (och varför den är såå mycket bättre än judarnas ;) )

Att köpa skinka hos sin lokala halal-handlare är ju förstås inte lika tillförlitligt som att köpa skinka hos sin lokala grisfarmare - där man kan se och känna efter hur grisarna har det. Men jag tänker att ifall man är en storstadsbo utan möjlighet att ta sig till en lokal bonde som säljer gris, kan religiöst kött vara ett alternativ.
Kanske ifall man är i den sitsen, att det är icas kravmärkta köttfärs eller lite halalslaktat som gäller?

Spårbarheten är nog märkbart sämre. Och andra ting.. men jag tänkte sticka upp med detta inlägg som en tankenöt..

Hur ser ni på religiös slakt?

Så vitt jag vet äter varken muslimer eller judar fläskkött, gris anses som ett orent djur och går inte att äta... Där är de överens i alla fall.

Det har förekommit debatter i Sverige hur djurvänligt rituell/religiös slakt är, speciellt momentet att djuret måste förblöda utan bedövning. Men jag har också för mig att det finns slakterier i Sverige där slakten går till både på ett religiöst korrekt sätt och enligt svensk djurskyddslagstiftning.

Häromveckan blev jag bjuden på färsk stek av häst. Lite misstänksam som jag är kände jag noga in köttet, och hittade bara en hel massa kraft i det, ingen ångest. När jag väl tagit mig igenom det för mig otrevliga/ovanliga/skrämmande faktum att det var just häst åt jag upp det med tacksamhet och tog emot kraften det förmedlade. Svenska hästar föds ju inte upp som slaktdjur utan är någons kompis i de allra flesta fall. För mig blir det då helt OK att äta det så småningom, hellre det än att bara bränna upp det av princip. På något vis går ju kraften då förlorad, det kan nästan kännas mer respektfullt mot hästen att äta upp den och föra kraften vidare... :blink:

Muslimsk och judisk skinka är ju inte fläsk förstås.. det är ofta fråga om kalkon har jag för mig, jag glömde bara bort det.. hjärnan följer inte med ibland!

när det gäller kosher så är det inte tillåtet med bedövning.. men det är däremot tillåtet inom islam... Däremot är det inte säkert att det alltid används.

Jag tänkte snarare ifall det var respekt för djuret ni var ute efter.

Det var en intressant aspekt som faktiskt aldrig fallit mig in. Att vilja ha stressfritt kött är lite som att vilja plocka russinen ur kakan, i enlighet med vår civilisations energiska strävande efter att undvika lidande, uppoffringar och obekvämligheter till varje pris. Det är ju en "naturlig" strävan förvisso, men ibland lite kontraproduktiv.

Tack för infallsvinkeln, Mikael!

Eldduva; ditt andra inlägg, är nu en helt ny tråd som heter > Lida eller orsaka lidande=tabu? < och finns under Shamanism, eftersom det är en vidare ställd, lite filosofisk frågeställning och inte egentligen kostinriktad

/Fylgja moderator

Melena? ;)

Tack för flyttningen, det var bra. :)

Hehehe du fick visst nytt namn på köpet ;)

Vegetarisk mat är ett alternativ, och det sägs bli mycket enklare att kontrollera de andliga energierna om man håller sig till en någorlunda vegetarisk kost.

Tja, enligt min alldeles egna erfarenhet kan en maffig blandning av kött och sallad och gräddtårta och kaffe vara en utmärkt grund att lyfta sina andliga energier från.

Har egentligen inte märkt någon skillnad med vad jag äter i dessa sammanhang, förutom att viltkött ger mig kraft och socker gör mig darrig.

Grönsaker är alltid bra. :D

Jag har också märkt en förändring i meditationen efter det att jag startade min vego-kost. Jag äter dock vitt kött, som ju är en "lättare" form av kött. Sedan det att jag slutade äta rött kött, godsaker och raffinerat socker har jag märkt att meditationen går mycket lättare. Det är enklare att slappna av på något vis. Kanske har det med stresshormonerna som finns i köttet att göra?

Hej igen.

I den kampskola jag tränade förut, så hade man ett speciellt test. Eleven skulle sitta i zeisa tittande framåt, med tomt medvetande. Soke, alltså traditionsbäraren stog bakom med ett träsvärd höjt för hugg. Utan ljud eller tecken så högg Soke, och eleven skulle utföra en undanglidning, för att klara testet.

Saken var att ingen utom Soke fick utföra detta hugg. Varför? Jo för Soke kunde lägga in tillräckligt med intention i även ett relativt långsamt och relativt smärtfritt hugg med träsvärd. Den intention som skulle ligga i hugget kallades "sak-ki", alltså intention att döda.

En som inte kunde "stråla ut" sakki vid ett träningshugg, kan alltså inte testa om en annan person kan KÄNNA AV sakki. Att känna av ett hugg UTAN sakki är alltså en helt annan sak.

Däremot, att ha sakki intentionen när man VILL döda är närmast automatiskt, få kan döda utan den intentionen. Det kräver mästerskap, helt enkelt.

Här kommer en parallell till om det går att döda utan att offret uppfattar Sakki. Svaret på frågan om djur kan dödas utan stress, är alltså från mitt kampsportperspektiv, samma som frågan om de kan dödas utan att MÄRKA AV om de dödas.

Mitt svar är alltså - ja det går. Men det är mycket svårt och det kräver speciell träning. Eller lång erfarenhet att döda, så att det blir en mer eller mindre rutinhandling.

Här har vi också anledningen till att många har så svårt att slakta. De kan inte skilja riktigt på handlingen att döda en annan människa eller döda ett nära djur. Detta är extra vanligt hos små barn och en del ungdomar.

Därför är "trycka på knappen - vapen" så populära nu för tiden. Tryck på knappen och slipp en del av ansvaret för dina handlingar!

Därför är stora armeer också populära nu för tiden. Du skjuter inte mot en individ som du ser, du skjuter mot en stor massa.

Alltså, viljan till centralism och likriktning, är detsamma som viljan till ökat våld.

Mikael P

Mikael Perman: Förstår precis, att göra något utan intention är något som nog trollkarlar kan, och andra självklart, kampsportsmästare eller så, ja, du förstår. Jag har sen jag varit liten kunnat smyga mig på folk, luras, trixa och sånt, men jag gick aldrig vidare med det. Kanske skulle jag kunna ha utvecklat det. Jag har alltid faschinerats av zenbuddhism och kampsporter. Men enbart som självförsvar. Det jag vill säga med detta är att det skulle vara bra om det gick att agera, döda djuren, utan att man sänder ut sin avsikt i förväg, man ska nästan kunna smyga på sig själv.

Annars är jag vegeterian och rekomenderar det, eftersom jag tror att det faktiskt inte är naturligt för människan att äta kött. Det är segt och inte gott ens.

Med all respekt för att alla får äta som dom vill, så länge ingen tvingar mig eller andra att göra likadant...

Det som är naturligt är både kött, fisk, ägg och grönt. Så länge vi inte skadas eller dör av det så är det naturligt. Folk har ätit kött i tusentals år, skulle vi inte ha gjort det hade vi inte överlevt t.ex. här uppe i norr.

Själv tycker jag att kött är väldigt gott och jag kan inte vara vegetarian eftersom jag mår dåligt av vissa livsmedel. :)

Jag har min tro, att det inte är naturligt för människan att äta kött, men okey, kanske för vissa, men inte för mig i alla fall. Människan var helt ursprungligen enbart samlare, inte jägare. Det har etologer sagt. Sedan blev hon jägare. Om man kollar på urfolk i olika delar av världen så är vissa helt vegetrianer. Jag tror faktiskt att få skulle kunna äta kött i dagens läge om de fick döda det själva.

Glömde skriva: Såklart att alla får äta vad dom vill, men hade jag barn så skulle jag kunna mata dem vegetariskt egentligen, sen skulle de få välja själva om de ville äta kött när de blev större. Eventuellt skulle jag kanske ge dem vitt kött som fågel o havsdjur. Men jag tror att många idag äter kött av vana. De blev matade med det sen de var pyttesmå.