Kan någon förklara vad som menas med "kvasi-flygning"?
Läste om det i ett mess här.
Det här är som att lära sig ett helt nytt språk, ju.*ler*

Jag befinner mig själv i, liksom "dimmornasdal", när jag lyssnar till min nyiförskaffade Trolltrums-CD".
Har inte lyckats med bedriften att vingla iväg in under stubben än... är nog lite för drivande, tror jag.
Undrar också, om man ska tänka på andningen, när man ska på Trumresa?
Önskar alla en fantastisk helg!//Linn

Linn, jag antar att det var min post du läste. Med kvasi menade jag helt enkelt att det inte var någon "riktig" resa, mer som "nästan" eller liknande/nära men ändå inte fullt ut. Det var mer som ett mellanting mellan inre bilder och yttre resa. Ibland kan en resa börja på det här sättet, för att sedan klarna/bli tydlig, men i det fallet jag beskrev , så var hela upplevelsen på en "inte fullt ut" -nivå hela tiden.

Har du hittat någon plats som "drar dig"? det underlättar nog.

/m

Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur trumresan går till i verkligheten. Har endast läst om fenomenet, men vill väldigt gärna prova på Irl.
Har som du kanske förstår, många frågor som kan tyckas "knäppa"....men om jag inte frågar, får jag inget svar.*ler*
När jag lyssnar till trumman, vet jag inte vilken plats jag ska konsentrera mig på, liksom.
Jag far, i tanken, till och från flera platser samtidigt, i ett fullkomligt virrvarr. Njuter av rytmen från trumman, men åker ingenstanns och ser inget ljus eller träffar någon som vill "vägleda mig"!

;) Undrar, måste man ligga på golvet? Är det något väderstreck, som är mer fördelaktigt än andra, att ha huvudet mot? Kan man tex. resa vilken tid på dagen som helst?
Oerhört tacksam för svar.

MVH Linn

Jag har upptäckt (genom att leda många nybörjarkurser) att det oftast fungerar bättre för nybörjare (och mer resvana!) om man faktiskt sitter upp då man reser och RÖR KROPPEN. Ett väldigt underskattat moment som jag antar beror på att Harner satte standarden för hur nyshaman-resor ska gå till. PLatt på golvet, orörlig.

Ser man till de mer traditionella shamanerna dansar de, skakar de, studsar de in i transen. Det borde fler apa efter, för det fungerar mycket bättre, tycker då jag, än att bara ligga "död sill" på golvet. Vagga fram och tillbaka som en galning på tv, gunga med huvudet, skaka i kroppen, låt spasmerna komma och gå som de vill, släpp spänningar, var monoton till trumman, upprepande kroppsrörelser verkar göra det lättare att skifta medvetande. Exemplen finns överallt i andra kulturer.

Svårt att säga på rak arm, det märker du genom erfarenhet då du börjar jobba på allvar med väderstrecken.

Jo då, det kan man. Men det verkar som om "shamaner ser bäst i mörker" så kanske ska du resa med bindel för ögonen om dagen?

Annars är det ngt speciellt med att jobba på natten också, det är som andra energier då. MINDRE energier som pockar och slår i på ngt vis. Jag föredrar nattarbete.

Prova dig fram, och kom ihåg: den som förväntar får inget se, den som väntar får se - och då träden börjar dansa, låt dom dansa!

Jag är oerhört tacksam för att ha fått svara ;)

Mvh, T

Som Thomas säger. skaka hoppa dansa...... det är häftigt.... Det var så det släppte ett tag för mig på resorna. Nu sist så skulle jag tydligen ligga ner mest när jag reste. in matter of facts jag tror jag bara låg ner nu sist.....

man får lyssna på vad kroppen vill. men när jag dansade och dansade och dansade där i hörnet och sedan lade mig ner, då var det så det skulle vara.

Lyssna på din kropp och din intuition, den leder dig oftast rätt :)

Hejsan

Det går lättare om du, innan du påbörjar resan, bestämmer dig för att börja vid en plats i den vanliga verkligheten som du känner sedan tidigare. Det kan vara ett hål i en stubbe i skogen, en grotta eller en tunnelbanenedgång. Bara den får dig att känna att den leder ner i underjorden, och att du har lust att gå in där. Fokusera på att "se" platsen framför dig när du börjar (du behöver inte vara där fysiskt). När du känner att du är "där" beger du dig in i hålet/grottan/tunnelnbanan.

Ibland har jag svårt att resa, då går det oftast lättare om jag ägnar mer tid åt att bara befinna mig vid startplatsen.

Om du hellre vill resa uppåt, så kan du utgå från ett träd, röken från en eld eller regnbågen. Allt som leder uppåt.

Kära hjärtanes, då!

Det verkar vara oändligt mycket mer att tänka på inför en trumresa, än jag trodde.
Bara tanken på att utföra en vild dans med en sammling okända människor, får mig att vilja kräkas. :blink:
Det är verkligen inte "my cup of tea". Inte i nuläget i alla fall.
Jag som inte ens vet vad "trans" är förnågot, än.
Jag kanske är helt fel ute, detta får mig att känna mig riktigt obekväm, faktiskt. :/

Men det är bra att jag får ärliga svar på mina frågor, så jag får reda på vad jag kan förvänta mig...*ler*..om jag kommer iväg på någon trumresa.

Nej men det finns ju olika sätt - man hittar det som passar en själv bäst :D

Inte behöver man dansa före en trumresa, men en del av oss, behöver det för att komma in i "rätt mood", liksom... Jag lovar, att går du grundkurs med ngn som praktiserar core-shamansim, blir det alldeles säkert INGEN dans just inför trumresan... Däremot antagligen kraftdjursdans vid något annat tillfälle.
Du lär inte komma undan dansen helt ;)

...men en sak i taget!

Tack Flygia
Det där var raka besked.
...en sak i taget!


Jag har fått för många luddiga vibbar nu, så jag lämnar detta forum.
Jag behöver nog en mer rak och handfast kontakt - hjälpare/ledare/guru eller mentor... eller vad jag nu ska kalla det för, som vägledning.

Bara för att använda mig av en metafor:
:( Det här varit som att köpa ekologiska, svan eller nyckehålsmärkta varor.
Jag har tydligen kommit till rätt avdelning, men:
Var står "rätt produkt" som tillfredställer mina behov?
Vad innehåller den?
Står instruktionen på ett språk jag förstår?
Hur mycket skit släpper den ut i naturen, under produktionen och transporten?
Är det ett tillförlitligt produktionsbolag med mänskliga arbetsförhållanden?
Kommer jag att tycka om det och få mersmak?
Vad kostar det?
Finns det för allternativ?

:respect: Tack, återigen för alla svar jag fått.//Shatazza

Det är jättebra att hitta någon IRL som kan vägleda;
Att gå en kurs eller hitta en mentor.

Lycka till på din färd ;)

Tack goa Flygja
Ja, det var nog det jag hade förväntat mig att finna här, i detta forum.

Så jag försöker lämna det nu (utan gott resultat).
I want the world, and I want it know!

Jag ville så gärna finna en klok gubbe eller gumma, som skulle kunna vägleda mig i "min förvirrade värld"!
Som kanske kunde hjälpa mig att räta ut ett och annat frågetecken.
I och för sig gjordes det också, till stora "utropstecken", i pur förvåning.*ler*

Nämligen: Jag ska hålla "självdistans" till mina sanndrömmar, som bla gällt mina allra närmaste, mina barn.
Jag har köpt fel inspelade TrumCD:n och läst böcker av fel författare och
fått rådet att "vänta" istället för att "förvänta mig" saker.
Jag bör "dansa vildt" istället för att ligga ner etc...etc...

Vet inte om det bara är ett uttryck i slött "ordbajseri" eller att "mästra"...
men nyfikenheten leder väl till förväntningar, som i sin tur ger färdighet och upplysning, om man söker.
Icke att förväxla med "förutfattade meningar/sanningar" som att sitta på sin feta bak och förvänta sig att andra ska ta itu med saker och ting.
Så är det i alla fall i den världen jag lever i.
Vänta det gör jag på bussen!

Jag hade ett hopp om att finna seriös kunskap om "det okända", om hur jag ska gå vidare på min vandring mot nerdre och övrevärldar.

:rolleyes: Hoppas babyn anlänt och att han liknar mormor//Shatazza

Shatazza,
jag tror att vi alla håller med dig om att det är svårt att finna den rätta vägen. Om du upplever att en del av de råd som du fått på det här forumet, är luddiga och svårbegripliga, så tror jag att det beror på att ingen vill tvinga in dig i *ett* sätt att utöva shamanism på. Inget är ristat i sten så att säga. Eftersom jag känner Caja så vet jag att hon bara försökte beskriva för dig sin egen upplevelse, när hon upptäckte det förlösande i dansen. Bara som ett tips när du prövar dig fram. Oavsett om du shamaniserar liggande, dansande eller sittande i lotusställning, eller på annat sätt, så är det viktiga att det är *ditt* sätt.
Det allra viktigaste är att praktisera. Ibland är det lättare att lära sig om man träffar en lärare på riktigt, precis som du skriver. Tack och lov finns det ju också sådana som ger kurser ibland. Jag har gått en kurs för Staffan Ljung nyligen. Många tycker om hans metodiska och lugna sätt att undervisa på. Titta in på hans hemsida vetja:
http://www.shamanism.se/

Lycka till!

Hej Shatazza,

Har man haft en eller flera erfarenheten av trumresa, så tror jag det finns något "betvingande" i samtalet som nog kan bli "mästrande" som du säger. Kanske är det ett sätt att hålla kvar upplevelsen, eller kanske ett försök att stanna kvar i övertygelsen om att det verkligen hände. Det är ju något som för det mesta övergår vårt förstånd, att få tillgång till en annan dimension eller medvetandetillstånd.

"Så som det funkar för mig", eftersom jag inte vill tvivla på att det hände, "så måste det då vara/ hända för dig". Steget från att ha upplevt något en gång till att känna sig som en fullblodsschaman är inte så långt. Därför ska man se alla råd och kommentarer som att det är personliga, så som det funkar och upplevs av de som ger dem.

Så kan man se det mesta. Som det där med böcker, en del har som mantra att man inte ska läsa böcker. varför? jag antar att det för dom "ställer till det" i huvudet, att det begränsar dem. För andra ger det ledtrådar/ verktyg och framförallt inspiration, och är värdefullt. Samma det där med hur man ska göra. Det viktiga verkar ibland vara att man inte ska göra som man "hört" att det ska göras. Istället för att fokusera på att tillvägagångssättet är personligt och anorlunda för alla, så verkar det viktigaste vara att inte göra som det står i en bok.

Men, kommer man bara ihåg att allt är personligt för var och en, så ser man tydligt att olika människor funnit sina egna vägar. Det är egentligen ingen som vill påstå att deras sätt är det rätta, det är bara så att de på riktigt har lyckats uppnå ett alternativ medvetande tillstånd och besökt en annan dimension. Har man upplevt något som övergår sitt förstånd, då är det lätt att samtalet blir väldigt specifikt och personligt istället för "generellt". Böcker och hemsidor talar ofta om den generella vägen, dvs något som verkar gälla för alla, fast det inte gör det. Vi är alla unika, vilket är så lätt att glömma.

Men för att finna sin unika väg, tror jag det kan vara en stor poäng att ta tills sig det generella, men att använda det för att finns sin personliga väg. Hur hittar man den? Genom att vara uppmärksam på dig själv, det som funkar för dig och inte vad som bekräftar det som står i böckerna. Genom att använda sig av vägledning, men att inte identifiera sig med den.

/m

Men där måste jag ju protestera... fullblodschaman... :rolleyes:
Kanske gick lite fort när du skrev?
Vi är ju många som jobbat på träget i många år och det är länge sedan det började att fungera... men jag undrar hur många som känner som en shaman över huvud taget...

Tja, Fylgja, vad ska jag säga?
Prova att "läsa om"(igen) stycket med lite självdistans
, ett tips är att ta på dig ett par ironiska glasögon :?

Men visst, det kanske bara är jag som ibland upplever det som att folk uttalar sig som om de var praktiserande(erfarna) schamaner, när de egentligen bara haft en upplevelse eller två, eller inte alls har erfarenhet och bara spekulerar vilt ändå, som om de vore kompetenta vägledare?

Jag tycker Shatazza pekar på något angeläget, nämligen att man här(mig inräknat) uttalar sig som om man vet vad man talar om. Jag fick en upplevelse av perspektiv tack vare hennes inlägg, och ville dela med mig av det jag såg. Prova :lol:

/m

Ironi är svårt att utläsa i en svart löpande text, utan asteriskmärkta ord eller smileys. *ler*
Kanske beror det också på vad trådstartaren och anlagt för ton, eller vad man själv skrivit tidigare, hur man blir tolkad? Det var lika lätt att tolka det som om du var småspydig mot andra, som ironisk mot dig själv, faktisk. Där ser man hur det kan bli.

:) (vanligt snällt leende, utan rullande ögon eller krok i mungipan)

PS/ Äger inga ironiska glasögon, eftersom jag lämnat ironin bakom mig och valt glädjen istället, på livets stig /DS
(Obs ingen pik eller något sådant, utan bara mitt uttryck för kärlek till livet)

Som nybörjare tycker jag detta var det bästa rådet hittills. :)

Ja det är väldigt bra att ha i bakhuvudet - absolut

Man kan ju vara praktiserande, även om man inte ser sig själv som shaman. Praktiserande shamanism, eller vad man nu ska säga. Att praktisera det man har lärt sig.
Jag håller helt med dig miradas, om det med att söka sin egen väg. Du formulerade mera tydligt vad jag försökte säga tidigare. Här på forumet kan man få tips om tillvägagångssätt, men till syvende og sidst måste man pröva, och pröva igen, själv.

Jo du har rätt, jag tog i lite väl mycket. Det var inte meningen att kritisera andra som uttalat sig med råd här på forumet. Som sagt, jag blev överrumplad av ett nytt perspektiv. Jag försökte vara väldigt tydlig om hur det kan vara, såklart inte hur det är. Jag ber om ursäkt.

Med svansen mellan benen kryper jag under bordet och skäms en stund :$

/m

:respect: Tack alla ni som engagerat er i min fråga!

Jag kom över böckerna "Den stora Drömmen" och "Shamanens Väg", på ett märkligt sätt.
Jag började läsa "Den stora Drömmen", samtidigt som jag fullkomligt ramlade över en "TrumRese-CD" på Tradera...vilken jag naturligtvis köpte och njuter av när jag mediterar.
Alltihop, sammantaget, blev liksom en Ahha-upplevelse för mig.
Tänkte: Jäklar, jag är på rätt väg!

Jag är 56 år och min väg hit har minst sagt varit krokig och jag förväntade mig kanske för mycket. Ville ventilera det jag varit med om och kanske få ta del av andras upplevelser.
Men jag fann ett helt främmande språk.

En "Shaman" har för mig alltid stått för något mycket, mycket stort och starkt. Något som man absolut inte går på kurs för att lära sig och definitivt inte snackar med via en dator. (En shaman bor i en hydda utan el)
Missförstå mig rätt nu!
Naturligtvis kan jag ha fel.
Förmodligen har jag det...men mina frågor är ställda ur en mycket vetgirig kvinnas skalle. (Nej, jag är inte blond)
Jag har mina upplevelser, som ni av naturliga skäl inte känner till, och som jag också ställer mina frågor utifrån. Det kanske till och med är de som är orsaken till att jag hamnat här, in the first place
Dessa frågor kan verka knasiga, men är för mig solklara.

När jag kom in hit på "Trolltrumman" fann jag till min glädje att jag kunde klicka mig in på "Shamanens väg", som också är titeln på en av de böcker jag köpt skriven av M Harner.

Jag förväntade mig nog att få träffa på helt vanliga människor här på "Trolltrumman", som hade upplevt lika knäppa saker som jag själv. Och att det alltså inte är något märkvärdigt med det, utan bara naturligt! Att det skulle vara "Shamani" hade jag inte en aning om! :blink:

Eftersom jag inte är kunnig i ämnet "Shamani", som Ni uttrycker det här, blir det en salig röra när jag samtidigt ska behöva "sila snacket" när ni använder ett för mig främmande språk, försöka förstå när Ni skojar eller skriver med själv distans, ... och när jag ska läsa mellan raderna har jag inte en susning om, heller.

Jag hoppas ni förstår mitt dilemma!

Jag ska sluta söka och njuta av de positiva vibbar som kommer till mig och försöka värja mig från de dåliga.
Förr eller senare blir jag väl varse!

:) Glad Påsk på Er allaihop!//Linn

Tack goa Rigmor, för tipset om Staffan Ljung.

Märkligt egentligen, för jag har långt gående planer på att ta mig upp till Lappland, veckan efter grundkursen. Bilen är införskaffad samt tält å allt!
Men jag är inte upptagen när grundkursen i Gävle blir av i augusti.
Som jag ser det nu, är det bara avsaknad av pengar och myggen som kan stoppa mig ...*ler*

Jag ska lusläsa hans hemsida i lugn och ro.
Men "so far" håller jag hans tempo (puls)...det är flyt i texten, med ordval och "tonfall"som passar mitt kynne.
Jag ser i alla fall en ödmjuk, stabil och vuxen man framför mig.


[COLOR=red]Det här med "de små svarta tecknen, på vit bakgrund",
är ju det enda vi som skriver här har att tillgå.
Ja, förutom de "gulagubbarna", förstås. :)
Därför tycker jag att det kan vara svårt "läsa mellan raderna",
att urskilja vad som är på skoj eller på allvar eller om det är en direkt uppmaning till mig prsonligen eller en självupplevd historia.
Jag skulle uppskatta om det fanns en liten ordbok här, där man skulle kunna "slå upp" de knepiga orden NI uppfunnit, när Ni försöker beskriva er upplevelse.
Idag, efter min första "tur på trumman", förstår jag allt "luddigt snack". men innan hade jag inte en susning.*LER*

Tack för att ni finns! :)

Apropå att shamaner "inte" finns på webben och bor i hyddor utan el...

Well...

En shaman för mig verkar och lever i det samhälle och tidsålder han är satt att verka i - inte i det förgångna.
sedan är det ju självfallet så att man inte "shamaniserar" på nätet - här träffar man likasinnade och diskuterar med likatänkande och olikatänkande :)

Nätet är en resurs som självfallet skall nyttjas av shamanen, men shamanen arbetar och verkar på så många andra sätt!

Inget är RÄTT - ingen har SANNINGEN - den som påstår detta är fel ute...

Sanningen är absolut. Men vi ser den genom olika fönster.

.....och en del fönster är så dimmiga att man inte ser någonting av vad som försigår på andra sidan.

SEV B)

Då får man stoppa undan whiskytunnan ett tag, gode bror Viking!

Se här, låt mig hjälpa till... jag tar den... såja... släpp den nu, släpp... SLÄPP!

w00t

Sejdman skrev:

:respect: :respect: SÅ RÄTT!