Hej "Trolltrummevänner"

Jag kallar mig Shatazza och har sedan liten störts av så kallade "varsel". De har kommit till mig när jag minst anat, både i dröm och verklighet.
Mamma sa alltid: Hon har sådan livilig fantasi, den där ungen. Hon lever i sin egen värld osv...
Det är sant!
Jag har inte känt mig hemma någonstanns. Eller kanske jag i stället ska säga, att jag har haft mitt hem där jag hängt upp min hatt.
Allltså, aldrig känt mina rötter, liksom.

Under hela mitt liv har jag stretat emot, sagt högt för mig själv: Lämna mig ifred, låt mig vara.
Har försökt ignorera, vad det nu är som pockar på, min uppmärksamhet.

Då och då har jag sprungit på/ramlat över div "HokusPokus"- människor/butiker/mässor etc...men det har inte passat mig.'
Pendlar, rökelse, kristaller etc.etc...Väninnor som ska dra med mig på än det ena, än det andra.
Nej, det har inte varit "My cup of tea".

För 3,5 år sedan förlorade jag min äldsta son efter en bilolycka...
Då tog det "hus i helvete".
Jag insåg snabbt att, nu var det ingen lek, längre.
Jag måste ta tag i "mitt innre jag".
Allt var luddigt, existerade genom att se som igenom ett sugrör, kändes det som.
Jag klippte av hela mitt liv, "jag sa upp" alla vänner och bekanta, flyttade ut i skogen 1 år, för att få ro i själen och började sakta men säkert se vad som fanns inom mig.
Upptäckte att mitt innre var rikare än mitt yttre.
Vägen hit har minst sagt varit krokig, men vad gör det, bara jag når målet.

"Min Jungfruresa" med trolltrumman ska snart bli av...känner att jag är på väg hem.

Har du några råd på min jungfruresa, så snälla berätta.
Varmast//Shatazza

Välkommen hit och tack för en öppen presentation!

Jag hoppas du hittat ngn bra lärare inom shamanismen så att du inte bara går på i ullstrumporna på egen (boklärd?) hand - det är nämligen inte att rekomendera :)

Vars i landet håller du hus? Det kanske finns fler runtomkring som du kan träffas med och jobba ihop dig med.

Mvh, T

Hej och välkommen hit!
Jag känner igen en del bitar av din berättelse och i nöden öppnas ofta ens ögon, för vad som rätt för just en själv. Håller med Thomas om att det är bra att träffa likasinnade/någon att lära av i verkliga livet, även om andeguiderna ofta är ens stora läromästare.

Hejsan

Känner igen mig en del i din berättelse, å jag är övertygad om att du kommer att hitta rätt.

Lycka till

SEV ;)

Även jag känner igen en del av vad du beskriver. Det är på något vis nöden som får en att börja se vem man är och vad man står för. Att vara i ensamhet är viktigt men de är som de andra säger, likasinnade och läromästare på jorden fyller en stor funktion som är viktiga de med.
Välkommen in hit och hoppas du kommer trivas!

Tack, för alla varma förstående ord, på vägen.

-Uppförsbacke!

Jag har förstått att inte alla här är fullfjädrade "Shamaner" eller "mästare", utan också sökande människor.

I min värld där jag verkar och bor, finns inga likasinnade.
Sådant här "hokuspokus" talar man inte om, utan att bli inlåst på hispan.
Det här är värre än att "komma ut ur garderoben", vill jag bara tillägga!
Skadad av livets olyckor och formad därav, har jag dragit mig "tillbaka" och hoppas på att "den kloka gubbe eller gumma" som jag så väl behöver som vägledare, ska finna mig.
Jag tar Thomas råd på allvar och slutar läsa litteraturen i ämnet.
Även om det var just en bok som vägledde mig hit, tror jag.
Jag undrar bara hur han kan veta att "de inte är lämpliga" för mig, om du själv inte läst dem? Eller har du det?
I så fall kan du berätta för mig vad som hämmar insikten, så jag förstår vad du talar om.


Önskar alla en fortsatt Glad Påsk!

Shatazza,

Det kan ibland vara så, tror jag, att en del försöker "läsa sig till" något som måste praktiseras och upplevas. För att utvecklas behöver man kroppslig erfarenhet.

Ungefär som det brukar stå i platsannonser, att de söker någon med erfarenhet. Något som nyutbildade unga människor blir galna på, "hur ska jag få erfarenhet om jag inte får ett jobb?" Paradoxen blir att det krävs att man haft jobbet innan man får jobbet.

Nu är det ju skillnad på utbildning och att "läsa sig till". Det är möjligt att de på en skolan ändå får möjlighet praktiskt använda sin "lästa kunskap" med vägledning av lärare/handledare, och kanske så kan man se på det om shamanism också, att du behöver den där praktiska erfarenheten för att kunna åstadkomma något. Poängen är att det inte går att "bara" läsa sig fram till shamanism, men det går att "bara" praktiskt lära sig shamanism. Och en annan poäng kan också vara att det är generella saker i en bok som kan hämma dig för att du fastar i en teori om ett allmänt sätt som inte har med din personliga väg att göra.

/m