Hej
Jag har en liten undrar ... är det någon som vet varför man börjar i olika riktningar.. Här i Norden så börjar vi väl alltid i öster - där solen går upp men nu när jag går Munay-Ki så börjar vi i söder ...

Vad är grunden till detta?

Jag har fått lära mig att man själv, via en resa med det syftet, tar reda på hur sin egen öppnings- och stängningsritual ska se ut... och vilket väderstreck man börjar i t.ex. Nu hampade det sig att det faktiskt BLEV öster för mig.

När man är i grupp kanske det kan kännas avigt om folk har olika sätt att öppna och stänga, men man får väl lita på att det blir bra, även om det inte sker på sitt eget vis ;)

Olika andliga riktningar i världen har ju sina traditioner och ofta uppstår en "regel" i den kultur där riktningen hör hemma. DÄR kanske den är fullt logisk, men HÄR kanske det inte blir lika klart och vice versa.

Det är väl för att i Munay-Ki lär du dig in i ett annat folks tradition, lär dig härma deras ord och rörelser och sånt.

I mitt tycke känns det lite skevt att stå mitt i skogen här uppe i norr och kalla på anacondor, condorer och kollibrier... på engelska!? Men men, det är jag det.

I övrigt helt enig med Lie.

Visst handlar det om olika kulturer och traditioner men oftast finns det ju något som ligger till grund för ett beteende eller tankesätt... som t ex att vi börjar i öster därför att dagen börjar i öster, något nytt, vaknande osv vilket för mig låter logiskt... söder med den utgångspunkten är ju något som egentligen är i sin fulla blomning... så därför utgår jag från att det finns ett annat synsätt som gör att man väljer att börja där... och det är det synsättet jag är nyfiken på :respect:

En, möjligtvis liten samt obetydlig fråga, Varför spelar det roll? Är ett vädersträck mer värt än det andra? Får jag mer energier, mer sammanslutning av andarna Om jag börjar i ett väderstreck och avslutar i ett annat?

Jag brukar fråga om väderstrecken, utan att rikta mej åt nåt specifikt håll, är med mej, om dom vill vara med mej..Det brukar funka.
Tänker som så att, om man inte alltid är utrustad med kompass, eller för den delen, Specifik rikning vadan jag nu skulle göra, Så är det svårt att veta vilket håll!! Om jag har nunan i Söder samt åkallar öster spelar för andarna faktist, tror jag, ingen större roll.
Samt. Det skiter jag i!

Jag håller en cemoni, oftast är det för moder jord, jag anropar och ber att vissa element eller andar ska vara med mej..de som inte kommer "chit the same" dom är förlorarna.
Respektlös? Nej, tycker jag faktist inte. :D
Vi arbetar tillsammans dom och jag.

Tycker faktist, förutom de för oss viktiga koncentrationerna att cermonier, enligt ett visst mönster, är bara dumt och kraft återhållande
Ut i skogen "go for it" Det spelar faktist inte så stor roll vilkacermoniersompassarbäst bara intentionen är sann!

:rolleyes:

Det är ju liksom lite tillrättalagt att man ska kalla på andarna från öster... och så andarna från söder... och så andarna från... De finns ju liksom överallt och kommer när man vill. Jag använder oftast min brummare som jag snurrar och då täcker jag in allt, hehe ;)

Jag vägrade länge göra något annat än använda mitt huvud och min hjärnkontaktelefon... men nu har jag fått i uppgift av min andlige guide att det är dags att göra grejer som märks. Jag tror inte att det är HUR man gör som är viktigast, utan vad man har för mening med det man gör, som spelar roll.

Men jag förstår och respekterar att du undrar över skillnaden i detta, Catha

Tänker prexis som du att, det måste ju vara intensionen som är viktigaste, orsaken bakom. Inte cermonier eller mänskligt tjafs hur att göra saker och ting.
Tiden är knapp. Moder jord är trött, människorna är trötta, ut och arbeta. Nu och allt efter vad du själv blitt kallad till eller i större grupp. Vet vad du vill och menar, det är viktigast. w00t

I vår nordiska tradition såväl som i andra shamanska traditioner finns en grundläggande världsåskådning där de fyra väderstecken, och ibland uppåt och nedåt, är så att säga de "hörn" som definierar världen vi rör oss i. Detta tema återkommer i flera traditioner och är inget som någon enstaka guru eller författare har hittat på.

Jag har fått lära mig, både på kurs och av mina andliga lärare, att det är viktigt att vara fast förankrad i dessa världens hörn, både för att jag själv ska må bra och för att jag ska kunna utöva shamanskt arbete. Utöver det med att vara förankrad i de fyra hörnen, så har jag haft kontakt med andar som var och en är kopplade till olika riktningar. Några av dem har hjälpt mig med mycket specifika uppgifter, så när jag öppnar eller stänger så faller det sig helt naturligt att tacka just de andarna i deras respektive riktningar för hjälpen.

Nu vill jag gärna säga att jag inte alls menar att det skulle vara "fel" om man inte öppnar och stänger i de olika riktningarna, jag vill bara påpeka att det oftast finns lite mer tanke bakom sådana ritualer än bara slentrian eller 'mänskligt tjafs'. Vill man hjälpa moder jord, så *tror* jag att hon uppskattar att vi hedrar de fyra väderstrecken.

Klart att det finns tanke bakom, det gör det ju i alla cermonier. Pekade bara på att det inte står och faller med dem. Dessutom har jag för vana att tacka alla de krafter som vart mej behjälpliga Även de fyra vädersträcken.

Jag vill bara fylla på med... att inom tyst/stilla shamanism, så kan man göra samma sak, men utan att någon annan direkt ser vad man gör - man kommunicerar direkt, kan man säga - men om man ska leda en grupp är ju inte det sättet så tydligt. Tyst shamanism upplever jag därför vara en alldeles privat sak att utöva - alltså inte jobba i grupp (men där kanske jag har alldeles fel? ;) )

Hej
Följer med intresse er diskussion om vad som är rätt och fel om det nu finns något som är rätt eller fel...

Det är i och för sig intressant men det är inte vad jag är ute efter... för jag tror nog precis som flera av er uttalar att man ska göra det som känns rätt i den stunden/ceremonien ... och om det sedan handlar om att börja i öst, syd uppe eller nere har mer att göra med syftet med ceremonien man ska utföra...

Vad jag är nyfiken på är varför det skiljer sig... varför inleds dessa ceremonier genomgående i syd, finns det någon historia bakom .... oftast när det gäller traditioner så finns ju en i botten ganska logisk förklaring som sedan blivit omgärdad av myter och sagor som vi idag berättar och beskriver för att förklara varför ....

Kanske ser de söder som en "botten" eller "grund" att börja med. Eftersom det är så mycket Pacha mama eller moder jord de jobbar med. Bara en tanke....

Tja, eftersom jag allra oftast arbetar helande har jag för vana att starta mitt öppnande i norr, eftersom det är från norr som min första andeläkehjälpare kom. Sedan har jag fortsatt med det utan att direkt reflektera över det, och det verkar fungera alldeles utmärkt. :)

Det finns alldeles säkert en anledning till urgamla traditioner/ceremonier, men om jag inte känner till andledningen skapar jag hellre mina egna traditioner i samarbete med andevärlden. Då vet jag att andevärlden är nöjd och att jag inte gör något tok i ren okunskap. Jag vet ju inte vad jag åkallar om jag inte har koll...

Visserligen är det ju min egen intention som är rodret, men jag vet ju inte om det finns intentioner "inbyggda" i särskilda ceremonier eller traditioner, och vet jag inte det så håller jag mig helst därifrån och skapar hellre "eget".

Jag läste en intressant sak i en Feng Shui bok.
Att man hade en siffra som berodde på när man var född, olika siffror hade olika väderstreck som var mer gynnsamma och tvärtom. Enligt min siffra var norr, öster och söder de mest gynnsamma, vilket faktiskt stämmer tycker jag. Kanske väljer man riktning utifrån det med, inuitivt, vad som känns bäst för en själv. Eller utifrån vad eller vem man jobbar med då. Det viktiga måste nog trots allt vara intentionen.
Fast det kanske var lite utanför diskussionen för det hade ju inte med Munay Ki att göra :)

Du börjar inkallningen i söder eftersom du i den "mallen" börjar din resa i syd, int emärkvärdigare än så :-)

Och anacondor eller inte det är bara som Jörgen I Eriksson så bra uttryckt det "trons nycklar" en etikett på en byrålåda, du kallar int epå en orm eller örn, du kallar på en arketypisk energi.
Lär dej att hitta igen energin utan att behöva sätta en etikett på den sedan behöver du inte luta dej mot någon tradition. I grunden är källan den samma :-)

Mvh//Thomas

Fram till helt nyligen har jag alltid börjat i öster med inkallning. Varför?
Så gjorde mina lärare (i den här världen) för att dom hade sina rötter i den Nordamerikanska Indianska Traditionen.
Det gav trygghet att ha en ritual. Trygghet men också bojor.
Men jag börjar bli olydig, vill gå min egen väg.
Så vid varje tillfälle söker jag känslan i Stundens Magi.
Känner av. Varifrån kommer det? Varthän drar det?
Det är dom som kallar, jag svarar.
Så är det just nu
Hälsar Gubbe Grå

Tjolahopp,

sätt som ceremoni får fysisk form är alltid relaterat till syfte och intention med ceremonin eller riten.

'Set and setting' som det heter på engelska styr ofta mina val. är jag själv i busken eller hemmavid, eller varthelst jag är, så skulle en utomstående inte se att jag kallade in alls. Agerar jag någon typ av ledare i en ceremoni så har jag en roll att agera och då har inbjudan syften för gruppen närvarande förutom det heliga och Andeväsensfokuserade i att bjuda in. Jag har gjort inbjudan till riktningar och Andemakter tillsammans med några få vänner och då har jag ibland gjort en total bryt av protokoll och rituell form.

Det finns värde i fast rituell form, men då skall man vara medveten om detta värde och medveten om när formen blir tom på innehåll!

Öster börjar jag oftast för Sunna går upp där, dagen börjar där, födelsen sker där helt enkelt. Jag upplever att här på Moder Jord så är det naturligt att göra så. Skulle jag bo och växt upp någon annan stans så kankse jag skulle gjort något annat. Det hela spelar roll och det spelar också ingen roll alls.

Så viktigt och sant som Skalle Per skriver.

Intentionen är hela tiden det ledande, ex så kanske man en sen kväll inte är helt hundra på hur riktningarna peker, du är den som leder en eld på en ny plats.

Statement, i kväll ligger öster i DEN riktningen.

Om jag ropar på barnen i från fönstret i stället för dörren spelar egentligen ingen roll, dom känner ju igen min röst. Ofta behöver jag int eropa eller vissla på dom, dom känner på sig när det är dax.
Samma sak när du kallar in riktningar, energier, hjälpandar etc. Intention, intention, intention.
Ceremoni är form, när du vet vad du kallar in behöver du ingen ceremoni, det finns ingen skillnad mellan dej pch det du kallar in, du har bara lärt känna ytterligare en aspekt av av ditt sanna jag. Du kallar således på en del av dej själv.

Det finns ingen separation varken mellan det du kallar in eller det du inte vill ha i närheten, rätt paradoxalt :-)

Thomas

Ja det handlar om intentionen med det man gör. Att börja i syd är som Thomas Z säger en "mall", samtidigt finns universella mallar som kommer igen i olika former. Jag ser för egen del det bra i att öppna i öster först som du Grå Arne gör, där solen går upp och det nya börjar, för att skina under dagen, sänka sig ner över bergstopparna vid skymningen och övergå till vila och natten i norr, bergen, de uråldriga, mm. Jag börjar i syd pga den "mall" jag använder mig av som börjar med elementet jord och resans början, därefter vatten, eld och luft de olika elementen i olika vibrationer, symboler, inre och yttre och faktiska uttryck, energier, arketypiska energier i universum som även du nämnde Thomas Z. Man kan ju använda sig av vad som man vill för att skapa det man vill! Källan: universell, oändlig, föränderlig och tusen olika uttryck.

Munay
Tatjana