Måste bara skriva av mig lite. :angry:

Jag var nyss inne på Passagen och råkade läsa lite för många inlägg om kärlek, relationer, och män o kvinnor.
Jag inser att det bara är ett litet urval av mänskligheten, men ändå! Att folk kan vara så totalt korkade, ytliga, intelligensbefriade osv?!?

Att tro att kärlek är nåt som är en grund att stå på, något andligt, fint och som inte har med status, skönhet eller pengar att göra. Är det för mycket begärt?

Att tro att män och kvinnor kan respektera varandra, se olikheter och likheter, framför allt se INDIVIDEN. Är det orimligt?

Tänk, jag som hade fått upp förväntningarna på att samhället nån gång kunde förändras till nåt bra... :blink: Så mycket skit som finns i huvudet på folk...

OK, jag vet, jag ska hitta folk som är som jag. Finns inget annat. :lol:
Ville bara skriva av mig lite... Så, nu har jag släppt det!

Samhället kan ALDRIG förändras till ngt bra, det är därför vi måste bryta oss ur det (iaf så mycket vi bara kan!) och skapa klaner, flockar och byar igen.

Sikta mot livet med stort l. Ett liv där man LEVER och inte bara överlever.

Mvh, T

Jag förstår verkligen hur du känner, Thomas... Fast jag vill nog kunna leva i båda världarna. Och jag har fortfarande förhoppningar om att kunna fungera i samhället MED min själ och personlighet intakt. Jag tror nämligen att jag kan göra skillnad i samhället, att jag kan förändra vissa saker - göra bra saker så människor mår bättre. Idealist, javisst! :lol:

Men visst är det svårt. Jag har alltid känt mig utanför, annorlunda, även fast jag försökt att passa in. Jag har heller aldrig sett vitsen med grupperingar som försöker vara annorlunda men ändå kräver att folk ska vara som dom... Jag känner mig utanför där också. ;)

T.ex. umgicks jag ett tag med en grupp rätt öppna människor, dom var gothare/depprockare. Rätt utmanande, coola kläder. Jag gillar den stilen lite så där. Fast tyvärr gillar jag ju inte musiken så mycket...OK men jag är mer en jazz/funk/pop-tjej. w00t

Förutom musiken så gillade dom samma saker som jag, fast jag märkte snart att dom var väldigt utseendefixerade. Alla skulle liksom ha samma stil ändå, precis som dom "innemänniskor" dom kritiserade och hånade.

Samma sak fast olika regler.

Det funkade inte för mig och jag lämnade dom. Jag vill ju vara den jag är, som jag är. Inte behöva låtsas att gilla nåt bara för att en grupp tycker det är coolt!

Ja det är otroligt svårt att hitta en balans i ett samhälle som totalt saknar balans.

Frågan om att lämna samhället är ngt jag funderat på länge, men så kommer man till dilemat att om de som har en annan syn lämnar samhället blir det ju ingen förändring!?

Men genom att lämna samhället och bygga upp ett annat som kan visa på en bättre balans blir man förhoppningsvis ett föredöme för andra!?

Jag håller med om frustrationen, att vara bland människor som inte ens lyssnar på varandra tycker jag är otroligt jobbigt.

Har hittat ett gäng människor i England som just nu håller på att söka bygglov till att bygga en eko by. Deras tanke om jag förstått det rätt är inte att lämna samhället helt och hållet utan leva med naturen på ett sätt dom tycker är rätt och samtidigt bla erbjuda samhället runt omkring ekologiskt kött och grönsaker av deras odlingar.

Jag tycker det låter som en härlig balans!

Här är deras hemsida: http://www.lammas.org.uk/

Man kan förändra på så många olika sätt. antingen genom att gå den politiska vägen, eller föreläsa eller helt enkelt genom att vara en förebild.

kram

Tror de flesta bara utbrister i plattityder och ytligt snack för att det förväntas av dem. Vi är så fast i våra mönster att vi inte begriper att vi kört fast för länge sedan.

Balans är ordet. Mitt i, inte utanför eller vid sidan om. Alternativ ja, men jag vill fortfarande ha elektricitet till min tröska så jag kommer in på Tt ;) .

En massa Blablablablablablablablablabla ... kommer ur mångas munnar, av bara farten... och förvånansvärt många babblare lyssnar faktskt om man säger vad man tycker och många utbrister
"Kanske det... men så har jag inte tänkt... intreessant synvinkel... du har rätt"

För mig är många saker så självklara att jag int ens tänker att jag gör det... t.ex. miljötänk... medan andra aldrig har tänkt tanken. Och jag förvånas, men inser samtidigt, att jag måste fortsätta "upplysa", även om jag känner mig evinnerligt tröttt på det, rätt ofta.

som lillakorpen skriver, det försöker jag verkligen

Men det här att dra sig undan...

Mycket är skönt att slippa konfronteras med (man bliiiir ju så trött) men jag ser faror med att folk börjar dra sig undan samhället; Dels så får de okunniga fortsätta gå omkring okunniga och oemotsagda, dels så centrerar man liktänkande som blir "proffs" på allt det här som är bra... men det ligger också en fara i det. Och då tänker jag att det lätt att utvecklas till sekt, om man tar klivet att bara vara med likasinnade. Det kan gå fortare än man anar

Men jag kanske hårddrog dina ord lite, Thomas?

(hård-drog ordet ser konstigt ut som en hård drog av nåt slag :blink: )

**********

Jo... glömde...
Jag har blivit otroligt bekväm och lever gärna bekvämt... så är det.
Jag brukar inte snacka ålder så ofta, men i det här fallet handlar det om det - jag orkar inte på samma sätt och är lite utsliten; vill ha varmt, gosigt och bekvämt, med min datorhörna i förrådet och min lilla tjock-TV som jag kan cocoona mig framför, ibland, under yllefilten i soffan... och slippa hugga ved, bära vatten och odla mina grödor. I've done that. På 80-talet. Så jag stannar kvar här i civilisationen ;)

Ni kan väl hälsa på nån gång?! :lol:

Hej, Hej!! :lol: