Jag fick ju hästen i våras på vår träff, men nu så.. var finns tyglarna till hästen?? Mitt liv rusar på utav helvette!! Visst vissa saker är bra, men i reationer är jag totalt komplett hopplös.. Från att tidigare ha varit den lugne som bara iaktar o godtar allt har jag förvandlas till en vildhäst som inte vill bli tämjd..

Måste jag va på något sätt i relationen, måste jag vara snäll o tyst för att bli omtyckt? Måste jag sänka blicken och godta allt?.. Måste jag? Måste jag bli kallad för "vuxet barn" med det beteendet och skulle behöva gå på terapi? Måste jag ta det?.. Är det värt det? Hittills har jag visa långfinger och bett karln fara.. han far inte... men han blir ledsen för att jag inte sänker ner huvudet och tar det... Måste jag släppa honnom??

Mitt hjärta säger att du aldrig kan vara lycklig om du ger upp ditt sanna jag. Är du Vildhästen så kan du inte vara något annat.

Det är naturligt att bli rädd och att vilja köra huvudet i sanden, skaffa "tyglar" som du säger.. ;)
Men förr eller senare måste du se sanningen i vitögat och konfronteras med dig själv. Vem är du? Följ vetskapen som kommer upp i svaret så förhoppningsvis hittar du fram till något. Men det finns inga garantier för att det bli smärtfritt tyvärr.

Lycka till!

Vildhäst kan man ju vara på många olika vis ;) Vanligt vid en förändring, är väl att det blir lite "överdrivet" i början, för att lägga sig på en mer önskvärd nivå, när förändringen är riktigt integrerad i en.

Du upplever ickekontroll i din förändring, tycker jag mig kunna läsa...
Inte konstigt om din närmaste omgivning då reagerar - han har ju inte på ett kvastskaft, lika nära till förändringen som du ;) Jag tycker det verkar vara ett gott tecken att han inte går sin väg, trots att du visar fingret. Och konstigt vore det väl om han inte reagerade alls - klart han blir ledsen; han fattar ju ingenting... eller? Därmed inte sagt att du behöver kuva dig.

Har du fortsatt odla din kontakt med kraftdjuret?

Att känna gräset under fötterna, susa fram över nejden och låta håret fladdra i vinden betyder ju inte, att man inte OCKSÅ kan stå under trädet, beta gräset sakta, njuta och gnida mulen mot hingstens dito...

Du har ett arbete framför dig: Vill du ha kvar din tamhingst, trots att du tagit klivet över stängslet, till din sanna identitet som vildsto? Orkar du vara självständig och stark, samtidigt som du väntar in integrationen, även i honom? Älskar du honom? Bara Du har svaret :)

Du får ju inget objektivt svar från mig, utan mina associationer:

Det du skriver känner jag igen från min förra relation och jag kan säga att det bröt ner mig rätt rejält, att tvinga mig själv att förändras till någon som jag inte ÄR i själen alls.

Jag är en barnslig, lekfull, busig vuxen. Någon annan kan jag inte vara. Jag vill busa och leka med folk, min partner allra helst med!
Sänka blicken och godta att vara "en snäll flicka" som ordnar sig i ledet, det är inte JAG.

Om det är DU, det kan bara DU bestämma. Men det låter ju inte så när du skriver...
Det låter som att du är lessen för att du inte kan vara dig själv, men det är min tolkning. :)

*stor kram*

Ingen man är värd att kuva sig själv för! aldrig någonsin. och känner man sig kuvad, så tala om det, räcker itne det så får du kanske gå. att be någon dra åt h*lv*ete är en sak, då tar folk en sällan på allvar, men när man går själv. Då brukar flöjten ljuda annorlunda. Då tas man på allvar, och mannen börjar inse att om ha nverkligen vill ha en kvar, får ha nanstränga sig att bättra sig. Då har du ett val, stanna eller fortsätt gå...

Jag har en unghäst, en mycket varm och go pålle som är väldigt snäll. Lugn och sävlig, han bråkar sällan och när han väl gör det så gör han det aldrig utan en god anledning!
Hästen är en fri själ, nästan friare än fågeln.
När jag ber honom om något, så ger han mig det oftast, kanske inte direkt men rätt snart. Men när jag kräver av honom så slår han med huvudet, visar ögonvitorna och i värsta fall sliter i ledrepet, och kastar sig baket, eller åt sidan och flyr.
Så är det med många "hästmänniskor" sådana som själsligen slår följe med hästen, eller rättare sagt, har hästar som slår följe med ens själ.

Hästen symboliserar i många kulturer den oskuldsfulla, den med barnasinne och djup visdom... Hästen är en av de djur som är så oerhört förlåtande både i sinne och sätt. Du kan piska, slå, ropa skällsord och efter ett tag, så står han där igen. med mulen tätt intill och säger med hela sitt väsen "det är ok, nu går vi vidare".

Men sen finns det också de hästar som är så fria i själen att de om de blir skadade förlorar allt förtroende för människan, att de går till angrepp, de slåss för sina liv. De blir farliga, folkilskna och aggressiva. Men om man vinner en sådan hästs hjärta så har ma nen vän för livet. Var är du någonstans? Håller du på att förvandlas till den hästen som slåss för sitt liv?

Det finns ytterligare en typ av häst... Den kuvade, den som har ropat och skrikit med hela sitt väsen "det här är fel! hjälp mig! jag vill inte! jag kan inte! det här är inte jag!" dessa hästar blir sömngångare, djupt underkuvade. glädjen av gräs under fötterna är lika med intet. De lyder blint. Kanske protesterar nångång när det rycks för hårt i tömmen. Dessa hästar har kuvats under en sån tid att alla protester är lönlösa, du ser många av dessa hästarna på ridskolor där de lunkar fram...

Men oftast, så kan man inte ta död på hästens fria själ. Varken hos djuret eller hos "hästmänniskorna" det finns alltid hopp, även när man inte ser det. efter en sommar på grönbete brukar de flesta ridskolehästar även vara lycklilga och pigga, kanske rentav lyckliga. Och när till och med en gammal underkuvad ridskolehäst får lov att vara sig själv, så kommer han att växa sig stark ,ståtlig och fyllas med liv, och när ha nväl gjort det, åter blivit det han en gång var innan han kuvades, kommer ingen någonsin kunna kuva honom igen.

Nåde den man som försker kuva en återuppstånden hästkvinna ^^
han får åtnjuta både sparkar och slag, och det värsta straff man kan få av en häst, det är att den aldrig förlåter dig...

jag är en en återuppstånden hästkvinna.... det är jag... Jag hamnar heldre på slakt än blir kuvad igen... ;)

Tack för era svar! Jag ska fortsätta min väg.. hästkvinnansväg.. eller vildstokvinnansväg..

låter bra det vännen! :)

Häst eller vildsto, det spelar ingen större roll vad du kallar dig ^^ Bara du vet inuti att du följer hästarna.

Ta Ingen Skit, från nåt håll. Prata istället, kompromissa och kom överens, bara det följer ert mål er längtan er plan för ert liv.
För lite lär man maka på sig i ett förhållande, oavsett om man är vildhäst eller ej. Men, och det är viktigt Ingen får trampa på en, någonsin.
/Y

Förhållandet är slut sen en vecka eller så..

Jag försökte kompromissa men kompromisserna var inte sådanna som han ville ha.. dvs jag skulle ge efter hans väg o han kände likadant..
Två människor som ska inte försöka komma för nära varann me andra ord.. Sånt är livet..

Han tröck för hårt mig mot väggen igår och allt bara gick sönder.. Jag gick sönder men något positift kom det ur det, när inget finns kvar så finns det mycket av öppna ytor och man kan röra sig fritt i mig själv...

Livet går vidare, jag har god hopp om att jag är på rätt väg i mitt liv. ;)

Uppbrytningstider är sällan kul...men efteråt kan man ofta se hur mycket kraft de gav, även om det inte alls kändes så just då.

Stå på dig! :respect:

tråkigt att höra men ändå glad att se att du kommer gå vidare, ströva över egna fält och så småningom bilda en ny flock med en annan som kanske kan kompromissa så ingen blir skadad och hämmad.

lycka till vännen!

Vildston vart nog kanske tämjd ändå... Hon har sparkat, stegrat o slagits emot i 2 månader och idag gav hon upp.. Svettet löddrar på hennes päls, andningen är på max, hon vart klappad på nosen idag.. Hon lät sig bli klappad, det var inte så farligt.. Hon börjar nog bli tämjd av denna man, mot alla odds...

Rädslan har varit enorm, så stor att hon såg inte att det var rädsla hon kände hon såg bara hot.. Nu så börjar hon bli tämjd... skrämmande tanke :?

Får hjärnblödning på han... nu har han dragit sig undan igen... rädd han me.... att jag ska sparka han eller äta upp han även om jag är vegetarian... :rolleyes:

Ja jävlar nu ska hon va friiiiiii!!!!!