Jag har många gånger fått erfara vad det är viktigt att ha ett klart syfte och att både förbereda sig innan och sedan "stänga ner" efter, resan. Jag har blivit bra på resestruktur tycker jag.

Men vad gör man med saker som sker strax innan man går in i sömn? Jag har inte tänkt resa då, ligger och slappanar av, dvalar in... och så händer nåt utan min vilja och aktiva medverkan.

Vissa perioder har det varit hemska rödögda väsen, men också "uppenbarelser", sång och musik som träder in på ett speciellt sätt - det är ingen tvekan om, att det är något annat än de vanliga bildflödet. Jag sansar till mig och hör en man som jojkar och ligger och lyssnar vart det kommer ifrån... eller som när jag hörde en trumma, som fortsatte trumma långt efter att jag var vid vett och sans och vaken...

Det är inget medvetet syfte, från min sida i detta... jag har ingen egen kontroll och jag blir fundersam vad jag ska göra med det som kommer och hur jag ska göra för att slippa störas. Jag får ofta hjärtklappning, då själva igångsättandet sker - en adrenalinkick - och så tar det en stund innan kroppen lugnar ned sig. Ska tillägga att jag inte är rädd för det här, så det är inte därför hjärtat slår, utan det är mer en reaktion på att väckas upp (som när telefonen ringer när man sitter i tankar).


Härom kvällen, när jag skulle somna och var mitt emellan vaken och sömn och såg rader av bilder segla för bi, var det helt plötsligt något som hände. I snabb takt var det någon vid mitt öra, så att håret rörde sig och så skrek nån jättehögt:
"Det är ju det jag alltid har sagt!" och jag hoppade till, blev med ens klarvaken. Kände också en rörelse vid örat direkt efteråt, men när jag öppnade ögonen var det förståss ingen där.

Alltså ljudstyrkan skrämde slag på mig och det tog lång stund att bli lugn. När jag så var i balans igen, försökte jag minnas vid vilken bild meningen kom, men chocken hade raderat minnet. Så jag somnade... med ett leende på läpparna, då det ju naturligtvis är intressant och jag blir som sagt inte skrämd.


Igårkväll kom rösten igen, men svagare i styrka och upprepade en mening, så där förmanande i rösten, men jag förstod inte ett ord. Jag försökte kommunicera medvetet och bad honom upprepa, men det var samma kakalorum.
Jag såg ut i rummet och såg "energier" som började bilda kroppar, men som aldrig tog form. Jag tittade en stund, väntade och vände ryggen till och somnade. Jag har inte tid med sånt här om nätterna, jag behöver ju sova för f... :rolleyes:


Men alltså... vad gör man? :blink:

Ska tillägga att jag för bara två veckor var på shamaniserande kurs och kanske aktiverat mig extra, därav gaphalsen? ;) men i övrigt har det inte varit kursande och sånt, utan helt vanliga tråkveckor.

Hej!
Med risk för att vara väldigt prosaisk och tråkig...har du bett dina kraftdjur eller lärare i övervärlden om att detta ska sluta? Det brukar vara effektivt, de ger oftast bra och konkreta råd och handlingsplan om det dessutom skulle behövas.

Funkar för mig i alla fall! ;)

Jo nog har jag det...
Men kanske inte med övertygelse, när jag nu tänker efter. Man kan ju be om saker lite halvhjärtat. Jag har ju dels tyckt att det ändå är rätt intressant och också funderat om det kanske är något viktigt, som jag bör lyssna till... då blir det blandade känslor/budskap.

Igår kväll tog jag fram vetivertolja och blandade med olivolja och masserade lite. Den sägs ju vara jordande och en massa mer. Jag kanske inte är så här och nu som jag tror. Det var i alla fall kolugnt i natt...

http://www.shenet.se/ravaror/eovetivert.html
http://www.shenet.se/vaxter/vetivert.html

Syftet handlar ju om att vara klar över vad man egentligen vill, och varför. Vet du vad du vill? Kanske du kan be din lärare visa dig ett sätt att stänga av när du behöver sova, men på ett sätt så att du kan öppna upp igen om du vill lyssna på rösterna.

Jag har väntat med att svara, för jag ville att vissa saker skulle ramla på plats och klargöras.

Några kvällar efter skriket och den babbliga rösten, kom det en päls i mina ögon, när jag skulle somna. Inzoomad päls, nära, ett öga med pälsstrån runt om och Detta håriga var extremt närgånget. Zoom, zoom, zoom, bild efter bild. Jag tänkte Att det nog var kraftdjuret och bestämde mig för att göra en resa till det senare... vilket det nu var av dem... men det skulle nog visa sig.

Det tog ett tag för mig att få till den här resan - annat skulle göras före och jag ville ha bra förutsättningar - och under tiden har det varit kolugnt hemma hos mig. Men nu är den gjord och jag vill gärna förmedla (han sa det var OK) för att ge slutat på den här historien ;)


RESA TILL DET HÅRIGA
Jag trodde jag skulle resa och träffa ett av mina kraftdjur och jag tänkte att det kändes lite konstigt att stå där på avreseplatsen, med kraftdjuren vid min sida, för att resa till ett av dem. Jag såg min nedgångsplats till undervärlden och var beredd, men när jag var på väg ner, stoppade kraftdjuren mig. Vi skulle upp. Men det är väl konstigt att resa upp och träffa ett kraftdjur tänkte jag men jag vet ju att jag inte vet bäst, så jag följde med.

På denna resa följde mina två håriga kraftdjur med, medan den med fjädrar stannade kvar på utreseplatsen, för att vänta… den här gången var det päls som gällde.
Vi reste uppåt i en rökslinga och kom till en sal, där trumman ljöd starkare. Helt plötsligt var vi inte i salen, utan stod i övervärldens bergiga landskap, framför något jättestort och hårigt. Jag förstod att detta var HAN. Det jättestora håriga, var ett björnhuvud.

Är det du som har kallat på mig? Varför vill du att jag ska komma frågade jag
För att du ska känna kraften sa han.
Är det du som har skrikit ”Det är ju det jag alltid har sagt!” i mitt öra?
Ja, svarade han. För att du ska veta att det är så – du har kraften. Kraften finns inne i mig och inne i dig. Det är ju det jag alltid har sagt. Det ska du veta. Och därför ska du nu komma in till mig.

Jag tvekade och kände mig faktiskt rädd, men mina kraftdjur ledde mig framåt och jag smälte in i björnen och var helt plötsligt i dess huvud – det vara samma grottsal, som jag sett lite av tidigare och när vi stod där inne, började jag att vibrera.
”Känn kraften” sa björnen… och jag kände.
Vi stod där en lång stund och vibrationerna genomsyrade mig helt och hållet. Jag hade ett kraftdjur i vardera handen som jag höll i hårt. Så var det färdigt – jag hade känt kraften - och vi smälte genom huvudet och ut, till utanför igen och där bredvid björnens stora huvud, stod min andlige lärare.

Jag tackade de m båda för att jag fått komma och frågade om det passade att jag fick lite healing, när jag ändå var där. Min lärare sa att det var OK och att jag skulle släppa greppet om mina kraftdjur, som satte sig ned på varsin sida om mig. Jag genomströmmades av ett violett ljus och jag kände en mintkyla sprida sig genom den dåliga sidan av min kropp och jag blev i den stunden alldeles smärtfri. Jag log och njöt och tackade oavbrutet – jag kände mig så lycklig.

Så var det färdigt och vi begav oss hemåt. På avreseplatsen stod mitt befjädrade kraftdjur kvar och vi slog alla 3 följe, hem till mitt hus.

Ja... så var det... Det var någon som väntade på mig, men inte den jag trodde

Det måste kännas underbart att få insikt och svar, när man undrat över något! :)

Som väldigt ofta, skriker mitt kraftdjur, talar väldig högt, prexis när jag ska somna, kanske för att jag äntligen är tyst och kanske lyssnar.

Kasta inte bort det som kommer till dig staxs innan sömn. Oftast är det väldigt viktigt.

Men äntligen... :respect: Tack!