Idag låg jag helt utan krafter i soffan, och försökte mig på att göra ingenting. Det har varit intensivt de sista dagarna, och det har tagit mycket kraft.. nästintill tom låg jag där, och försökte "återhämta".

Så hörde jag ett ljud... hm, va? en humla? Är det en humla här inne? Är inte detta lite fel säsong för humlor?(tänker jag)

Så plötsligt är jag i andra ändan av rummet... det är jag som är humlan. men som humla kämpar jag med kroppen, och jag zoomar ut ur "formen" och seendet som humla. Jag gör ett till försök att hoppa-in-i (omformas till) humlan och misslyckas igen.
hmm.. jag måste släppa kontrollen, jag kan inte behålla min människokropp som humla(tänker jag), och så gör jag det igen, genom luften transformeras jag till humlan som flyger där i andra änden i rummet.

Och jag är så lätt, åh så skönt att vara humla, att släppa kontrollen och flyga sådär intuitivt, mjukt.. och vilket flummig syn, så liten jag är.. och jag flyger mot mig, som ligger där i soffan.

Tack kära humla.
/m