Nu är jag igång med mina "knasfrågor" igen ;)

1. Är det någon fler som tycker att den andliga vägledaren/läraren/guiden verkar kunna vara lite lurig/busig ibland? Liksom mitt i det seriösa budskapet, svänga till en överdrift, som man bara gapar åt, för att sedan skratta och ge mer korrekt info?

2. Är det någon fler som upplever att kraftdjuret, eller ett extra kraftdjur/hjälpardjur kan uppträda "busigt"? Alltså toka sig och störa resan, arbetet, eller vad man nu gör? Så mycket att man tycker det stör lite?

Första gången kag upplevde det var för en 4 år sedan då ett djur var inne och hjälpte mig att jobba igenom rädsla... Gestaltningarna och uppvisningarna var verkligen för tokiga och jag kände att jag kunde skratta åt mig själv. Då kändes det logiskt - som en del av budskapet.

Nu har jag ett annat djur inne (tillfälligt antar jag) som busat till resor till övervärlden att jag och mitt stadigvarande kraftdjur fick snacka allvar me'n... och skojaren stannade sedan kvar några resor, vid utgångsplatsen. Det kändes knasigt att "snacka allvar" med en andehjälpare, men det blev bara så... och det var ändå alltid med från "här och nu" till utgångsplatsen... men inte på resan.

Ok...vad säger ni?
Är det jag som är "smågalen" och busig?
Eller?

Ett rungande JA på båda frågorna :)

Det kan nog de flesta som håller på med shamanism skriva under på. Jag har hört, och läst, om många sådana här berättelser under åren så det verkar faktiskt vara precis så dom är.

Men sen är det väl med dom som med folk flest, det finns roligare och surare typer. En del har ju inte ett ben av humor i kroppen och andra kan inte SLUTA skoja och tricksa.

Mvh,
Thomas

Ja men det var ju skönt att höra - en del saker är så totalt sjuka :D

Det har blivit så mycket sånt nu, så jag funderade om det var "jag"
och i och för sig är det väl också så; man får vad man tål och behöver
typ... liksom... ;)

Småfolk, speciellt knytt är riktiga skojare, utan sans o vett, fnissar o bubblar av bus. Dom är goa o ha nära, men ganska blyga oxå.. o ibland sorgsna, o då gråter dom en skvätt och tröstar varann. Små krabater med stora hjärtan, massor me tyckaom. Gillar leka med ord och smaska på smaskigheter. En kopp choklad är gott minsann o mysa o vara samman tätt, tätt... Saga sagor runt elden... Skutta o prutta, promenera o fabulera. Uråldrig visdom i barndomshjärtan.

Hälsningar Totta

Jorå, Fylgja. Jag skulle nästan bli misstänksam om de inte uppförde sig som individer med egen vilja. På något sätt är det ju det som så klart tar bort alla tvivel på att de är robotar eller hjärnspöken. De är egna levande individer, med allt detta innebär ;)
Och visst, jag har själv blivit lite småirriterad, men det går över till ett starkare band.. för visst älskar vi "lite egna" individer mer än de som bara gör det som skas?

/m

Kan bara instämma med Thomas och miradas. Vissa kraftdjur och andehjälpare bara *är* såna. En gång när jag reste för att lösa ett specifikt problem trffade jag en andehjälpare som larvade sig så mycket att jag blev förnärmad. Efteråt insåg jag att jag nog tagit mitt problem på alltför stort allvar, så huvudbudskapet var nog "hörrö, det är inte så förbaskat farligt som du inbillar dig!"...

Mitt kraftdjur skojar bara ibland, och då inte så att det stör direkt, utan mer för att poängtera något, eller när jag ställer en riktigt dum fråga :D .

Ja där ser man... knaserier överallt ;)

Min lärare har varit lite brysk och sträng förut, så man blir ju lite ställd när det kommer rena rama buskishumorn, eller vad man ska kalla det.

Tänker på det du skrev Rigmor att inte ta så allvarligt på en del saker...
Det blev faktiskt så tokigt på kursen att vi låg på filten och gapskrattade så tårarna rann på oss - min kurs"partner" och jag.
Kul kurs blev det!

på trumträffen i herrljunga sommaren 07 så blev det ltiet knasigheter då vi inte kunde riktgit bestämma oss i gruppen om det skulel bli en undervärldsresa o en övervärldsresa..... Då hade de flesta tokiga saker o berätta i efterhand. På grund av att adnevarelserna tog detta som en ursäkt att busa litet med oss^^
Och hela resterande kvällen var fullt av jäkelskap o alla vart litet små-busiga o rappa i mun ^^

Själv kom jag inte så långt utan jag åkte berg o dalbana i min tunnel o glömde tända lyset. sen var det dags o komma tillbaka.