Hej alla!

God fortsättning på det nya året! Mycket släktkalas har det blivit och nu är man åter i full drift så att säga.

Inte utan funderingar och dilemman dock.

Det blev uppenbart för mig att en nära släkting nu måste ha hjälp med en synnerligen komplicerad förslitningsskada sedan många år, en som läkarvetenskapen totalt gått bet på att bota eller ens lyckas lindra. De medicinska behandlingarna har snarare förvärrat situationen och inget annat än allt kraftigare smärtlindring tycks återstå.

Själv har jag försökt mig på att bistå mina medmänniskor med helande av litet enklare slag en och annan gång, det tycks mig kanske också som att jag lyckats hjälpa till en smula i några fall men... jag är verkligen bara en nybörjare på det här.

Jag känner mig visserligen övertygad om att det finns sätt att närma sig det här så att en väg till bot kan upptäckas. Problemet är att jag saknar tillräckligt med kunnande och erfarenhet för att ges tillåtelse att ge mig i kast med detta aktivt, risken är för stor i detta fall.

Det enda jag känner att jag möjligen kan göra för tillfället är att be er om råd och hjälp, kanske även om tips på erfarna helare i sydsverige som han skulle kunna vända sig till. Han tycks vara öppen för förslag i den riktningen trots en del dåliga erfarenheter av alternativmedicin.

/Loke

Synd att ingen har känt sig manad att hjälpa dig än. Jag kan inte de schamanska metoderna (är nyfiken och försöker lära mig så mycket jag kan).
Läste att den ordinära läkarvetenskapen helt gått bet.
Kanske jag ändå kan bistå med något i egenskap av sjukgymnast?
Om det skulle vara något som tidigare provats och också då försämrat så kan du ju bara bortse från de råd jag kanske kan ge...?

Undrar bara då:
Finns en klar diagnos?
Var på kroppen?
Ålder?
Aktivitetsnivå?
Tidigare behandlingar?
Andra sjukdomar?

Mvh Bertil

Tack för svaret, myospinae!

Jag sitter ju litet vid sidan om så att säga men ska försöka besvara frågorna så gott jag kan-

- Klar diagnos: Mja. Vad jag vet rör det sig om en förslitningsskada i axelpartiet orsakad av extremt tungt arbete som smed, repetetivt arbete med tunga släggor på grov stålplåt under flera år, tunga lyft. Skadorna innefattar kronisk inflammation av muskelfästen i huvudsak.

- Lokalisation: axelparti, i synnerhet höger sida.

- Ålder: 45 år

- Aktivitetsnivå: sjukskriven på heltid sedan ett flertal år, försöker ändå hålla igång så gott det går med diverse. Personen ifråga vantrivs med att inget göra, pumpar sig hellre full med morfinderivat för att kunna göra det han vill.

- Tidigare behandlingar: ett otal kortisonsprutor rätt in i de skadade vävnaderna, ett fjortontal enligt uppgift. Enligt vissa andra läkare ska detta vara alldeles för många, och kan vara en bidragande orsak till att läget försämrats kraftigt på senare tid. Dessutom operativt ingrepp i ena axeln med skrapning. Läget försämrades kraftigt efter detta, varför motsvarande ingrepp i andra axeln aldrig blev aktuellt och troligen inte kommer att bli aktuellt.

- Andra sjukdomar: inga.

Tack igen för att du vill försöka hjälpa till att hitta en väg till bot, Bertil! Mycket uppskattat. Jag bör tillägga att han idag förlitar sig helt på en typ av smärtstillande medel som omvandlas till morfin i kroppen, och att dosen tyvärr är tilltagande för att nå avsedd effekt: att alls kunna fungera i dagliga livet som heltidssjukskriven.

Mvh

/Loke

PS. Om någon hellre vill kontakta mig via PM så är detta givetvis uppskattat det också.

OK. jobbig situation helt klart!
Lite tankar helt i den härvarande ordinära verkligheten:

Det låter som att med de tunga arbetsuppgifterna så skulle det nog kunna vara en bidragande orsak till besvären (och ibland kan människor som också är helt inaktiva få liknande problem). Kan tänka mig att alla nog mår bäst av en aktivitetsnivå på "mellan-nivå".

Jag har också lärt mig/hört av flera inom läkarvetenskapen att flertal cortisoninjektioner snarare kan vara av ondo. Det som ffa har fastnat hos mig är "max 3 inj på samma ställe under en livstid". Anledningen ska vara att senorna med cortison gör senor etc skörare. (Tex anses Kajsa Bergkvists (höjdhopperskans) hälseneruptur bero på överdrivet bruk av cortison). Cortison kan absolut vara av värde, men det bör ju inte då överdrivas.

"Skrapningen" antar jag är vad man kallar en "acromioplastik" där man gör utrymmet större för att senor, slemsäckar ska få större utrymme. Man kan väl tänka sig så att med kontraktion "spänning" av en muskel för att lyfta upp armen så sväller också muskeln och det kläms åt när armen kommer upp en bit. Därför försöker man då göra utrymmet större. Ev tidigare irritation, svullnad, inflammation har nog då också gjort att det blivit trångt.

Nackdelen (axeln är komplicerad med flera muskler och ligament) är att det nog finns en risk för instabilitet. Kan säga (behöver inte ha med operationen att göra) att om något ligament blir uttöjt eller rupturerat (av eller delvis av) så blir det en instabilitet. Man kan göra en stabilitetsoperation också, men vad jag förstår är det svårt att göra det mer än i en riktning (kommer inte ihåg framåt eller bakåt). Vad som då återstår är att stabilisera med de omkringliggande musklernas hjälp.
Instabiliteten i sig kan också göra att mjukdelar kläms åt och förvärrar situationen.

Jag antar nu att största problemet är värk/smärta?

Om jag som sjukgymnast hade haft en liknande pat som jag beskrivit ovan (jag gissar att din bekanta har något liknande detta, men det får bli just en gissning - alltid osäkert att säga något definitivt på nätet utan att träffat vederbörande) så skulle jag kunna tänka mig 2 saker jag ev provat.

1. Stabiliseringsträning. Detta tar tid och viktigt är då att pat förstår meningen med det hela. Resultat kommer inte omedelbart och är det någon som arbetat tungt eller sysslat med tyngdlyftning/bodybuilding så kan det kännas lite "fjuttigt" med de övningar som utförs. Man tränar väldigt små muskler kring axeln som man kanske inte alltid tänker på att man har. Tränar man tex annars tungt så kompenserar man ofta med de "större musklerna". Möjligen en sjukgymnast som är duktig på tex "MTT" (medicinsk träningsterapi) hade kunnat hjälpa till med detta. Det finns bra och dåliga sjukgymnaster precis som läkare, naprapater eller kiropraktorer så det gäller ju att hitta rätt. Gäller det sjukgymnast (vilket kan vara bra när det gäller träningsdelen) så försök hitta någon som verkligen är inriktad på träning och inte "fjuttbehandlar" med tex ultraljud eller massage (tror inte att det är något som ska göras här). Man ska bli trött av träningen för att det ska ge effekt. Även om belastningen då är förhållandevis lätt så ökas antalet repetitioner istället. En sjukgymnast som direkt säger "10 ggr" utan att ha provat ut vad pat eg klarar av hade jag blivit lite tveksam inför. Inom tex MTT så strävas det ofta efter tex 3 x 30 reps men det finns också andra stabiliseringsmetoder där man kanske inte gör så mycket antal reps men håller några sek istället. Fråga syfte med övningar, antal reps eller set!

2. Möjligen akupunktur. En del svarar mycket bra på det och andra inte. Jag brukar säga att 1:a beh inte säkert alls ger något (kanske bara ont), sedan ger jag beh upp till max 3-4 ggr innan utvärdering. Om det inte blir bättre efter detta eller kanske en 5:e gång så är det oftast ingen mening att fortsätta. Har hört om en del som behandlat 20 ggr eller fler utan resultat och då är det nog bara frågan om att försöka tjäna pengar. Akupunktur utförs av sjukgymnaster, naprapater, en del sjuksköterskor och ett fåtal läkare. Ibland av en del utanför sjukvården men då är det nog oftast bara österländskt tänk vilket inte heller behöver vara fel(akupunktur som jag tex lärt mig innehåller både västerländskt- och österländskt "tänk"). Det gäller ju att hitta någon som verkligen verkar seriös.

3. Sista nu och då går jag utanför mitt verksamhetsområde...
Jag är också nyfiken på om det finns någon som känner sig erfaren inom schamanistiskt helande. Vad jag förstått så kan en del utföra detta på avstånd? Är det någon som kanske kan tänka sig att prova?

Jag tror att din bekanta har en rätt tuff utgångspunkt och även om man nog inte kan göra det helt bra (kanske lika bra att förbereda på det?) så finns det nog ändå möjligheter till att förbättra situationen tror jag. Gäller bara att hitta kompetent hjälp. Lycka till!

Eftersom jag nyss varit på en åttadagars intensiv delkurs i min utbildning till naturläkare kan jag skvallra om att det finns en hel del att göra mot förslitning och idrottskador ned näringsterapi. Det handlar om att bygga upp brosk och ledband med näring (finns skräddarsydda program för detta) samt öka blodcirkulationen och minska svullnad och inflammation, detta görs med näring och vissa örter. Helst i kombination med indivuduellt utformad manuell behandling och träning.

Somliga kan få hjälp mot smärta med akupunktur eller andra manuella metoder.

Framförallt kan din vän inte läka ut sina skador så länge han tar smärtstillande för att kunna jobba vidare, då sliter han ju upp en eventuell start till läkning varenda gång.

En mycket skicklig naturläkare som hjälpt mången trasig eller utsliten idrottsman tillbaka till en lysande karrriär är Peter Wilhelmsson som håller till på IFM kliniken i Falun. Kan din vän inte resa dit kan han ta kontakt med dem i alla fall för att få tips om en skicklig naturläkare på närmare håll. www.ifm-klinik.nu
Din vän får vara beredd på många månaders läkearbete, trasiga axlar är inte att leka med.

Givetvis kan jag testa att arbeta shamanskt på distans, och enligt min erfarenhet finns visst hjälp att hämta på detta vis, men andevärlden brukar också vara snabba att tipsa om att mer jordnära behandlingar kan behövas eftersom problemen blivit kroniska och inte alltid bara är "trollskott" eller liknande som bara går att plocka bort.

Lycka till! :)

Tack så hemskt mycket för era kloka synpunkter, myospinae, uthien och andra!

Detta med träning och näringsfysiologi tror jag mycket på, att jobba på flera fronter som samverkar till att ge förutsättningar för att regenerera skadade vävnader - och ge en förbättring på litet sikt. Det är nog i ett sådant sammanhang jag tänker mig att insatser av shamanskt "distansarbete" kan ingå som del, eller kanske man ska se det som att det förstnämnda är en naturlig del i "att jobba shamanistiskt".

Förresten är det är ju det ni gör just nu, försöker bidra med kunskap och erfarenhet i syfte att hjälpa på distans!

Som läget utvecklas nu är det en nedåtgående spiral av allt kraftigare smärtlindring och minskande aktivitet. Det tidigare arbetet kommer aldrig att bli aktuellt igen (vilket är mycket positivt), problemet är bara det att det tycks bli mindre och mindre han kan aktivera sig med utan att kroppen protesterar. Säkert ett vanligt fenomen bland folk som är vana att tänja på gränserna av vad kroppen tål, och är otåliga över att se snabba resultat.

Han har råkat ut för en hel del nedbrytande processer, precis som du beskriver Bertil; kortisonet verkar mest ha använts för att kunna jobba på som vanligt, liksom lokala bedövningsmedel som hindrat kroppen att säga ifrån på skarpen i tid. Dessutom en hel del bodybuilding med tillhörande obalans i muskelgrupper, även där tror jag du träffar mitt i prick! Någon form av målmedveten "mikroträning" under överinseende av experter på området är säkert en fantastiskt bra idé tror jag.

Dina tips om bra naturläkare är också oerhört välkomna, Uthien! Ju mer jag tänker på det så är de här skadorna egentligen ganska lika idrottsskador i mångt och mycket. Då verkar det ju rimligt att vända sig till experisen på detta område i första hand. Han har kämpat med dessa skador under många år nu men inte gett upp hoppet trots att det blivit sämre hela tiden. Det är hög tid att försöka vända på utvecklingen.

Akupunktur har provats men det blev snarare värre av detta. Kanske det inte var rätt sammanhang för att det skulle kunna fungera, vem vet.

Jag tackar återigen för ert engagemang och era fantastiskt kloka idéer, dessa ska jag snarast diskutera med honom och förmedla era tips på kontakter!

/Loke

PS. Tack så mycket även för ditt erbjudande om att försöka jobba med detta på distans "mera direkt", uthien! Kanske är det nog ändå bra om man börjar med att se över förutsättningarna precis som du och Bertil säger, jag tycker spontant att det känns som en väldigt naturlig ände i detta läget men ber att få återkomma efter att jag diskuterat med honom.

Hejsan Loke!
Jag är utbildad och diplomerad i Reiki 1 och 2.

Jag ger Reiki pga det:

Ger god hälsa och förebygger obalans i kropp och sinne.
Ger dig en enkel och effektiv metod att bryta stressen i kroppen och i livet.
Ger dig en enkel och ofarlig metod att få smärtlindring.
Ger dig hjälp att behandla håglöshet, depression, oro, sömnlöshet, nervositet, m.m.
Ger dig ett oerhört kraftfullt redskap att gå framåt i din personliga utveckling.
Ger dig mer harmoni i ditt liv.
Ger dig kraft och styrka samt ökar ditt självförtroende.
Ger förbättring av ditt minne, din kreativitet och din intuition.
Ger dig ett redskap som kraftigt förstärker effekten av andra alternativa behandlingsmetoder som ex massage.
Ger dig mer balans och förbättra ditt liv på alla plan.
Ger dig en ökad medvetenhet.

Reiki hjälper kroppen att slappna av och lindrar smärta och
spänningar samt är mycket avstressande.
Den startar reningsprocesser både i kroppen och i det mentala
samt det emotionella planet.

Jag har under många år provat olika sorters healing metoder men efter att jag kom i kontakt med Reiki kan jag bara förundras över resultatet varje gång min kund lämnar mig!

Jag berättar gärna mer om han vill prova, diskutera vidare m.m.

Önskar er all lycka.

Megin

Tack ska även du ha Megin för ditt erbjudande om hjälp!

Min vän mår dock för dåligt nu för att våga prova på något alls verkar det som. Det var ännu värre än jag trodde.

Jag har diskuterat vad som kommit fram här i tråden och det visade sig att han har har provat mycket mer än jag trodde. Även detta som Bertil föreslog är ordentligt provat, det blev ingen förbättring tyvärr. Han har tydligen också haft ett antal sessioner med en healer (ett åtta-tal) utan framgång, vederbörande ska ha menat att skadorrna var alldeles för omfattande för att kunna behandlas på det vis vederbörande tänkt sig.

I dagsläget sätter han sin tilltro till en svindyr typ av naturmedicin upphittat på Internet som jag förstod det. Eftersom han provat det mesta så är han nog att betrakta som ganska luttrad vid det här laget, han utesluter inte att det kan ha effekt men ställer inga högre förhoppningar om det heller "vis av tidigare erfarenheter". Han är i läget att gripa efter halmstrån, vilket är det mest tacksamma man kan tänka sig för allsköns oseriösa aktörer.

Det är mycket besvärligt att hjälpa honom är jag rädd. I detta läge kan jag inte göra annat än att uppmuntra så gott det går och avvakta hans signaler om det är läge att prova något igen, eller något annat.

/Loke

Så utomordentligt tråkigt tycker jag! Det finns mycket bra naturmediciner med de bör vara utprovade och inte testade på "måfå".

Har han riktigt tur kanske det passar just honom, men synd att chansa i ett så kritiskt läge tycker jag.

Dessutom blir jag alltid mycket misstänksam när det gäller "svindyr typ av naturmedicin upphittat på internet". Naturmedicinmarknaden är belastat av utbrett fusk och lurendrejeri och det behövs kunskap för att hitta rätt preparat och leverantörer.

Nej, satsa hellre pengarna på kunniga, erfarna behandlare av typen jag tipsade om ovan.

Reikihealers finns det gott om, o säket finns det alltid någon ljushuvud med tid över och kan ge några behandlingar... ja, även gratis.. Var i sverige bor denne då? Känner inte så många men kanske någon gratisarbetande "idiot" i närheten :rolleyes:

Ja uthien, det är verkligen inte bra att han känner sig tvungen att prova behandlingar mer eller mindre i blindo. Fast så tycks det ha varit hela tiden för honom, även med de behandlingar som efter beprövad erfarenhet administrerats av den "traditionella! västerländska medicinen. Man provar något och ser vad som händer, funkar det inte så provar man något annat. Efter ett antal år av tilltagande försämring trots alla ansträngningar att försöka hitta bot, även inom det vidsträckta område vi kallar "alternativmedicin", så förstår jag att han känner sig trött och en smula uppgiven idag.

Han säger att han måste ta en paus från allt vad behandlingar heter just nu, att prova den här naturmedicinen är vad han säger sig orka med fysiskt och psykiskt för tillfället. Jag måste respektera detta och inte överösa honom med fler idéer just nu, mer inrikta mig på att ge vanligt hederligt moraliskt stöd osv.

Tack igen för alla idéer och erbjudanden om hjälp som ni så generöst bidragit med! Jag har lärt mig massvis som kan komma till användning. Hoppas verkligen hans krafter och mod kommer tillbaka snart så att det kan bli fråga om nya friska tag mot ett tillfrisknande med hjälp av någon skicklig medmänniska. Xrunan: han bor i norra skåne, jag är givetvis tacksam för referenser till duktigt folk att hänvisa till när det blir aktuellt igen.

/Loke