Jag har varit väldigt nyfiken på vad jag skulle kunna ha för kraftdjur och har därför försökt få någon kontakt med underjorden genom avslappningsövningar och därefter "visualiserat" mig nedåt. (Trumresa ska jag absolut göra också, men jag sparar det än så länge tills jag känner att jag kan vara ostörd). Personligt har jag gärna tänkt mig antingen älg eller en kråka av någon anledning som kraftdjur, men det har ju varit egna fantasier. Vid de här visualiseringarna har det bara "flimrat till" i tunneln (dvs inget tydligt). Vid ett tillfälle var det en hastig skuggbild på ett huvud av varg, hund eller räv? Vid ett senare tillfälle (utan någon egen tanke på det) framkom en skuggbild på hela kroppen av antingen varg, hund eller räv (kan inte säga säkert vad det var). Jag tror jag läst någonstans att husdjur av någon anledning inte skulle vara så vanliga eller bra som kraftdjur (vet ej om det stämmer - har samtidigt läst på nätet någonstans om en kvinna som har en hund som kraftdjur?). Varg har jag svårt att själv relatera till (har bara sett sådana i djurparker). En räv hade jag närkontakt med under en jakt för ett par dagar sedan - den dog (och det var inte jag som sköt). I övrigt har jag haft nära kontakt med hundar hela livet och rävar lite då och då i naturen. Har för mig att jag läste (om det var Harners bok) att ett kraftdjur skulle uppenbara sig vid 4 tillfällen innan man kunde anse det som kraftdjur - stämmer det? Jag undrar också om det måste vara så att ett kraftdjur "talar till en" eller om det räcker med uppenbarelser? Sen är jag ärligen inte helt säker på att jag verkligen "blickade ner" i underjorden - kanske var det egna undermedvetna fantasier?

Jag tror inte det behöver betyda något, att du "har svårt att relatera" till tanken på ett visst kraftdjur. Det är en stor skillnad när du väl får träffa det.

Själv var jag livrädd för djuret, och det tog ett tag innan jag "mötte" och förstod att det var mitt kraftdjur. Trots detta var jag fortfarande rädd för den "fysiska" versionen jag kunde stöta på i vardagen, under flera år. Men rädslan byttes tillslut mot glädje och gemenskap.

När jag gjorde en trumresa nyligen och fick träffa ett annat djur, fick detta möte både hålla den där respekten, och just den där känslan av att duka under... den där kraftfulla blicken naglade fast mig och fick bokstavligen mig själv att lösas upp och återuppbyggas. Hade inte Fylgja, Laqusabe och Thomas varit där, hade jag blivit livrädd. Tänk, nu är detta mäktiga med mig.

/m

Ja det stämmer - ibland och för en del... Man kan också fråga djuret som man möter. Endera säger det ja (eller nickar på huvudet), eller säger det nej (eller skakar på detsamma) ;) Man behöver ju inte se klart och tydligt vad det föreställer, för det... men sedan kan man göra fler resor med syftet att möta det igen och lära känna det. Det kan ta tid sånt här.

Någon annan, van resenär, kan resa och hämta ditt kraftdjur. När någon annan reser åt en, ligger man bara bredvid och gör ingenting (alltså reser inte själv för då blir det trångt i tunneln, hehe), så kommer resenären tillbaka och blåser in kraftdjuret åt dig.