Jag har svårt att hantera den ökade känslighet jag får när jag utövar shamanism, healing och annan andlighet. Starka känslor och energier som andra har går direkt in i min kropp. Och det är svårt att hålla balans och harmoni. Endast när jag fastar lyckas dessa känslor gå genom mig kropp utan att fastna. Är det någon slag obalans i kroppsystemet som gör att andras energier "fastnar" i systemet? Att fråga om beskydd är väl ok. Men ínte tillräckligt. Har någon tips om hur jag kan undvika att ta in för mycket men ändå vara öppen. :)

Jag känner igen det där och tror att det är något de allra flesta råkar på när de börjar utöva shamanism. Det där med öppenhet kan alltså bero på att man övar sig i att förändra sitt medvetandetillstånd fram och tillbaka i sitt shamanska utövande, men det är inget självändamål att gå omkring och ständigt vara ”synsk” så därför är det bra att medvetet kunna stänga av och på för sin egen hälsas skull. Och för andras integritets skull.

Att ofta befinna sig i båda världarna samtidigt eller att ofta skifta i medvetandetillstånd utan medvetenhet och egentligt syfte gör att man kan förlora ork och kraft, uppleva förvirring och lättuppkommen irritation med mera, och speciellt om man inte heller är särskilt hel.

Det har trots detta ibland hävdats att ett förändrat medvetandetillstånd/trans är ett slags ursprungligt och därmed eftersträvansvärt tillstånd. Jag tror att det är väldigt svårt att definiera ett sådant ursprungligt tillstånd, om nu något sådant existerar överhuvudtaget.

Man har ju som tur är friheten och ansvaret att välja sin vilja, och för att bara vara vanlig i vanlig verklighet när man inte håller på med shamanskt arbete så måste man själv verkligen vilja det. Ett tips är alltså att öva sig i att bemästra de olika medvetandetillstånden. Jag vill också passa på att citera lite:

”A shaman is only a shaman when he is shamanizing. Otherwise, he is a "normal" member of the society he lives in. In our society, people doing shamanic work have all kinds of ordinary reality jobs, for example, computer programmers, teachers, construction or office workers, doctors, actors, parents and grandparents, to name a few. Indeed, many shamans are peering out at us from behind the most "ordinary" facades.”

(ALL LIFE IS CONNECTED: The Shaman's Way, by Jonathan Horwitz)

Det är alltså inte tänkt att man ska bli värsta super-öppensinnade flummot bara för att man praktiserar shamanism. Jag tror att det är helt ohållbart i längden, precis som du själv noterat.

Uthien skrev förut här på forumet något om att be om att det som inte är ens egna ”skräp” ska avlägsnas, vilket tydligen var effektivt. Sök i forumet. Det finns mycket annat man kan göra också. Dels kan man själv eller någon annan resa för att skaffa ett för dig unikt skydd som passar dig bäst och/eller så kan du visualisera att du befinner dig inuti ett blålysande ägg.

Lycka till.

Tack för ett givande svar, många tänkvärda tankar! :)

Som du säger handlar det ju om att kunna hantera de olika medvetenhetstillstånden, och för att hantera ska man ju öva och öva ;)
Och även den känslighet, jag frågade om. Jag tror grejen är att jag vill ha ett öppet hjärta och antennerna uppkopplade. Vill leva med intuition att följa det som känns rätt. Undrar om vi inte har olika sätt att få information, mitt verkar vara genom direkt kroppskänsla. Sen är det inte så kul alltid...

När vi pratar om världarna så fick jag vara med när en Nepalesisk kvinnlig shaman Fulmaya visade hur hon kallade sina andehjälpare och hon hade flere än 5 världar hon reste till. Då skulle man nog be om en karta w00t

Ska pröva med tipset att be om att det som inte är mitt skräp ska avlägsnas.

Fick healing av denna shaman Fulmaya och det som var intressant var att hon avlägsnade hinder från personer som inte ville jag skulle utvecklas andligen. Har ni hört liknande händelser?

Spontant skulle jag säga att finns det någon som vill motarbeta din andliga utveckling så är det någon inom den närmsta kretsen, d.v.s. den egna familjen, släkten eller "vänner". Inte helt osannolikt.

Som gröngöling kan jag inte av egen erfarenhet uttala mig om det är möjligt att det skapar hinder hos dig. Men genom diskussioner med andra och böcker jag läst så är jag övertygad om att det är möjligt. Och en shaman kan avlägsna sådana hinder.

SVoV

Öva, ja. Precis. :)

Vad intressant.

Att vissa saker kan hålla en kvar och att det kanske är läge att ibland klippa, för att sedan kunna mötas igen på en helt ny plattform om man nu vill ha en relation till personen i fråga.

Det är väl ganska vanligt att folk får fasta uppfattningar om en och extra tufft blir det då i väldigt nära relationer. Men det ska väl inte alltid vara så himla dramatiskt att man behöver "klippa" och hålla på. Ibland räcker det om man själv har modet att agera i enlighet med det som känns starkt och sant för en själv och så följer resten med.

I övrigt så har jag då och då varit "tvungen" att avlägsna diverse hinder, men de har då bara funnits hos mig själv.

Jag förstår vad du menar.
Jag har samma problem själv, det funkar bättre när allt är i balans i min kropp, mina känslor och i mitt liv. Men om jag hamnar i "ofas" så blir det så svårt att inte börja ta in andras känslor och tankar osv. Jag jobbar med att hitta ett sätt men kan inte säga att jag hittat ett vatten tätt sätt än.
Kanske finns det en kloking därute som kan lära oss? :)

Börjar bättre förstå vad du menar med den här tråden efter att jag själv igår blivit motparten till ditt "dilemma". Vilket för mig resulterade i en emotionell omruskning.

Kan också mycket väl tänka mig situationer där människor i din omgivning (som känner till dina förmågor) försöker undvika dig för att inte blotta sig ofrivilligt.

Jag har inga problem med det. Det kan bli spännande att utforska vad du reagerar på och inte reagerar på. Ser verkligen fram emot att få träffa dig irl. Bara 57 timmar och 56 minuter kvar om vi inte stöter på varandra tidigare...