Hejsan hallå, jag vet inte riktigt vart jag ska posta detta ämne så jag testar här :)

Jag undrar hur ni ser på Castaneda och hans böcker/läror? Eftersom han har blivit kritiserad för att ha hittat på allting.. Kanske ni menar att detta inte har någon betydelse, men det skulle i vart fall vara intressant att höra.

Jag tänker då främst på de första av hans böcker, och inte de senaste med kroppsövningar (men ni får gärna kommentera dem också)

för min del så spelar det ingen som helst roll om det är fakta eller falsarium. det var en av hans böcker som visade mig vilken väg jag skulle gå. som verkligen satt ett finger på vad det var jag hade känt i mig så länge.

Jag fick ett mail en gång i tiden med den frågan, och efter att jag svarat så kom det fram att personen i fråga var ute och "missionerade" ståndpunkten att Castaneda ljög om allt.
Det är oftast personer som blivit "kränkta" som pysslar med sånt, dvs de har trott av hela sitt hjärta, sedan blivit chockad av kritiken, och sedan bitter på Castaneda som de menar har "lurat dem".

phew.. jag tycker att man själv har ansvar för sin värdering av kunskap, och framförallt borde praktisera och pröva giltigheten innan man blint tror på allt som sägs, vart de än kommer ifrån. Varseig det gäller påståenden, eller kritik av dessa påståenden.

För mig är Don Juans föreställningsvärd giltig, men för guds skull, ta mig inte på orden! Men vad tycker du, Rina?
/m

Jag har bara läst saker om Castaneda, inte läst saker av honom.
Men såvitt jag förstått det så är han ett exempel
på en antropolog som "gått native",
alltså gått så djupt in i sitt studieobjekt att han blivit en av dom.
Det tycker jag är bra,
medan andra antropologer tycker det är dålig vetenskap.
Men jag vet inte,
är inte poängen att veta mer om shamanismen,
mer än att försöka vetenskapa för vetenskapens skull...
I sådana fall lyckades han väl.
Om han nu blev erkänd som shaman,
kan man inte ta honom på orden då?
Eller är hans omdöme fördunklat i kommersialism?
Han säljer ju ganska mycket...

Om jag nu skulle läsa ett verk av Castaneda,
vilket rekommenderar ni?
Jag skulle nog helst vilja läsa hans första text,
eller något i den stilen.
Det är väl där upptäckterna görs så att säga.

Här kan du läsa alla böckerna online, eller ladda ned som text:
http://www.rarecloud.com/dl.html

/m

Jag tycker om de första fyra böckerna, för att de ger mig nya infallsvinklar och nya tankar. Jag läste dem för första gången för ca fem år sedan, och de dyker upp då och då i minnet relaterade till händelser i mitt liv och bidrar med nya infallsvinklar.

Sannt eller ej? Jag tror de är en sanning med modifikation, de första böckerna känns mer verklighetstrogna än de senare (~nr 6 och framåt). 'Läran' är ju ett lite saligt hopkok av alla möjliga traditioner, både från öst och väst. Jag har emellertid personligen träffat en snubbe som har rest i trakterna där böckerna utspelar sig, och att folket där faktiskt känner till en brujo vid namn Don Juan. Sanningshalten är för mig irrelevant på det sättet att boken inte förlorar i värde om den skulle visa sig vara fiktion, och inte vinner i värde om den visar sig vara sanning. Det är tankarna som intresserar mig, och de är ju desamma oavsett vem som tänkt dem.

En liten avstickare: Det slår mig ofta hur besatt människan är av mirakel. Någon som kan utföra mirakel är genast trovärdig på alla punkter. Varför det? Det tycks mig som om denna mirakelhysteri ligger mer på nivån av såpopera än kunskapande.

yidaki: Jag skulle nog rekommendera bok nr.3 - resan till ixtlan, som är en redogörelse av samma tidsintervall som bok 1+2, fast ur ett annat perspektiv. 1:an är mest inriktad på psykedeliska växter, som var ursprungsintentionen med Castañedas forskningsprojekt.

Ok :)
Tackar för länk och tips.
Nu vet jag vad jag ska göra när
jag får tråkigt under julmiddagen ;)

Hehe, ja. Jag började också läsa dem under julen, och kom så in i det att jag inte kunde sluta och iprincip sträckläste de första fyra. Det slutade med att jag var vaken nästan dygnet runt.. så passa dig! :rolleyes:

Jag har läst de fem första och försöker få tag i nästa - Örnens gåva

Jag älskar hans böcker och för mig har det ingen betydelse om de är lite, mycket eller inte alls sanna. Igenkännandet, de nya upptäkterna och inspirationen är det som räknas!
Man må ju inte följa honom som en husguru om man inte vill men att låta sig inspireras.. Man arbetar på sitt eget sätt, utifrån sina erfarenheter ändå.

Det man inte finner intressant är också en inspirationskälla, det sätter igång saker ändå! Man kanske tycker att det finns bättre metoder och då stärks ju också ens själv i det man gör.

Om man inte tror honom i det han skriver så läs dem som fiction. Trevlig läsning!

Lilak från fjällvidderna

Hej, jag måste också slänga in min tvåcent... ;)
Jag har bara läst Castanedas första böcker.
Jag har litet svårt att tro att han skulle ha hittat på allt. I så fall borde han få beröm för sin gudomliga fabuleringsförmåga :sly:
Vi kan vända oss till oss själva och fråga t.ex. om en "resa" vi gjort - var det dröm eller verklighet, hände allt som vi upplevde verkligen eller trodde vi bara att det hände... Spelar det någon roll ?
Nej, det gör det faktiskt inte.
Det är vad vi lärde oss av upplevelsen, vare sej den var fiktiv eller inte, som betyder något.
Det spelar ingen roll på vilket sätt du lär dej räkna, bara slutresultatet av din räkneoperation är korrekt. Världen är proppfull av människor som älskar att korrigera medmänniskornas räknefel.
Hade allt Castaneda skrivit varit påhittad gallimatias hade människor med insikter i ämnet omedelbart protesterat och hans böcker hade inte sålt, han hade förblivit okänd och bortglömd. Nu har människor med insikter istället rekommenderat hans böcker för varandra, och därigenom har han blivit känd. Någon reklamkampanj har förlaget ju inte behövt föra.
Men jag tycker att var och en skall läsa hans böcker och så bilda sej en egen uppfattning.

Själv läste jag Castanedas böcker för 20-25 år sedan med stort intresse, mest för att låta mig bli övertygad att det finns andra dimensioner att utforska en vacker dag. Sanningsenligheten i dessa påstått upplevelsebaserade historier har jag aldrig sett anledning att ifrågasätta, de första volymerna hänger ihop på ett bra sätt utifrån sin egen logik och vad kan man mer begära.

De fyller fortfarande en given plats på bokhyllan och det har hänt att jag återvänt till några av böckerna. De senare böckerna tyckte jag aldrig riktigt funkade för mig och jag verkar inte ensam om att tycka så. Jag uppfattade det som att ämnet blev utfiskat och uttunnat, mycket omtugg till ingen nytta och även en del saker som tycktes obegripliga eller meningslösa i sammanhanget för mig.

Begreppsvärlden Castaneda förmedlar är ganska omskakande om man växt upp i en rationell naturvetenskaplig världsbild, jag hade mycket lätt att identifiera mig med huvudpersonen/berättaren/författaren(?).

Ett av de begrepp som jag tyckte var mest intressant var "den otadlige krigaren". Konceptet betyder säkert olika för olika personer men jag såg det som mycket betydelsefullt för att förstå sidor av mig själv som jag hade försökt undertrycka.

En annan sak som Castaneda bidragit till för min del är vördnaden även om mycket små och till synes obetydliga fysiska skepnader. Det har hänt att jag fått lära mig extremt viktiga saker av väsen som uppenbarat sig för mig i form av tex en liten insekt.

Castaneda fungerade bra för mig vid den tiden jag läste böckerna, som intresseväckare för något jag lärt mig att ignorera vid den tiden.

/Loke

Hej.
När man läser Castanedas böcker så finns det en fråga man hela tiden bör fråga sig själv. Stämmer det som han påstår, eller stämmer det inte. Då talar jag inte om historien som sådan, som helt säkert är påhittad eller åtminstonde överdriven många gånger. Men stämmer det han förmedlar?

Mitt svar är enkelt på den frågan. Det stämmer förbluffande väl. Ju mer jag erfar själv, desto mer ser jag stämmer. Men det gäller att förstå HUR det stämmer.

Mikael P

Allt behöver inte analyseras och bevisas, det är förbehållet dom som inte kan förstå annars.
Oftast räcker det med att lyssna inom sig vad som känns rätt.

Man får väl som alltid försöka bilda sig en egen uppfattning om det som verkligen berör en. Det enklaste sättet är att både läsa källan och kritiken. Intressanta synvinklar kan i regel hämtas hos båda och göra bilden ännu intressantare.
Böckerna är ingen lärlings-manual. Alltså går dom inte att följa. Hans gren är utdöd eller utdöende. Massor av information fattas. Vi har bara en persons perspektiv. Så man får läsa dom som fiction och inspireras av det som man tycker är intressant och pröva vissa påståenden och de övningar man kan göra. Man skall nog försöka läsa alla böckerna för att få en så fullständig bild som möjligt.
Jag inspireras fortfarande av hans berättelse.
Castaneda var antropolog och första boken var hans slut-uppsats har jag för mig. Som antropolog från Californinen under 60,70,80 tal och forskandes på droger bör han oxå sättas in i sin tids forskning och rörelse som utgjorde grunden för starten på New Age. I slutet av 50 talet var det väldigt inne att forska på droger och i Californien med San Fransico och Esalen Institute ovs är väl kända för sin liberala och nytänkande attityd. Googla lite på Wikipedia så får ni sammanhanget. Pröva att söka på castanedas kaktusar och Harners lianer mm.

Läs gärna Patrice Malidoma Somé oxå, från Afrika. Han lever fortfarande.

//P

Nja, vi har också Florinda Donner & Taisha Abelar som enligt dem själva och Castaneda var lärningar till Don Juan. Jag gillade boken "being in dreaming" av Florinda, men även hennes "the witch´s dream" är riktigt bra, liksom hennes "Shabono". Taisha skrev "the sorcerers crossing" som också är värd att läsas.

/m