Igår kväll beslutade jag mig att återigen, efter ungefär två veckors uppehåll, försöka ge mig ut på trumresa med hjälp av Michael Harner's 30-minuters dubbeltrumspår.
Det kom att bli min första någorlunda lyckade resa, tidigare har det inte givit mig mer än märkliga kroppsliga reaktioner, såsom snabbare och tyngre andning och skakningar etc.

Jag kände mig fortfarande närvarande i min egen kropp under hela resan, men jag hade många känslor och en del svaga visioner, till skillnad från tidigare försök, där visionerna snarare varit halvsömnliknande drömsyner.

Under större delen av resan befann jag mig på någon slags äng med ganska högt mörkgrönt gräs. Natthimlen var smått mulen, men jag kunde ändå ana stjärnorna ovan molnen. Ängen omgavs av en mörk skog. Såg upprepade gånger ett stort, gammalt träd med mörk skrovlig, torr bark. Försökte komma in i trädet, men det gick aldrig riktigt.
I fjärran syntes en liten eld, vilken jag försökte bege mig till, men det gick inte. Jag fick för mig att om jag kunde ta mig till elden så skulle jag finna något, någon varelse eller liknande, som kunde säga något värdefullt. Kanske träffa mitt kraftdjur, eftersom det var den huvudsakliga anledningen till att jag gav mig ut.

Hursomhelst så hade jag väldigt svårt att röra mig, det var som att min själ satt fast i min kropp, som om jag var fastgjuten och fastkedjad i en vägg, vilken jag antar symboliserade just min kropp.
Jag försökte flera gånger skrika och bryta mig loss från väggen, men jag lyckades aldrig riktigt. Jag kände inget obehag av att sitta fast, det var inte som något slags fängslande. Till slut slutade jag försöka och accepterade att jag nog inte skulle kunna röra mig utanför min kropp denna gång.

Däremot kände jag några gånger att jag kunde röra mig fritt -inuti- min kropp, att jag kunde vrida på mig i sängen där jag låg, och blicka ut över rummet.

Största delen av resan bestod i dessa visioner och känslor, som trots att de kanske låter väldigt tydliga, enligt mina mått inte var speciellt tydliga.
Men strax innan callbacken upplevde jag lite mer speciella saker. Jag kände ehtl plötsligt att jag omfamnade något när jag stod där på ängen. Mina armar liksom höll något väldigt varsamt, ungefär som när man vaggar ett barn i sin famn.
När de snabbare rytmerna kom i callbacken kunde jag se något röra sig i gräset, som om det var fullt av små möss eller liknande. Jag såg inte varelserna, utan jag såg gräset röra sig vilt av dem, men jag kände också deras närvaro.

När jag reste tillbaka till de snabba rytmerna kunde jag känna att vad jag än hade i famnen följde med mig tillbaka. Jag fick ingen känsla eller syn av vad det kunde vara jag omfamnade, men något var det, något som ligger kvar i mig och har känts inom mig hela dagen idag.

Fick, som alltid, en extrem klåda över hela kroppen efter att jag återvänt och öppnat ögonen, och även den oroliga sömn jag brukar ha efteråt, dock för en gångs skull drömlös (de senaste två månadernas intensiva drömmar har stört mig väldigt mycket, men denna vecka har jag sluppit drömma alls...)

Tänkte att jag ville dela med mig av denna första någorlunda lyckade trumresa, och kanske lägga till frågan om någon av er andra har upplevt just det; att ni tagit med er något i famnen, som ni kanske inte direkt vetat vad det varit?

det var intressant att läsa om dina erfarenheter.
Jag tycker att du absolut är på rätt väg.
Du skall envist fortsätta, med ödmjukhet och mycket tålamod.
Du får din belöning - du kommer att kunna lösgöra dej helt från din kropp, och du kommer också att kunna SE ditt maktdjur ordentligt då.
Men ta det varligt, fast du är ivrig - dethär är inget du kan tvinga fram, det kommer när tiden är rätt och du är mogen. Du kan också prova att resa utan trumma, det har jag själv praktiserat med stor framgång. Men det går inte heller på ett kick ;)

En nyfken liten fråga har jag förstås : Trots att du inte kunde se ditt maktdjur, tror du att du VET inom dej vilket djur det var ? Det skulle inte förvåna mej.
Kom också ihåg att maktdjur kan visa sej "en masse" alltså flere i flock på en gång, exempelvis en hel flock kråkor eller 27 glada lemurer B)

Jag har ingen aning om hurvida du är på rätt väg eller inte, utan blir bara i vanlig ordning fundersam om hurvida det inte skulle vara en mycket god idé att uppsöka en etablerad trumgrupp eller liknande där du får träffa och jobba med folk som har hållt på ett tag. Eller gå en grundkurs i shamanism eller både och.

Det känns som jag inte skriver nåt annat här än att råda om att söka sig till sådana sammanhang, men det är såklart för att det finns så himla många fördelar i jämförelse med att experimentera helt själv. Till exempel slipper man fundera så länge på varför det kliar över kroppen efter man har gjort en resa (Jag har ingen aning, men någon erfaren skulle kunna resa för att få information) och man skulle till exempel få veta direkt att det väldigt sällan handlar om att frigöra själen från kroppen utan snarare om att befinna sig i ett dubbelt medvetandetillstånd. Att föra med sig saker tillbaka behöver inte heller vara någonting per automatik uteslutande bra, men det beror ju delvis på vad man rest med för syfte osv.

Vidare skulle jag inte heller rekommendera att resa utan det stöd och kraft som trumman utgör. Den markerar också när din resa börjar och slutar vilket bland annat är viktigt eftersom det rör sig om olika medvetandetillstånd som i längden är bäst att medvetet hålla isär.

Jag har relativt ofta fört med mig saker tillbaka men alltid vetat vad det är och det har alltid varit direkt kopplat till syftet och/eller i uppenbar samverkan med mina kraftdjur och andehjälpare. Det har rört sig om att få till sig nya kraftdjur eller olika typer av föremål mm.

Så det är ju mycket möjligt att det du fått med dig skulle kunna vara ett kraftdjur men det kan inte jag svara på. Var i framtiden noga med att fomulera syftena klart, ha bara med dig ETT syfte på resan och håll dig till det. Men som sagt... det bästa är att uppsöka personer med mer erfarenhet än du. Ett internetforum räcker inte.

Tillägg: Det här med att du kände dig närvarande i kroppen samtidigt är alltså helt i sin ordning. Det är ofta så det känns när man gör en trumresa; att man vet vem och var man är men samtidigt är fokuserad på det som ska göras i andevärlden; fokuserad på sitt syfte. Samtidigt som man är närvarande i kroppen så får man olika typer av förnimmelser som kan komma som syner eller genom hörseln eller kännas på andra vis såsom du beskriver. Vissa ser saker tydligt medan andra mest hör eller upplever en kombination av olika sinnen. Ingenting är bättre än det andra.