View Full Version: Själsdelshämtningar "soul retrievals"

Trolltrumman > Helande & botande > Själsdelshämtningar "soul retrievals"



Title: Själsdelshämtningar "soul retrievals"


stigfrank - September 2, 2005 01:15 PM (GMT)
hej,

vill utbyta lite tankar med dom av er som har klienter:

gällande soul retrievals;

- ofta har klienten det rätt jobbigt efter sin soul retrival, brukar ni ha uppföljande samtal med era klienter efter utförd behandling? Och brukar ni förvarna klienten om efterarbetet innan ni gör hämtningen, vilket jag tycker är viktgt?

- har någon av er arbetat i samarbete med terapeut med vanlig psykologisk utbildning, detta verkar vara vanligare utomlands?

mvh,
stigfrank

Thomas - September 2, 2005 07:17 PM (GMT)
QUOTE (stigfrank @ 2005-09-02, 15:15)
- ofta har klienten det rätt jobbigt efter sin soul retrival, brukar ni ha uppföljande samtal med era klienter efter utförd behandling? Och brukar ni förvarna klienten om efterarbetet innan ni gör hämtningen, vilket jag tycker är viktgt?

Självklart.

Själva återhämtningen är bara början på arbetet, det är efteråt det "svåra" börjar för människan. Det är då det är dags för henne att lära känna sig själv, skala bort det som måste släppas och börja vattna dom riktiga fröna.

Åtminstonde 3 återträffar brukar jag räkna med, blir det färre är det bara bra.

Förvarning..? njaa, jag brukar inte snacka för mycket om det eftersom man inte VET hur pass allvarligt det kommer bli. Därimot ingår det i själva behandlings-processen att grunda och slå fast att människan VILL förändras (på riktigt - skrämmande många som när det kommer till kritan inte allas vill egentligen, utan slår bakut och glider tillbaka i samma mönster och låter den onda anden vinna) och är medveten om att det kan komma bli kärvt och jobbigt ett tag efteråt.

En annan viktig sak tycker jag är att man vet innan återhämtningen att människan har ett nätverk av nära och kära som kan stötta och hjälpa dem under behandlingens gång. Jag jobbar så mycket jag kan med att lära folk sköta om sig själva, men de ska inte vara rädd för att be om hjälp.

Denna typ av arbete blir tyvärr vanligare och vanligare att måsta utföra. Dess grunder spänner allt mellan våldtäckter, missbruksproblem till olyckor, deppressioner och regelrätta själsstölder av andra människor (dem veterligen eller ej) - så ett stort tack och all kraft till er som jobbar med detta.

:respect:

Många av oss kanske släpar omkring på andras själsbitar också, utan att vi är medvetna om det. Det kan vara sedan förhållanden som spruckit, konfliktfyllda föräldrarelationer eller av andra orsaker. En god idé kan vara att man reser in i sig själv och ser vad man släpar omkring på.

Hittar man ngt, eller redan vet man bär omkring på andra, kan en kort liten ritual för att släppa ut och tillbaka bitarna vara på sin plats. Det kan vara ngt så enkelt som att ta en gren från backen, fokusera intentionen på personen vars bit man bär - bryta! grenen och säga ngt i stil med att man skickar tillbaka det man tagit med förhoppningen om att det skall landa i "god jord" och göra det fragmenterade helt igen, eller något i den riktningen.


Mvh,
Thomas

ps Sandra Ingerman har skrivit en hel bok om efterarbetet, den rekomenderas skarpt. Welcome Home: Following Your Soul's Journey Home, heter den. ds

Semina - October 10, 2005 08:03 PM (GMT)


Hej,

är nytillkommen här på forumet, läser denna diskussion om soul retrival med stort intresse. Har någon av er lust att beskriva hur en soul retrival kan gå till? Är även intresserad av böcker om soul loss och soul retrival; har ni några tips?

Hälsningar

Semina.

Hedning - October 10, 2005 11:08 PM (GMT)
QUOTE (Semina @ 2005-10-10, 22:03)
Har någon av er lust att beskriva hur en soul retrival kan gå till? Är även intresserad av böcker om soul loss och soul retrival; har ni några tips?

Välkommen hit Semina!

En bok som inspirerat mig om ämnet är Sandra Ingermans "Soul Retrival Mending the Fragmented Self Through Shamanic Practice". Boken innehåller en mycket genomgående och detaljerad analys om området.

Versionen som Sandra Ingerman framhåller är i korthet att genom trauman, barndomsupplevelser, olyckor och andra negativa upplevelser så kan delar av själen helt enkelt separera sig från din själ. Det finns olika anledningar till varför den gör så, en av dem är att själen gör det då upplevelsen är för stor och för stark. Så en del försvinner helt enkelt någonstans och hindrar dig från att fullständigt gå under genom traumat.
Det finns olika sätt att återfå förlorade själsdelar och Ingerman beskriver många av dem. Ibland kommer de självmant tillbaka men oftare måste de hämtas genom en resa. Tyvärr är det mycket svårt att göra en resa själv och på egen hand reparera vad som gått förlorat, utan man måste ha hjälp med det. Dock har jag själv märkt att det går att, i brist på bättre ord: att "locka" tillbaka delar som försvunnit och är villiga att återvända genom att meditera eller att uppsöka dem och samtala med dem genom en resa, men det går aldrig att själv ta tag i dem om de inte vill och föra dem in i dig själv. Det sistnämda är alltså det man måste ha hjälp med.

Det finns fler saker och säga om ämnet och jag kommer gärna tillbaka till det då det intresserar mig också. Men just nu är det lite sent. :)

uthien - October 11, 2005 08:34 AM (GMT)
En aspekt av själsdelshämtning som jag blivit faschinerad av är att ibland gör jag inte en resa omedelbart på ett uppdrag jag fått av en "patient". Det kan gå upp till en vecka innan jag får en plötslig känsla av att NU är det dags!

När jag sedan gör resan så står mina kraftdjur eller andehjälpare med själsdelarna, det är bara för mig att hämta upp dem och blåsa in dem, dvs det ibland mödosamma jobbet med att hitta och fånga in själsdelar är redan gjort!

Det är inte alltid det är så här, men påfallande ofta. Jag är mycket tacksam för det, för ibland blir just resor för att hämta själsdelar ganska jobbiga.

Jag vet inte varför det är så här, mig veterligen brykar andevärlden inte bry sig så mycket om tid, men det fungerar!

Visst händer det att det blir jättejobbigt för "patienten" att ta hand om en tillbakakommen själsdel, det fanns ju en anledning till att den försvann... Men det kan också vara en glädjande upplevelse med tillbakakommen barnslig glädje, upptäckaranda och sprittande, glad energi. Det är inte bara tråkigheter som vi kan tappa bort! För att inte tala om borttappade eller stulna livsgnistor som hålls förvarade i lyktor i dödsriket...

Jag har två gånger fått vara med om att på andevärldens inrådan TA en själsdel och överlämna i andevärldens förvar tills "patienten" blivit starkare, det har handlat om akuta krislägen på liv och död. Det är jätteotäckt att göra det tycker jag, har heller inte hört någon annan som gjort det, men tydligen har vår förmåga att tappa själsdelar en i vissa fall livsräddande funktion, en överlevnadstrategi.

I ett av fallen tog det nära två år innan jag fick hämta tillbaka den del andevärlden tagit hand om. Först då var "patienten" redo.

Starka grejer, detta med själsdelar!

spiderwoman - October 31, 2005 04:01 PM (GMT)
Kan någon rekommendera en utövare av Soul Retrival, gärna i STHLMs området




Hosted for free by InvisionFree