Hej på er. Köpte igår Michael Harner's Shamanic Journeys Solo and Double Drumming – no 1, boken The Shaman Way har jag sen tidigare.

Gjorde nu ikväll första resan, egentligen har jag gjort en guidad resa via kasettband & "freestyle" hos syrran för ett par år sen, men detta var första "by myself".

En fråga, till er som reser lika vant på det sättet som jag åker buss till stan, är:


Hur mycket av det som upplevs på denna första kolla läget-tripp neråt ska anses vara av yttersta vikt? En del saker var så märkliga att det krävs mycket funderande i så fall. Andra var mer klara, men mysko ändå. Två olika djur dök upp dessutom, ett keligt & ett på skojhumör, imiterade en scen ur asgammal favvofilm så jag började skratta. Men kraftdjur, ledsagare?

Eller var det bara en första uppvisning & ett test allt jag såg? Kände mig faktiskt lika betraktad själv...

Jag kollade in men kollades in lika mycket, så att säga...

Låter svamligt men hajar nån?

du "lyckades" alltså första (eller andra då) gången?

Jag är ju nybörjare själv, så du får ta mina råd som det. ;)

De råd jag har fått och som jag jobbar hårt för att tänka på är, ta det som kommer och ta det som det är. :)

Får du en upplevelse så ta den och känn vad du känner. Det verkar som du kände glädje? :)

Pontus: Ja, på den första tidigare också.

Lindskog: Well, nästan "alla känslor på en & samma gång". Vissa figurer förskökte skrämas, andra figurer & saker försökte bara kolla hur jag förhöll mig till dem - om jag utvecklats till att inte bry mig...

Svårt att förklara, kändes som min variant av Dante's infernovandring, typ. En vandring för att se om jag utvecklats, stod över världens lågheter, om jag var värdig & redo...

En del saker konstiga, andra intressanta...

Men papegojan var skitrolig w00t

Allting som man upplever på en shamansk resa med ett tydligt början och ett tydligt slut och med ett tydligt syfte ska tas på allvar och om något är oklart kan man själv eller någon annan resa igen och klara ut det, om det känns viktigt.

Börja först och främst med att resa för att träffa ditt kraftdjur och fråga djuren du möter om det är ditt kraftdjur. Tappar du fokus eller blir osäker, så återgå bara till det syfte du från början hade med dig, alltså att träffa ditt kraftdjur. Kraftdjuret ska du ha med dig på alla framtida resor eftersom det är de som innehar kraften och kunskapen som krävs för att orientera sig i och vara i andevärlden. Du vet ju ingenting vad beträffar den saken. Så förlita dig på och rådfråga och ha hela tiden med dig ditt kraftdjur på dina resor i andevärlden. Och ha alltid med dig ett tydligt och välutformat syfte och mål med resorna. Syftet lägger du fram för kraftdjuret i början på varje resa.

En annan bra grej är ju verkligen att gå med i en seriös trumgrupp eller att gå en grundkurs i shamanism. Att börja resa helt själv på måfå är ingenting jag skulle rekommendera, tvärtom behövs det folk omkring en som kan mer än en själv. Det är ju ingen lek även fast det är kul, liksom. :)

Tack för långt svar, men jo, jag har gjort tidigare trumresa med min mediala syrra i närheten & jo, jag är inte ovan vid andevärlden, bara att resa dit. Kommunicera med den är inget nytt.

Shamankurs vill jag gå, när jag hittar en i min stad för en gångs skull, som inte kostar lika mycket som min hyra + interneträkningen...
B)

Du frågade om den shamanska resan, och jag svarade. Jag utgick inte i mitt svar ifrån hurvida du var ovan att kommunicera med andevärlden eller inte utan helt enkelt på frågorna:

"Hur mycket av det som upplevs på denna första kolla läget-tripp neråt ska anses vara av yttersta vikt? Men kraftdjur, ledsagare? Eller var det bara en första uppvisning & ett test allt jag såg? Låter svamligt men hajar nån?"

Att kommunicera med andevärlden kontra att göra en resa in i andevärlden innebär båda hursomhelst att man går in i ett förändrat medvetandetillstånd och för att bland annat göra det på ett säkert och givande sätt är det himlans praktiskt att få ta del av kunskap byggd på gedigna erfarenheter som grund. Att din syster är medial kanske är jättebra osv med det enkom räcker inte i ett shamanskt sammanhang och spelar ingen vidare roll öht, för hon har ju fortfarande inte i närheten av den säkerhet att erbjuda dig på dina resor in i andevärlden som det som kontakten och relationen med ens kraftdjur innebär i sammanhanget.

Värmland är ju ganska nära sthlm och där bedrivs kostnadsfri undervisning på Centrum för shamanskt utforskande. Annars har akal center trumresor i sthlm, men det är iofs inget jag skulle rekommendera eftersom jag tycker det är alldeles för lite tid per gång och känns lite väl hattigt. Vidare finns det kanske mindre grupper med anknytning till sthlm som utövar shamanism och som du genom denna site kan efterlysa.

(För du bor i sthlm va?) :)

Menar du början och slut som med att trumman visar början och slut, man gör en ceremoni eller menar du nåt annat som jag itne förstår? :)

Jag tycker nog inte att något jag sett hittills på resor eller drömmar har haft både tydliga början och tydliga slut...

Betyder det att jag inte ska ta det på allvar?

Eller jag kanske hänger upp mig på onödiga ord? ;)

Shamancentrum i Värmland har jag varit och kan rekommendera starkt. Kan du bara ta dig dit, kanske samåka med någon så är priset lågt, enligt mig. :)

Jag menar att man har tydliga början och slut som i att man öppnar och stänger, under tillbakaresan reser tillbaka samma väg man kom och ofta till en tillbakatrummning, att man är i andevärlden inom dessa ramar och att man har ett tydligt syfte samt att man börjar och slutar resan på sin startplats. Arbetar man så så ser man det som att allt mellan början och slut ÄR en shamansk resa in i andevärlden och att all information som tas emot mellan början och slut ska tas på allvar. Har man ett välutformat tydligt syfte med på resan är det tex ovanligt att saker kommer upp som inte har med det syftet att göra. Skulle det inte finns början och slut mm skulle gränserna suddas ut mellan världarna och allt skulle bara bli flummigt och därmed mkt svårare att urskilja vad som är vad.

Lindskog: Alltså förtydligade jag det som jag antar att du redan antog att jag menade. :D Eller?

Ja, nu förstod jag. :) Jag fick för mig att du menade att allt man såg skulle ha tydligt slut och vara sammanhängande...

Haha, jaha - lite som ett happy ending alá amerikansk romantisk komedi? :lol:

*fniss* Njae, jag skulle nog inte göra den jämförelsen! Den var absurt rolig! :lol: Tänk om ens trumresor såg ut som amerikanska filmer??

Nej, men allvarligt då... Jag hade föreställt mig att saker skulle vara mycket mer sammanhängande och inte alls som det jag upplevt. ;)

Men nu vet jag, att man inte kan jämföra sig med andra och förvänta sig att allt ska vara exakt som andra gör. Eller att man ska tänka innan hur det ska vara. :D

Ok, nu är jag trött, förkyld, har nyst som om jag snortat peppar hela dan & är alltså dimmig i skallen, kan inte minnas allt som står i kommentarerna här, sorry.

Den första (riktiga?) resan jag gjorde var utan mål, annat än kolla läget, se mig om, by the book liksom - Harner's bok. En del saker var luddiga, andra rätt klara ändå när jag tänker tillbaka på dem. Mera som en andlig resa & som jag skrivit tidigare, ett test av hur jag utvecklats, var jag står idag, om jag är redo.

Vad jag har förstått så är jag det, då mötet med en indianshaman mot slutet visade på just detta.

Det var alltså ingen välplanerad resa för att möta kraftdjur eller så, bara en första orientering.

Som kändes absolut nödvändig exakt just då.

Nästa resa vet jag redan att den ska ske under mer ordnade former, dock dissar jag Harner's frenetiska bankande i för snabbt tempo. Lustigt att snubben skriver i boken att olika människor vill ha olika tempo men ger ut en cd i hysteritempo. 229 spänn i sjön. :angry:

Egen resa igen eller under shamankurs, well nån till solo lär det bli. Troligen med ljudspåret Thomas länkade till här, som var i bättre om än inte perfekt tempo (för mig).

Gällande kurser, så är jag öppen för förslag, dock helst på hemmaplan just nu.

Okej! Krya på dig.