For første gang på lenge, har jeg hatt en *skikkelig* reise! Det som er kjedelig, jeg husker bare bruddstykker av den. Jeg var så trøtt når reisen var over, sliten...at jeg sovnet, og tanken om å skrive den ned forsvant for meg desverre.

Jeg har sittet litt i tenkeboksen, på om jeg kan være litt for ærlig og frimodig til å dele mine synspunkter på ting, eller å fortelle folk hva jeg mener. Det skal sies her at jeg ikke med dette å være ærlig pådytter andre ting eller påtvinger andre noe som helst, men ved min ærlighet så forteller jeg hvordan jeg har det, og hvordan jeg tenker ting, for å kunne utvikle meg selv. Grunnen til min reise var at jeg spurte mine åndevenner om min ærlighet egentlig er et problem. Om jeg kanskje skulle trekke meg litt tilbake, å ikke si så mye om mine tanker rundt forskjellige emner.

Til svar fikk jeg et rungende NEI. Så dukker ordet *reise* opp. Jeg spurte hvor, men fikk ikke svar. Da spurte jeg med hvem, og fikk opp et navn, samt kraftdyret mitt. Og i full fres var jeg på tur. Inn i fjellet. Som sagt husker jeg bare bruddstykker. Under hele reisen opplevde jeg å høre ordet...lytt! Lytt innover deg, lytt innover deg....mange ganger! Og jeg lyttet, lyttet og lyttet, til jeg nesten hørte mitt eget blod bruse....jeg opplevde en intens bruselyd.

I fjellet traff jeg på masse vesner. Folk og andre som ikke lignet folk, som var mer av en skremmende karakter. Jeg var ikke redd, selv om jeg til tider syntes synene kunne bli litt ubehagelige. Mange av ansiktene kom helt opp til mitt, som for å studere meg. Mange pene ansikter, menn og kvinner. Ansikter som var skadet stygt samt ansikter som ....ja...ikke var menneskelige. Lærhud og røde øyne.

Jeg følte frykt i rommet, men ikke min egen frykt. I ett annet syn ser jeg en mann som blir dratt inntil en søyle. Rundt ham kommer det grønne slyngarmer av en slags plante. De slynger seg rund halsen til mannen.

Så ser jeg en grøft, eller kanskje mer som en bred kløft, med jord i bunnen og steiner. Jeg forstår at jeg skal legge meg i denne kløften, jeg forstå at jeg skal bli begravd levende. Jeg er ikke redd, så jeg legger meg ned, og jorda dekker meg tilslutt. Varmt, trangt og jordlukt.

Så forsvinner underlaget mitt og jeg er plutselig i friluft. Det vil si i fritt fall. Der kommer ørna og tar meg i mot. Vi flyr over skog og vann. En fantastisk følelse!

Jeg forstår ikke reisen ennå, og håper at jeg finner årsaken til den....og om den har en forbindelse med mitt kanskje litt for ærlige vesen.



:rolleyes:

Jeg kom på noe mer om denne reisen! :rolleyes:

Noe som jeg tror er viktig i sammenheng av mitt spørsmål om ærligheten. I løpet av reisen med denne hjelperen, kommer jeg inn i en grotte, som jeg føler er i mitt indre, i hjertet. Han er litt brysk denne karen, og plutselig står jeg med en slags spadelignende gjenstand i hånden. Jeg får beskjed om å gå løs på veggene. Jeg gjør så, og store tunge flak faller lett ned. Denne hjelperen er en litt morsom filur som spør ironisk om jeg trenger en hakke. Men det trenger jeg ikke for *møkka* sitter ganske løst* .

Jeg spør hvorfor jeg gjør dette, og får *gull i hjertet eller hjerte i gull* som svar. Og jo mer jeg fjerner, jo mer skinnende blir det i grotten. Store områder med gull vises under flakene som faller av. Støvet som fyller rommet er tung, men synker kjapt ned og blir borte.

Jeg får vite at disse lagene med møkk er min gamle frykt. En frykt som har blitt jobbet med, men ikke fjernet. Derfor er det lett å få det bort. Nå var det på tide å rengjøre så grotten (hjertet) skal få komme til sin rett!

Det var også en del av overnevnte reise! :rolleyes:

Det låter som en väldigt intressant dröm, Silva och jag kommer att läsa närmare i kväll. Så länge översätter jag några ord till svenska, för generellt är svenskar tyvärr inte lika bra på att förstå norska, som norrmän förstår svenska.

Till er som inte har stiftat närmare bekantskap med det norska språket:
Spørsmål – fråga, frågeställning
Lytte - lyssna
Skikkelig - rejäl
Husker –kommer ihåg
Forskjellige - olika
Spurte - frågade
Bruddstykker – brottstycken
Følelse - känsla
Morsom - lustig
Møkka - dynga
Fjerner - avlägsnar
Støv – damm, boss
Pen - fin

Och så två ord som också är nya för mig ;)
Søyle - pelare
Gjenstand - föremål


Ska tillägga att översättningen av orden, är gjord för att passa just denna berättelse (fortelling ;) ) ifall någon språkvårdare reagerar, hehe

Ja... nu har jag mer tid.

Ja det verkar ju som om resan handlar om ett inre arbete och din fråga och intention var att resa på om Ärlighet egentligen är ett problem, eftersom du funderade på om du var överdrivet eller lagom ärlig, (om jag förstod dig rätt) och fick svaret att så är det INTE.

Lyssna inåt... Väsen av skilda slag... Fruktan... Bagravning av det gamla... Städa bort dyngan inne i grottan - ditt hjärta - så att guldet skulle komma fram. Tungt damm som städas bort = din gamla fruktan.
Men är den inte ganska klar?
Svaren på dina frågor har du i ditt inre - lyssna inåt! Kanske du också ska vara mer ärlig inåt? Vara ärligare mot sig själv, bejaka dina önskningar och inte "lura" dig själv? Städningsessionen i grottan var väl också så himla klar, som den kan blli; ut med skiten, så glimrar det som sjutton där inne i ditt hjärtas boning! Härligt! :D


**************

Fick också personliga tankar om det här med ärlighet. Jag har en gång fått omdömet att "Av Fylgja får man veta sanningen, både på gott och ont"... och det satte igång många funderingar i mig. Kanske jag t.o.m. fick en liten mini-ärlighets-kris ;) och för mig blev resultatet att jag inte alltid, säger min mening hur spontant som helst... Inte heller när det gäller att utveckla mina tankegångar, utan är tyst och jobbar på det inombords och med mina andehjälpare. Kan det vara ett tips till dig? Jag vet ju inte hur DU är och vad DU behöver, men för mig känns det väldigt bra och jag säger nog så att det räcker ändå :$ :D

Takk for svar Fylgja! :)

Jo, reisen var ganske klar i seg selv. Følelsen jeg satt med etterpå var ganske klar. Jeg skal ikke trekke meg tilbake. For når jeg sier i fra og er ærlig, så er det ikke slik at det er vondt ment eller angrep på noen! Men det går mer ut på hva jeg tenker om ting, ikke personer.

Det jeg ikke helt forsto i reisen, var mannen som fikk de grønne slyngplante armene rundt halsen, samt at jeg ble begravd levende, hehe!

Men jeg husker også noe annet. Jeg møtte en ganske sterk mann. Han føltes mektig ut. Han var svartkledd eller iallefall mørkt kledd. Noen tok av ham kappen, og han sto der med en stav i hånden. Jeg følte dette var en afrikansk sjaman. Med stokken dunket han hardt i bakken, jeg hadde da allerede satt meg ned på kne for denne av ære. Og han startet med å syne strupesang. En stemme som runget dypt fra magen. Dette var en ganske sterk opplevelse. Noe mer skjedde....med meg....men det husker jeg ikke!

Men...det må jo ha vært et symbol på stemmebruk?

Uansett...jeg fikk masse ut av denne reisen. Og er veldig takknemlig for det!

Og takk for at du oversetter for meg, jeg er ikke så god på å skrive svensk! ;)