Fick tips om denna intressanta intervju, där en kristen frågar ut en indian (native american) om hur han ser på Jesus och Bibeln osv. :lol:

Själv kunde jag inte låta bli att asgarva, eftersom det för mig var så uppenbart korkade frågor... Men tja, alla har ju olika syn på världen och andlighet. Tycker det är tråkigt bara att vissa inte kan se att man inte kan tvinga på sin egen tro på andra...

http://www.youtube.com./watch?v=QhWpGCvqrfs

Näe, jag kunde inte alls skratta åt det där, det gjorde mig bara väldigt ledsen. :(

Speciellt med tanke på historien... de feta, vita, korkade, fyrkantiga idioterna ger sig inte förrän de har sabbat allt verkligt och levande med sin jävla trångsynthet. Jag tror att även jesus skulle vända sig på sitt kors om han hörde denne vite mannens attityd.

Ja, jag vet inte om du trodde att jag höll med vad den kristne reportern tyckte... men jag skrattade alltså åt honom. Inte åt indianen.

Ville bara förklara...

Fundamentalismens idioti kanske inte är nåt att skratta åt i och för sig, men nog skrattade jag åt snubben utan vett.... :D

Lindskog: Jag förstod din inställning gentemot det här. Fast oavsett den gjorde filmen mig ledsen..

Klart att han var löjligt korkad, men det är just sådana som förstör världen just nu utan att fatta det själva.

Precis min åsikt.

Tiden för de inhumana korstågen är förbi för länge sedan, men alla har inte förstått det.

Jag vet inte... men det verkar som att de flesta naturreligioner oh polyteistiska religioner inte har några större problem med att andra har en annan tro.
Men när man kommer till monoteistiska religioner och framförallt kristendomen (som den framställs här iaf) så försöker de JÄMT att pracka på andra sin tro, försöker få dem att förstå att de kommer gå under om de inte tror på Gud...

Det känns ju bara så fel...
Jag är förvånad att Tony kunde hålla en så bra mask, jag slår vad om att han kände isg trängd och irriterad av frågorna han fick. Men att han höll ut, så starkt gjort!
De gånger missionärer försökt pracka på mig kristendomen har jag varit nära att explodera av ilska, men ändå försökt hantera dem med respekt, men jag har så lite respekt för just sådana människor att det brukar inte sluta så bra... :/

Det värsta ( om man nu ser det ur religiös synvinkel ) är väl, att även såna kristna påstår att dom sprider Jesus budskap. Som ju handlar om allt annat än tvång och våld och undergång. Det hör ju mer hemma i GT. Nu är jag inte kristen och struntar egentligen i Jesus och profetskaran, men man undrar ibland om såna där snubbar (vitingen) är läskunniga. Eller läser dom bilbeln som fan ....?
:/

Jag håller med dig, många av "kraven" som kristendomen ställer på en god kristen är i princip omöjliga att uppnå.
Som de pratar om att synda i livet. Att man inte kommer kunna komma till himlen om man har begått minsta lilla synd i livet, eftersom man nu tydligen inte kan göra dem gott igen. Det betyder alltså att ingen människa kommer till himlen. Absolut ingen. För det finns INGEN som inte har syndat eller kommer synda...

Samtidigt säger kristendomen att Gud förlåter, det går inte ihop...

I mina ögon ser det ut som att de som väljer kristendomen som sin religion skadar sig själva med allt detta tvång och krav...

Men nu ska jag inte gå för långt, jag respekterar fortfarande de kristnas åsikter, även om jag tycker de kan vara skumma...

Jag skiljer på kristna och kristna. Det finns fanatiker och intoleranta av alla religioner, på samma sätt som det finns bra och goda, enligt mig, människor av alla religioner. Kanske är det dom som hittat själva kärnan i sin religion och inte har behov av att tvinga på någon annan sin tro?

Hade jag valt att vara kristen, vilket är fullt möjligt, så hade jag velat skriva om Bibeln på vissa ställen och förnya religionen. Det finns många kristna som har gjort det, faktiskt många präster också - som är pro-homoäktenskap och kvinnliga präster osv.

Jag tror inte på att man kan tvinga in någon på sin egen väg. Alla måste välja själva och jag tror flera vägar når till samma mål.

Ja det där med och missionera är ju ett gissel i sig själ. Det är väl egentligen bara dom stora, etablerade "en-guds"- religionerna som har ägnat sig åt sånt. Självklart är inte alla kristna som filmens idiotsnubbe! I just USA är tyvärr den kristna fundamentalism rätt utbredd. Men det betyder absolut inte att alla kristna är så överallt. Men samtidigt kan jag också känna att det blir fel och ansluta sig till en viss religion och sen skriva om den eller göra om den. Det betyder ju egenkligen, att man inte tror på religionen från början. Och då kanske man istället har hamnat fel.

Fast frågan är ju, vilken kristen har rätt religion? Ulf Ekman eller någon annan? Av alla de tusentals människor som ser sig som kristna, vem har rätt? :)

Kristendomen liksom alla andra religioner är i rörelse.

Jag skulle säga att det inte finns någon kultur eller religion eller åskådning överhuvudtaget som ALDRIG förändras. Det går emot alla naturlagar att något INTE skulle förändras.

ALLT förändras, ständigt, alltid, hela tiden.

Ja, det stämmer. Det är den dynamiska processen som allting följer. Och visst kan man fråga sig om det är Ulf Ekmans, Påvens eller Knutbys kristendom som gäller. Eller om det är Al Quaidas islam ?
Jag menade nog mera om man ska gå in och inte bara tolka t.ex. bibeln eller koranen olika, utan faktsikt skriva om den. Fast det är en jädra svår gränsdragning vad som är vad. Ju fler kockar i soppan... heter det ju.
:D

Just på grund av detta så undviker jag att ansluta mig till en religion. Jag kallar mig inte för anhängare till en religion i termer som "buddhist, kristen, muslim, taoist" etc, utan jag säger att jag kanske utövar/tror på vissa element ur vissa religioner.
Jag har ännu inte hittat någon religion som jag känner att jag kan kalla mig anhängare av, eftersom jag alltis hittar saker som jag inte känner att jag kan applicera på mitt liv, min tillvaro och min tro...

Självklart finns det olika kristna, jag har några kristna vänner som accepterar andra religioner, och i Sverige finns det som tur är väldigt många sådana kristna. Men det känns ändå, det jag tog upp, att det är ett ganska allmänt drag bland monoteistiska religioner att de på nåt sätt har storhetsvansinne och tror att de är störst, bäst och vackrast...

Som tur är har du fel här, jag känner många vettiga kristna som inte har den inställningen. Vissa religioner är mer låsta i sin värdssyn än andra, men i slutändan handlar det ju mest om individuella begränsningar hos förespråkarna.. man kan vrida och vända det mesta till att passa sina syften, och denne mannens begränsningar beror nog mindre på kristendomen än på hans personliga trångsynthet, som han ger uttryck för genom dogmatism.

edit: nu ser jag att ni redan skrivit det här.. :rolleyes:

Jag tror inte att felet är att det just är kristna som pratar utan det är vad mannen säger som är felet. Vad jag menar är att tolkningen av bibeln sker av män som vill ha ett visst budskap, kanske för att det passar just deras världsbild, just då. Så Jesus är inte problemet, utan hur man hanterar hans existens.

Jag upplever att man ganska enkelt kunde se på filmen rädslan som den vite mannen hade för att inte vara bra och för att hamna i helvetet pga sina misstag och fel. Jag tror att just denna rädsla får oss att begå fler fel och misstag. Däremot tror jag som Tony, att det är ett lärande och så länge man gör så gott man kan för att lära och att göra gott så är man ingen syndare.

Dessutom var det tydligt att Tonys "religion" kom från hans hjärta, han hade det förankrat i sig och var trygg i det. Han vacklade inte och jag tror att han har varit med om liknande situationer förr, jag är inte så säker på att han var trängd eller illa berörd. Jag tror att hans styrka ligger i hans trygghet i den han är och och med det kan han nog också se den vite mannen för det som han är. En rädd man som inte vet annat just nu.

Man förvånas över hur lika vi alla tänker om vi bara sätter oss ner och pratar med varandra, med respekt för varandras tro och tanke, att vi har olika namn på gudar och så må vara hänt men grundtanken var den samma från början, som Tony sa när han förklarade att de fyra väderstrecken och de 10 budorden hade samma betydelse egentligen.

Jag har träffat en mycket bra präst som sa till mig när jag undrade hur man ska kunna tro på en gud bara, eftersom jag tycker att det finns så många bra religioner och trosläror. Han sa: "Gud är för stor för att bara tillhöra en religion". Det var precis det som Tony uttryckte också när han sa att vi av skaparen fått olika "profeter" på olika ställen i världen för att vi alla ska kunna ta till oss hans storhet utifrån våra förutsättningar.

Det vart ett långt inlägg men det gick av bara farten :)