Mina funderingar kretsar kring MAKT.. ordets innebörd, laddning, betydelse... Positiv och negativ makt, vad som är vad, hur och varför det uppstår m.m..

Hur definierar man en mäktig människa?



/Totta

Upplevelsen av att den personen har möjligheter att förändra min situation i livet, i alla fall i min fysiska värld.

MEn sedan är väl KRAFT en annan sak?

Väldigt intressant fråga. Jag skulle nog vilja definiera makt som personligt handlingsutrymme. Den bestäms till stor del av ens egna referensram, vad man tror sig vara kapabel till. En mäktig människa är en människa som har förmågan att påverka.

Ser man magiskt på det så är makt en väldigt påtaglig substans, jag kan ofta observera maktskiftningar och maktströmningar som energiflöden, trådar till omvärlden. Att ge sig i kast med makten är ett våghalsigt spel, att knyta trådar/skapa förbindelser till väsen eller ting är som en strid, man riskerar lika mycket som man ämnar vinna. Ting kan besitta mycket makt, till exempel redskap som vi använder oss av. Vi kan använda dem om vi besitter makt nog att inte övermannas, men makten i dem kan lika gärna komma att använda oss om vi förlorar striden. Ett banalt exempel är internet - ett otroligt kraftfullt redskap som kan missbrukas med fatala följder. Alla beroenden skulle jag vilja definiera som att makten i objektet har övermannat utövaren, gjort en till ett medel för syften som inte var dennes intention. En klok gubbe sa till mig en gång att allt som är användbart är farligt. Sådana saker besitter makt.

Men vad gör att vissa människor har mer makt än andra, och lyckas dra till sig mer makt? Makt utövar enligt min erfarenhet (liksom allt annat här i världen) en gravitativ påverkan på sin omgivning - makt drar till sig makt. Vissa människor med mycket makt kan åstadkomma stora förändringar (hos sig själva eller hos omgivningen) med mycket liten ansträngning. Det finns tekniker för att skaffa sig makt på ett väldigt konkret sätt - mixtra direkt med urmaktsubstanserna utan att gå omvägar över sociala konventioner och materiella manifestationer. Men det är som sagt ganska farligt. Det finns också världsligare varianter, t ex affirmationer eller strategiska handlingar. Många mäktiga människor, politiker till exempel, lär sig att uppträda med mycket makt, och får således makt från sina åhörare.

Jag ser inte makten som varken ond eller god. Den är en kraft, krafter är inte onda eller goda - i sig. Men de kan brukas i olika syften. Och det beror i sin tur som sagt också på makten.

En intressant följdfråga är huruvida makten kan genereras eller bara förlyttas. Jag tror nästan på det sistnämnda.

Apropå SkallePers inlägg:

Min spontana undran är om inte engelskans enda term Power spökar lite i bakgrunden. Alltså, power kan ju översättas både till kraft och makt.

Om vi ska gå vidare så tror jag det är viktigt att inte prata om kraft och makt om vartannat, utan bestämma att det bara är Makt vi diskuterar. Öh... för att förebygga eventuell förvirring.

I och för sig kan det också vara intressant att diskutera på vilket sätt kraft respektive makt liknar varandra, det finns väl en orsak till att det är samma ord på engelska.

Det var intressant att läsa era tankar om makt. Det är ett stort ord och har stark laddning. För mig är makt en ren upplevelse. Den som inte erkänner min makt kan jag inte mäkta eller utöva makt emot. Eller den vars makt jag inte godkänner kan inte mäkta mig eller utöva makt mot mig. Jag skiljer på makt och kraft på det sättet att makt är förvärvad genom upplevelse (både min och andras) - men kraft är beständigt och utanför upplevelsen och t.o.m. helt oberoende av den. Som skillnaden mellan vilja och styrka. Jag kanske vill påverka många när jag är politiker men jag kan bara det om folket låter mig göra det och jag måste använda mig av yttre företeelser som lagar eller samhällsregler. Om jag har styrka behöver jag inte nödvändigtvis bli politiker för att påverka många. Då har jag ett val. Då är min vilja ett redskap för min styrka och då behöver jag inga speciella yttre förhållanden. Som skillnaden mellan en som är auktoritet mot en som är auktoritär. Som skillnaden mellan dominans och ledarskap.

oj oj.. nu fick jag lite o sätta tänderna i :)

mina tankar har spunnit vidare...

Skalle-Per, dina ord väckte;

upplevelsen av att någon annan kan förändra min situation i livet känns definitivt som maktutövande och för mig är det övergrepp, och som jag ser det både på ickefysisk och fysiskt plan -oavsett om jag säger ja eller nej (tänker i banor om jag vore "bestulen" på viljan att säga ja eller nej). Det enda uppriktiga ja som finns är då jag har min fria vilja i behåll att själv förändra min situation i livet, men är det då maktutövande man kan kalla det för, det man utsätts för? är det inte snarare hjälp till självhjälp? att kunna förändra förändringarna som den maktutövande skapar så det gagnar mig själv, snarare än att bli ett offer för dom, så att säga... återigen; kan man då kalla det maktutövande? hm..nu vart det invecklat..

Kan ju vara förändringar som "gagnar" mig även om jag inte är delaktig i dom, men så länge jag inte är det är det ju ändå ett övergrepp..

Man kan hjälpa eller stjälpa. Att t.e.x missbruka sin maktposition i förhållande till den hjälpsökande (tänker nu som ett ex möte mellan läkare - klient) genom att t.e.x höja sig över/se sig själv som förmer, stympa klientens förmåga till eget tänk o känn genom tillrättavisningar, göra klienten beroende av ens hjälp, använda klienten i syfte att "hjälpa" för att stärka ens egenvärde o känna sig behövd o.s.v... Som jag ser det borde det snarare vara ett samspel.. men kanske behövs en ny tråd för att fördjupa sig i just detta med klientövergrepp.. Vad jag menar är att så länge makten att förändra vilar i någon annans händer så är det ett övergrepp. Är man bestulen på makten att välja ja eller nej, vad innebär då ett uttalat ja eller nej? Vad händer hos den maktlystne då den får höra detta ja som egentligen är ett nej?

tankarna spinner vidare...

omedvetet maktmissbruk, känns som möjligt. Alltså maktmissbruk då man styrs av undermedvetna "komplex". Man projicerar ut allt icke önskvärd i sig själv på sin omgivning, allt som inte får finnas, allt man inte vill se för att få avlastning och kontroll över det som inte går att greppa av sitt eget kaos på insidan...vinna energi o bekräftelse från omgivningen som man är oförmögen att ge sig själv o.s.v.

Critters: för mig känns all makt förutom makt över mig själv som negativ makt... kanske p.g.a av fördomar i mig o paralleller jag drar av egna upplevelser... jag vet inte riktigt... för mig har ordet makt en negativ laddning..


eldduva: ja, En mäktig människa är väl en människa som har förmågan att påverka - därav makten, sen kan den brukas eller missbrukas, och vad som är bruk o missbruk kan man ju spekulera i...

Rigmor; att power kan översättas till både kraft och makt är ju lite läskigt faktiskt! säkert har det satt sina spår. Hm...tycker bättre om kraft då den får vara kraft och makt då den får vara makt. kraft och makt är åtskilda för mig, nästan som varandras motpoler t.o.m.

Kan även kraft missbrukas...? är det rentav då den förvandlas till makt = kraftmissbruk = makt kanske...? Eller är det så att kraften förlorar sin kraft i själva missbruket, alltså; går verkligen sann kraft att missbrukas/snedvridas? Är inte sann kraft en kraft som ju mer du projicerar ut den, använder den för maktutövande desto mer förlorar den sitt ursprung...?

Hmm...en människa i kontakt med sig själv, sitt autentiska jag, sitt ursprung = en mäktig människa - med tillgång till makt över sig själv dvs till förändring/personligt växande- bärandes en inneboende källa till kraft... ja, så vill jag nog se det.

gick upp många ljus :rolleyes:

Hej

Intressant ämne och jag kunde inte låta bli att lägga in min definition av makt.
Medges skall att det känns lite fräckt att kasta sig in utan att ha hunnit göra mig bekant mer er alla.
:respect: :respect: :respect:

Makt, ett ord som täcker ett stort område - och ändå något ingen kan ha i sitt ägo.
Makt är den relaterande dynamik som “sker” i mötet mellan minst ett tvåpoligt aktivt flöde.
Polernas subjektiva förhållningssätt till flödesutbytet föder, i “nuet”, maktens positioner.

Makt kan alltså ej uppstå i ensamhet då man ej kan “ha” den (som det stod ovan).
Makt är ett slags energiväxling av bla emotioner, begär mm.

Sen finns ju hur mkt som helst att lägga därtill - Makt; en växelverkan.
Makt; ett samspel av godo men den är ock ett gift som i ondo brukas fel.

Stigsdotter /Marie

Hej!

Hur göra sig bekant utan att kasta sig in? :rolleyes:

Fick läsa ditt inlägg några gånger innan jag lyckades göra en tolkning av det... Gillar din beskrivning. Känns som pricken över iet, vart mina tankar velat hamna, här, där dom nu hamnat.

Aldrig tänkt så att man som ensam inte kan ha makt, men makt är ju faktiskt något som blir till i dynamiken av ett möte, en växelverkan, så som du beskriver det


Tack för din definition


mvh Totta

Critters: "Som skillnaden mellan en som är auktoritet mot en som är auktoritär. Som skillnaden mellan dominans och ledarskap."

Kom att tänka på en konservativt traditionalistisk filosof som jag umgicks med under de fem sista åren av hans liv, Tage Lindbom (1909-2001). Han återkom ofta till begreppsparet, auctoritas och potestas, där det sistnämnda - för honom - betecknade den utnyttjande tyranniska maktfullkomliga och krävande makten och den förstnämnda mer av den naturliga och nödvändiga auktoriteten som finns i och runt oss alla.

******************

Kanske kan man översätta det (enligt hemmasnickrad wannabe-sha-oj vad jag är less på att inte hitta ett ord så bättre än detta-mansk psykonautschwenska)- med tanke på detta forums färdriktning - som att den makt och egenmakt vi bör bekanta oss med och lära in, är den klarseende vandrarens nödvändiga redskap under sina resor i multiversums ö-verkliga snårskogar för att kunna balansera upp det som satts ur balans, inom och utom oss. Makt kan vara Ögat som ser oss, men Ögona kan också bemäktigas att se Dem - för vad de/-t är.

"Shamanen" behövet makt för att kunna arbeta.
Makt är ansamlad och riktad kraft.
Kraft är flödet.

Jordens mångfald och biosfär pajar pga av potestas och missriktad obalanserad makt. "Shamanen" har nog som andlig-politisk uppgift att genom auctoritas åter-skapa balans.

Typ.

******************

Ja appropå shamaaaaner, för att snacka nollåttiska.
Shaman. Shame-man- Shame-on-the-Men unt Womyn who cannot find a better word than this.
Magiker, Häxa, Trollkona och - karl, Mugglar-refusnik - Sejdkona - karl... finns det visserligen några trådar som handlar om.

Men ord är makt. Vet vi shamanaspiranter våra egna namn, vet vi vad vi är och vill vara och kan bli och kommer bli, och vet vi namnet på det som händer, har hänt och kommer hända ,och namnen på världarna runtom och inuti oss, och vet vi vilket namn som den Onämnbara nämnbare vill att vi viskar om nätterna när våra katter kurrar.

Anar vi vilken ordmagi som de gamla mysterierna kände till och av.

I början var Ordet. Iqra bismi Rabbikum.

I och mot den inre och yttre yugans slutskede blir det ordlöst.

Och i ordlösheten blir den klara seende.

I värdarnas trans-formerande kvintessens och emanerande kontraktion kommer Cernunnus teknofobiska teknofiler och sufiskt mossgröna asexuellt polyamorösa vadmalsjallabiyaklädda hird att surfa på Ordet som inte kan nämnas, och genom räder från Baksidans alla magiska maskhål återställa balansen mellan Kaos och Ordning när den - vars kraft all kraft flödar i och genom - genomgick och genomgår och kommer att genomgå KBT mot den araknofobiska fastlåsenhet Ingen-tinget-Alltet fastnat i vid åsynen av Spindeln vid Nätets mitt. Multiversum-Heroes. Tjoho!

Typ.

Konsten är konsten att sammanfatta. Konstigt blir det annars.

Typ.

Over and in.

En annan filosof som var inne mycket på maktförhhålandet både utifrån / yttre och inifrån/inre är Jiddu Krishnamurti. Men sen har vi alla existentialister också, från Sartre till Levinas och baklänges igen.:/

Egentligen menade jag bara på vanlig svenska och säga att makt är värde-lös i sig, och att det är vår upplevelse av makt och maktutövaren som ger det negativa eller det positiva värdet. Kunskap är makt. Styrka är makt. Kraft är makt. Kontroll är makt. Egendom, pengar, revir är makt. Anhängare är makt. Och så vidare. Det är vad en gör med det som är det viktiga. Och vad man gör med sin egen-makt. Både mot och med sig själv (polarisering sker naturligtvis även inom en och samma människa, eftersom vi kan ha kunskap om varierande, kontraindikativa poler som står i konflikt till varandra), mot och med andra, och inom en själv.

Det är lite dubbelt, som frågan om den fria viljan. Visst kan man säga att makten skapas i mötet, att en maktutövning inte kan ske utan att "offret" godtar den. Emellertid krävs det personlig makt/integritet för att kunna motstå den. Man kan säga att alla ansvarar för sig själva, att alla har de medel som krävs för att förändra. Och det är sant. Men det är också sant att alla inte har kontakt med dessa medel i alla situationer.

Jag skulle vilja säga att kunskap, styrka osv är medel för utövandet och anskaffandet av makt, men de är inte makt; makt är något eget, som har sin egna agenda. Man kan tygla den och använda den, men man kan inte mäkta sig över den.

Det där var så jävla bra skrivet, eldduva!!!! :respect:

Det är ju svårt och prata om så stora begrepp på Internet.

Det är en sak med det "högre tänkandet" eller med det "filosofiska" och kanske "abstrakta" tänkandet. Då har ordet kan en hypotetisk, en möjlig betydelse. Alla och envar har självklart alltid hypotetiskt möjligheten att inte låta makt utövas på sig, eller att låta mäkta sig. Det enda man kan förlora är.... livet.....

Det är en helt annan sak med det "lilla livet", med verkligheten och vardagen. Det är ju så, att vi styrs av makt. Diktatorer, förtryckare, misshandlare, föreställningar, ideologier, "Gurus", marknadsekonomi, blablabla. Det är jävla inte så lätt och stå där och vara kaxig på Kuba, i Kina, som Somalisk kvinna, eller inför en misshandlade partner, eller framför en soldat med skjutvapen, o.s.v.

Skillnaden är ofta rädslan. Rädslan har den egentliga makten över oss. Rädslan för att dö, rädslan för att förlora något, rädslan för att tappa kontrollen, rädslan för att misslyckas, m.m. (En kontroll, som i det "högre tänkandet", i filosofin bara är inbillning, men som är jävligt påtaglig i "det lilla livet", i verkligheten och vardagen). Rädslan är också just det som många maktutövare utnyttjar.

Problemet mellan "tänken" är väl, att det "högre tänkandet" och det "lilla livet" inte möts, och att det är så separata för oss.

Nä, nu har jag ordskitit färdigt!
:D

Hej.
En stor ardennerhäst har föga makt men stor kraft.
Den kan sträva med styrka och ihärdighet och uträtta stor nytta,
men den har inte makt att styra sitt eget liv.

Mikael P

Ärligt talat : hur vet du det ? Vilken Ardenner ? Är alla Ardennrar lika ? Har alla Ardennrar det likadant ? Är det bara storlek som spelar in ? En myra då - är den mer eller mindre makthavande ? Jag menar inte och låta jävlig, men det är såna här "klyschor" som gör att det blir så svårt och prata egentligt på svenska på djupet.

Nu ska jag erkänna att jag utgick ifrån att Tottos inlägg och tråd menade människor, men det spelar egenkligen ingen roll. Hästar / djur har väl för *** samma olikheter som vi ?!!!?

Jo, det är ju praktiskt att vi på svenska kan skilja mellan makt och kraft/styrka.
Engelskans power är väldigt dumt ord.
Har träffat på lite olika böcker om makt på engelska
där dom försökt göra en nydefinition av ordet bara för att
den skillnaden inte finns i det ordet.

Och skillnaden mellan djur och människor är nog intressant också,
eftersom individer kan skilja sig åt mer än raser.
(tex, vissa människor har mer gemensamt med chimpanser än med andra männisor)

Men det finns för många sorters makt.
Att vara beroende av någon/något är makt.
Äh, till och med att säga "hej" är ju att maktutövande
(eller rättare sagt, möjligheten att inte säga "hej")
All social interaktion har någon slags maktutövande.

Så det blir en moralisk fråga i slutändan.
Är makt per definition automatiskt något ondskefullt,
eller är det något som vi kan acceptera?
Då blir den skiljepunkten också en maktfråga,
man skiljer dom som kämpar mot maktförhållanden/utövanden
och dom som inte ser det som ett problem överhuvudtaget.
Fast det är klart, man måste inte kämpa mot all sorts maktutövande.
Det kanske är kul i sovrummet men inte i köket ;)

Det är intressant just det - den tysta makten.
En del praktiserar passiv aggressivitet och det är väldigt mycket makt i det; hur reagerar man på "ingenting"? Och vem kan bevisa att du faktiskt reagerade på någonting, när den passivt maktutövande, gjorde... ingenting?! ;) Och om du reagerar på ingentingets passiva maktutövande och blir "galen" och hoppar jämfota... då har DU gjort nånting... fy på dig!

Ha ha ha... så makt är roligare i sovrummet? Och varför är det så mycket värre i köket, kan man ju börja undra...
men jag släpper det :D

Hej.

Vad gäller makt måste man nog ta tre begrepp i beräkning, för att förstå helheten.
Man måste se på "Makt", på "Kraft" och på "Vilja". För att förstå Makt måste man kunna skilja på Makt och Kraft och på Vilja, alltså hur de samverkar men hur de också är olika.

En del människor vinner en massa pengar på tips eller lotto eller så. För en del människor blir det en förbannelse, och de har till och med gjort av med alla pengar på rekordkort tid.

För andra blir det en väg till ett helt nytt liv.

Jag ser det som en skillnad mellan de som har makt (ett visst mått) och de som inte har makt alls.

Med andra ord, pengar är inte makt i sig, även om det ibland ser ut som det. Pengar är en sorts tillgänglig kraft.

Människor är unika relativt djur, för ett djur av samma sort är tämligen lika vad det gäller makt. I förhållande till sitt livslopp, och sitt arv. Det gör att de varierar en del förstås, men människor varierar så ofantligt mycket mer.

Social position och möjlighet är inte makt i sig, utan det är mer ett användande av makt, som styrs av en vilja att kontrollera.

Jag kan alltså använda min makt till att styra andra. Då sker maktutövandet förstås i samverkan med andra.

Men mycket maktutövande har inget som helst att göra med andra människor. Makt måste inte alls uttryckas genom andra eller vara ett utslag av att andra erkänner och underkastar sig någons makt.

Makt kan verka mot tex andar. Makt kan verka mot hela universum, utan att en enda människa är inblandad.

Vad gäller makt så är det också så att det måste skiljas från MANIPULATION. EN människa som är skicklig att manipulera, har förstås ett visst mått av makt, men själva kunnandet att manipulera kan vara större än den människans mått av makt.

Ta den gamla arabiska visdomen. Det är OMÖJLIGT att vara styvson. Antingen är man en skitgris, eller så slösar man på tvålen. Det är ett exempel på vad man kallar dubbel skuldfälla. En klassisk manipulationsteknik av sex. Som används av människor som vill manipulera, och den kan se ut på en massa sätt. Som att klaga på att någon å ena sidan gör saker för komplicerat, å andra sidan överförenklar. Samtidigt, så det blir aldrig rätt.

Att kunna använda klassiska manipulationsmetoder tyder inte på att man har en STOR makt, bara att man har en viss makt.

I gamla traditionen i Skandinavien kallas makt för "lycka". Som tex i ordet fiskelycka, jaktlycka, renlycka.

Jag tror att dessa exempel och liknande tankar kan leda till att man får ett grepp om det väldigt abstrakta maktbegreppet.

Mikael P