Hej.

Kraftdjursdans är ju en shamansk aktivitet som jag personligen tycker är väldigt intressant och givande. Men finns det inte (minst) två skilda varianter här?

Jag menar att den ena varianten, är den som tex Harner beskriver i sina böcker, att man dansar sitt kraftdjur, och det tar säte i ens egen kropp, och kraftdjuret lever ut sina rörelser genom dig själv. När harner beskriver det, så låter det mycket som om man gör kraftdjuret en tjänst, men som jag själv uppfattar som något helt dubbleriktat. Jag upplever något helt nytt, som är ett stort breddande av min erfarenhetsvärld.

OM jag går tillbaka till mig själv många år, så förstod jag mig inte alls på detta med krafdjursdans. Jag TRODDE att det enbart var en sorts uttrycksfull dans, där man hade en IDE om kraftdjuret, som man försökte förmedla i dansen.

Kanske är det bra som startpunkt, men jag upptäckte en speciell gång att det inte alls är hela sanningen.

Situationen var som så här....Vi hade samlats ett gäng och vi var i en cirkel, och vi skulle dansa vårt kraftdjur inför varandra. Vi stod i en cirkel, men det fanns ingen fastslagen ordning, utan vi skulle ta plats i cirkelns mitt, i den tid som var riktig för oss, när själva förändringen skedde och krafdjuret kom till oss.

Detta att sluta titta efter andra och deras dans, utan gå upp i sig själv, och känna de svaga signaler som finns först. Hur de kommer som små halvdolda antydningar, och som man släpper fram och släpper upp genom att dels slappna av och dels släppa fram och dels släppa loss (kontrollen). Att göra det inför andra, var helt igenom en svår sak för mig, och kanske anledningen till att jag inte förstått det hela tidigare.

Men genom att sluta ögonen kan man lättare hitta den inre verkligheten och de svaga signalerna, och då kan man inte heller skåda de andra och vem som tar plats.

Genom att gradvis förstora och släppa fram känslan av krafdjuret, så blev det hela tydligare och tydligare. Tills slutligen kraftdjurets simmande och naturliga fart genom vattnet blev ett med mina rörelser. Hur pinglorna jag höll i handen blev ljudet då små luftbubblor kollapsade inför havsdjurets superhörsel. Hur stort tryck och mörker och intensivt solljus ovan havsytan blev variationerna mellan dykande och ytläge.

Vad som var extra intressant var att jag tagit plats i cirkeln, dansat där och gått tillbaka, helt omedvetet och i synk med de andra i cirkeln. Trots slutna ögon och
som jag trodde ett helt fokus på det inre.

XXXXX

Hur som helst, detta är det ena, kraftdjursdansen, som är förbunden med djuret som du har som kraftdjur. Som du har nära kontakt med.

Men hur är det med de stammar som dansar djur innan de ska ut på jakt? Det är ju alldeles säkert inte kraftdjuret som de dansar, för det är ju ett bytesdjur som de dansar. Och de uppfylls inte av ett bytesdjur som de ska jaga, utan de SÖKER ISTÄLLET UPP ett djur, som de själva BLIR innan de går ut och jagar det. Genom att BLI djuret de jagar, förstår det djurets tankesätt och vanor, och kan på ett intelligent och oöverträffat sätt spåra djuret som de kanske jagar under flera dagar. De tänker helt enkelt som ett rådjur, om de jagar ett rådjur.

Denna andra sorts dans har jag inte sett förverkligad så speciellt ofta bland moderna shamaner. Kanske beroende på att det är mer ovanligt att man jagar på det sättet idag? Kanske för att det är mycket svårare också?

Md andra ord, om man dansar sitt krafdjur så har man en stark vilja från båda sidor att mötas. Men har man det med bytesdjuret? Nja blir väl svaret, för bytesdjuret vill ju troligen inte bli byte, även om bytesdjurets insikt på ett högre plan finner sig i det. Jag tror just därför att det är svårare att hitta dansen för bytesdjuret. Och klarar man det, så hittar man dansen för i stort sett vilket djur som helst.

Men jag tror något mer också. Jag tror att detta är första steget till att kunna förvandla sig själv till ett djur. Bli varulv, bärsärk eller liknande.

I en annan sträng så har jag diskuterat förmågan att bli olika saker, allt ifrån att bli en dator, till att bli en annan människa för att förstå den andra människan bättre. Och kan inte denna förmåga att göra detta vara grunden i tex vår sociala kompetens? (eller bristen på denna insyn i andra, vara vår brist på social kompetens?)

Eftersom jag inte botar, så har jag inte tänkt på detta utifrån ett botande perspektiv, men det borde självklart finnas där också , precis som Rigmor påpekade.

Förmågan att bli en annan människa borde vara en bra grund för att förstå det som skapat grunden för en sjukdom, och har man ställt en riktig diagnos, ja då kan ju själva boten bli mer tydlig....


Nåväl, responser på detta inlägg, tack!

Mikael P

Eftersom jag inte är så erfaren inom shamanismen, så vill jag svara på frågan utifrån ett psykologiskt och empatiskt perspektiv.

JA, jag tycker det är en väldigt bra grund för att hjälpa människor om man kan sätta sig in i deras känslor och situation.

Psykologisk profilering handlar ju mycket om detta, att den som t.ex. ska försöka hitta en psykopat el. "serial killer" måste förstå hur just denna tänker och vad som motiverar dom. Genom att se samband mellan offer, räknar ut motiv, bakgrund, och hur mördaren tänker. Genom att "bli" mördaren...

Själv låter jag kraftdjuren ta över då jag skall ge healing av något slag, de använder då min kropp och sin energi... och sin kunskap.. sen vet jag inte vad mer jag lånar ut än bara kroppen.

På jobbet blev det en gång stressigt, och jag gjorde fel på fel..

då bad jag djuret ta över.. och min arbetstakt ökade och felen minskade.. själv var jag bara åskådare av det som skedde..

:)

Jag skulle skriva också, att under en shamanträff så blev jag mitt kraftdjur när vi dansade, verkligen BLEV det. Något så fantastiskt har jag aldrig upplevt tidigare. :) Mycket intensivt och starkt var det.

Ja att dansa kraftdjuret och VARA det, är ju som du påpekat, något helt annat än att härma det man tror är kraftdjurets väsen. Jag har inte uppfattat Harner så, som du beskriver, men å andra sidan är jag mer i upplevelsen och varandet, än i teorin och läsandet av litteratur... så... kanske han menade så, men jag har inte utfört det så ;)

Jag upplever ett motstånd det teoretiska resonemanget - vill hellre jobba praktiskt. Jag stannade dock vid:

När jag läste just detta avsnitt, kom jag att tänka på hjärnans spegelneuroner och letade fram denna artikel i DN:
LÄNK TILL ARTIKEL

Väldigt intressant inlägg! Jag har främst erfarenheter av den här sortens fenomen det då det gäller att förstå andra människor, kan berätta ett exempel.

För ett par år sedan hade jag väldigt svårt för en kvinna på mitt jobb. Jag tyckte hon var totalt irrationell och störande person (det är sällan jag tycker det om människor). Detta ledde i sin tur till att jag började härma henne, undermedvetet. Jag anammade hennes kroppspråk, uttryckssätt och tonfall då jag talade med andra, även på min fritid. Detta pågick i ett par veckor, att jag konstant gick omkring "som henne", mer eller mindre omedvetet (kom på mig själv vid ett fåtal tillfällen, men såg mönstret och förklaingen till detta först efteråt). Sedan, när jag hade "löst problemet" dvs. då jag kände att jag förstod henne och t.o.m. kunde känna sympati för henne som person, så återgick allting till det normala igen.

Jag minns hur jag berättade detta för en nära vän på detta forum, som sade att just detta var en urgammal schamansk metod att efterlikna djurens kroppspråk för att på så vis lättare kunna sätta sig in i hur dom fungerar.

Jag kom plötsligt att tänka på en dokumentär jag såg för nåt år sen, om autistiska barn, där psykologen eller vad det nu var, som skulle jobba med barnet, gick ner på barnets nivå. Härmade barnets rörelser och beteendemönster, för att sedan långsamt förändra det och barnet härmade då efter läraren. Mycket intressant ur många synvinklar!

De visade också att många barn på detta sätt hade lärt sig hur man "uppför sig" på ett mer "normalt" sätt, dvs barnen förstod fler sociala mönster och signaler än innan arbetet.

för att återgå till ursprunget här. Jag skulle inte vilja kalla det för kraftdjursdans när man dansar ett bytes dans. Det skulle för mig kännas mer som en föreningsdans där jag offrar mig för bytet och ger typ något av mig till den innan den ger sig till mig. det är väl ungefär som när man dansar träds eller gräsens dans att man bjuder på sig själv som en ödmjuk och kärleksfull gåva till det levande vi har omkring oss och som vi är så beroende av.

Det visar så jädra bra (tycker jag) att andligt arbete har med rörelse och göra också. Alltså att andligt arbete (om man nu är shaman eller nåt annat) har med alla sinnen och göra och inte brar med tanken och hörseln till exempel (Ligga stilla på golvet med hörlurar.) Själv tror jag nämligen att man kan jobba andligt utan och veta om det. Och då tänker jag till exempel på dansare som kan berätta att det känns som ett annat tillstånd när dom "är i" dansen. Eller på alla former av traditionella danser med olika symboliska värden. Sen finns det ju olika nivåer så klart. Men oavsett om man vill ge vördnad till något eller vara något och förenas med det (träd, kraftdjur, eller nåt annat) så tror jag rörelsen i sig förstärker kontakten.

Att dansa bytesdjur är dels att hedra, men även att sätta sig i kontakt med djurets Ande, lära sig dess beteende och även att "resa" på jakten som kommer. Detta ser jag som en av flera typer eller syften av hamnskife.

Critters:

Har du bilden av att shamanisera mest är att ligga på golvet så är det bara en liten del av detta ämne och görande. Alla former av aktiviteter och utryck som vi människor har till vårat förfogande är av vikt. Kroppsrörelsen kan lätt glömmas bort. som jag ser det så är det viktigt att dansa kraftdjuret ofta sedan man har börjat få kontakt med det!

??? w00t Njae... jag menade inte att ge en allmän bild om just "shamaniserande" (roligt ord!), utan om att man ibland får berättat att människor börjar just genom att ligga på golvet med hörlurar för att arbeta andligt i stort. Jag skev det som ETT exempel.

Fast jag tycker inte det betyder att det är FEL att ligga på golvet och resa med MP3-spelare. ;)

Om det funkar, så gör det ju det! Som Thomas och andra brukar säga: Kör på det som funkar! :respect:

Ajajaj jag menade inte och kaxa mig mot kunskapen och husgudarna ;) (det är skämtigt skrivet). För mig får man hänga sig från kökslampan och klistra fast tån i brödrosten om det nu funkar. Menade bara att rörelse är en viktigt del i andligt arbete. Glöm det.
:$

Vad har ni för upplevelser/känslor och erfarenheter med att dansa kraftdjuret?

Att VARA kraftdjuret och dansa dess väsen... Det är svårt att beskriva... nästan omöjligt när jag tänker efter. Man skulle kunna säga WOW men det är kanske lite otydligt? :rolleyes:

Först när man "går in" i djuret kan man veta vad dansen är. Man kan ha en idé (och en fördom) när man står utanför med en önskan att dansa djuret, men när man ÄR kraftdjuret, kan det komma något annant, som man inte anat.

En större dimension, en vidare känsla, en kunskap som kommer.... och WOW ;)

Att få dansa sitt kraftdjur är den mest befriande dans man kan göra... Har nog aldrig kännt mig så STARK, INSIKTSFULL, ALLVETANDE... Som just i det ögonblick som jag och mitt kraftdjur möts. Att sen bara släppa loss och bara ge sig hän...Det är helt otroligt befriande...Att hedra sitt kraftdjur är viktigt...

Att arbeta med sitt krafdjur och låta det ta över är också helt makalöst... Första gången jag lät det hända så var jag på en trummresa... Jag skulle lära mig att färdas med mitt krafdjur... Jag träffade det och klev in i det... Sen bar det av... Vi färdades efter vägar in i skogar och helt plötsligt kände jag igen mig... Jag var hos min syster som behövde hjälp. Jag "arbetade" med henne... Fick sedan veta att hon hade en depp period och helt plötlsig fick hon feber utan anledning bara så där...Kände först mig lite rädd och tänkte att, bara det inte blev nått fel. Pratade med min lärare och han sa att febern hjälper till att driva ut det som gör ont i min syster... När febern var borta så mådde min syster mycket bättre...'Min syster är en människa som aldrig brukar bryta ihop. Detta var ett mycket viktigt arbete och jag är tacksam över att jag/vi fick hjälpa till...

Hejsan, fin berättelse

Vad jag läste mellan raderna är att ditt kraftdjur håller koll på de i din närhet åxå, för du klev ju in i djuret och djuret förde dig till din systers hjälp.

Ser du vilken poäng jag söker?

Tack för din berättelse

SEV ;)

Japp förstår precis vad du menar...Har inte tänkt på det nått djupare så. Eftersom vi är ett med en ofta samstämmig vilja... Kanske var det kraftdjuret som visste vart vi skulle eller jag undermedvetet som styrde kraftdjuret... Man kan aldrig så noga veta. Bara tro och lita på krafterna...

Men Är inte det helt underbart så säg!!!!

Ofta blir det så när man bara ger sig hän... Kan vara en ganska skön omväxling eftersom man så ofta vill styra och ha kontroll på det man gör.

Tycker oftast att det går mycket lättare, snabbare, starkare, kraftfullare om man bara ger sig hän. Krävs stor tillit men det har oftast blivit bästa resultat...

/Amk