I helgen sänds en reflektion över höstens magi av undertecknad.

Kan lyssnas på direkt imorgon bitti söndag kl 06.45 i P1 eller via webben redan nu.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=1610


/Gudmund

Hej.
Jag ska sätta klockan. Hoppas allt är bra!

Perman.

Hej "Gudmund".

Jo igår skrev jag ju att jag skulle ställa "klockan". Vad tror du muppen gjorde? Glömde övergången till vintertid förstås, och ping sa det och jag vaknade förstås en timme för tidigt. Så det blev Pod-radio ändå, och det är ju bra att den finns numera.

Tack för andaktsstunden. Den passar precis till mitt förhållande till hösten.
Från början kändes din prästlika uppläsning som ett hinder för mig, men efter något tiotal sekunder flöt det på plats, speciellt som din attityd i rösten modulerades med budskapet, för att skifta mellan väldigt sakral till alldaglig.

Invävandet av musiken i texten var stilfullt och bidrog till att moderera stämningen som förmedlades. Var det din ide eller kom det från att de på SR har blivit mer lyhörda?

Att du sedan valt en av mina favoritdiktare, Dan Andersson gjorde ju inte saken sämre. Men jag var först väldigt frågande till Sofia Karlssons tolkning. Men som med din röst, så kom jag efter en kort stund att acceptera den. Se den som Dan Andersson tolkad för en modern tid, för en modern ande, som lever i ett Cyber-IT samhälle, och kräver en snabbare takt men ändå subtil röst och tolkning. Instrumenten intill henne höll sig verkligen på mattan och tog aldrig över.

Det jag fann i din text var ju förstås förhållandet till hösten. Men mer viktigt än det, så fann jag en omändring av andligt perspektiv. På en andlighet och religiositet som faktiskt byter helt perspektiv. Som är ett "icke-görande" av den gamla andligheten. Som istället för att leverera svar, levererar frågor. Som inte levererar färdiga böcker eller dogmer eller fundamentalistiska uppfattningar, utan istället levererar frågor för ens eget tänkande och erfarande.

På detta sätt kan man ju säga att det ligger i linje med innehållet på denna sida, med shamanismen. Men jag erfar även ett annat perspektiv. Det är att svaren eftersöks också. Alltså frågorna ges, svaren skapas, och hur detta växelbruk, skapas en dynamik som ger en "hyperrymd-drive" för cyber-IT-personen. (Mina liknelser är ju självfallet GRÄSLIGA!) Jag hoppas att jag inte övertolkat dig.

Hur som helst, även ett växelbruk har årstider. Och det är rent andliga årstider i synkronisering med de fysiska som jag är ute och "far efter".

Som du säkert vet så ska några av oss snart träffas från olika hedniska föreningar och prata om ceremonier och deras moderna perspektiv. Se på likheter och skillnader, och om vi kan se en minsta gemensamma nämnare. Troligen inom ramen för "Skapande samtal".

OM du skulle omformulera din andaktsstund och ditt förhållningssätt till ett rituellt sammanhang, hur tänker du dig det då?

MVH Mikael Perman/Kvällulv/Våg Skrake.

Hej Mikael!

Tack för att du tog dig tid att lyssna och kommentara radioreflektionen.

Han, Jerker Jansson, som är en av de aktiva producenterna bakom just detta program brukar vilja mixa in lite musik i mina andakter, ibland gör vi det tillsammans på radiohuset och ibland, som nu, väljer vi musik och sedan får han fria händer.

Jag fungerar nog som de flesta och har vardagsritualer, medvetet och omedvetet, men när det gäller årstider, naturriter, den "shamanskt"-hedniska processen som en del av mitt andliga arbete rör sig inom och med, så har jag ( i det stora hela) varken tänkt, prövat eller skapat särskilda ritualer. Jag känner att jag befinner mig en en försiktig men ändå frimodig period av prövande och undersökande.

Jag trivs också med de spontana formerna, med det inuitiva, det anarkistiskta flödet och vattnets flöde just nu i livet. Efter att ha tillbringat 13 år i en konservativ traditionsbunden och extremt rituell religion, är jag nog spontanskeptiskt till alla tendenser inom mig (och de pockar ständigt på uppmärksamhet...) till att vilja hitta substitut till det ritualliv jag lämnat för några år sedan.

Jag tycker att cermonier och ritualer är både vackra, nödvändiga och en del av att vara en människa som vill nå lite djupare in i sin existens.

För mina egna livsprocesser, mitt otämjda och krävande ego, mina ständiga flyktförsök bort från nuet, min konservativt traditionalistiska grundhållning trots min grönanarkistiska frihetliga ambition och strävan, för mina inre oläkta sårs skull för vilka jag ständigt söker nya sätt bedöva mig, för slentrianjeppen inom mig, och andra skäl, så avvaktar jag emellertid lite med medvetna riter. Tids nog så kommer de, inifrån mig och inspirerad av andra runt omkring mig.

Hälsar

Gudmund (som är mitt andranamn)