Jag skriver för att be om hjälp... åt mig själv. Förmodligen med själsåterhämtning... kanske även annan form av healing. Söker någon som är säker i sitt utövande. Det lämpligaste är ju om man träffas (tycker jag iaf, det blir mer "påtagligt"), så någon i Örebrotrakten eller Västra Götalands län vore lämpligt. Jag betalar givetvis det arvode du kräver (fast jag är fattig student, så jag har inte råd med vad som helst) och berättar allt som behövs vid närmare kontakt.
Då detta känns ganska privat får du som känner dig manad gärna maila mig, snarare än att svara här: sara@liljegren.org (det går givetvis att ringa om du skulle föredra det; 0506-410 14 eller 0739-89 93 72 - varning att mobilen kan vara svår att komma fram på dock).

hej sara!

det kommer ett privat mail från mej på din epost-adress..

mvh,
stigfrank

Kände mig träffad av Hednings inlägg, och sluter därför cirkeln! (eller håller jag den bara fortsatt öppen?)
Jag har inte fått hjälp med det jag bett om... däremot har jag fått möjlighet att prata. Det resulterade faktiskt i att det rörde sig framåt, och att jag blev bättre. Jag fick också kraft att börja arbeta mer schamanskt, vilket det inte har funnits någon ork till tidigare. Allvarligt talat vet jag inte längre om jag är i behov av en själsåterhämtning, som jag först kände, eller om jag faktiskt lyckades hämta hem den bit som saknades under en resa... jag känner mig mer "i mig själv" nu. Kanske kan man beskriva det som en själslig återuppbyggnad och nydefinition av mig själv.
Jag är däremot inte frisk ännu, och ibland blir jag tom rädd över vilken skada min kropp kan ha tagit under sjukdomsperioden. Rädslan känns nästan värre än det andra... Både för att min kropp ska ha tagit permanent skada, men också för att bli attackerad av andeväsen, när jag inte är beredd på dylika. Jag har funderat mycket kring om ett andeväsen vid ett tillfälle utnyttjade min situation för at helt oväntat attackera mig (jag vet inte varför någon skulle känna sig ha anledning till att gå till attack...). Samtidigt som jag höll på att svimma, vilket jag brukar kunna kontrollera ganska bra (jag känner av det i förväg och kan sätta eller lägga mig ner i tid) fick jag den här gången hela tiden känslan av att någon kom gående mot mig, som en skuggfigur i mänsklig skepnad. Jag såg dock ingen och visste att ingen boende i huset var i närheten. Däremot kände jag mig fruktansvärt rädd och tittade hela tiden bort mot ett och samma håll, ungefär som man kan känna när man är ute och går i skogen i mörkret och blir nojig över att någon t ex förföljer än.
Så... jag vet väl inte riktigt var jag står och hur jag ska gå vidare för att bli helt frisk... Kanske hjälp på distans? Kanske något annat?

om och har du varit svag, har du behov av skriven erfarenhet?
maila gärna mig
yrrepyrr@overboda.net.
Kram /Y

Jag var med om något som starkt påminner om det du upplevt.

Det var ganska många år sedan men jag kan dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper.

hrafn