Hej.

Jag tror att mycket är enkelt idag, bara man vill lägga ner lite tid, pengar och energi på det. Att leva ekologiskt och andligt är inte oöverkomligt, men man måste kanske tänka sig att det tar 10 år att åstadkomma det.

Börja med att skaffa dig ett bra yrke, som både kan ge ett meningsfullt arbete och en god inkomst. Man behöver inte jättemycket pengar, men hyfsad ekonomi hjälper mycket. Ett meningsfullt arbete är en av förutsättningarna för ett lyckligt liv. Vare sig du har egen firma eller är anställd.

Skaffa en bra relation till någon du älskar. Att älska någon är nyttigt i sig, men en bra relation kräver faktiskt arbete.

Framför allt. Hela dig själv. Finn dig själv, och kom tillrätta med taskig pott-träning i barndomen, dåliga upplevelser, dumma föräldrar, osv. Få fred med dig själv och dina nära relationer, helt enkelt.

Om du inte klarar detta, så försök tills du klarar dig, sedan är du redo att gå vidare.

Flytta till en mindre stad eller samhälle, om du inte bor där redan. Mellan 10000 och 1000 invånare är ofta lagom. Inte långt ute på landet i enslighet, utan inom cykelavständ till arbete och de nödvändigaste affärerna. Inom cykelavstånd till sociala kontakter, vilket är viktigast.

Skaffa ett hus som har vattenburen värme, och sätt in vedeldning (pellets, ved, flis), solfångare för varmvatten. Se till att huset har en hyfsat stor trädgård, minst 2000 kvm.

Huset bör ha en öppen eldstad så man kan sitta och titta på elden.

Om möjligt, sätt in en miljötoalett.

Kompostera allt organiskt avfall och få god jord till trädgården. Då är det bra att ha en miljötoalett, så blir det mer mull till trädgården.

Odla egen frukt och grönsaker, konservera och torka. Köp inte för mycket färdigt och halvfabrikat, utan gör det du hinner och kan själv. I den mån du kan, köp bara KRAV och närproducerat.

Sätt upp solceller som producerar egen el. Det räcker inte till allt, hela året, men kan täcka allt under sommaren, och ge ett bidrag under resten av året.

Ha en dator, gärna Laptop som drar mindre ström, och bredband. Då kan du bo i en liten håla, men ändå ha goda kontakter med världen. Unna dig en bra TV med DVD och musikanläggning och mycket böcker och konst på väggarna.

Ta promenader i skogen så ofta du kan. Minst 30 minuter men helst det dubbla. Plocka örter, svamp och bär.

Skaffa jägarexamen och försök hitta tillgång till jaktmarker. Eller fiska.
Köp hela och halva kalvar, grisar, lamm, renar från de som gör sådant nära. Och/eller skaffa en potatiskällare och matkällare och köp en årsförbrukning potatis, eller vad du nu vill äta. Med andra ord, skaffa dig ett helhetsförstående för din mat.

Ge akt på årstidens skiftningar och anpassa dig till det.

Om du kan, gå ner i arbetstid till exvis 60%.

Gör någon form av meditationsövning eller liknande, dagligen.
Skaffa därför ett meditationshus, ett meditationsrum, ett tempel, eller liknande.

Du kan kanske inte göra allt av detta, men gör så mycket som möjligt.
Det jag pekar på är ingen omöjlighet, utan något som ligger inom möjlighetens gräns för i stort sett alla. Men en del jobb och självdisciplin kräver det ju.

Detta ser jag som en grund för ett bra liv, och det är från den grunden som vi går vidare......Och i detta gå vidare, finns shamanismen tex.

Mikael Perman

Hej MP

Skaffa och skaffa.

Allt det där du beskriver förutsätter ju att man har råd från början.

Om man tar ett exempel.
En kvinna som lever halva sitt liv på det viset med nära naturen, årspotatisbehov, egen matlagning, hela/halva djur i frysen, vedeldning, komposter osv.
Familj och lycka och hela biten, jobb hemma på den egna gården.
En dag går hon i väggen och blir sjukskriven och deprimerad det i sin tur leder till skillsmässa och arbetslöshet och hemlöshet.

Allt hon jobbat för är helt plötsligt borta.
Då att som "medelålders" utsliten få tag i ett nytt arbete är inte en självklarhet.
Några höga inkomster blir det inte tal om.
Att som ensamstående försöka få ekonomin att gå ihop är en bedrift.



Skaffa ett hus! Hur mycket kostar det?

Sätt in ved/pelletseldning! Hur mycket kostar det?

Sätt upp solceller som producerar egen el! Vad kostar det?

Tillaga den mesta maten själv och var så duktig du bara kan. När då? Dygnet har bara 24 timmar.
Jobbet kan ta tid från ca 8 på morgon till 7 på kvällen med resväg. OM hon får ett jobb!
Helgerna går åt till att underhålla trädgård, bil och hus, OM hon har ett.

Om du kan, gå ner i arbetstid till exvis 60%........... :(



Efter samtal med bank visar det sej att det hon klarar av att låna är ca 300 000kr.
OM hon har ett jobb så hon FÅR låna.

Kort sagt.
Jag blir lite sur över ditt inlägg.
Du får det att låta som den enklaste och självklaraste sak i världen.

Det här är en verklighet för väldigt många. Jag känner hur många som helst liknande fall.

Om man är två, då kan man klara det men ensam .... då får man nog vinna på travet först.

/en något irriterad Turquoise
(fast det går snart över :rolleyes: )

Hej.

Jo vad gäller att skaffa så inbegriper det ju att man har råd från början. Det var liksom JUST DET jag skrev. Jag påstod INTE att det var en väg öppen för människor med allvarliga problem.

Jag skrev att man var tvungen att ha ett yrke, att man var tvungen att ha ett fungerande förhållande. Jag tror också att man måste komma underfund med sig själv och sina önskningar och sin egen väg. Det är ju idealet om man redan från tidig ålder fundera över sig själv, sitt öde och vad man vill göra. Börjar man senare i livet med detta, ja då tar det helt naturligt längre tid. Inget konstigt och ingen skuld med det.

Har man dessa grundförutsättningar, så påstår jag att det faktiskt är relativt lätt att leva det liv jag beskriver, hyfsat bra ekologiskt. Alla skulle tjäna på att så många som möjligt levde ett sådant liv.

Med andra ord, ÄVEN de som inte klarar av det av olika anledningar, skulle må bättre av att de som klarar av det, levde på detta sätt. Det är alltså inte egoistiskt att man försöker klara det för sin egen familj!

Saken är den att jag många gånger bara hör hur svårt och omöjligt saker är. Hur fångad man är av omständigheterna. Hur dyrt och omöjligt det är att ändra sitt liv.

Att saker och ting kan gå snett i livet, som gör att man inte har det ovanstående, är självklart fakta. Så blir det ibland, och det finns inga garantier för att man ska lyckas. Självklart stöter man på svårigheter hela tiden. Som jag anser att man ska kunna bemästra som shaman.

För det jag talar om är ju inte människor rent allmänt, jag talar till shamaner utifrån något perspektiv.

Många som är shamaner har haft problem tidigare i livet, som de sedan faktiskt KLARAT AV att REDA UT. Ta sig igenom som stärkta individer, som sedan kan hjälpa andra just genom sina erfarenheter av svårigheter.

Då blir det som sagt senare i livet man förverkligar drömmar, jag själv är ett exempel på just detta. Att låta det ta 20 år istället för 10, och inte ge upp sina drömmar.

På sista raden står alltså att den som på något sätt räknar sig som shaman eller vill bli shaman, måste ju helt klart stå upp och uppfylla en massa krav.

Det är krav på ekologisk livsstil.
Det är kraven på att ta sig igenom sina egna problem.
Det är att klara av en riktig genomgripande initiering som makterna lägger i ens väg.
Det är krav på att hjälpa andra och samhället.
Det är krav på att till och med ta döden som rådgivare.

Kan man inte ta dessa krav och arbeta på att uppfylla dem utan gnäll, ja då kan man helt enkelt inte vara shaman.

Mikael P.

Visst går det att genomföra Turquoise. Det handlar mestadels om vad och hur du prioriterar. Detta som Mikael P. skriver är vad jag och min sambo har som mål, vad vi drömmer om.
Visst får han det att låta enkelt men det gör väl å andra sidan allt i skrift? Skulle nog bli ett lång inlägg om han skulle beskriva alla hinder på vägen.

Vägen dit är lång. Man får sätta vissa saker före andra, som bil tex. behöver man verkligen åka denna miljövampyr överallt? Jag har upptäckt att man spara väldigt mycket pengar på att tänka efter innan man gör vissa saker.
Tyvärr så är det väl så att vi behöver pengar för att kunna bli fri från dem. Vi måste köpa vår självförsörjningsgård och alla de saker som hör därtill, och det tar tid och är svårt. Men är det inte värt det? Frihet är dyrt i dagens samhälle, det är svårt att skaffa jobb. Jag vet det. Det är ännu svårare att spara de få slantar man har, men det går! Bara men ger sig f-n på det. Jag har själv ett lågbetalt jobb och min sambo har ett ännu lägre betalt jobb.

När allt detta är klart DÅ kan man vila, DÅ är man fri.

Detta med KRAV eller ekologiskt märkta varor är något som vi valt att prioritera för vi vill inte peta i oss en massa tok, gifter och annat dumt. Men kom ihåg att KRAV är en ekonomisk förening och det är dyrt för bonden att gå med i den. Det går lika bra med Märkningen Ekologisk mat, eller helt enkelt närproducerad mat, KRAV är en lätt fälla att hamna i då vissa saker kommer så långt bort ifrån som Italien då förlorar man ju mycket på transportvägar, det gäller alltså att ha lite koll på vad som kommer från vart och om det verkligen är bättre för miljön att köpa den varan eller att gå till bonden och köpa den samma.

Min tanke just nu, denna söndag är, att om man bör börja med sig själv och se till att må psykiskt och fysiskt bra (eller så bra som är möjligt), så att man orkar göra bättre val. Ringar på vattnet.

Formulera sig är viktigt; att formulera sitt mål och orka se det första vägskälet.

Jag har gjort grova omprioriteringar i mitt liv och jag kommer med all sannolikhet aldrig ha råd att köpa mig ett ekologiskt drivet hus. Antagligen kommer jag aldrig att kunna köpa mig ett hus över huvudtaget, eftersom jag inte tänker jobba heltid.
Jag lever just nu i en länga radhuslägenheter - ett flerfamiljshus - som gör att jag i övrigt kan göra väldigt bra miljö- och livskvalitetsval... ett ekonomiskt alternativ, som ger mig möjlighet att jobba mindre och så småningom göra mer av det som känns väsentligt; bl.a. måla och hela.

Jag ser Permans vision, förstår Turqouises irritation och ser baces arbete ;)

Om alla ser till att leva harmoniskt, så sköter sig mycket av sig själv...
Som ringar på vattnet.

Nej vem vet om man någonsin kommer ha råd med total självförsörjning, men kanske delar av det. Huvudsaken är väl att man gör vad man kan för att nå sina drömmar?
Ibland kanske resan ÄR viktigare än målet.
Sen är det ju inte bara ekonomin som är problemet, utan det är även ett stort steg ur ett socialt perspektiv. Många runt omkring en kommer nog att undra om man har alla hästar hemma när man ger sig in i något sånt här.
Mitt första vägskäl är ett hus iaf. där jag har möjlighet att utveckla dels mig själv och dels huset/gården att bli så bra vi bara kan bli.

Sen när allt kommer till kritan så är det allra viktigaste för mig flocken/familjen. Har dom bra så har jag det bra anser jag.

Sebastian

Hej igen.
Inställningen du har Mikael är inte ett dugg främmande för mej. Jag hade precis samma syn innan jag blev sjuk och fick en insyn i hur det kan vara. Att det alltid är så lätt att klaga och säga att det inte går. Att alla borde göra si eller så, men vem har rätten att bestämma över vad en annan människa ska tycka eller hur hon ska bete sej?

Jag har själv levt precis så som du vill att alla ska leva.
Men det innebär inte att jag har allvarliga problem för att jag inte har råd att leva så idag. Man får helt enkelt prioritera mellan vilka räkningar man ska betala.

Jag köpte mej ett hus i skogen med stor tomt och jag har planer på att odla än det ena än det andra och ha egna höns osv. Jag värmer mitt hus med vedspis och hugger veden själv på min egen tomt. MEN jag har bil för att jag måste. Mitt jobb ligger nämligen fyra mil iväg.

Jag skriver inte heller att det är omöjligt att uppnå, jag skriver att det är inte lika lätt att som ensamstående med En pyttelön införskaffa allt det där. Om man inte har ett jobb så FÅR man inte låna, hur gärna man än vill och hur mycket man än vet vad man vill.


För mej är shamanism att värna om både människor, djur och miljö. Att göra så gott man kan efter de förutsättningar man har. Inte att fördömma de som inte lever efter någon annans mall.
Att hjälpa de som behöver hjälp och ta hand om naturen efter bästa förmåga med eller utan pengar.
Det har inte mycket att göra med hur man bor.
De som får bo och leva så är väl unt. Jag önskar att alla skulle få möjligheten men idag ser inte vårat samhälle ut så.


Betyder det att shamaner inte får vara arbetslösa? Inte får vara sjukskrivna? inte får vara ensamstående?
Vad betyder det egentligen? Och VEM bestämmer reglerna?


Ringar på vattnet tycker jag är en väldigt bra beskrivning Fylgja

Bace jag tror helt klart att ni kommer att fixa det.

Mikael
Jag är inte sur på dej för det du skriver men jag hoppas du kan förstå att det inte är så enkelt även om man har viljan.


(nu kommer säkert någon att missuppfatta det jag skriver i alla fall)

Hej.

Mycket av detta handlar även om ens attityd mot det. Det kanske inte känns möjligt i dags läget och ser man dessa mål som krav och måsten så ger det en mer negativ effekt än positiv som det ska vara.

När man lever i detta samhälle och på de premisser vi blivit uppväxta i så är livet otroligt svårt och stressamt. Men om man lyckas, om än bara stundvis, att se allt som det är, så är livet faktiskt så spännande och enkelt.

Om man tar motgångar som utmaningar så lär man känna sig själv och människor runt en och saker faller på plats.

Jag tror att om man tar en sak i taget, tex börja med att skaffa en yta där man kan meditera. Så har man börjat med att skapa ett lugn, i sitt hem och i sig själv och därifrån kan allt det andra komma eftersom.

Frustration över att man inte lever som man önskar kan ibland ta över och skapa en självömkan och irritation som bränner upp energin som skulle kunnat använts till att föra en närmare sitt mål.

Detta är något som jag själv måste påminna mig själv om konstant.

Att leva för mig är att vara aktiv, att medvetengöra alla beslut och acceptera ansvaret över att det faktiskt är jag själv som styr mitt liv och mitt välmående. Att acceptera att ibland så orkar jag inte och ta ansvaret över att ta mig ut ur orkeslösheten och gå frammåt.

Distraktionen som finna i dagens samhälle är så stark. Det som blir viktigt i våra liv är egentligen oviktig i det stora hela. Det är som detta med pengar. Pengar orsakar så otroligt mycket stress i våra liv, men bara om vi tillåter det hända.

ALLT går att vända till något positivt!

Nu gick jag kanske ifrån orginal diskussionen, men men när inspirationen faller på är det viktigt att agera :)

Turquoise

Hej jag ville bara skriva till att jag hade inte läst ditt senaste inlägg innan jag skrev min. Så det jag skrivit är inte direkt till dig utan bara tankar som kom :)

NU har jag sagt det jag vill och jag tänker inte lägga mer energi på detta.

Jag har inte makten att bestämma vem som är shaman och jag lägger det i makternas händer.
Ha en vacker söndag.
:respect:

Det som jag tycker är svårt i min strävan mot att leva i och av naturen på ett mer naturligt sätt (;)) är att rikta foccusering.

När saker blir svåra, när den där gnagande känslan kommer igång i solarplexus så är det så viktigt att direkt agera, att se vad det är som gnagar. Om man tittat utan rädsla, eller rättare sagt annamar rädslan och använder den energin så blir det lättare att leva.

Det jag upptäck för mig är att om jag låter den känslan vara outforkad så tar den makt över mig och gör min rädsla starkare, eftersom jag inte accepterar den, och det gör att jag tillslut glömmer bort vad det vad som jag var rädd för i första taget.

Ingen har väl makt att säga vem som är vad eller inte. Det enda man egentligen kan göra är att titta på sig själv med öppna ögon, acceptera den/det man är. Efter det kan man göra likadant mot andra.

Att leva rätt är att leva rätt för dig. Jag diskuterade med en kompis om att vara en resande männsika. Vi båda har alltid svårt att stanna på ett ställe för länge utan trivs bäst på resande fot. Vi pratande om det negativa och positiva i att vara en resande människa / stadgad männsika. Det vi kom fram till var att båda har samma negativa och positiva grunder.

Det spelar kanske egetligen ingen roll i vad du gör utan varför!? Oj vad den tanken kändes läskig helt plötsligt...

Om du bor i en lägenhet i en stor stad eller i en koja i skogen eller i en vagn på vägen så är alltid frågan: Varför behöver jag detta som jag tycker jag behöver?

Är jag här för att jag valt det och för att lära mig ngt? eller gör jag detta för jag törs inte göra det andra? eller gör jag detta för att nå dit jag ska?

Varför väljer jag att se det negativa i denna situation?
varför väljer jag att se det positiva i denna situation?

När jag läser detta så låter det som att svara alla dessa frågor gör att man inte hinner med ngt annat men så är det inte. Efter ett tag så blir det lika lätt som det är nu att ignorera frågorna.

Detta kanske inte går ihop med shamanism, vill gärna höra :)

Hej.

Självfallet är det så att jag har mitt tyckande om vad man ska vara för att vara en "shaman" (även om jag nu inte använder det ordet om mig själv.)

Jag har mina egna krav på mig själv, och jag försöker och lyckas ofta(st) uppfylla de kraven. Jag ställer samma krav på andra, som också kallar sig "shamaner".

Ett av de kraven är hänsyn till omgivningen/naturen. Som jag självfallet tycker att människor i allmänhet ska försöka uppfylla så väl som det går. Men som jag vet att alla människor inte håller med om. Men som jag förväntar mig, faktiskt, att alla som är "shamaner" faktiskt håller med om. Jag trodde helt enkelt att det var något som alla höll med om!

Att man sedan inte kan leva upp till den nivå som man önskar, alla gånger, alltid, är en annan sak, man gör så gott man kan i varje situation, helt enkelt. Man gör missbedömningar också, men det är också en annan sak. Man gör så gott man kan, och att göra så gott man kan betyder att man VERKLIGEN gör så gott man kan. Det betyder i mina ögon att man hela tiden arbetar på att göra det bättre.

Jag tycker också att som "shaman" så vet man att det inte räcker med att prata om saker. Det gäller att göra, walk your talk, som en del uttrycker det. Det räcker inte heller att enbart göra ceremonier, och sedan fortsätta med samma livsstil när ceremonin är slut. Jag trodde att det var något som alla håller med om.

Som shaman är man en person som tjänar samhället/byn/gruppen/stammen, storfamiljen/vänkretsen, det är min klara uppfattning. Jag trodde att de flesta höll med om det.

Jag förväntar mig att shamaner gör precis det som lilla korpen skriver om. Tar till sig sin egen ofullkomlighet, gör ett magiskt trick med den, och låter den bli magisk energi, för att faktiskt klara saker. Låter ens egna ofullkomligheter bli en hävstång för en själv.

Framför allt så klagar man inte, utan man berättar istället sin historia för att lära andra och stärka andra, så att de vet att det finns en väg igenom svårigheterna. Och om det inte gör det, så dör man istället som en krigare.

Mikael P.

Hej Turquoise.
Jag har funderat på det du skrev. Jag gissade på en gång att du pratade om dig själv, men det spelar ju mindre roll.

Vad som spelar roll är ju att du faktiskt lyckades! Du lyckades förverkliga ett liv som var i balans med naturen. Att saker skedde som gjorde att du inte kunde behålla det som du lyckades med, är ju förstås beklagligt, men det finns ju inga garantier för att man ska lyckas.

Kanske ska du omvärdera saker. Kanske ska du inte se att du misslyckades, utan faktiskt se det du lyckades med. Och det du lyckades med en gång, kanske är något du kan lyckas med igen?

Samtidigt finns det en poäng i det andra du skriver. Som ensam person är det kanske vettigare att bo i en lägenhet, än att skaffa ett stort hus. Och göra det man kan i en lägenhet.

Eller slå sig ihop med andra, i någon form av samarbete. Att slå sig på en ganska långt driven självförsörjning ensam, är inte det vettigaste.

Varför inte berätta historien om hur du lyckades istället?

Mikael P.

Hm... just nu vet jag inte om LYCKADES är rätt ord.
Fick i dag reda på att jag fått sparken. :blink:


Kanske att jag berättar en annan dag

Jag har faktiskt funderar rätt mycket rundt den här frågan åt sistonde. Jag har kommit fram till att jag har en drøm om att flytta till en mindre stad och göra alla dom saker som Mikael talar om. Men det är ohcså viktigt att nån blir igjen och för kampen i staden. Vad skulle hända om alla som har fått vissa innsikter flyr från staden och bosätter sig i skogen?

Jag tror det är viktigt att nån är kvar i staden och gör seremonier i näromgivningen för att kraften kan flyta i staden ochså. I Indien har dom ett system som jag är lite fan av. Där har dom gjort en ordning på hur man lever i vissa stadier i livet. När man är ung, är man hos mamma ovh pappa. Efter 5-6 års åldern flytter man til sin guru för att få den nødvendiga andliga och gemensamma vetskapen att fungera som ett gott människa i samhället. Därefter får man sig en fru och bor med henne i landsbyn eller staden. Man har hela tiden en kontakt med det andliga. Efter man nådd en viss ålder bryter man med sin familj och flyttar ur staden och til mera isolerta städer.

Det här kan nog inte tillämpas i sin helhet til Norden, men jag tycker om idèn bakom. Man blir i staden och gör sin plikt där, för sedan att träkka sig ur det mest tjasiga och jobbar vidare i en lugnare miljö. Mitt poeng är vel att det är i staden att shamaner behövs mest. Det är der illusjonen och grådigheten syns bäst. Det behøvs att nån gör helligt arbete där, kanksje mest ut av allt. Självklart så har sermonier som görs annanstans innverkan på storstaden, men ved att folk kommer i direkt kontakt med "upplysta" människor tror jag effekten blir större.

Varma hälsningar, Magus

mhmm... har själv gjort mycket försök att vara andlig enligt de normer som vi andliga sätter på oss. jag odlade bio-dynamiskt, inga tillsattsämnen i mat, inga halvfabrikat, inget mocka, inget som skulle skada djur, ingen tv... ja jag var fanatisk i min sökan. Min kropp gjorde yoga och mitt själ var i samklang med naturen...och jag blev burn-out. och vad har samhället för nytta av en shaman som inte orkar trumma....

harmoni och balans...vad innebär det?

Harmoni och balans handlar om att kunna skapa, att inte behöva underkasta sig "verkligheten" och att slippa slaveriet under sitt omedvetna. Jag tror det handlar om att handla utifrån insikt istället för hur andra tycker man ska göra(tyngden av deras tankar), eller hur man tror man ska handla i den roll(tex shaman eller miljövän) man vill identifiera sig med(tyngden av sina egna tankar).

Sedan tror jag det kan vara en bra idé att skippa gamla myter, som att det andliga geniet måste vara galen, då får man bara fixerade idéer om att odla neurotiskt beteende. Ett andligt, spirituellt liv är hälsa, välmående och glädje och inget som kommer ur sjukligt beteende(inte att förväxla med vad eventuella "betraktare" tycker om ditt beteende). Precis som att det går att hålla fast vid det rigida vardagliga medvetandet, går det att hålla hårt i det rigida omedvetna kaoset.

Flödet är inte låst, det är i rörelse. Mognad är att uppnå nyanser, att röra sig genom den grå massan mellan det medvetna och omedvetna.

Sköldpaddan,"Neurotic distortion of the creative process", är en spännande bok där författaren(som ett sidospår) menar att utbrändheten kommer ur avsaknaden av insikt, inte att man har för många bollar i luften eller för hög ambition(brinner).

/m