Hej och välkommen giitu! Flyttade din post hit då den passar bättre här – hoppas du skriver en pres också vid ett senare tillfälle.
Tyvärr försvann en del poster ur förra forumet. Jörgen I Eriksson har skrivit en del om ämnet. Hans böcker hittar du på www.norrshaman.net
Allt jag har kvar av det jag postade om att stämma blod är detta:
Min nu döde farfar kunde stämma blod men jag vet inte hur (han hann aldrig lära mig) men när mor min nästan hade skurit av sig halva fingret under älgjakten en gång tog han tag i fingret och såg henne i ögonen - jag tror aldrig hon har nämt att han läste en ramsa eller ngt - kanske i sitt inre.
Så blev hela handen hennes kall och fingret vitt och tomt på blod, allt blod drog sig tillbaka och hon kunde "lyfta på" fingret och titta in till benet! Han sa också åt henne att hon bara skulle "tänka på honom" då hon skulle föda mig (jag var en stor bamsebjörn på över 5 kilo, så de var rädd det skulle bli blodigt) om det blev problem, så skulle han vara där och hjälpa henne (fjernhealing?).
Han kunde säkert en enorm massa farfar Jag minns också en gång på min brors konfirmation då vi var ensamma en stund så tog han min hand, gråter och säger att han har "så mycket att lära" mig om och om igen. Kort därefter dog han. Det sörjer jag."
Angående ramsorna:
Ramsorna var ofta Kristna, som Mikael Lillieros skriver lite om på sin sida
http://home.tiscali.se/helande/"Som solen stod stilla i Gibeon, stå blod stå!" Givetvis under förutsättning att man tror på sanningshalten i nedanstående bibelcitat:
JOSUA, kap. 10
12. Och Josua talade till Herren på den dag då Herren gav amoréerna i
Israels barns våld. Han sade inför Israel: "Du sol, stå stilla i Gibeon, du
måne, i Ajalons dal!"
13. Då stod solen stilla, och månen blev stående, tills folket hade tagit
hämnd på sina fiender. Detta finns ju upptecknat i "Den redliges bok". Solen
blev stående mitt på himmelen nästan en hel dag och skyndade inte att gå
ned."Att skriva upp ramsorna på lappar brukar alltid sluta med att de tappas bort och försvinner har jag bemärkt mig," skriver Per Wik i sin krönika. "Jesus var med på ett hörn så det var nog en av de goda ramsorna – far antecknade, lade lappen närmaste hjärtat, plånboken närmare bestämt och blev bestulen på densamma några månader senare." Det tror jag har sin grund i att för att sådant här ska fungera måste det kraft till, och kraft kommer sällan ur läst lapp. Kraft kommer ur erfarenhet, ur hjärtat, när man ur hjärtat lägger kraft i de ord/den bön man använder sig av.
Herr Wik ger oss också följande tips:
"Den som till äventyrs själv skulle vilja försöka kan testa att läsa följande för den blödande: 'Stilla blod! Stå blod! Du skall stå, så sant som Jesus haver bundit djävlarna med mörksens kedjor! I namn Fader, Son och den Helige Ande. Amen." Så återigen ser vi de Kristna influenserna.
Ailo Gaup skriver på sitt forum om ämnet:
Jeg tror det ligger en stor virkning i at et formular er helliggjort. Da kommer virkningen fra "det hellige stedet" og ikke fraa hverdagssinnet. Jeg tror det er få av hverdagssinnets utsagn som trenger gjennom de sedvanlige tankemønstrene, de som styrer så altfor mangee menneskers liv og helse. Ja jeg tror tankemønstrene holder våre vaner, uvaner og plager.
Det hellige i og rundt formularer og ritualer bidrar altså til en opphøyende virkning.
Den andre måten å gjøre healing på er ved å finne veien til Gud, og fra det nivå kan ens stemme få funksjon av stemmen fra Den Ene. Jeg har omtalt en slik healingmetode på forsiden.
Når man på den måten eller fra det nivået "befaler eller kommanderer" at noe skal skje, så virker det på alle nivåer av bevisstheten, det skjærer gjennom hverdagssinnets villniss og inn i det ubevisste, så kroppen og organene og alle cellene og det som styrer dem får en stemme å forholde seg til, og ikke en myriade av hverdagssinnsstemmer. Dette bidrar til at healing kan skje.”
Alltså verkar det vara både [i]intentionen och
inkarnationen av orden som är viktiga. Själv sjöng jag bara "stoppa blodet - blodet stoppar" om och om igen medans jag dansade omkring i den Finländska köket med fingret i näven och blodet skvättande :) och det funkade ju!
Det är ett intressant ämne, som säkert var mer till bruk förr i skogarna då man högg sig i benet på en daglig basis, skar sig i handen under slakt eller fick stor-bett av björn på jakt.
Mvh,
Thomas