Nu har hösten kommit. Då faller jag lätt ner i en tids deppression. Har ni några tips som kan hjälpa mig att undvika detta. Jag tror det har med tids omställningen att göra, för samma sak händer på våren.

Pontus

*Tänka positivt
*Träna, att röra på sig är aldrig fel då man har hamnat i en depp...
*Hitta på något som du alltid har velat göra
*Skriv dagbok på kvällarna som ett avslut på dagen
*Gå emot deppattacken så mycket du bara kan, slå tillbaka på den, kontra genom att göra skitbra saker för dig själv.

Jag tror på handlande och kreaktivitet.
Vet inte om du har hört talas om "fake it, till you make it" men det kan vara bra att ta till då man känner sig deppig och orklös.

Jag har själv haft såna perioder som du delar om, och dom tips som jag ger dig brukar funka, även om jag inte trodde det från början.

Kram på dig

Mvh Marina

Allt som Marina har skrivit, håller jag med och just promenader är en himla bra antidepp-medicin, som inte kräver något annat än att man bestämmer sig att röra på fötterna och sätta den ena, framför den andra.

Jag har en kompis som har läst Mia Thörnblom och jag tror att denna variant av dagbok på kvällen kommer från henne; Summera varje kväll det som du har gjort som är bra och positivt etc, för att lyfta fokus från den negativa tankespiralen.


Jag har haft flera perioder av deppressivitet i livet (ända sedan jag var barn) och hade en djup depression för 15 år sedan och jag lovade mig själv, att aldrig mer hamna där igen. Jag har nosat på deppressionen senare i livet men jag har bestämt mig ... och det kanske låter knäppt och banalt i någons öron, men just det att jag VÄGRAR hamna där igen och att jag via den kraften ägnar mig åt det som lyfter mig istället, har gjort att jag backat från att gå in i känslan och valt en annan mer kraftfull väg.

"Expertis" runt mig har förvånats äver att jag inte utvecklat deppression i den situation, som jag har befunnit mig i de senaste 7 åren; Grav utbrändhet med efterföljande mer eller mindre permanenta men och neurologiska funktionsproblem. Det är mer vanligt än ovanligt att deppression inträder. Men jag blåvägrar och naturligtvis är det så, att det har med kroppens signalsystem o.d. att göra och att det antagligen kanske skulle röra sig om en lätt deppression om jag släppte efter... men ändock... en light, kan leda till en heavy om man glider in.

Någon kanske blir irriterad på vad jag skriver... jag vet det av erfarenhet att det kan sticka i några, om man säger att man själv bestämmer, men jag vet vad jag talar om och jag är heller inte ensam - fler praktiserar samma metod.

Promenader och vistelse i naturen är en stor del av min självhjälpsmetod, men också det andliga arbetet lyfter mig. Shamanism och Reiki är mina metoder att hela mig, se större, mycket vidare, både långt utanför och djupt inuti mig. Men om jag säger så här; promenaderna (helst i dagsljus) måste ha prioritet nummer 1 om jag ska mota depp-Olle i grind. Att vända på det funkar inte för mig.

hejsan Pontus,

jag brukade bli deppig varje höst så där mot slutet av oktober. men sen bestämde jag mig för att det inte alls var deppigt egentligen! det var bara så det sågs och tolkades av mig och andra, när jag då inte var lika pigg och aktiv som jag är på våren och sommaren (vilket är en sanning med stor modifikation ;) för jag är lat).

vi har kanske ibland sån där konstig bild av att vi bara har ett läge jämt:
full rulle och flabb, supertrevlig med flinet, och bara jobba och tjäna och producera. men vi är inte så, så klart då.

jag bestämde mig för att det egentligen är ett ide jag gick in i (som björndjur), och att jag är så pass mycket kallblods-däggdjur att jag behöver få vara tyst och inbunden och lite morrig från oktober till mars. det är inte fel, det är bara annorlunda och det är naturligt.

och då kunde jag slappna av och slippa vara missnöjd med mig själv, och ta till mig dom tankar och moment som man får i idet, och som är lika viktiga som dom andra. för det är en annorlunda process, men den är rätt och den ska vara så.

däremot är jag noga med att få på mig all sol jag bara kan fånga och att käka så vitaminrik mat som möjligt, fast bara två gånger om dan. eftersom kroppen också blir långsam.

Marina har verkligen rätt.

lycka till och "morra" mera.
:sly:
hälsningar Vaudu

Jag tror också på att man alltid har ett val, även om jag inte ville fatta det förut, men tänk vad allting går mycket lättare, då man inser att man inte är ett offer att jag själv kan välja hur min dag ska bli, för att inte tala om hela mitt liv.

Mvh Marina

För min del hjälper det att tillbringa mycket tid ute i naturen, så att jag kan grunda mig och känna att jag hör hemma här. Promenader i skogen är det bästa för mig.

D-vitamin kan hjälpa, se till att du får dagsljus och gå till en näringsterapeut som kan dosera rätt för dina behov. D-vitamin är kraftfullt och får absolut inte överdoseras samtidigt som små doser blir tämligen verkningslösa. Man vet att årstidsbundna depressioner har en mycket stark koppling till lågt D-vitamin i kroppen.

Motion har faktiskt vetenskapligt bevisat lika eller bättre effekt än antidepressiv medicinering för milda till medeldjupa depressioner. I början kan man behöva tvinga sig ut och igång...

Att tänka rätt som ovan beskrivits är oerhört viktigt. Om depressionen däremot är så djup att den blivit klinisk behöver man hjälp, då kan det vara oerhört svårt att själv svänga runt processen. Det blir som en nedågtående spiral som man behöver hjälp att ta sig ur.

En orsak till depression där det heller inte hjälper att tänka positivt är när depressionen beror på att man lever i en livslögn. Då kan det hjälpa med terapi eller att skriva brev till sig själv (dagbok) och dansa osv för att hitta rätt i tillvaron så att man lever sitt eget liv och inte försöker uppfylla andras önskingar om vem och hur man ska vara/leva. Det är oerhört själsdödande att inte leva sitt eget liv, och ett av symptomen kan vara just depression.

Fylgja,

jag blir så glad av det du skriver. Jag tror du gör aldeles rätt; efter att ha brottats med depression(er) tidigare vet du vilken motståndare du har, och vägrar trilla dit igen. Vilken styrka! Fantastiskt! Det allra farligaste med depressioner tycker jag är att jag tappar tron på mig själv, att jag tycker att jag är värdelös. Vilket vapen det är att vägra tappa tilltron till sig själv!

Skönt, nu kan jag sova gott. Godnatt!

Hej Pontus

Som du sett, har de som skriver här ovanför en strategi de följer.

Jag läste tråden där du presenterar dig. Du är 14 år ” och är ute i skogen mycket för där kan jag finna lugn”. Vad finns det mer som du tycker om? Fundera på det.

Jag tycker du ska berätta för dina föräldrar men även att du ska ha en annan vuxen att prata med, på hemmaplan och inte på nätet. Sånt är viktigt, närhet. Skolsköterskan kan vara en bra person i såna här ämnen, gå till henne. Be att få samarbeta med henne!
Här får du en metod av mig. Ni kanske kan använda den.


1. Sånt som regelbunden motion, hygien, kost, vitaminer och sömn ÄR viktigt. Kroppen reagerar också och det gör att man blir ännu mera deppig. Sköt det så noga du kan.

2. Dagbok är UTMÄRKT. Köp en sån. Nyckeln i detta sammanhang är att GÖRA saker.

Rubrik i dagboken: FRAMGÅNGAR
Allt du gjort under dagen, kanske trots visst motstånd, skriver du där. Dag för dag skriver du ned de framgångar du gjort. Avsluta med att sätta ditt tex guldstjärnor. (obs jag skojar inte, finns att köpa i pappershandeln). Berätta/redovisa dina framgångar för sjuksköterskan.

3. En andra nyckel är att TILLÅTA de negativa automatiska tankar som kommer i skallen vare sig man vill eller inte. Säg till dem att de också får finnas! Låt dem komma, passera och försvinna.

Negativa automatiska tankar, brukar man förkorta och bara kalla för nat.
Du och skolsköterskan funderar istället ut realistiska tankar. Motsatser till nat.

4. En sak till. Bestäm i förväg belöningar tillsammans med dina föräldrar.
En belöning kan man få när man gjort nåt man känner stort motstånd inför. Eller efter viss tid, eller visst antal guldstjärnor i dagboken.
Vad är en belöning? Ett bio eller restaurangbesök, en hockey/bandy-match, en rockkonsert.
En belöning är det du tycker är kul. BELÖNA dig själv.


Detta är en bland flera vägar att hantera nedstämdhet.

Allt stöd!

Henrik

Aha, du är i tonåren, det hade jag missat.
Visst kan man använda ovanstående metoder oavsett ålder, men jag håller med Henrik om, att det nog är bra om du vänder dig till någon vuxen IRL också - dina föräldrar, skolkuratorn, skolsyster eller någon annan person med lite mer livserfarenhet än du själv har. Det kan nog vara skönt att dela depressionsfunderingarna med någon som finns där på "riktigt".