Jag, och många med mig, blir mer och mer varse om att kosten hänger STARKT ihop med vårt andliga varande och görande. Shamanismen har sin grund i naturen, men sorgligt nog är det mesta vi äter idag väldigt onaturligt för oss som människor att äta. Vi är inte skapta för att få i oss en massa smysockrad mat och spannmål dagarna i ända. Nyckelhålsmärkt lågfettmat är mer skadlig än bra, och det där med att "inte vara fettskrämd" har blivit ett uttryck bland dom som numer lever ett hälsosammareliv.
Den föda som livsmedelsverket tillhandahar och talar gott om visar sig vara onyttig och definitivt onaturlig.
Det finns en författare som heter
Sten Sture Skaldeman som skrivit en bok om hur man "äter sig ned i vikt." Sten STure skriver att man skall "äta som urfarfar gjorde"; mycket kött och fett, för då mår man bra och får den kropp man är skapt för att ha. Detta urfarfar-tänk går mycket väl ihop med shamanismen tycker jag, även om shamanismen också förnyas och anpassas, lär den oss att hitta de enkla naturliga svaren i naturen. Rakt framför nosen på oss.
Författaren, journalisten och shamanen
Jörgen I. Eriksson är en som också hajat detta. Han har skrivit
en artikel om det på sin hemsida och stoppat in ett kapittel om det i sin bok Sejd 3.0.
Fler och fler förstår detta, och detta underforum skapades för att få höra fler åsikter om detta samband med kost och shamaniserande. Kosten som andlig katalysator kanske man skulle kunna flumma till det.
Jag (grovt överviktig) äter numer själv som SSS skriver, och inte nog med att jag tappar kilo efter kilo av att äta en massa fett och kött, men det händer saker med SKALLEN också; den
växer i motsats till magen, om ni förstår hur jag menar. Jag tänker klarare, jag har renare, rakare, starkare resor, mina drömmar utkristalliseras på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare etc etc.
Därför är jag intresserad av att disskutera detta och höra andras upplevelser runt just shamaniserandet och kosten. Och då talar jag om en NATURLIGARE kost.
Forumet inriktas mot det som ibland kallas paleolitisk kost. Att äta som urfarfar. Alltså inte om smygsockrad spannmålskost etc som vi egentligen inte alls är skapta för att äta.----
Då jag snackat mat och ätande med många i långa år vet jag att det snabbt kan bli het debatt, så därför vill jag redan från start införa några "groundrules".
Låt det inte bli en Växt- mot köttätardebatt. Det gagnar ingen om det blir ett slagfält för Vegetarianer & Köttätare. Vi har själva valt vad vi äter men hur vi än gör så krävs det att vi dödar ngt. Gris eller blomkål spelar ingen större roll. Liv behöver liv för att leva. Likätare eller kompostätare, forumet rymmer oss alla.
Ej heller är detta en plats för att hävda att Min Kost Är Bättre Än Din. Inget matmissionerande alltså. Vi vet själva vad vi trivs bäst med att äta, och vet att folk är olika.
----
Låt diskussionerna börja!
Mvh,
Thomas