Title: Jahapp
Description: om tvivel och sånt
Gecko - August 25, 2005 08:54 PM (GMT)
jahapp så är man där igen.. tvivlen på en själv, dom bara rasar över en, jag tvivlar inte på shamanismen i sej utan på min förmåga att använda det till något konkret el konstruktivt, något som ger resultat.
visst jag kan försöka hjälpa mej själv, och släcka mina egna begär, dock är jag säker på att det skulle kosta mej mina band till mina andehjälpare. (dessutom skulle de aldrig gå med på någe sådant företag)
jag vet jag är otålig :angry:
i grund och botten är det ett bevis för mej själv jag söker, ett bevis på att jag inte pysslar med självbedrägeri.
MVH//gecko
Vindarnas son - August 26, 2005 07:56 AM (GMT)
Bevis...? :)
Vad för slags bevis skulle få dig att "tro" då? Lite nyfiken blir man ju.
Jag vet hur det är att vara otålig. Har varit det själv. VÄLDIGT otålig, hissig rent ut sagt (som vi säger i värmland).
Ett mycket bra exempel på detta är när jag köpt boken "runmagi och shamanism". Bra och inspirerande bok somfick mig att vilja resa på runor. Visst, sagt och gjort. Jag skulle resa på / till runorna. En om dagen ansåg jag vara en rimlig dos...
MEN, efter fem runor så var jag en mycket sliten man och kunde inte begripa varför. Jag pratade med min lärare om detta och hon sa:
- En om dagen? Ha, jag reste på en om året!
Så lång tid behöver det kanske inte ta men det fick mig att tänka lite annorlunda. Jag hade ALDRIG kommit på den tanken annars att det kanske kan ta lite längre tid än JAG hade planerat. :)
Nu har stressen lagt sig och saker / kunskap kommer till mig på ett helt annat sätt nu. Men jag tror att det tar ett tag innan man får "ordning" på allting. Eller för att citera min lärare igen:
- Nu efter en 20 år börjar jag få ett hum om det.
Som sagt, det kanske inte behöver ta SÅ lång tid innan du får det men tid kommer det att ta. :)
Mina lyckönskningar.
Kalle - August 26, 2005 08:31 AM (GMT)
Varför behöver du bevis? Funkar det så funkar det, om det sedan beror på att du träffar andar eller opererar på en kvantfysisk nivå (kanske båda två?) är för mig helt oviktigt. Men jag vet hur det är, jag är också skadad av akademikerna.
Det största beviset jag fått är att jeg under en period då jag mått ganska dåligt kunnat ta hjälp av en stark ande och diret mått mycket bättre. Jag blev lite chockad över hur snabbt det hjälpte faktiskt...
Gecko - August 26, 2005 03:21 PM (GMT)
bevis kanske är fel ord, låter så vetenskapligt, vill vara säker på att jag inte lurar mej själv eller andra.
och säker är jag inte som det är nu.
Hedning - August 26, 2005 04:37 PM (GMT)
"Mirakelkurer säljer jag inga, men en portion goda råd kan du få gratis."
Jag undrar också vad för sorts bevis du egentligen söker? Bevis på att det du gör är rätt och riktigt, som du kan tro på - kan bara komma innefrån dig själv och från högre "instanser" än forumet. ;)
En sak jag dock kan hjälpa dig med är att inget hjälps av att du stångar huvudet i väggen och stöter och blöter fram och tillbaka utan framgång. Kanske är du i behov av lite lugn och ro så att bitarna ska få en chans att falla på plats av sig själva? Ett tips, utan ironi, är att du spenderar lite tid på saker som får dig att må bättre. Ex läs en god bok, gå ut i naturen och bara njut, se på bio, träffa "värdsliga" vänner osv osv. :)
Paulo Coelho ger en vacker tanke i boken "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät"
| QUOTE |
| Varje dag ger oss Gud inte bara solen, utan också ett ögonblick då vi har möjlighet att ändra allt det som gör oss olyckliga. Varje dag försöker vi låtsas att vi inte förnimmer detta ögonblick, att det inte existerar, att den här dagen är likadan som den i går och kommer att vara likadan som den imorgon. Men den som är uppmärksam och tar vara på sin dag kommer att finna det magiska ögonblicket. Det kan gömma sig i sekunderna då vi sticker nyckeln i låset på morgonen, i den korta stunden av tystnad alldeles efter middagen, i de tusen och en saker vi är vana att inte fästa något avseende vid. Men det här ögonblicket existerar - ett ögonblick då stjärnornas hela kraft genomströmmar oss så att vi förmår göra under. |
Mina lyckönskningar också!
Marie - August 26, 2005 06:04 PM (GMT)
Gecko, oj så jag känner igen mig! Jag ska få min första "riktiga" patient nu och är såå nervös, dessutom har jag anmält att jag ska utföra runmagi på ett par mässor. Där kommer allt självifrågasättande in: Klarar jag det? Tänk om klienterna tycker att jag inte duger? Det är fruktansvärt jobbigt. Min enda tröst är att jag alltid har känt så inför varje typ av prestation, och hittills har det gått bra. Det innebär statistiskt sett att jag har god chans att klara saker i framtiden också.
Tänk på det!
Marie