Med anledning av Lindskogs upplevelse skulle det vara intressant att veta hur de första trumresorna påverkar oss.

Mörkrädd o mörkrädd vet jag inte
har alltid varit försiktig i mörker av någon anledning..

Men däremot så blir jag jäkligt åksjuk efter resor..
Men det försvinner säkert med tiden.

Sebastian

Ja, du kommer att bli rätt besviken när jag meddelar att efter mina första trumresor så har jag blivit mindre mörkrädd. Jag har blivit mer lugn och mer trygg i mig själv och detta märks också på min rädsla för mörkret. :)

Nejdu, jag blir inte besviken. :) Men det är intressant att höra att följden av din "skräckupplevelse" blev minskad otrygghet i mörker.

Här drog jag förhastade slutsatsatser vilket du korrigerar mig om en liten stund ;)

Njae, så är det ju inte heller. Jag kanske har varit otydlig, men jag har gjort trumresor både innan och efter upplevelsen. Det var alltså itne min första resa. Och nej, det är inte pga den som jag känner mig mindre rädd.

Jag är mindre rädd trots upplevelsen.

Jag brukade också bli klart sjösjuk under mina resor. Kunde få avbryta pga uppenbar kräkrisk.

Med envishet och vana och lite goda tips från andevärlden (krypa istället för att flyga etc) försvann illamåendet. Numera mår jag bara illa efter resor när jag rest fastän jag inte haft kraft nog till det, varit för trött, för hungrig eller sjuk.

Jag har tidigare varit klart rädd för spöken. Med resandet har det försvunnit. Fast jag kan bli arg när det spökar, komma och störa mig på det där viset... :angry:

Jag svarade mindre mörkrädd, men det är inte riktigt hela sanningen.
Som barn kunde jag vara otroligt rädd, när jag vaknade om nätterna och kände närvaro av något, men de upplevelserna och därmed rädslan, minskade senare i livet. När jag sedan, som vuxen, tog steget att utforska andevärlden, gav det resultatet att jag aldrig är mörkrädd, utan känner mig väldigt trygg. Mycket tryggare.