Hej.
Helt sen jag var i 11-12 års åldern, har jag haft ett problem med at övereta. Sen när jag använde droger gikk jag ner i vikt. Med en gång jag slutade, kom vikten och trången til at äta tillbaks. Nu har jag kjempat mot den her demonen i tre år. Tidvis har jag disiplinen at träna och eta sunn mat, men när jag først tar den der ena dagen med lite godis eller nån annan typ usunn mat, da er jag rakt tillbaks. Jag har absolutt ingen balans. Nu har jag nettupp ätit för mycket igjen och jag kjenner skammen och skulden velta sig fram. Jag ber om hjälp. tror ni det är møjligt at få hjälp til det her på sjamanistiskt sätt? Sätta igång nån prosess eller heant kraft eller nåt. Jag føler jag har gjort vad jag kan för at få bukt med det här problemet.

Jag tror ochså at mitt dårliga självförtroande bottnar i det her. Har provat göra en eldseremoni med at skriva ner på en lapp vad jag vill bli kvitt och vad jag önsker istället, men vet inte om det fungerade. Tror jag plockade upp det "reseptet" i en flummig bok. Jag blir hur tacksam som hälst om nån kan hjälpa mig.

Hej på dej!
En av orsakerna till överätning kan vara känslighet mot socker och andra snabba kolhydrater. Vissa av oss människor har lite lägre halter endorfiner normalt, det är medfött och kroppen kompenserar fint med ökat antal receptorer för betandorfiner. Jämvikt! :)

Det är bara det att just dessa receptorer är öppna inte bara för endorfiner utan även för alkohol, socker och opiater. Eftersom man redan har lite fler receptorer än "normalbefolkningen" får man en riktigt go kick när man äter socker/alkohol/opiatsläktingar, man mår så bra. Man kan bli lugn och harmonisk. Jätteskönt! En stund.

Sedan kommer abstinensen! Och den är inte kul, miljarder receptorer som skriker efter mer endorfiner/socker/alkohol/droger. Ibland kan man riktigt känna hur det liksom kliar och sticker under huden av begär, det beror faktiskt på att det finns sådana receptorer där, bland andra ställen. Vill du läsa mer om det tror jag det står i Bitten Johnssons bok "Sockerbomben".

Jag tänker på just den här formen av överätning eftersom du skrev att det blev värre om du åt socker och att det försvann när du drogade.

Lösningen på den här varianten av överätning är att låta bli socker, vitt bröd, vit pasta, alkohol, godis och torkad fukt osv. Sådant som fastnar bra i endorfinreceptorerna. Stärk istället din eget endorfin: motion, musik man gillar, massage, sex, en känsla av "flow" osv.

Vill du jag ska jobba shamanskt helande på distans får du skicka ett mail så berättar jag hur jag brukar arbeta.

Hej Magus.

Jag själv har varit en stor överätare, när jag var 20 år så höll jag på att stöta bort mina vänner på grund av att dom störde mitt ätande. Jag betedde mig som en missbrukare, min drog var maten. Jag vet inte om det är så det är för dig!?

Som Uthien skrev så är socker, vitt bröd, vit pasta, alkohol, godis och torkad fukt ngr av de stora bovarna. Det är ju svårt att undvika mycket, men för mig så har det varit en resa i att lära känna mig.

Min åsikt är att alla missbruk bottnar i ens egna mående, att man vill rymma från sina känslor. Just att du inte hade behov av att överäta när du tog (andra) droger låter inte konstigt för mig, för då använde du ngt annat för att rymma!??


Så mitt råd för att ta dig ur överätandet är att titta efter vad det är du rymmer ifrån.

Det är så värt det :)


//Lillkorpis

Hur bör jag närma mig detta? Jag är jo full av alla dom mekanismer som inte vill at jag ska dycka ner till dom kjänslorna jag rymmer ifrån. Det går på automatik. Jag är e nybörjar när det kommer till at jobba med sjamanistiska tekinker omkring det här. Tar imot råd och anbefalningar med stor tacksamhet.

PS. Stor motivasjon at du har jobbit dig igjennom det här för mig. Det ger håp :)

Jo vi har ju alla mekanismer som håller oss kvar i vår försvars position.

Det finns lika många sätt som det finns människor.

Det läskigaste som finns är ju att vara ärlig mot sig själv.

För mig så känner jag som av att jag inte vill känna av vissa saker, om det låter förståeligt.
Jag får en gnagande känsla av att jag inte vill vara där och peta. Och oftast så blir ju ens reaktion att man slutar titta och övertygar sig själv att allt är bra och förlåtet.

Det är där man måste ta sig det där extra modet och fortsätta frammåt!
Nånting som jag börjat göra på sista tiden är att ta den där gnagande känslan eller rädslan och omvandla det till styrka. Det är svårt de första gångerna men blir lättare och lättare.

Det är svårt att reda ut sig själv! Så är det bara. Det finns ingen lätt väg, däremot så genom att man gör det så blir det lite lättare att andas, och eftersom så klarnar mer och mer saker.

För mig så startade allt en kväll när det slog mig att ett av skälen till hur jag levde mitt liv och åt som jag gjorde var att jag aldrig kännt mig älskad av min far. Det var en av grundbultarna för mig.
För mig tog det lång tid att arbeta med det, men då använde jag mig inte av ngr metoder utan jag bara gav mig själv till självömkan och fortsatte som jag gjort tidigare.
Det är en av de största fällorna: självömkan. Det är positivt att känna allt man känner men inte låta de styra ens liv.

En sak som är otroligt vikitigt sak är att komma ihåg att ditt liv revolverar runt dig! Mitt liv runt mig! Majoriteten av vad folk säger och gör handlar om dom själva även om det är riktat mot dig.

Har du bra kontak med ditt/dina kraftdjur? Dom kan vara till stor hjälp när det gäller att få klarhet, om du har svårt att resa så titta bara på deras sätt i naturen, bara det kan hjälpa mycket.



Jag tycker det är jätte svårt att förklara sånt här via skrift så bara fråga om du inte förstår vad jag menar :)

Det är så sant, det du skriver lillakorpen

Jag har provat träningsnarkomani och arbetsnarkomani, som flyktmetoder och till viss del överätit, när arbetsnarkomanin jagade mig in i den berömda väggen. I och med att jag inte kunde jobba mig ifrån, inte orkade träna mig ifrån och såg efter 20 kg, att jag omöjligt kunde tillåta mig att äta mig ifrån mig själv... tog jag itu med mina känslor och mina beteendemönster.

De senaste 10 åren har jag jobbat mig igenom många saker och har kommit ut som en lugn och harmonisk person, som visserligen inte är tålig nog att delta i det vanliga livet (som folk gör mest), men ändock så mycket friskare i själen än jag varit i hela mitt liv.

Grundläggande tidiga relationer har stor orsak i hur vi möter oss själva, situationer och andra människor, men många senare relationer i livet (som vi valt pga av det första) påverkar oss också. Jag har inte bara rensat INOM mig själv, jag har också rensat UTANFÖR mig själv och sett till att kontakter som är skadliga för mitt välmående, inte finns kvar eller inte har för stor plats i mitt liv.

Jag kan inte ge dig konkreta råd om hur DU ska göra Magus, men jag själv har målat, sjungit och dansat, samt gråtit och skrikit en massa. Mina känslomässiga bilder har varit ettt bra sätt att hitta kärnan i mig själv, men även ett sätt att lämna saker... gärna med en ritual... Jag har inte många bilder kvar - de var bara ett sätt att komma ur något och inget jag själv vill se, efteråt.

I resor kan man komma underfund om många saker, bara man har en klar intention innan man reser. Jag reste t.ex. på en värk, som uppkommit i en del av kroppen. Nog visste jag vad som hände i samband med att värken uppstod, men i verkliga livet, valde jag att ignorera sambandet.
I en resa, i den icke ordinära mellanvärlden och i undervärlden blev sambanden så konkreta att jag skrev en dikt som är här och som handlar om hur en av mina systrar sa upp kontakten med mig, för att jag blivit konstig, när jag blev utbränd, för att jag valde mitt sorts liv, med shamanism o.d.... men också så hon själv kunde fortsätta ömka sig själv, skylla allt på andra och dricka sin sprit, i fred.

Kontentan blev att den frustration, som skapade värken, övergick till lättnad, för att jag äntligen fick leva mitt liv fullt ut, utan kritik och andra negativa påhopp från henne. Till slut kunde jag också släppa min oro, för henne. Det låter kanske kallt, men det är en lång process och alla som missbrukat i olika grad, eller haft någon i sin närhet som levt osunt, vet ju också att förnekelsen är stor. Vill en person inte bryta ett mönster, kan man inte hjälpa.

Vad jag vill visa på, är en egen helandeprocess och att det tar tid. Det sker ofta som i lager, som när man skalar en lök. Man går igenom samma sak, i nya nivåer med fördjupade insikter... men det är inte lätt att skriva i en kort version!

:)

Tack för eran svar.
Det som jag tycker är lite svårt er at komma från den ärkjennelse at jag har ett problem til at värkligen agera på det. Jag har jobbat rätt mycket med mig själv och synliggjord min förtid och relationer, men det är svårt at riktigt gå inn i kjänslan och kjenna på sorgen och smertan. Jag har inte gråtit på hur lenge som helst. med en gang jag kommer i kontakt, kliver automatiken fram. Jag börjar analysera och tänka ihjäl sakerna. Jag vill värkligen komma igjennom det här.

Jag kjänner ochså at kontakten med mina kraftdjur om dagen inte är så stark. Tycker det ochså er svårt at resa om dagen. Har haft problem med at gå inn i transen sens i sommar. Kjens som om jag har fått en spärr av nån sort. Turena ut i naturen hjälper och jag får mycket där. Men tror jag har problem med at rikta inn eller fokusera energien där den trängs. Jag är ju en grönnskolling enn. När ni talar om at göra om ilska, redsla etc til styrka, har jag ingen aning om hur man gør :)

Tror jag bör ta tiden lite till hjälp ochså. Kanskje tiden inte är inne enn. Jag ber om styrka och mod till at gå igjennom det här, men prosessena går inte i det tempo JAG vill :) Ge mig sinnesro och ge mig det NU!!!

När man har "för mycket" inom sig... stress, sorg o.s.v. kan det helt plötsligt bli svårt att resa, fastän det tidigare kanske har fungerat. Så blev det för mig, förra hösten och jag blev alldeles ställd... för det hade gått så lätt tills dess. Då gäller det att inte öka på stressen, med en ny stress för att inte trumresorna fungerar ;)

Jag tror ett besök på Norrlandsträffen, blir en vändpunkt för dig.

:)

Hej, här kommer ett tips ifrån mig.

Jag känner igen mig så väl...kommer inte ihåg i hur många år jag åt för mycket och bara tryckte i mig och mådde allt sämre och sämre.

Fick jag ett tips av en kompis om att äta var tredje timme. Vilket jag tyckte var ett skämt...men det funkar. Det kommer att ta ett tag då det tar tid att ändra en vana + att man går upp i vikt i början... innan man slutar att överäta hela tiden vill säga.

Det du skall göra är att låta dig själv äta vad du vill hur mycket du vill. Alltså sluta att tänka bara en bit till, imorn skall jag inte äta mer av detta osv..... utan ät allt som du vill hur mycket du vill, men kom ihåg att äta var tredje timme. Efter ett tag kommer du börja känna att du inte orkar äta lika stora portioner längre och att du kanske är trött på en viss sorts mat/ godis osv... detta kommer att leda till att du äter mindre portioner och så småning om slutar att frossa eller överäta.

Denna metoden har varit super för mig, jag har hållt på i ett år ungefär och fortfarande får jag påminna mig själv att det är ok att äta det jag vill och att jag kan fortfarande äta av det imorn osv....detta i sin tur har lett mig till att inte överäta utan jag kan nu äta tills jag är mätt.

Men som sagt man går upp i vikt i början, men i längden kommer du att sluta må dåligt över allt du äter och kommer så småning om att börja äta normalt och må mycket bättre!

Lycka till & Kram

:)