Jag vill minnas att jag läste här nånstans om att någon reste uppåt till ett bibliotek. . .

i går när jag skulle sova utan nåt försök att resa var jag på ett ställe med bara vitt ljus (vitt heligt ljus kallar jag det änvänder det till att rena mig och annat från dåliga energier) jag hade inte heller någon kropp som jag alltid brukar ha bara en skepnad och ront omkring mig flöt andra skepnade utan kroppar, ,,
det var skönt och tryggt på detta ställe ljuset var överallt långt åt alla håll efter en stund började jag röra mig neråt och framåt mot en lite mörkare grotta som jag drogs in i dör var sedan en trappa uppåt inte särkskilt lång kanske 10 steg , ,

i slutet stod en dörr och 2 dörrvakter jag frågade om jag fick/hade tilllåtelse att gå in det fick jag jag gick in genom dörren inte öpnnade utan genom trädörren och kommer in i ett stort biblotek gigantisk det var runt flera kilometer tvärs över . .

där inne var det människor i vita kåpor med vitt hår och vitt skägg dom manliga dom kvinliga hade inte skägg , , och jag hade vitt hår och vitt skägg . .
jag stod och tittade en stund dom andra studerade böcker jag tog ut en bok och slog upp den men kunde inte läsa den jag lade mina händer på sidorna för att suga i mig kunskapen men det gick för långsamt, , ,så istället började jag äta upp boken tugga efter tugga, , ,när jag ätit upp den var det som jag hade tagit hand om kunskapen som om den fanns innom mig och skulle komma fram vid behov eller eftersom lite i tagen, , ,och hålet i bokhyllan hade fyllts med en bok igen, ,


detta biblotek skulle vara värdens samlade kunskap och var bara en liten del av byggnaden det fanns fler lika dana i en ring och i mitten en ännu större byggnad..


och i kväll när jag gick och lade mig hände samma sak fast boken jag valde var tjockare och jag var tvungen att äta den på ett annat sätt, , ,,
och sen gick det inte att sova i dag. . .och jag har ett viktigt möte i morrgon så blir det att sita uppe istället, , ,

så frågan är är det någon som har upplevt något liknande eller läst om något sånt här i så fall var jag har blivit väldigt nyfiken på detta stället

Intressant!

Många är det som hittat till biblioteket Ovan Där, så du är inte ensam. Alltid kul med sådana här "bekräftelser" på att det inte bara är fantasier man ligger och ser under trumman.

Jag reser sällan uppåt och har bara besökt det 2 gånger i mitt liv. Jag har rest dit för att få tips på hur jag skall bota olika svårbotliga saker. Det har fungerat mycket bra.

Det är en gammal man där, ser ut att vara 436 år plus minus ngn månad, som vet allt om böckerna på de Övre Hyllorna. Han är lite vresig men (tips!) gör som man säger om man "mutar honom" med rökelse. Då blir han pigg och sätter av på sånna där stegar med hjul på.

Det finns ngn tidigare post om detta på forumet, vill jag minnas, men var... det ska jag leta.

Akasha-arkiven var det ngn som kallade bibblan också minns jag.

Mvh,
Thomas

Vill bara lägga till att detta har hänt fler gånger inte varje kväll men ganska ofta det verkar för mig som om det är bättre innan jag går och lägger mig än mitt på dagen det är bra att sova efter annars är jag trött och orkeslös hela dagen, , ,


Men oftas blir jag förd dit av någon/något, , ,

Har inte hittat så mycket om detta ställe på internet bara ett par ord lite där och där. .

nu försvann fortsättningen som jag hade tänkt ut

Akashakrönikan kallas den...

"Akashakrönikan är också ett esoteriskt begrepp och står för vad som kan sägas vara jordens minne. Alla fysiska och själsliga skeenden som utspelas på jorden registreras i akashakrönikan, och denna registrering har pågått sedan jordens födelse. Akashakrönikan innehåller därför bilder, ljud och andra intryck av allt som varit och är på jorden, dvs såväl jordens egen som alla dess forna och nuvarande invånares historia."


"Ett ockult begrepp: en världskrönika i vilken allt som sker upptecknas genom magnetisering i astralljuset.

Begreppet är skapat av Helena Blavatsky i Isis Unveiled (1877); krönikan kallas också Guds minne och Livets bok. Idén till detta har hon troligen fått från Paracelsus och dennes föreställning om en världssjäl, anima mundi. Föreställningen har vidareutvecklats främst av Rudolf Steiner. Med hjälp av meditationsteknik kan människan enligt Steiner lära sig att läsa i Akashakrönikan och få kunskap om fördolda ting. "

(gammal länk på trolltrumman: http://trolltrumman.net/ar/t782.htm

Phu då har du lite läsning framför dig då Spikklubba. :lol:

Sebastian

jo då men kunskap har jag sökt ett tag och nu har jag hittat en hel del. .. tack för länken och informationen. . .stämmer ganska bra med min bild av det

Hej alla kunskapstörstande.

Kunskapstörst är ett bra ord. Man dricker kunskap för att släcka sin kunskapstörst. Men kunskapen är som gott mjöd, man vill dricka mer och mer och mer.

För mig är kunskapen inte ett bibliotek, eftersom jag inte tror på böcker. Det är en outgrundlig källa eller sjö, med ett mörkt djup, eftersom jag är förankrad i nordisk tradition.

För mig är inte Akashakröikan en plats, vare sig i denna verklighet elelr någon annan verklighet. Akashakrönikan är ett TILLSTÅND hos dig själv. Ett skådande tillstånd, ett lyssnande tillstånd, som är aktivt och sökande.

Min kusnkapssyn går inte att fylla upp i böcker. Så här har jag skrivit om kunskap:

En del kunskap är som stål. En bit stål av en sort, är likadan som en annan bit stål av samma sort, förutom att formen kanske skiftar något. Känner du en bit stål av en sort, så känner du alla stålbitar av samma sort. I skapandet av kunskap är det viktigt att förstå vilken kunskap som är som stål.

Annan kunskap är som trä. Även trä av samma träslag ser helt olika ut för blotta ögat. Ådringarna är aldrig lika, men på något sätt finns det en rytm och ett uttryck i ådringen och själva materialet, som gör att allt trä av samma slag, ändå upplevs likadant. Som att vara samma sak. I skapandet av kunskap är det alltså viktigt att förstå vilken kunskap som är som trä.

Mycket av kunskap om det levande är just som trä. Och då gäller det att passa sig, för många stirrar sig blinda på träets ådring, och tror att det är träets natur. Det betyder att det är stor risk att man försöker lära fel saker, man försöker lära sig ådringens exakta utseende. Vilket är helt oväsentligt, och ett stort slöseri med tid. För det är alltså en helt annan kunskapsbild som eftersöks, vad gäller trä. För trä är inte stål.

Annan kunskap är som vatten. Omöjlig att hålla kvar i händerna, och den anpassar sig alltid till det utrymme som den uppfyller. Vattnet är alltså alltid exakt det samma, men den kommer alltid att ta utseendet och egenskaperna av flodbädden eller sjön, eller var vattnet nu råkar finnas.

Vad gäller kunskap som är som vatten, är det lätt att tro att kärlet som håller vattnet är själva kunskapen. Men den egentliga kunskapen finns i vattnet själv, och sättet som vattnet samverkar. Därför är det lätt att koncentrera sig på fel sak, när man ser kunskap som är som vatten. Så på ett sätt påminner vatten om stål, men på ett annat sätt påminner det om trä.

En del kunskap är som vinden och luften. Helt omöjlig att hålla kvar. Och den kan bara beskrivas utifrån den verkan som den ses göra. Och den verkan blir olika, beroende vad vinden blåser på.

Vad gäller kunskap som är som vind, finns det ingen beskrivning att få om själva vinden, den är onåbar i sig. Ändå är det helt klart att vinden måste beskrivas, just genom sin verkan. Men verkan är inte vinden i sig. Detta kommer att upplevas som förbryllande.

En del kunskap är som tomheten själv. Denna kunskap har varken form eller direkt påverkan. Likaväl finns den, och kommer att leda all annan kunskap på ett subtilt sätt.

Denna tomhetens kunskap finns där ingen annan kunskap finns. Den är inte detsamma som den okunskap som omger varje runa. Det är istället icke-görandets kunskap, det som står mellan raderna, det som finns genom det icke nämnda.

När man börjar se denna tomhetens kunskap, och när man förstår vad icke-görande är, och hur detta skiljer sig från okunskap, och hur det skiljer sig från det som är omöjligt att veta, och när man vet hur detta skiljer sig från kaos, ja då kommer gudarna att uppenbaras överallt.

Detta är svårt att beskriva som ord, och egentligen är det mest kunskap som är som vind, vatten, trä, stål och tomhet, som flödar samman. När den gör detta, så kommer just tomhetens kunskap att visa sig extra tydligt, och där hittar vi gudarna i sin genomströmmande yttring.

Eller uttryckt på ett annat sätt. En lärare höll upp en stor, tom glaskruka. Och han frågade, är denna tom, sånär som på luft? Eleverna svarade jakande. Läraren hällde då i ett antal stora stenar, och frågade om den var full. Det hade den blivit, så eleverna svarade ja. Då tog läraren och hällde i en påse ärtor i samma kruka, och de rann ner mellan stenarna.

Läraren frågade hur detta kunde gå till, om krukan redan var full. Men innan någon förlägen elev kunde svara, så frågade han om krukan var full nu då. Eleverna svarade ja, med större eftertryck. Varpå läraren tog upp en påse sand, och hällde ner den i krukan. Nu började eleverna skratta, då läraren frågade dem om krukan var full. Men alla tog självklart till orda och nästan skrek, att nu var minsann krukan full. Då tog läraren fram två burkar öl, öppnade dem, och hällde ner dem i krukan också. Eleverna stönade bara.

Och läraren ställde till slut frågan om vad man kunde lära sig av allt detta. Varpå en kvicktänkt elev självklart svarade, :Att hur knökfullt något än ser ut, så finns det alltid utrymme för ett par öl!

God morgon:

Mikael P

Bra inlägg Mikael !!

men jag kan inte säga att jag delar din nedlåtande syn på böcker :/ visst att de är begränsade, men såg något som innte är det? :)

var bok är som ett glas vatten tagen ur det stora världshavet, ingen bok rymmer hela havet, därav skriver man flera böcker så att man kan så att säga dricka havet bit för bit, glas för glas :)

men det är ju klart, det är en helt annan känsla att gå till havet å ta sig en klunk direkt ur det blå :)

Hej.
Jag har massor av böcker och läser mycket. Men det är till sist så att jag tycker att man inte når hela vägen fram med böcker. Det mest underliga är när stora religioner säger att böcker är perfekt kunskap från gud, då tycker jag att det är löjligt rent ut sagt.

Mikael P.

Jag håller helt med.

Jag ser det som att kunskap får man på många olika sätt. Intellektuell, experiment, erfarenhet, känna en förståelse osv.

Nja jagt tror inte alls på att böcker kan vara medelanden från gud, eller så kanske det är det, vem vet? :) men isåfall tycker jag det borde förlegade medelanden, menar ingen idag skulle spara sina sms i 2000 år :D

eller är det så att gudavärlden är statisk, och oföränderlig ?

jaja, jag förstår iallafall eran mening lite bättre nu, så tackar tackar :respect: