View Full Version: Hur ljuder man runorna?

Trolltrumman > Runor & runmagi > Hur ljuder man runorna?



Title: Hur ljuder man runorna?


Magus - September 17, 2007 12:10 PM (GMT)
Nån som vet hur man ljuder runorna? Har läst en plats at man inte vet exakt hur dom brukade göra, men at man börjar finna ur av det här. Nån som vet en site eller har mp3 med hur dom gör? Jag sitter och provar mig fram, men det er lite krångligt. Läste i en bok ur Kenneth Meadows at i nån av runorna, t.ex. madr og dagaz, så skal dom uttalast marder och dargaz. Nån som kan klarna upp det här?

Och så undrar jag en sak till. I Jörgen I Erikssons bok så ritar han eoh med stavarna ur stammen åt andra hållet av andra städer jag har sett. Har det betydning för kraften i runorna?

Thomas - September 17, 2007 12:34 PM (GMT)
Jag var på kurs nyss med Jörgen I. där han ljudade runraden som en del av ceremonin. Mycket kraft-fullt. Hur man gör? Ljuda runornas namn som en enda lång "besvärjelse" var det han gjorde iaf.

---

Kenneth Meadows är inte nordisk, är han? Så hans uttal ska vi nog inte hänga i julgranen väl?

Jörgen skriver väl om runornas ljudvärde eller? (har int kommit så långt i boken hans) Annars har ju Aril Hauge ljudvärden från olika tider, urnordiska, norrönt etc med på sin sida..

www.arild-hauge.com

---

Eoh har jag endast sett ristad med stavarna åt det håll som du ser nedan, var har du sett ngt annat?

user posted image

Mvh,
Thomas

Magus - September 17, 2007 01:32 PM (GMT)
Det såg jag i Jörgen I Erikssons bok, runmagi och shamanism... ;)

Thomas - September 17, 2007 01:40 PM (GMT)
Vänta lite här nu, har Eoh i Jörgen I's bok stavarna vända åt andra hållet menar du?

Mvh,
Thomas

Magus - September 17, 2007 01:41 PM (GMT)
I min bok har den det. Den øvra staven går åt venster från stammen, mens den nedre går åt høger. Tvert om det andra jag har sätt. I kapitelet der han tar upp var runes innebörd.

Thomas - September 17, 2007 01:46 PM (GMT)
Oj! Det var underligt, ngn som vet varför? Eller Jörgen I. kanske kan svara själv? ;) Han är ju med på forumet men aldrig aktiv :D

Hedning - September 17, 2007 04:35 PM (GMT)
Minns jag rätt så skrev han i inledningen i boken att man inte skall röja alla sina hemligheter inom Runmagin för att hindra folk från att skada dig själva. Kanske är de felvända runorna ett sätt att skapa förvirring ;)

Angående ljudformen på runorna så får man olika bud i olika böcker. I Lars Magnar Enoksens bok, Runor så låter de urnordiska runorna Madr och Dagaz: mannaR och dagaR

R - algiR, algiz, Älgiz är en slutruna och förekommer endast som slutruna i ord och i runnamn. I ovannämnda bok förklaras också att R-runan ofta translittereras med z.

madr, mannaR kan alltså bli mannaz men som J I R bl.a skriver dagaz kan det alltså enligt en annan förståsigpåare ljudas som dagaR.

Svårt att få ordning på runornas uttal? Jag känner likadant. Lägg också till att runorna bytt och ändrat innebörd ett par gånger från urnordisk till vikingatid.. Samtidigt får man inte frångå att ALLA runornas uttal är återskapningar utifrån vad forskare tror de låtit som. Men forskningen kan aldrig känna till deras uttal genom att t ex studera eddan eller runstenar. För att få klarhet här måste man gå en annan väg. :)

Magus - September 18, 2007 11:17 AM (GMT)
Det blir vel lite av det samma goda, gamla prova fela då ;) I morse satt jag och ljudade runorna slik dom står och det tycker jag funkade. Kjenns det fel en gång, får jag bara prova ett annat sätt. Hadde varit kul om ngn hadde dratt igång en ren run kurs. kanskje det finns? Hadde ochså varit interessant om vi hadde møtts en gång och ljudit runorna tillsammans. En idè för höst träffen? w00t

Mikael Perman - September 19, 2007 06:03 PM (GMT)

Hej.

Dagaz eller DagaR? Som jag förstår det så är den äldre språkformen DagaZ, men att det någon gång vid år 600 förändras i språket och blir DagaR. Båda är dock uttryck för ett slutljud.

På vikingatiden blir ju slut-R, det absolut allenarådande.

Runorna används ju från år 200 eller tidigare, fram till de försvinner i sin traditionella form i slutet av 1800-talet eller till och med i början av 1900-talet. Språket hinner ju förändra sig mycket under denna tid, men de symboliska run-namnen behålls i stort sett oförändrade. Med en liten invändning och det är att då man går från 24-stavig till 16-stavig futhark på 600-700-talet så försvinner ju 8 runor och run-namn.

På motsvarande kommer det till flera runnamn då man vid år 1200 går från 16-staviga till en futhark som har lika många runor som latinska bokstäver plus th- och dh- ljud. Då talar vi alltså om de medeltida runorna som används in i vår egen tid.

Mikael P

jörgen i eriksson - October 5, 2007 10:13 PM (GMT)
Intressant diskussion om runors ljud och form. Min grundläggande inställning är att man ska pröva sig fram och använda det som fungerar - inte för att någon annan sagt det.
Vad gäller runa nr 13 - eoh - så har jag alltmer gått över till att teckna den med övre kvisten åt vänster och den nedre åt höger. Det känns helt enkelt bäst för mig att göra så.
När jag kollar i mina egna böcker ser jag att jag tecknade den tvärtom i första upplagan av Runmagi och shamanism (den på Vattumannen på 90-talet) och i första upplagorna av min egen Sejd 3.0. Efterhand har jag gått över till den "nya" versionen i senare upplagor av Sejd 3.0 och i Runmagi och shamanism 2.0.
När jag kollar vad andra skrivit så kan jag konstatera att den "gamla" varianten med övre kvisten åt höger och den nedre åt vänster är den i särklass vanligaste. Men Jan Fries anger i sin bok Helrunar "min" variant som ett alternativ. Och i Åke Ohlmarks Fornnordiskt lexikon kan man se att denna variant finns historiskt belagd, t ex på en brakteat från Vadstena från 500-talet och på den så kallade Grumpanbrakteaten. Likaså finns den på det så kallade Themsensvärdet från 700-talet.
Jag tror att folk vände runorna lite som de själva ville - även på den tiden. Om man t ex tittar på Kylverstenen så ser man att Bjarka är spegelvänd mot hur de flesta använder den.
Så det är bara att pröva sig fram till det bästa för en själv så att runorna fungerar som en bringare av harmoni mellan en själv och det omgivande landskapet, så att runorna kan bli ett medel till att sjunka in i landskapet.
När det gäller ljud anser jag att runorna bör sjungas och sjunger man hela runraden som Thomas skrev om tidigare då får man starkast effekt. För ingenting kan ju vara så starkt som runraden i sin helhet?
Ha det gott!
jörgen i eriksson

yidaki - October 6, 2007 06:53 AM (GMT)
Det lilla jag trodde att jag visste:
Jag läste i en gammal svenska-bok att r uttalas som skorrande ärr medan
R uttalas som rullande ärr.
och att Þ uttalas som engelskans th.
så att vikingarnas thor blir ÞoR då.
Men det kanske var någon anamning från svenskan,
på uppdrag från ohedningarna eller nåt?




Hosted for free by InvisionFree