Vi har pratat om sejd i många diskussioner och jag finner det intressant även om jag faktiskt bara deltagit praktiskt i sejd vid ett enda tillfälle för många år sedan. Eftersom jag har en förkärlek för skogsfester och dansande i naturen så funderar jag kring möjligheterna att använda dansen som ett sätt att fokusera energi på en dansande völva.

De fester vi reste land och rike för att delta i under nittiotalet dedikerades verkligen åt någonting, vi dansade för att hela jorden och naturen. Detta har försvunnit helt numera, ceremonin har ersatts av moderiktiga kläder, spritdrinkande och dj-dyrkan. Det som en gång var trancefester tillägnade kärleken till livet är numera en orgie i fåfänga och attityd. Som ni förstår är det sällan jag besöker skogsfester numera, media och samhället har förvandlat dessa en gång så vackra ceremonier till något sjukligt och fult. Tyvärr.

Jag ser ingen mening med att återbygga en perverterad och korrumperad kultur. Istället föreslår jag att skapa något helt nytt, att använda dansen shamanskt, att arrangera danssejd där alla som deltar är hängivna shamaner som dansar sina kraftdjur och där dansen har en intention, är en ritual, syftar till att nå ett mål, bota jorden från alla människor besatta av girighet och makt. Dessa danssejder måste vara intakta, endast shamaner får närvara, endast dem som är där för att osjälviskt skapa magi, en gemensam ritual med ett gemensamt syfte. Hur vi skall utforma denna ceremoni tänkte jag vi skulle diskutera i denna tråd om det finns ett intresse för det?

Jag har varit mycket kluvet inställd till gemensamma ceremonier, då de jag har kommit kontakt med här i stan, inte har kännts bra - antagligen för att människorna som deltagit inte har varit direkt "kontanta" med varandra (?) ... antagligen haft olika inställning (?) ... och kanske också tolkning av målet (?). Det har i alla fall känts, som om det har funnits kollisioner... Äsch vad svårt det var att utrycka detta, som jag känt!

PÅ en liten ort med få människor, blir ju en grupp, sammansatt av olika inriktningar och jag vill inte klanka ner på någon inriktning, men jag upplever skillnad i energi i utövandet och det finns vissa saker jag direkt otrivs med.

Dock är jag mycket intresserad av att transdansa
och gör det ofta i min ensamhet.
Med en känsla av gemenskap i både mål och inriktning - som den jag upplevde på Norrlandsträffen - så skulle jag mycket gärna delta!

Detta är ju cokså en sådana sak som ajg intresserar mig för.... Att dansa, me ndet är ju som så att med ävne dansen som med så mycket anant så är jag för feg änsålänge. vågar itne släppa loss.

Lindisskog fick mig att vildsjunga litet när vi var ute i skogen för några vekcor sedn, och det var oerhört befriande... Men man ska ju våga gå vidare från det.... :D
Och det håller jag p åatt jobba med jsut nu, för att komma vidare, för att våga dansa när någon mer än ajg är närvarande... inte bara försiktigt trippande...

Hejsan!

Jag tycker att allt som syftar till att skapa en hållbar framtid är "bra" och deltar gärna själv om möjlighet finnes.

Däremot så undrar jag varför du blandar ihop sejd och kraftdjursdans? En ceremoni etc. tycker jag ska utföras t.ex. enligt mina andehjälpares direktiv utifrån att något kan göras för att skapa en bättre värld. En "transdans" för mitt eget höga nöjes skull är väl bara ett annat sätt att droga sig.

Har jag fattat eller?

Lev väl / Thao

Fylgja: Synd att du har svårt att samarbeta, kanske något du kan arbeta på? Jag förstår hur du känner dock, man vill att det skall vara som man själv tänkt det. Alla har ju sitt sätt att tolka saker på så det hela handlar om att öppna sig och tillåta variation.

Caija: Det är förstås en vanesak, jag började ju dansa som nioåring och tävlade vid elva, vid fjorton var jag på elitnivå och jag har för mig att jag var SM-tvåa som bäst innan jag tröttnade. Usch, tävling är ett fult mänskligt påfund, och att tävla i dans är verkligen meningslöst. Det jag dansade då var något som heter ballroom och latinamerikanska danser, alltså, vals, tango, samba, rumba osv. Dans borde inte vara bestämda steg med en fast hållning, utan fria rörelser och att fritt uttrycka sig genom kroppens rörelser. Hur som helst, med den scenvanan så är det klart jag inte känner så mycket osäkerhet inför att dansa bland andra människor, dock förstår jag hur du känner, det släpper kan jag säga när du väl ger dig hän åt musiken.

Thao: Trist att du ser det så. Att dansa sig in i trance är att låta kroppen frigöra en massa kroppsegna droger, såsom endorfin och dopamin, om du har svårt för att känna dig lycklig så föreslår jag att du dansar mer istället istället för att läsa vad tidningarna skriver.

Nej... jag har inte svårt att samarbeta, men jag upplevde de andras kolliderande energier - och DE hade någon slags konfikt mellan varandra. De hade ett kontinuerligt samarbete, som jag klev in i... och inte mådde bra av, pga pågående... vad det nu var.

Fylgja: Okej, så här fungerar trancen, att innan man går in i trance så uppstår en massa energikollisioner, om du upplever energikollisioner så är det för att du inte befinner dig i trance. När du befinner dig i trance så är alla människor som sjögräs som böljar till havets vågor, det uppstår inga kollisioner, alla kan dansa hur vilt som helst och väldigt nära utan att dansa in i någon eftersom man känner varandras energier. Dessa människor du dansade med var inte heller i trance eftersom de uttryckte konflikter. Trancedans är kort sagt att släppa alla energier och gå in i den kollektiva upplevelsen, att helt sluta tänka och vara uppmärksam på sitt, att släppa taget om kroppen och låta musiken dansa kroppen. Då, när man befinner sig i trance efter att intensivt arbetet sig till att släppa taget så uppnår man en total sinnesnärvaro, det finns inga tankar och ingen jaguppfattning, det finns bara musiken och rörelserna till musiken, det finns inget du eller jag, bara universum. Då befinner du dig i trance.

Thao: Sejd är en kollektiv ceremoni som går till på ett visst sätt, varför skulle man inte kunna dansa sejd som ett sätt att gå in i trance? Istället för att fokusera all energi på en dj så föreslår jag att man fokuserar energin på en völva som dirigerar energin med hjälp av sina andehjälpare.

Det finns scenvanor ohc scenvanor, jag älskade att stå på scen i skolan, speciellt under våra pjäser i gymnasiet. Den rushen man fick precis innan man gick in på scen. Fantastiskt! Drama och scenframställning, det är fina grejor det :P

Men det är på gång ävne det här med dansandet... sakta men säkert... :)

Oj oj vad det blev missförstånd idag då... :blink:

Klart att jag inte befann mig i trance när jag upplevde energikollisionerna och det var inte dom heller...

Jag skrev inte heller att jag dansat trancedans med dessa människor. Jag skrev:
Jag har varit mycket kluvet inställd till gemensamma ceremonier, då de jag har kommit kontakt med här i stan, inte har kännts bra

Ceremonier!

Att dansa sitt kraftdjur är underbart! Ibland får jag ryck, sätter på typ Garmarna eller något liknande, och dansar loss tillsammans med barnen. Att interagera med andra när man dansar skapar ett härligt flöde. Ett dansa en völva i trans tror jag är svårare, eftersom jag tror att det är svårare att rikta dansenergin. Mycket svårare än att rikta sång. Åtminstone för gemene man.

Jag tycker också det finns så mycket kraft och energi i standard och latin. Inte den stela teknik som man ger uttryck för på danstävlingar, utan känslan som finns i dansen om man bara hittar det uttrycket (vilket ofta har mycket att göra med läraren. De flesta lärare lär ut teknik, inte känsla). Sensualiteten i rumban, passionen i tangon, flödet i valsen, glädjen i quickstepen... Inte trans som i kraftdjursdans, men glädje och flöde!

Caija: Haha, ja såklart du kommer släppa loss när det väl sker, du som är duktig på aikido också där man verkligen lär sig röra sig med energi :D

Fylgja: Vad ni än arbetade med för ceremonier så var det ju inte trance ni arbetade med, och ceremoni utan trance blir väl inget mer än formaliteter? Något magiskt är det i varje fall inte, och inte shamanskt heller. Shamanismens grundpelare är väl just att försätta sig i trance, sedan vad man använder för metod att försätta sig i trance är en smaksak.

Sara: Kul! :D Jo, lite svårt kanske det blir, men jag föreslår att man bygger ceremonin i olika steg, första steget blir att dansa helt vanligt tills man uppnått trance, när man uppnått trance då vet alla det för alla uppnår det samtidigt eftersom det är en kollektiv transformation av medvetandet. När man uppnått trancen så är det betydligt enklare att gemensamt rikta energin mot en völva som stiger upp på en hjäll i mitten av dansgolvet. Völvan bör kanske inte dansa utan völvan kan arbeta på samma sätt som man gör med traditionell sejd. Ända skillnaden är alltså att man använder dans istället för sång och trummande i danssejden.

Hm... tja... jag har aldrig varit med om att ha dansat tills vi uppnåt trans i en grupp, utan bara som individ... så det kanske fungerar. Tanken är i alla fall intressant!

En ceremoni tycker jag dock inte har med trans att göra, då definitionen av en ceremoni är en formaliserad och i regel högtidlig handling. En ceremoni kan vara enbart formaliteter, men den kan också vara så mycket mer utan att den innefattar trans. För min del handlar det då om energier och kraft att skapa förändring. De ceremonier jag utför räknar jag däremot inte, som du påpekar, som shamanska... däremot är de magiska, och framförallt ypperliga tillfällen för att utföra magi.

Sara: Tja, då är det väl på tiden att dansa trans i grupp :D

Jo, det har du nog rätt i, jag som är van vid Golden Dawns ceremonier som verkligen inte är något annat än formaliteter med komplicerade labyrinter av symbolism. Säkert intressant för den som gillar att lösa rebusar och korsord :lol: Golden Dawn är ju dessutom välkända för sina många intriger och konflikter.

Hallå!

Brukar sällan läsa mig till vad jag tycker utan jag brukar tycka av mig själv, typ... :D

Att utföra sejd och kraftdjursdans samtidigt känns för mig som en blandning av två olika saker. Völvan dirigerar inte något utan utför ett uppdrag och kraftdjuren älskar att släppa loss i dans men att rikta energin som kommer loss åt ett visst håll är att utnyttja kraftdjuret, som jag kan inbilla mig kommer att känna det oxo...

Att droga är alltid att droga även om det är kroppsegna substanser, tycker jag.

Lev väl / Thao

Hej.
Är som många säkert vet vid det här laget, petig med ord.

En sejd är en sejd. Det finns variationer kring detta, självklart, men jag skulle nog inte se det som att en dansande ceremoni är en sejd. Det betyder inte att det därför skulle vara dåligt, men att kalla det sejd tycker jag blir förvirrande.

En sejd för mig är i korthet att det finns en völva som fysiskt och andligt finns i mitten, och det är völvan och ENBART völvan som reser. Resten av deltagarna finns där för att ge völvan bästa tänkbara förutsättningar.

En sejd innebär alltså ett stort mått av disciplin hos deltagarna, och att de är fullt kapabla att hålla sitt spejs i otadlighet och göra just det att projicera energi och säkerhet till völvan. Inget utrymme alls för egna utspejsningar.

Det brukar också finnas en ledare för radlidet/sångcirkeln, som fungerar som omväxlande lyssnare på völvan, och fallskärm då völvan ska tillbaka. Det är någon som i viss mång springer bakom völvan, så det är många gånger den absolut knepigaste positionen. De övriga i cirkeln behöver "endast" känna denna skipare för sången.

Vilket betyder att de som sitter runt omkring inte reser, utan har ett mycket lätt medvetandeskift, som kommer av trummandet eller sången. Men inte mer.

Jag har svårt att se detta i förhållande till en transdans. Faktiskt, jag får det inte att gå ihop.

Mikael P

Ja, så ser jag det också...

Jag hade en önskan om, att det skulle vara bra väder på Norrlandsträffen och att vi då hade kunnat dansa oss i trance, in i resan... tillsammans... men det satte vädret stopp för (inne var det trångt och det blir inte samma sak heller). Att i mörkret, runt en eld, tillsammans dansa till trummorna och i utmattning gå in i transen och till slut falla ner i resan... det skulle blir bra tror jag

Thao: Utan dessa kroppsegna droger skulle du vara totalhandikappad, utan dopamin skulle du ha parkinsson exempelvis, utan serotonin skulle du vara gravt deprimerad. Jag skulle vilja påstå att alla shamanska metoder inkluderar att droga sig med antingen kroppsegna droger eller på annat sätt, för när du går in i trance så frigör kroppen massor med kroppsegna droger oavsett vilken metod du använder för att gå in i trance. Även när du sover och drömmer frigör hjärnan stora mängder DMT, som är den kraftfullaste hallucinogen som finns, och den är totalt kroppsegen. Hela ditt liv kretsar kring kropsegna droger, och utan dem skulle du inte kunna leva.

Mikael Perman: Aha, mentaliteten "så här har det alltid varit och så här skall det alltid vara" tycker jag lyser igenom på något sätt. Nåväl, finns det inget gehör för nytänkande så lägger jag ner filosoferandet då. Jag ser en massa lösningar, inte så många problem faktiskt.

Fylgja: Okej, ha en trevlig dans då.

Tsss, tsss, tsss

Amanita, berätta istället för mig hur du ska utföra tricket att projicera kraft till völvan med dans, utan att du reser själv. Gåvan av energi till völvan, är just själva grejen med sejd uppfattar jag det som.

Men om man nu inte kallar det sejd, utan ser det som något nytt, så behöver ju det inte vara något negativt, som jag faktiskt skrev i förra inlägget.

Mikael P

Hehe, jo det skall jag berätta. Genom att i dansen behålla sinnesnärvaro istället för att resa iväg, genom att i dansen med kraftrörelser kasta energin mot völvan, genom att med dansen öppna hjärtat och låta kraften som pulserar upp genom dansen stråla ut mot völvan. Så har jag gjort många gånger när jag tycker dj:en spelar dåligt och då brukar hon eller han som spelar ändra sinnesstämning och helt byta musik till något jag vill dansa till. Likaså när det kommer energiparasiter och dansar i närheten brukar jag fylla upp dem med energi tills det gnistrar om dem och då sätter de sig och myser istället för att störa mig (men är de berusade på sprit så funkar det inte och då flyttar jag mig till någon annan plats istället). Allt handlar kort sagt om att rikta energi och dansen är en utmärkt metod för detta.

Vi kan kalla det vad som helst, jag kallade det danssejd därför att metoden skulle vara en syntes av dans och sejd :rolleyes:

Dans är ett kraftfullt sätt att försätta sig i den trance som är grunden för sejd.
Som Sejdman begränsar jag mig inte till "historiskt belagda" metoder - såsom ex. Vardalokkur - utan använder mig av de medel och metoder som fungerar för mig och känns rätt!

Det kan vara trumma, dans, fasta etc. - inget är fel. Krafterna har enligt mina upplevelser en mycket förlåtande inställning till de "misstag" jag som enkel människa begår i mitt interagerande med dessa.

Sejden och det som hör till är som bekant upplevelsebaserad och detta ger för handen att man ovillkorligen måste prova sig fram - trial and error.
Dessutom lär ju effektiva metoder för mig inte per automatik vara detsamma för någon annan utövare - effektivt för mig kan vara verkningslöst för den andre.

Jag för min del tror helt klart på förslaget att projicera dansens kraft till Völvan/Sejdmannen - precis som tidigare kraft gavs genom sången, eller i kombination rentutav?

Martin/Kluve

Hej.

Jo jag tror också att det kunde bli en väldigt väl fungerande och vacker ceremoni av detta. Men jag ser lite varianter....i mitt fyrkantiga tänkande och kategoriserande.

1. Völvan dansar i mitten av radlidet, som projicerar energi till völvan, som sätter sig i trans med dansens kraft. Cirkeln trummar och sjunger.

2. Völvan sitter i mitten och reser, och radlidet sjunger och trummar och dansar.
Jag kan tänka mig en sorts cirkeldans i detta, som samtidigt väver ett starkt sammanhang och ödesnät.

3. Kombinationer av dessa.
En sådan kan vara att völvan börjar dansande, och raddlidet sitter ner, och när völvan nått sin trans faller hon ner och radlidet stiger upp och startar dansen och vävandet.

Fler kombinationer är förstås möjliga....

Så hur tänker herr Flugsvamp och herr Tudelad?
Eller finns redan goda försök gjorda?

Mikael P

Ave!

Jag har själv inte provat någon av dina alternativ - då jag mestadels arbetar solitärt - men en del "spontandans" har förekommit vid gemensamma trummningar på ex. trumbyggarkurser etc.

Syftet då har dock inte varit de traditionella för Völvan/Sejdmannen - utan snarare varit en form av invigning av nybyggda trummor. Dock har trummandet ofta lett till en dans som tenderar att bli allt yvigare och vildare i takt med att trummandet tilltagit - och följden har ofta blivit just det tillstånd som jag eftersträvar då jag försöker mig på divinationssejd.

Tja.. ditt alternativ nr.1 har påfallande likheter med en del av den samiska traditionen hos deras botare/shamaner - då shamanen slutligen faller i trance av trummande/dans och faller till marken, så denna metod torde vara effektiv.

nr 2 tilltalar mig! Jag såg liksom ceremonin för min inre syn och jag tror den - om inte annat - skulle vara rent estetiskt effektiv...
Denna skulle jag själv vilja prova och tror spontant att den skulle fungera ypperligt.

Vad tror vår MilitärPolis :rolleyes: om det?


Martin/Kluve

Hej Kluve.
Jag tror att vi grejar en tid och en plats, och kör så det ryker.

MP.

Låter som en god idé - men även då vårt själsliga avstånd inte verkar alltför stort, så är det geografiska desto större förmodar jag (som den Skåning jag är).

Hej
Sänder E-mail....

Hej,

under flera av de Sejd-ceremonier vi gjort i Sejdgruppen inom Idavallen så har jag rört på mig lite dansmässigt. Jag har då varit en i radlidet och inte setat på Hjällen.

Det jag märkte var att såsom utmaningen är(och käre M.P.) redan poängterat, att vara i lagom mängd trans eller medvetandeförändrat tillstånd. Viktigt att ha en fot i var värld så att säga.

Som jag upplevde det så var det lättare att förlora Midgård/denna världen och försvinna bort om jag rörde på mig. Det är mer utmanande helt enklet att vara tillräckligt "kvar".

Vid dessa tillfällen så trummade jag alternativt skallra men nästan alla gånger så sjöng jag också, antingen en bestämd vardlokkursång eller vildgalder.(bara ge utryck för transen med rösten)

må väl,
S_P