hejsan... jag undrar över olika sorters drömmar... tex när vet man när man får en sann dröm? vad handlar lucida drömmar om? profetiska drömmar? hur är dem i egentligen för mig känns det som om jag hela tiden får profetiska drömmar,väldigt storslagna men har svårt att få grepp om dem! hur går man vidare när man gör astrala resor?

jag ser ganska ofta livliga bilder i mitt huvud, nästan som att se på film... bilder av städer,männiksor,vackra tavlor. men jag vet att det är bilder som jag aldrig sett förut. jag kan skilja på drömbilder...bilder från det förflutna, bilder från sett i verkligheten. vet inte hur jag ska tyda dem egentligen och jag förstår inte varför sådana spontana bilder dyker upp i mitt hvuvd oavsett om jag är vaken och pigg men de blir ganska intensvia när jag blir trött..det är inte enbart bilder av ställen jag inte har sett utan också drömbilder, minnen osv. eftersom jag inte får någon grepp om dem så undrar jag varför de dyker upp? varför gör jag dem och varför kan inte mitt medvetna jag förstå dem?
jag behöver verkligen förstå detta här.


jag har nyligen varit på en healing cermoni där healaren sa till mig att min sjunde chacrka var så öppen att jag läste av honom istället för att han läste av mig. han sa att jag var öppen för det gudomliga och att han inte hade träffat någon som kunde se så klart som jag , kan inte heller förklara det jag upplevde när han heala mig, jag kände av hans energi å så men får inget grepp om det..fattar mig inte på detta!

vad är det som hindrar mig att förstå det som sker inom mig? blockerade chakra kanske? för att jag är inte lika rädd längre när jag gör spontana astral resor eller lucida drömmar
är det någon som vet var man kan få information eller kanske ett namn på det jag upplever?vore tacksam
mvh kaz

Snälla rara söta!

Skriv med litet luft mellan raderna... Blir så tungt och svårläst annars.....

Tänk på att det finns några dyslektiker här också och är texten uppdelad i "sektioner" eller stycken så blir det lättare för dem att läsa samt att man upplever itne texten som lång och tung.... och även jag som itne har ngra problem med dyslexi har svårt att läsa eftersom ajg tappar bort mig i hela klumpen av text... .:S

Bara en liten välriktad tanke :D Hoppas du kan infoga litet luft i dina inlägg :)

Drömmar är intressant. Jag kan se skillnad på drömmar och drömmar men har ännu inte lyckats kategorisera in dom... Jag vet ungefär vilka som är viktiga på något sätt och vilka som inte är det...

Hej Greenfay.

Kanske kan jag bringa lite reda i dina drömmar? Kanske inte? Eller åtminstonde få dig att acceptera att du inte är ensam och inte är tokig?

När vet man att man får en sanndröm? Ja det beror ju på vad du menar med sanndröm, för alla drömmar är ju sanna på något sätt. Det gäller bara att förstå hur.

Och hur vet man att en dröm är sann? Ja, jag höll nästan på att ge dig ett "idiotsvar", att det vet man ju bara. Det som är så idiotiskt med det svaret är ju att man vet ju inte förrän man vet. Man förstår att man hittat rätt nyckel, för det GÖR man ju bara.

Det värsta med det idiotsvaret är att det stämmer. På sätt och vis. För en del TROR att de hittat nyckeln, men har det inte, andra tror att de inte hittat nyckeln, och litar inte på det svar de fått.

Varför dyker drömmarna och visionerna upp, trots att du inte får något grepp om dem? Ja kanske just för att du är öppen. Varför är du öppen? Ja något har kanske hänt, som öppnat dig?

Problemet är, tror jag, att många lägger in moralism i detta. De tror att man blir öppen för att man förtjänar det och för att man UPPNÅTT något. Alltför många tror på orsak och verkan och på någon form av rättvisa. Omedvetna och spontana initieringar är så mycket vanligare än vad vi vill erkänna. Och vem står för dem? Makterna? Troligen!

Alltså jag kan tex ha varit med om hur mycket som helst, men inte för att jag är speciellt värdig eller välförtjänt av det eller speciellt djupsinnig. Det råkar bara vara så att jag är utvald av någon anledning att uppleva en massa saker. Det ligger i mitt öde. Fel plats vid fel tidpunkt, eller något liknande. Knuffad in i ett hörn av makterna.

Så ibland letar vi svar som bara inte finns. Ibland är det bara att acceptera och gå vidare. Kanske kommer ett svar att visa sig. Det gäller att ha mod och tålamod att vänta på att svaret KANSKE infinner sig. Och ha det ännu större modet och inse att svaret kanske aldrig visar sig.

Så kanske inget hindrar, eller så hindrar du dig själv? Vem vet? Inte går det att säga av ditt inlägg i varje fall.

Det är här som vårt slutgiltiga trick kommer in. Vi skapar vår egen kunskap och vår egen sanning. Vi förklarar varför. Och vi handlar som om vi trodde på det till 110%. Men i verkligheten är det bara lögn och dikt. Men den vissheten skapar ändå ingen tvekan.

Mikael P.

Hej igen.
Del II av svaret på frågan ovan. Hur vet man vad är vad.....eller vad är bara önsketänkande? Vilket byggande av kunskap och vishet är bara skapande av mönster, som egentligen inte finns, och vilka mönster är sanna och verkliga?

Att tro att vi kan och vet allt, är uppenbart helt vansinnigt att tro. Inom många kunskapsområden växer kunskapen så fort, att mängden kunskap inom området fördubblas vart 5-e, eller vart 10-e år. Datorers kapacitet fördubblas vart fjärde år, osv. Hur kan en sådan kunskapsutveckling ÖVERHUVUDTAGET vara möjlig?

Lyckas vi inom det som kallas shamanism att uppnå denna häpnadsväckande kunskapsökning, eller sitter vi av någon anledning fast i vår egen självgodhet?

En del kunskap är som stål. En bit stål av en sort, är likadan som en annan bit stål av samma sort, förutom att formen kanske skiftar något. Känner du en bit stål av en sort, så känner du alla stålbitar av samma sort. I skapandet av kunskap är det viktigt att förstå vilken kunskap som är som stål.

Annan kunskap är som trä. Även trä av samma träslag ser helt olika ut för blotta ögat. Ådringarna är aldrig lika, men på något sätt finns det en rytm och ett uttryck i ådringen och själva materialet, som gör att allt trä av samma slag, ändå upplevs likadant. Som att vara samma sak. I skapandet av kunskap är det alltså viktigt att förstå vilken kunskap som är som trä.

Mycket av kunskap om det levande är just som trä. Och då gäller det att passa sig, för många stirrar sig blinda på träets ådring, och tror att det är träets natur. Det betyder att det är stor risk att man försöker lära fel saker, man försöker lära sig ådringens exakta utseende. Vilket är helt oväsentligt, och ett stort slöseri med tid. För det är alltså en helt annan kunskapsbild som eftersöks, vad gäller trä. För trä är inte stål.

Annan kunskap är som vatten. Omöjlig att hålla kvar i händerna, och den anpassar sig alltid till det utrymme som den uppfyller. Vattnet är alltså alltid exakt det samma, men den kommer alltid att ta utseendet och egenskaperna av flodbädden eller sjön, eller var vattnet nu råkar finnas.

Vad gäller kunskap som är som vatten, är det lätt att tro att kärlet som håller vattnet är själva kunskapen. Men den egentliga kunskapen finns i vattnet själv, och sättet som vattnet samverkar. Därför är det lätt att koncentrera sig på fel sak, när man ser kunskap som är som vatten. Så på ett sätt påminner vatten om stål, men på ett annat sätt påminner det om trä.

En del kunskap är som vinden och luften. Helt omöjlig att hålla kvar. Och den kan bara beskrivas utifrån den verkan som den ses göra. Och den verkan blir olika, beroende vad vinden blåser på.

Vad gäller kunskap som är som vind, finns det ingen beskrivning att få om själva vinden, den är onåbar i sig. Ändå är det helt klart att vinden måste beskrivas, just genom sin verkan. Men verkan är inte vinden i sig. Detta kommer att upplevas som förbryllande.

En del kunskap är som tomheten själv. Denna kunskap har varken form eller direkt påverkan. Likaväl finns den, och kommer att leda all annan kunskap på ett subtilt sätt.

Denna tomhetens kunskap finns där ingen annan kunskap finns. Den är inte detsamma som den okunskap som omger varje runa. Det är istället icke-görandets kunskap, det som står mellan raderna, det som finns genom det icke nämnda.

När man börjar se denna tomhetens kunskap, och när man förstår vad icke-görande är, och hur detta skiljer sig från okunskap, och hur det skiljer sig från det som är omöjligt att veta, och när man vet hur detta skiljer sig från kaos, ja då kommer gudarna att uppenbaras överallt.

Detta är svårt att beskriva som ord, och egentligen är det mest kunskap som är som vind, vatten, trä, stål och tomhet, som flödar samman. När den gör detta, så kommer just tomhetens kunskap att visa sig extra tydligt, och där hittar vi gudarna i sin genomströmmande yttring.

Eller uttryckt på ett annat sätt. En lärare höll upp en stor, tom glaskruka. Och han frågade, är denna tom, sånär som på luft? Eleverna svarade jakande. Läraren hällde då i ett antal stora stenar, och frågade om den var full. Det hade den blivit, så eleverna svarade ja.

Då tog läraren och hällde i en påse ärtor i samma kruka, och de rann ner mellan stenarna. Läraren frågade hur detta kunde gå till, om krukan redan var full. Men innan någon förlägen elev kunde svara, så frågade han om krukan var full nu då. Eleverna svarade ja, med större eftertryck.

Varpå läraren tog upp en påse sand, och hällde ner den i krukan. Nu började eleverna skratta, då läraren frågade dem om krukan var full. Men alla tog självklart till orda och nästan skrek, att nu var minsann krukan full.

Då tog läraren fram två burkar öl, öppnade dem, och hällde ner dem i krukan också. Eleverna stönade bara.

Och läraren ställde till slut frågan om vad man kunde lära sig av allt detta. Varpå en kvicktänkt elev självklart svarade, :Att hur knökfullt något än ser ut, så finns det alltid utrymme för ett par öl!

Men det var kanske inte det som läraren ville visa?! Eller ville läraren visa det också?

Så varför står renarna och stirrar dumt på mig? Finns det ett svar på frågan? Är svaret bara en återspegling av min vilja att det MÅSTE finnas en mening med allt?
Eller finns det en mening med det, men är meningen att finna inom den kunskap som är luft?

Svaret på varför renarna står och stirrar på mig, finns ju inom mig. Men är det svaret som finns inom mig, ELLER är det orsaken till svaret som finns inom mig. Makterna spelar ofta Jeopardy! Så tyvärr, svaret är oväsentligt, vi är ofta för resultat och svarsfixerade, orsaken till svaret är det viktiga, och det kanske vi har greppat utan att förstå svaret.

Och då struntar makterna i vilket. Svaret är alltså att jag har flyttat till Fliseryd, för att renarna står och stirrar på mig. Fast jag inte har fått svaret om renarna.

Kan det vara så att makterna serverar mig en sanning, som är OMÖJLIG att genomskåda så länge man enbart kan se sanning som är som stål eller som trä?

Kan det rent utav vara så att jag använder samma trick som makterna har gjort mot dig? Serverar först ett svar, som är rätt, men visar sig vara helt oförståeligt det också, för att låta dig suga på karamellen ett bra tag, och sedan presentera en andra del av det hela.

Min erfarenhet av makterna är att en del människor vill de ska arbeta själv. Andra människor blir bjuden på en räkmacka. Försök inte hitta någon form av rättvisa i detta, speciellt som räkmackor brukar ta slut.

Och som lärare brukar jag vara jävligare än så. Jag brukar till och med arbeta med att SKAPA en känsla av frustration och invändningar. Varför det? Jo för att många är så dj---la fromma och tror alla dumheter de får höra, är så självgoda och uppfyllda av fånig moralism och är inte det minsta kritiska till de mönster som de tror sig se, och är alldeles för snabba att utropa sanningar. Även om de nu av spelad ödmjukhet säger att sannningar inte finns.

Andlighet utan en stor portion kritiskt tänkande kommer ofelbart att gå käpprätt åt helvete. Ett sunt intellekt som inte håller på med önsketänkande är alltså en förutsättning. Ett stort tålamod är alltså förutsättningen. Detta har just Rudolf Steiner sagt mig.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Med andra ord, om dina drömmar.

Makterna har kanske en avsikt som innebär att du får se resultaten före du förstår.
Det gäller "bara" att ha tålamod. Själv har jag ibland fått vänta 10 år tills jag fått svaren. Jag talar alltså av egen erfarenhet.

Många gånger så kommer svaren av en inre visshet. Helt plötsligt ramlar bitarna på plats, och du ser det hela i ett nytt ljus. Du blir initierad.

Du har bara tre saker att välja på. Antingen ACCEPTERAR du sakernas tillstånd och blir stark i det och i ditt sökande (bäst).
Eller så resignerar du och glömmer hela skiten (näst bäst).
Eller så går du in i en skola som lär dig en sanning om detta, och du TROR. (minst bäst, inte sämst)

Svaret finns där, sanningen är där ute, det finns alltså ett sätt att skilja. Men det är en svårförklarig sanning. Jag varken kan eller vill sätta mig och skriva ett stycke (just nu) som är någorlunda heltäckande. För svaret finns hur man känner igen det ena eller det andra. Men skev jag den texten, så skulle många himla med ögonen och tycka guuuuuud vilken lång text. Så svårt är det ju inte.

Svaret på det är ju, nej så svårt är det inte, speciellt om man redan vet det. För svaret upplevs ofta som just självklart, när man väl ser det. Problemet är att många gånger så vet man inte svaret utan ens känsla av självklarhet är rent illusorisk. Man har fel i sin känsla av absolut sanning, helt enkelt. Det är vanligare än man tror.

Några nycklar kan jag dock ge dig.

Visionärt drömmande, är det jag tror du kallar profetiskt. Det är en filmföreställning där du blir visad saker och du tar sällan aktiv del i det drömmandet. Jag har träffat på motsatsen, men då är det en liten del av drömmen, kanske i början av en sådan dröm, och mitt deltagande är mer för att VERIFIERA den profetiska statusen av drömmen.

Sanndrömmande, eller lucid dreaming känner man igen på att du har full medvetenhet i drömmen, omgivningar och händelser visar total stabilitet, ett hus är ett hus där inte rummen förändras.

Du kan handla och tänka logiskt och klart i drömmen, även om logiken kan se annorlunda ut än i vår vanliga värld. Du har klarhet i drömmen, ljuset är ofta klarare, färger och dofter likaså.

Tiden är klar, du har gjort något speciellt för att komma till detta tillstånd, något har hänt, du har tänkt på något speciellt, du har gått dig medvetet, osv.

Du lämnar sanndrömmande på eget bevåg. Filmen tar inte slut. Du "vaknar" ifrån drömmen själv. Även om vaknandet inte betyder att du blir vaken i en normal bemärkelse. Du kan se det som ett mellantillstånd, där du till och med kan välja att ÅTERGÅ till sanndröm.

Eller menar du sanndröm att du ser saker som ska ske i framtiden? Är de sanna sanndrömmar, ja då sker de verkligen. Eller du har möjlighet till visshet att det skulle ha inträfffat om du inte motarbetade sanndrömmen. Det senare är också en sanndröm, även om den inte återspeglar det som verkligen händer sedan.

Hur som helst, du måste strukturera ditt tänkande och hur du använder orden, om du nu har tänkt att prata med andra om det. Och det får jag ju tolka det som, eftersom du skriver om det på en debattsida.

Med andra ord, skriver du så här på en debattsida, så är du antingen ute efter att få ett svar och träffa någon som vet, eller så är du bara ute efter egoförstärkning. (Jag tror inte på det senare vad gäller dig i detta fall) Eller så är du ute efter att testa folk, sådant händer också. En del är också bara ute efter att ha sin sociala klubb i fred. Detta sista stycke kan du strunta i, det är helt beroende av anda inlägg på denna sida.

Som sagt, öppna trådar. Världens trådar är öppna, och kommer så alltid att förbli för människor.

Mikael P

Med risk för att verka stentorr och tråkig:

Ibland kan det vara bra att vara så vidöppen i sjunde chakrat, ibland är det inte alls bra. När jag arbetar helande får jag många gånger lappa ihop ett sjunde chakra som fläkts vidöppet och som personen ifråga inte längre klarar av att reglera själv.

Med ett "lagom öppet" kronchakra och kunskap och förmåga att öppna och stänga efter behag och behov blir man både lugnare och stabilare som person och energimässigt, och det blir lättare att hantera alla möjliga fenomen (både vaken och sovandes) i vardagen.

Varken för lite eller för mycket, alltså. Och precis som Mikael skriver så är det inget "bättre" eller mer andligt med ett uppfläkt chakra.

Shit happens! ;)

greenfay: Om jag var du så skulle jag börja kategorisera drömmarna. Titta på dem, upplev dem, se skillnaderna och sluta fixera vid att de ska vara något som de KANSKE är (eller inte...)

Mitt drömmande startade av en slump... (eller om det nu VAR en slump...) det startade i alla fall. Jag minns det som igår. Drömde en dröm som kan betecknas som "vanlig", blev jagad. Gömde mig i skogen nära ett hus men, blev upptäckt.
Några nätter senare drömde jag samma dröm, igen... MEN, jag visste att jag inte kunde gömma mig på det stället för då skulle de upptäcka mig. Härlig vändning.
Just det har ju inget med sanndrömmar att göra men väl med "drömmande". Det var en revolution för mig.

Din drömrevolution kommer säkert att se annorlunda ut, men vara väl så upplyftande. Lycka till.

... och du, bry dig inte om första kommentaren, du skrev bra. :)

//Vind

greenfay

Jag förstår att du känner igen bilder, om du sett dem förut.. men jag tror inte det är så enkelt.
Av upplevelser skapas minnen, vilka skapar erfarenhet, och utav erfarenheten skapas bilder. Det betyder att en bild som framträder inför ditt inre, kan komma ur din erfarenhet även om du inte känner igen bilden.

Med öppenhet kommer den spontana förmågan att "skapa" verklighet. Därtill kommer benägenheten att få insikter. Både detta skapandet och insikterna är bortom ord, dvs språket räcker inte till att förklara dem. Insikter är en slags djupare förståelse, som du inte kan förklara men som du kan få tillgång till genom din intuition. Intuition är din empatiska förmåga att förstå, eller det känslomässiga sättet att "veta" något.

Men utan öppenhet är den skapande verkligheten en destruktiv illusion, för då byggs det upp en falsk verklighet utav din inre fantasi som skapa ångest och depression.

Själva fenomenet med bilder som rasslar förbi din inre syn, tror jag kommer från din "vilja" att se. Möjligen är det därför du inte får en kontakt med dessa bilder, för det kan vara ett skapande utav tomhet. Som den där healern sa, att du var extremöppen. Du släpper in mer än vad som är påväg in, dvs suger in "tomheten" när du inte har något fokus. Jag tror du måste samla dig helt enkelt, för det verkar som att du har en förmåga att se.
Den skapande verkligheten är som en bildprocessor, eller så kan man se det som att du byter kanal hela tiden.

Du behöver referensramar tror jag, för att grepp om din förmåga. jag tror det är allmänt skadligt att flumma omkring med en massa olika system, och plocka ihop ett smörgåsbord av förklaringar. Speciellt om man har en förmåga som du. Jag tror du är på rätt väg som kommer hit, för trots att neoschamanism är inspirerad av allt möjligt nuförtiden så finns det en sund ur-kärna från schamnismen.

Ett litet trixs för att bryta bilderna är att ge sig in i dem. Ser du en bild av något, prova att medvetet bryta dig in, lyft din hand mentalt och håll den framför bilden som dyker upp, och gör det för varje bild. Poängen är att förflytta dig in till bilden, att ta kommando. Det gör kanske att de flesta bilderna försvinner, men jag är säker på att de bilder som har något att säga dig, stannar kvar.


/m