Vet inte om detta aer raett plats for fragan men hittade inget baettre sa jag kor pa :) Aer nyfiken pa hur folk tycker och taenker.

Jag lag igar kvaell i min saeng och forsokte somna, halvt omedvetet borjade jag trumma pa saeng-gaveln och tyckte att ja, det lat ju fint. Sa slog det mig plotsligt, saengen ar ju gjord av skandinaviskt trae! (Bor i england, for er som inte vet)
Inte konstigt att jag sover sa bra som jag gor, jag som mest av allt saknar de svenska skogarna och traeden! Fattar inte att jag inte taenkt pa det forut, har liksom vetat i saekert over ett ar att det var skandinavist trae, men igar sa klickade det till och det gick upp ett ljus i min sega hjaerna, och jag kande mig riktigt glad. :D

Nu till fragan; vad anser ni om "doda" foremal? t.ex. en bit av ett dott djur innehaller djurets ande anser folk, men hur ar det med vaxter? En torkad ort har fortfarande kraft att hela, men lever den pa samma saett som en tand eller en vinge? Kanner ni anden i en vaext pa samma saett?

Har stenar en ande/liv? Har i sa fall aeven bilar, plast och allt annat som existerar en ande/liv, om vi enkelt sett sager att;
Sten = Malm = Metall
Urgamla vaexter och havsslamm = Olja = Plast
Sand = Glas o.s.v.

Teoretiskt sett skulle da en plastanka vara mer "levande" aen en sten. *skrattar*

Mina tankar om detta ar litet luddiga aennu, har inte hunnit fundera sa mycket. Men visst aer del vael sa att djur, vaexter och t.ex. stenar, som alltid funnits daer kaenns mer naturligt aen plast. Oljan har ju bildats utav vaexter som har omvandlats under tusentals ar tillsammans med andra aemnen, men det ar aenda vaeldigt onaturligt av maenniskan att ta upp den ur marken (anser jag). Kanske anden forsvinner naer de omvandlas till olja, eller splittras och blir till nagot annat, alt. aterfods i en ny vaext. Finns manga mojliga och omojliga teorier :lol:

Nu vill jag ha era svar!

*

Jag har aldrig tänkt på om en plastanka har liv... förrän nu ;)
Men jag har sett liv/ande i t.ex. bilar, så varför inte en plastanka?
Livet/anden i förmålen/träden/stenarna ser jag när mina trance-ögon är påslagna.

Enligt min lilla tanke så är allt lika levande oavsett form, som cellerna i en kropp, spelar ingen roll vilken form de har, eller vad de gör eller inte gör, de/vi lever alla tillsamans i ett system som är så mycket större än den ensilda individen.

man skulle kunna gå mer in på djupet, och säga att var enda liten molekyl är medveten.

Gecko

Är det sant som dom säger, så sitter vi allihop och knapprar på en plastmaskin med en bergskristall (nåja...) till hjärta. Och om inte det får pastelldelfinerna att rodna vet inte jag!

Mvh,
Thomas

Jomenvisst, som glad animist ser jag besjälade plastankor när andan faller på.
Och cykelpumpar.
Fast jag bryr mig inte om att gradera, en sten kommunicerar på stenvis och en plastanka på plastankevis. Olika på något vis men inte bättre.

När det gäller växter vet jag av erfarenhet att växtens ande kan finnas i vatten där växten legat fastän växten är bortplockad. Så nog finns den kvar i ett torkat blad.

Men jag tror nog inte det är "individer" alla gånger, pratar jag med en tomatplanta kanske jag når just den tomatplantan eller så är det Tomat jag kommunicerar med.

Frågan är också vad en badanka har att tala om... Hur den tillverkades i en form i en fabrik, plastades in och sedan blev ståendes på en badkarskant? En sten eller en växt kan oftast sjunga skogens, havets eller fjällets lov...
För min del känns det som att det som är tillverkat talar mindre. Jag vet inte exakt vad som orsaker det. Kanske själva sammansättningen av något? Hur atomerna är uppbyggda? Schauberger är det väl som talar om att allt i naturen är uppbyggt av spiraler som går i en viss riktning (och aldrig motsatt). Människan verkar också ibland mer... sammansatt än en växt (olika, inte bättre eller sämre). Maskinerna känns inte lika levande... Även om det finns där. Kanske händer det något i förändringsprocessen? Något som förstör och bryter ner anden i det som tillverkas. Eller så kanske det bara har med kärlek att göra. Moder Jord älskar sina varelser, men vem älskar skrivaren? Kanske är det någon som älskar badankan och då får den också mer liv. Vissa barn väljer ju ut en nalle eller en docka de bär med sig överallt - de kanske har älskat in en ande i den? Vissa personer namnger ju sina datorer och älskar kanske ande in i dem också, även om det inte är lika vanligt. Kanske behövs ett gehör på något sätt för att det ska finnas en poäng till "mycket ande" i något... Ande är i sitt ursprung en kärleksförklaring?
Tja, några trötta spekulationer :)

Bilar, många är de bilar jag träffat på som hetat något. När man svurit åt bilen eller klankat ner på den vägrar den att fungera, me nnär man istället klappar på ratten och pratar milt så startar hon som hon ska utan knorr och krångel...

Jag var emd om en kille som var hemma hos min dåvarande pojkvän (vars dator totalvägrade att fungera. och dåvarande pojkvännen var duktig med datorer) den här killen kommer in i rummet, ser på datorn, går fram till den, lägger ena handen emot chassit och vips startar datorn felfritt..... Det var en aningens läskigt faktiskt...

Så jag tror att saker vi använder varje dag, som bilar, datorer eller liknande har en viss personlighet, elelr ett sätt att vara helt enkelt. Det finns ju småfolk som gärna bosätter sig på olika sorts ställen, det finns säkert toppmoderna småfolk osm älskar datorer eller bilar, som bosätter sig i och hjälper til latt besjäla manicken....

Barn väljer ofta ut kramdjur, elelr dockor och pratar och leker emd dessa, och jag tror säkert att det har emd att göra att följeslagare elelr guider sätter sig i dockan/djuret. har faktiskt itne funderat över detta tidigare.

Själv hade jag osynliga vänner när jag var liten, bland annat en känguru som heter Skippy.... och även familjens döda dobermann Ben.... som var mnia vänner och som jag talade med relativt ofta...... idag gör jag itne det längre på samma sätt..... Skippy har ajg nog inte talat om alls på evigheter o inte med heller, men ibland så tänker jag på Ben.

Ja jag tror ju att allt har en ande...men saker som blir tillverkade borde ha en "försvagad" ande på nåt sätt. Kan inte motivera det riktigt men det känns så.
Såg nåt på Tv vid ett tillfälle där det pratades om att människan hade flera själar, om man utsattes för trauman så kunde en själ lämna kroppen...låt säga att det nu skulle vara så, och att det är så för allt som finns.
En liten plastanka har ju från sin ursprungsmateria varit med om X-antal trauman och har kanske då förlorat en del själar. Inte så konstigt att den inte har samma liv som en trädgren då kanske!
Hmmm...vet inte om det beror på klockan...men jag gillar min teori! w00t Haha! Kom på det nyss...så vi får väl se vad jag tycker när jag läser det här efter några timmars sömn... :rolleyes:

Hej.

Vet inte om plastankor har någon sorts "själ". Vad jag däremot vet är att olika föremål påverkas av människors "själ". Om prylarna nu påverkas av människors själ, så borde det rent logiskt vara så att de har en själ själva. Så att det blir kommunikation själ till själ, så att säga.

I min familj har vi den mest lustiga påverkan på just elektriska prylar. Vi har för närvarande vår 5-e trasiga spis på 13 år. Andra elprylar går oxå sönder på löpande band. HP-printrar och jag har ett alldeles särskilt traumatiskt förhållande, som resulterat att 4 st har mött en något förtida död. När jag blir riktigt förbannad (vilket av någon anledning ofta inträffar på parkeringsplatser utanför köpcentrum) brukar min ilska starta billarm. Det lustiga i det hela är ju att jag är eltekniker och elektriker.....Det fungerar andra vägen också. Du får helt plötsligt apparater att fungera genom att bara vara i närheten.

Om tex ett billarm har en själ, så tror jag inte att själen enbart är det naturliga materialet det består av i botten, utan lika mycket det arbete, den tankekraft och den fokusering det utsatts för under både tillverkningen och användandet.

Om man får tro gamla sagor så är det ju så att ett föremål får mer själ, ju mer fokusering det blir lagt i det.

Min förste lärare i shamanism, förtrollade tex knivar. Han gav dem något speciellt, så att de flöt fram genom luften och på ett speciellt sätt ledde handen. Under förutsättning att handen hade en tillräcklig känslighet, förstås. Hur han gjorde, ja jag har faktiskt inte den ringaste aning, för han gjorde en massa saker som jag fortfarande idag, 20 år senare inte alls kan förklara.

Så, tja, jag undrar vilken fokusering Vildvittra har satt på sin plastanka?

Mikael P

Vad kul att läsa om hur el fungerar i din närhet...*L* Fantastiskt att ilskan kan starta billarm w00t
Som du säger så funkar det ibland tvärtom också...våran förra dator funkade bara när jag skulle ha den. För alla andra i familjen så låste den sig totalt! Haha å vad jag älskade den datorn :rolleyes:

Jag tror att om man har en pryl som man verkligen gillar...så ger man av sin kärlek till den...det blir en sorts healing som stärker dess ursprungssjäl och kanske även får den att "må bättre"

Har ni nångång rotat igenom en gammal låda och hittat eran första nalle ligga där? Det blir en riktig återförening! Man känner ju då den kärlek man hade som barn och gav till sin nalle.

:respect:

En av mina bästa vänner är smed, och vi hade ett ganska intimt förhållande för ett par år sedan, Då smidde han mig en kniv som namngavs Gneisti. Hon var enkom ämnad för mig att hantera och hon var egensinnig! Tämligen egensinnig! Men framförallt, ingen förutom jag och min smedvän rörde gärna kniven. Min dåvarande pojkvän gick inte i närheten av kniven. Så allt so moftast låg hon invirad i ett rött sammetstyg i en låda. Men satt jag och höll i kniven så gick killen inte i närheten av mig.

Men dessvärre försvann min älskade lilla kniv i en flytt, men vid tillfälle ska jag be min smed-vän att smida mig en ny kniv. Men som jag förstått det på hono mså lägger ma nmycket fokus och sin önskan i det man gör.

Därför undviker ajg att tänka på negativa saker när jag syr... vill ju inte råka sy fast något elände....

Jag skulle inte heller gå i närheten av min sambo om han satt och höll i en kniv! ;)

Manga intressanta svar. :)

Anx: Jag taenker nagot liknande din teori, att saker som blivit omvandlade har "forsvagad" sjael, eller helt enkelt delar och fragment av manga olika sjaelar, som sedan kan staerkas igen om man ger foremalet nog med uppmaerksamhet.

Som Sara skrev sa verkar barns kramdjur bli besjaelade, varifran kommer da den/de sjaelarna? Har inte riktigt koll pa hur syntetiskt tyg tillverkas, men pa ett ungefaer sa ar det kol som reagerar med ett par andra aemnen. Och kol aer ju, precis som olja, urgamla vaexter som foraendrats under lang tid.

Sa aer det da vaexternas sjaelar vi kaenner i sadant som kramdjur, bilar, plastleksaker med mera?

Mycket av det omkring oss har varit vaexter en gang, vara klaeder, mobler, tidningar, tyger, kramdjur, bocker, plastsaker, allt utom metall-och sandforemal (porslin, glas, m.m.) skulle jag vilja saga. Lagg garna till om ni kommer pa nagot mer. ;)

Mikael P: Faktiskt sa har jag aldrig aegt en plastanka nagonsin, sa jag kan inte svara pa den fragan. Var bara det forsta som kom upp i mitt huvud naer jag taenkte plastleksak.

Daeremot sa hade/har jag en liten rosa kramdjurskanin som jag aelskade nar jag var barn, och sjalvklart kan jag fortfarande kaenna sjaelen i den. Min Skutti hade en helt egen personlighet, vi brukade ha langa samtal och han foljde med mig overallt, varje dag i skolan tills jag var 10 ungefaer. Sen i mina yngre tonar sa fick han stanna hemma, men sjaelvklart sov han i min saeng varje natt.

Minns nu att jag sydde in en liten lila sten (ametist-liknande vet inte om den var aekta), nar jag var 8-9 kanske, och det gjorde ont nar jag sydde sa han, men jag sa till honom att det var en lyckosten som skulle skydda oss. :D Han aer fortfarande "vid liv", ligger hemma hos min mor, ska komma ihag att ta med honom hit naesta gang jag aer hemma i sverige. :)

Jo det där med växter...de har ju förstås en själ...jag anser i alla fall att det borde vara konstaterat w00t

Utanför min trappa har jag 2 st identiska blomurnor...samma jord samma sorts blommor. Men det var bara i den ena som dom växte och frodades. Funderade mycket på det där...och kom fram till att de blommor som växte bäst var de som jag satt och njöt av när jag satt ute på trappa...(i diverse onödiga ärenden)
Som det vanedjur jag är sätter jag mig alltid till höger och tittar till vänster...och där fanns då de blommor som trivdes.
Jag ändrade då min vana och de andra blommorna börjar nu sakta repa sig.
Tror att även växter behöver uppskattning för att frodas...eller? Jo så måste det vara... :rolleyes:

Fniss :D

Fast det var ju för at tjag höll i just den kniven, satt jag med min vanliga "arbetskniv" o täljde elelr skar till läder så kunde han komma i närheten o greja. Så det var specifikt just för den kniven ^^

Liv i döda föremål??? Vad är liv för att börja med?. tror att det förutsätter rörelse för död känns ganska stilla, o vad är rörelse, stillhet i rörelse? Dom liksom kräver varandra för att vara. Båda är illusioner vi skapar, t ex om man säger liv är ljus o död är mörker, så inte kan man väl släcka ljus med mörker, för mörker gör att mindre ljus krävs för att lysa upp o vice versa, man måste också fråga sig vad tid är, för kanske (inte just nu) har/kommer det nån gång till liv,t ex just den atomen o utan tid ingen fysisk rörelse annars skulle det krocka med sig själv (kanske). Sanolikt är nog allt liv i olika former, eller är o är...... de är död också, handlar nog mest om hur vi uppfattar det, för att vara, kräver någonstans ATT vara, så att säga. Liv är liksom tomrummet i en dynamik, ingenting o allt och utgör själva dynamiken. Vet att biologer har ett eget sätt att se på liv o det förutsätter fortplantnig på ett eller annat sätt o ett visst skal, kommer dock inte ihåg vilket, tex anses inte virus leva. Undra om död uppftatar sig som levande?
Allt lever, ingenting lever, allt dör, ingenting dör i en röra då JAG anser att icke vara också är.
Idag när jag satt på ett cafe såg jag två människor fika , det var facinerande o jag kännde mig väldigt levande. E det nån som fattar vad jag menar?

Hur som helst, titta på det här, gör så att man känner lite av vad liv är:
www.youtube.com/watch?v=9BE1YqDYlLo&feature=PlayList&p=B0A489A1B4FF7677&index=18

:) :)

Ni är välkommna att ta kontakt med mig, speciellt tjejer :D
Förresten tror jag bara, o vad tro är pallar jag inte beskriva.

Appropå mitt förra inlägg borde jag nog säga att jag inget vet om shamanism men uppfattar det som om det handlar mera om vara än att veta, o alla är väl? dock mer eller mindre medvetna.
De e väl ok för mig att mena ändå va, eller måste man vara shaman?

Tja, så vitt jag vet är det inte ett krav på forumet att man ska veta allt innan man uttalar sig. ;)

Alla har rätt till en åsikt, oavsett erfarenhet. :D