Har problem med andar och väsen som inte fungerar som hjälpare för mig. De bryter ner mig och förstör mitt psyke, jag blir aldrig lämnad ifred någonstans. Inte ens i de mest privata situationer.

Finns det någon som kan tänkas identifiera vad det är och skicka tillbaks dem dit de hör hemma.

Jag kan det inte själv.

Många konversationer kan vara privata. Skicka PM svar i den mån ni anser det vara lämpligt. :)

Se din inbox Balder.

Hej Balder!
Jobbigt när det där händer!!!

Jag ger dig här ett generellt svar, som kan vara användbart eller inte användbart för vem som helst...

Jag kan inte veta vad det är som händer dig, eller varför eller vad som är bäst för dig.

Men jag har själv haft liknande problem och här är en beskrivning av den hjälpen som hjälpte mig:

1. Jag fick hjälp att "stänga" till. Eftersom jag i traumatiska situationer som barn hade räddat mitt psyke genom att "sticka iväg" ut ur kroppen så var det öppet även för andra att "ta sig in". Jag fick hjälp av en schaman att laga de revorna mellan världarna.
Om man fortsätter att "sticka" när det blir jobbigt, behöver man dels lära sig hantera problemet på ett annat vis så att inte revorna uppstår hela tiden, dels så behöver man ju laga de nya revorna igen.

2. Jag bad kraftdjur och andevägledare och andehjälpare om hjälp, stöd och beskydd. Varje dag.
De visade mig hur jag kunde visualisera skydd runt mig, som en sköld, och det som ville in och styra och ställa studsade liksom tillbaka. Men skölden var bara ogenomtränglig för sådant jag inte ville ha där, kärlek och omtanke släppte den igenom. Det här fungerar fortfarande, använder mig av det mer eller mindre regelbundet.

3. Mina andevägledare sa att allt jag såg inte var från andevärlden. Vissa psykiska företeelser (känslor, minnen, osv) kan, om de är "laddade" tillräckligt, på något vis "materialisera" sig och bli synliga, eller höras, eller kännas, som om de vore verkliga eller från andevärlden. Det är som om man var i en dröm, fastän man är vaken. Och det är ohyggligt, eftersom det är en mardröm det inte går att vakna upp ur...
Mina andevägledare visade mig ett sätt att skilja dessa företeelser från besökare från andevärlden: Be dem gå. Be kraftfullt, sätt ner foten och säg Stopp! Gå! Och mena det, jag måste vilja att de försvinner. Vänta sedan en kort stund. Om det här är utan effekt, dvs om de bara hånflinar eller hotar eller något sånt, så var det i mitt fall psykiska fenomen och inte andar. Och dessa psykiska fenomen behövde jag kvalificerad hjälp med. Jag fick hjälp av en duktig terapeut. Bit för bit kunde jag med min terapeuts hjälp "avväpna" mina antagonister, och kvar blev ett helt, friskt jag. Utan hallucinationer. Det tog tid, men det fungerade för mig! (Det är klart, en läkare skulle väl fortfarande säga att jag har hallucinationer eftersom jag ibland ser olika sorters andeväsen. Men det är jätteskillnad för mig, för nu mår jag ju bra, och jag vet ju skillnaden...)

4. Det låter helt otroligt, men jag vet att jag inte är den enda som råkat ut för det: om man är allergisk mot gluten kan man i värsta fall reagera med depression och hallucinationer!!! (De flesta läkare tycker att det här är nonsens, men man vet att glutenintorelans är överrepresenterat hon människor med diagnosen schizofreni t.ex.) Sanslöst tragiskt att behöva må så vansinnigt dåligt bara för något man äter...
Med det sagt så är det givetvis inte så att alla med glutenintolerans får någon form av psykiska symptom. Eller att alla psykiska symptom beror på födoämnesallergi. Men det kan vara värt att kolla upp.
(I sammanhanget kan nämnas att det finns människor som blivit mindre aggressiva och får lättare att koncentrera sig när de helt uteslutit mjölkprotein ur dieten. Då har de haft en svårupptäckt allergi mot komjölk! Det är inte vanligt, men det förekommer.)

5. Jag började praktisera schamanism själv. Jag har förstått att en del av det som andra uppfattade som sjukdom hos mig helt enkelt var en initieringsprocess. Min väg var den sårade helarens väg. Men så är det ju inte heller för alla. Och att göra schamanska resor är inte heller något som alla varken ska eller ens kan göra. Till exempel om man har mycket svåra koncentrationsproblem, om man inte kan fokusera, och hålla fokus. Eller om man är ogrundad, om man från början inte har en god kontakt med den här fysiska delen av världen. Då är inte resandet det bästa man kan hålla på med.

6. Sist, men inte minst, så fick jag lära mig att hantera rädsla och skräck. Här finns kanske inga generella råd att ge på hur man gör. Men jag vet inifrån mig själv, att livet både är roligt och spännande och skönt nu, när rädslorna inte länge har kontrollen över mig. På något vis är det först nu som jag lever. Förut överlevde jag bara, och det knappt.

Så, det finns vägar ut ur eländet. Det finns säkert många fler vägar att gå, men de får någon annan berätta om, jag kan bara visa de vägar jag själv har erfarenhet av.

Och så vill jag gärna citera Dalai Lama igen: "Never give up. Never never give up. Never never never give up."

Lycka till!

Jätteintressant Uthien!

Jag har själv haft problem med rädslor och ångest ganska nyligen, de försvann mer eller mindre när jag började säga till på skarpen. Detta är något som jag tror är helt individuellt, mitt dåliga levde på min rädsla. När jag slutar vara rädd och istället blir förbannad eller bestämmer mig för att jag verkligen "inte tolererar nån jävla ångest" mår jag också bättre och känner mig starkare. Bara grejen att vinna över sin noja tycker jag stärker.

Jag hoppas att det löser sig för dig balder.

Man ska ju kanske inte göra ett inlägg bara för att.. men iaf: Jag håller med föregående talare fullt ut, mycket intressant! :D

Det var många många god tips och råd Uthien.

Jag måste bara spontant skriva att jag också tyckte det var ett fantastiskt bra uttömmande allvarligt och seriöst och väl genomtänkt svar. Detta visar verkligen vad forumet kan användas till som bäst!

Ett mycket bra svar Uthien, ett mycket mycket bra svar, ett mycket mycket mycket bra svar, Utien, (en kärleksfull travesti på Dalai Lama-citatet) :)

hälsningar Stig

Jag kan inget annat göra än att hålla med Stig till 100% och hoppas också balder får den hjälp han söker så snart som möjligt.

Mvh,
Thomas

Tack för informationen Uthien och att du delade med dig. Jag kan ha användning av det här i min egen andliga utveckling och när jag hjälper andra på den här vägen.

Jag har funderat mycket på det här med tankeväsen, som man skapat sig själv.
Benämner de mina demoner utan att direkt uppfatta de som onda. Det är mina egna skapelser och de har vuxit sig starka under mina perioder av depressioner.

Jag vill inte kalla de tvångstankar, men mår jag dåligt kommer de som ett brev på posten. Eftersom det här ändå är ett öppet forum vill jag inte bli för privat. Men det här är något jag måste jobba med helt klart.

Det finns vissa paralleller mellan det shamanska och mediumutvecklingen. Vi jobbar med andevärlden i båda fallen. Det finns faror på vägen, fallgropar som man varnas för. Hur bra man blir beror mycket på hur bra man rensat sig själv.
Man går igenom en hel massa jobbiga saker under tiden. Livet blir inte precis lättare om man nu trodde det.



:blink: Rose