Som lovat. Min upplevelse av kursen i bilder:


- före allt: visionen

Då jag satt och väntade, satt jag och tecknade, lät handen flyta fritt. Den berättade om män och kvinnor tillsammans, den berättade om EN ledare, den gav runor som stavade LAND, den viskade om hemligheter och tårar också. Inte bara från himlen.


- fors-ceremonin
(sista runan är fel: skall vara FÄ)

Vi stod i en halvcirkel. Vi skulle rädda forsen. Den är oreglerad, ostryrd, opåverkad, "outnyrttjad" och vi, vi 23, bad allt vi kunde för att det skulle bli så, och sände våra energier ner PLUMS i vattnet. Jörgen I. sjöng runraden, en mäktig stämma mot det porlande, forsande bruset.

Jag hoppas den får vara kvar, forsen. Utan reglering.

Om DU vill vara med och hjälpa, vänd dina energier och böner mot en plats som kallas Lögdökullforsen.

Tack!


- hällmålningen
Vid den stora stenen - samlades vi - vid trummans slag - vid hisnande tankars storslagna vidd! Här satt de, miljoner år sedan, eldade, målade och var ett med allt utan tillägg.

Jag satt med och stenen avslöjade hur de jagade Älg! Hur spjuten rände genom kroppen på honom, på henne, hur blodet färgade vintern röd. För de jagade på vintern. Satt där på stenen. Hoppade ned! Jag dog där. Jag också. Inte bara älg.


- uppför berget

Söndag gick vi uppför det heliga berget i det sydsamiska landskapet, till offerplatsen. Där närmade vi oss med vår guide Bernt Ove, enormt kunnig (www.boplatsen.se) i det arkeologiska, i det fornlämnade, i det mellanvärldsliga - i oss! I oss! OSS!

Den Skakande Badstugan skakade verkligen till sångerna, elden tog vår känslokompost och tillsammans, nakna, heta, svettiga, rusade vi ångande ut i sjön för att bada bada bada bort allt groll, med kraften uttrycka, plums i sjön, den sunkiga, den geggiga botten.

Sen gick vi upp till vår eld, som vi tänt med blod, med hår och med naglar.

- kraftdjurssång

Efter ceremonin Den Skakande Badstugan - lät jag Sången komma igen, genom mig, upp genom mig, utan slut, utan början, med rim, med takt, med allt. Jag bara sjöng det Dom ville.

Hör du?

Hör du........





Ser du........................................................


Gå i mytelandskapet med mig.


Förlåt mina tidigare hårda ord.

Vi gick bland stenar som verkligen förmultnade..... så som jag, i detta nu, krossas till småsten, till grus, till inget.

Ta hand om mig, var varsam. GE OCH TA EMOT....

Du Lie, dig gav dom en endaste gyllene ram där du skulle rama in det som betydde mest för dig så länge det betydde mest för dig.

Dig Hedning, en underbar tvillingbroder utan det minsta gemenskapt ibland gav de tvenne stenar: rosenkvarts (kommer på posten) och en anna svart-gul-grön sten som du får ta reda på själv. Den är iaf tänkt att kunna lossa det där som sitter runt höften din.

Uthien; en katastrofisk myriad av blommor och smågåglar. Tolka som du vill - men de är en gåva av stora mått.

uwishin; du och jag i en hydda, sen tre svanar som flög, sen tre hackspettar som trummade då 1 bäver byggde bo. Det var fyra färger med där: blå-röd-gul och svart.

Mikael Perman dök också in på ett hörn även om jag inte känner honom; till dig gav dom ett garnnystan, så du kunde lina om det, så du kunde se att väven behöver lindas om ibland, till nystan, till nya saker, även om vävd man är.

Till Caia sa de bara: FORTSÄTT VIDARE!

Med lindskog blev det hett (alltså inget "sånt" :$ bara som i extrem värme) och du brände ned en skog. Ur askan kom tre varelser du kanske känner igen: zebra, gammal man med trasiga kläder och ung vacker kvinna med några extra kilon och långt hår; blöt från vattnet, blossande röd av kärlighet och sjunger en sång som liknar "helan går".


Tack för mig,
mvh,
Thomas

[Edit: Tog topparna av en hel del här som i morgonens bleka morgonljus fick mig att rysa.]

Suck Thomas... det är så himla bra! :respect:

Underbart vackert. Jag fick lite att tänka på... Och nej, jag vet ej vilka figurerna är men jag kanske får reda på det någon gång. :)

Hej Thomas.
Tack. Det var vackert, det var meningsfullt, återkommer någonstans på vägen.

Mikael Perman

Gott Thomas! Jag älskar verkligen ditt sätt att "dokumentera" dina upplevelser på!

Som du vet vilar min pipa för evigt i den heliga jordens trygga händer - men dessa teckningar hade bäst betraktas med två stop; 1) Orlik och 2) eftertanke! :respect:

Åh, så vackra bilder!

Tack för gåvan, den rörde vid mitt hjärta och själ så ögonen tårades av glädje.

:respect:

Fan Thomas... underbara bilder... Jag blir lycklig!

Orden utan bild... bilderna utan ord... De hör verkligen ihop och bildar tillsammans den enorma upplevelse man får, när man får ta del av din upplevelse.

Du har verkligen lyckats hitta Ditt uttryck - det sätt som är unikt för dig och som det språk som du talar via bilden. Att med det enkla, visa något så talande - DET är en konst! :respect:

Sitter här o gråter.... Ser på bilderna och gråter....

Tack Thomas, jag behövde det här....

WOW vilka fina bilder! Helt otroliga, kul att få ta del av. :)

Ja verkligen vackert Thomas.

bara känslan i bilderna är makalös, rå head on..

Vackert. :respect:

Sebastian

Tack Thomas, väldigt fina bilder, jag känner mig inspirerad!

Var där. Kände känslorna......

Såg dig Thomas. Din barfotavandring genom det magiska landskapet. Såg hur du målade dina intryck i din "drömbok". Fantastiskt.

Hörde dig Thomas. Hörde den oändliga sången stiga mot den mörka skyn tillsammans med eldens gnistor.

Glädjs åt att ha fått dela några magiska ögonblick.

Skriver Grå Arne med oändlig kärlek.

Tack allihop för er goa feedback! Det sporrar mig att vilja jobba vidare med den här formen.

Den där helgen stensattes mitt "formspråk" skulle jag vilja säga; ngt man ibland letar länge innan man finner. Jag har letat länge.

Jag har ju shamaniserat i en del år nu, och alltid försökt skriva om vad jag upplever, är med på och erfar. Men i morgondagens bleka ljus faller sig alltsammans så... tafatt, löjligt och pretantiöst att jag oftast rivit sönder, bränt eller spolat ned det jag skrivit och gått därifrån med falnande minne.

Nu tycker jag mig ha hittat en mycket bättre form för att minnas: bilder! Jag har funnit ett sätt att med hällristningsliknande ikoner och symbolbilder (väldigt naivistiska och enkla) nedteckna resor, upplevelser och mina tankar kring shamanismen och vardagens magiska "silver lining".

Mer svart än vitt (helst) - få färger - rena linjer - klarar symboler - inramat av moderjorden.

Jaaa, visst var det en sällsam helg mitt i det sydsamiska heliga landskapet i Fredrika.

Vi har vandrat bland historiska platser, sett rosenkvartslandet med dess stora stenverkstad, sett jätteblock där björnar bodde i stenen, hällmålningen av kanske den äldsta Älgen på fjället, rest till trumman i timrad stuga och bestigit det heliga berget och Suttit Ute vid samisk offerplats då Hagel, Sol och Vind slogs om vår uppmärksamhet. Hugin och Munin kom ju också, slog en lov och flög tillbaka exakt samma väg de kom - de kanske trodde oss kadaver där vi låg och satt i skogen ;)

En tjäderhöna slet sin väg genom skogen för att markera min start och rosenkvartsen gav mig ett snitt i fingret så mossan blev röd för att markera mitt slut och mina tack.

Det var kul å träffas - nästa gång får vi trumma ihop oss mer, du.

Mvh,
Thomas

Thomas, du har lyckats väva in en del av kraften från platserna i bilderna.

Starka bilder starka känslor, starkare än vad text hade varit.

Bra jobbat!

Mvh Sebastian

Mmm så vackert!
:respect:

Hej Thomas
Hittade igår den här tråden och har betraktat den idag igen.

Jag hör fortfarande sången som aldrig tar slut
Minns även då du spelade mungiga och sjöng samtidigt, sällsamt och vackert.

Så vackra färger. Ibland säger bilder mer än ord.

Tack!