Jag har hört talas om olika varianter, bland anant de där den som är "utsatt" vet om förbannelsen vilket gör att förbannelsen har verkan, andra varianter där den förbannade itne får veta om förbannelsen för då förlorar förbannlesen sin verkan....

Finns det olika sorters förbannelser?

Jo det måste det ju! jag svär, förbannar o hädar ofta när jag slår i mina stackars fötter... Jag kan även svära och förbanna folk som beter sig som idioter i trafiken och riskerar andras liv i idiotomkörningar osv.... det är väl vad ma ndå kallar vardagsförbannelser?

Och sedan har vi de som är litet mer utstuderade, man förbannar någons näshår att växa inåt, man förbannar någon att få nageltrång (tänker på gamla b-filmer där zigienarkvinnor förbannar män ^^)

Tror det finns mågna sätt att förbanna på, och många grader av förbannelser/förbanningar? Detta är en ytterst intressant fråga.... :P

Hej Caija

Om man byter ut ordet förbannelse, mot skademagi, ja då finns det ju hur många sorters sådan som helst, och traditionella shamaner var mästare på olika sorters skadebringande magi.

Att shamaner bara höll på att bota andra, är alltså inget annat än romantiskt och förskönande trams. Men det visste säkert du redan, eftersom du inte verkar vara drabbad av alltför stor "delfinfaktor".

Eftersom jag nu är närmast den nordiska traditionen, så vet jag allra mest av den skadebringande magiformen som heter Nid, som vi fortfarande har i vårt vanliga språk, som tex ordet nidvisa.

En annan favorit är som sagt det grönländska tupilaq, men det är en smula oartigt av mig att berätta om det, eftersom ni har haft Sylvia Hild som lärare, och hon känner till mycket om just grönländsk shamanism. Hon kan berätta mer och bättre, så är du intresserad av att göra en sådan, så är det bättre att ta kontakt med Sylvia.

Mikael P

Ja, det antar jag att det finns. Mina litterära referenser är väldigt blygsamma, jag vet bara det som sagts mig, i olika form, på olika ställen, i den här och i de andra världarna.
Men som jag skrev förut, de JAG känner till från de trakter som är här (östra värmland) är av den form jag skrev om. Direkt riktade till personen i fråga (eller platsen också för den delen). För mig tycks det som en UTMÄRKT metod då man vet att den kommer dit den ska. De jag sett och hört om är alla väldigt "minimala" i sin form, en mening, något ord, sagda med stor precision och klart uppsåt. Effektfulla.

En gång blev jag hotad till livet och var själv tvungen att försvara mig med en attack. Samma upplägg då. Fyra ord. Inget jag är stolt över och inget som jag heller rekommenderar.

Jag blir lite fundersam över alla dina förbannelser Caija, du verkar sprida dem titt som tätt. Kommer de dit de ska eller menar du inte så mycket med dem? :?

Detta med att somliga filosofier föreställer sig att allt ont kommer tre gånger tillbaka, det stämmer kort sagt inte. Det vore som att påstå att om jag slår någon i ansiktet så kommer jag automatiskt få tre slag tillbaka i ansiktet, och alla vet att det är inte så det fungerar. Däremot om jag slår tillräckligt många i ansiktet kommer jag förr eller senare träffa på någon som slår tillbaka, det är dessutom en rätt så ful ovana.

Moraliskt sett skulle jag anse att det är värre att slå någon i ansiktet än att uttala en förbannelse, därför det är oförskämt att slå någon i ansiktet medans en förbannelse kort sagt är att säga och visa vad man tycker och tänker om vederbörande och hoppas på att denne får lida lite av detta också.

Numera är det så få som jag släpper inpå livet att jag inte ger någon anledning att vilja förbanna denne, men det finns ju alltid de som tvingar sig på ändå och som man kan behöver få lite avstånd till och då tycker jag vampyrmagi fungerar utmärkt till det, eller det som SkallePer undervisade i på Herrljungaträffen, dvs. att äta hoocha, för det är vad vampyrmagin syftar till, att äta upp den energi hos personen man ogillar. Efteråt brukar relationen förbättras och fördelen med detta är att man slapp stöta sig med individen.

Hej Amanita.
Får jag komma med en liten, men kanske inte oviktig invändning.
Som jag förstår det så syftar det jag tror att du menar med vampyrmagi till att ta energi, vare sig den är tung eller lätt, för att använda Pers termer.

Det Per talar om när han säger att äta Hoocha, är att man omvandlar tung energi som man antingen drabbas av eller som råkar komma i ens väg. Som jag förstår vampyrmagi, så är det att man SÖKER upp istället. Man är alltså avsevärt mer aktiv och sökande.

Rätta mig gärna om jag har fel.

Om nu dina förbannelser var så träffsäkra att de som blev förbannade med allra största säkerhet skulle få ta resultatet, skulle du fortfarande tycka att en smäll på käften vore värre?

MikaelP

Den sortens vampyrmagi jag praktiserar är densamma som SkallePers, dvs. att äta den tunga energin och eftersom jag inte har behov av energin egentligen så är jag inte sådan som söker upp någon, jag angriper bara de som angriper mig, anfall är bästa försvar s.a.s. Skulle någon verkligen vara enerverande så skiter jag dock i om det är hoocha eller sami, då kan den gott ha det också.

En smäll på käften hade säkerligen varit bättre än förbannelsen för den som drabbas av den, å andra sidan slipper man ju riskera en smäll tillbaka om man förbannar någon som gjort skäl för det men som orimligen skulle kunna förbanna tillbaka. Better safe than sorry.

Jag vill tillägga det att jag verkligen anstränger mig att inte ge någon anledning att tycka illa om mig, utöver att jag har lite udda åsikter om det mesta. Så de som tycker illa om mig gör det på grund av mina åsikter och min livsstil, och det är tragiskt, men jag respekterar andras åsikter och livsstilar iaf.

Hej igen Amanita.

Vid ett tillfälle gäller det dock att du får igen det du sänder. Säg att du går till en riktig flåbuse och överraskar honom och ger han en box på läppen. Troligen kommer han tillbaka till dig, och han nöjer sig inte med bara en box på dig, utan tre-fem gånger så mycket är väl en rimlig gissning?

Likaså om du sänder elaka vättar på någon, som kan försvara sig, så får du ju tillbaka, ofta med ränta.

Men jag har aldrig träffat på trolldomsdirektoratet som förbjuder magi mot mugglare, som i Harry Potterböckerna, så de som inte kan försvara sig lär ju knappast kunna ge igen ens slag för slag. Eller?

Mikael P

Hej Mikael!

Jag tror definitivt man får tillbaka allt man sänder, dock inte tre gånger. Det är snarare som att man startar vågor som sedan kommer rullandes tillbaka genom energiernas flöde i universum. Men betänk också att det är skillnad på att anfalla någon oskyldig och att ge igen på någon som sprider svallvågor omkring sig.

Känns nästan som du tror ajg hasplar ur mig förbannelser o nid til lhöger och vänster... MEN när jag sprakar i en tå, då svär jag.... ofta med ord väl förankrade i kristendomens ideal för ondska (fan, satan, djävlar, helvete) eftersom de orden är de kraftutryck jag blivit uppväxt med. Spika pappa sig på tummen så var det sjuhelvetes-satans-jävlar-i-helvete-osv-harang pappa dravlade ut.... Så man blir ju litet som man umgås.

Hade mina föräldrar svurit med ord som sopprot, knöl, och andra mer *ålderdomliga* uttryck hade jag säkerligen svurit någorlunda likadant i de så kalalde vardagssvordomarna och förbannelserna.

När jag kavar tån i en tröskel eller dörrkarm eller likandne använder jag kraftuttryck, såsom förbannande av "idioten" som placerade dörrkarmen så illa när jag skulle gå där. Den förbannelsen tjänar ju ingen som helst mening förutom att ta koncentrationen från smärtan i foten... Jag önskar inte snickaren en massa ont utan är i förlängning egnetlgine i full fart med att läxa upp mig själv för att ajg var klumpig nog att hiva tån i dörrkarmen....

Och det är ett välkännt faktum att mågna svär åt andra bilister som kör hälsovådligt i trafiken, jag kan ibland verklligen önska någon som gör idiotomkörningar som riskerar fler än deras eget liv att dessa ska köra i diket eller köra av vägen... Vad som händer därefter är upp till makterna. ATt köra för fort o få ne påminnelse o matt man lever iom att köra av o fastna i diket och bli tvungen att gå hem skulle säkert få vilken fartdåre som helst att sänka hastigheten nästa gång.

Verkliga förbannelser, sådana som tydligt statuerar syfte är inget ajg sysselsätter mig dagligen med, inte ens månatligen. Kan itne ens minnas när jag senast sysselsatte mig med det överhuvudtaget, däremot så är det ändå ett intressant ämne att diskutera.... :P

Att svära o häda, det gör jag på daglig basis.....
Men svär det gör jag med standarduttryck som skit, jävlar osv, hädar gör jag gentemot den kristna tron eftersom ajg använder sådana uttryck som itne ses blitt på av den trosformen. Hade ajg levt för 400 år sedan så hade jag nog itne levt längre utan vart en hög av aska...

Alltså, detta är inte en livsåskådning jag följer, men jag tänkte att den kanske behövde förtydligas?

Det handlar inte om att jag slår någon i ansiktet och sedan får tre smällar tillbaka, utan snarare om en karmisk återbetalning. Vad jag än gör får jag trefalt tillbaka. Gör jag någon "ont", får jag "ont" tillbaka tre gånger. Förmodligen inte av den person som jag gjorde det mot, och förmodligen inte som en smäll i ansiktet, utan som något annat "dåligt". Nu vet jag inte vilka filosofier som använder sig av denna regel förutom Wicca (karmalagen är väl inte just trefaldig...). En trefaldig återbetalning nämns första gången inom wicca av Gerald Gardner 1949:

"Thou hast obeyed the Law. But mark well, when thou receivest good, so equally art bound to return good threefold.' (For this is the joke in witchcraft, the witch knows, though the initiate does not, that she will get three times what she gave, so she does not strike hard.)".

Efter det har det anammats av flera moderna andliga rörelser...

Jag tror att vi drar på oss den mesta skiten själva genom vår uppfattning om vad som är ont och gott. Anser vi att vi har gjort något ont så ligger det i mångas uppfostran att man ska straffas för det (så vi skapar vår verklighet utefter det). Och som Perman säger, slår jag någon på käften är det ju inte helt otroligt att de slår tillbaka.

Sara: Vad jag menar är att några sådana karmiska lagar existerar inte i verkligheten, däremot kan man ju använda det som ett rättesnöre om man vill att ger någon sig på mig så har jag all rätt att ge igen tre gånger.

Tja, det kan man väl, men då har man inte förstått den trefaldiga lagen.

Är det det? :blink:
Vem bestämmer det?

Blev det bättre i Irak för att man hängde Saddam?

Hej Sara.

Jag förstår inte vad du säger, du säger att den trefaldiga lagen är karmisk till sin natur, men samtidigt säger du att det inte är en livsåskådning? Eller menar du bara att du inte följer den, men erkänner att den existerar?

Hursomhelst, anser jag att uppfattningen om karma är en livsåskådning,
vare sig den stämmer eller inte.

Hej Uthien.
Jag anser att det skulle varit mycket bättre om man i Irak hade hängt Madass Hinsein själva genom en egen befrielsekamp. Då hade det varit ett solklart läge, nu är det mer tveksamt.

Nödvändigt våld i form av självförsvar och tex befrielsekamp mot avskyvärda diktaturer och diktatorer anser jag inte bara är moraliskt försvarbart, utan till och med något som man kan kräva av människor allt efter deras förmåga, och lite till.

Civilkurage i lämplig form, vilket ibland inbegriper våld är inte bara OK, utan alltså vad vi BÖR göra.

Jag anser att människors förmåga att kunna försvara sig, gör att den totala mängden våld i världen minskar. Få attackerar då de tror att de ska åka på stryk. Vända andra kinden till eller tro att man kan älska andra så att de blir snälla är något jag anser är fullständigt fel.

Mikael P

Definitivt har man rätt och bör försvara sig. Det var inte det jag tänkte på, utan jag reagerade på att det lät som om det fanns någon inbyggd moralisk skillnad i konsekvens i själva attackerandet.

Att attackera på samma vis eller ge igen trefaldigt tycker jag inte bara är lönlöst utan dessutom destruktivt. För att lösa ett problem kan man behöva höja sig över nivån där problemet uppstod för att kunna hitta en lösning som faktiskt fungerar och inte bara ger ännu mer svallvågor av precis samma sak.

Det var det jag ville uttrycka.

Sara: Jag väljer personligen att basera mina föreställningar på empiriska erfarenheter framför sagor, skrock och fantasifulla dogmer skapade av en sekelskiftesromantiker. Jag har lagt förbannelser och aldrig någonsin har förbannelserna kommit trefaldigt tillbaka, utom då jag hoppat på någon som kunde ge igen, men vi har väl alla varit unga och dumma och åtminstonde det första försvinner ju med åren :$

uthien: Vem har sagt att man skulle skapa mer svallvågor? Det enda jag menade var att om någon ställer sig och gungar båten så är det väl bättre att kasta skitstöveln i sjön innan alla plumsar i och båten välter? Somliga lyssnar ju inte på vänligt tilltal liksom.

Caija: Ja, jag fick det intrycket i ditt första inlägg, att det var något som hände titt som tätt. :) Iofs kanske jag förstorade det hela också, ibland gör jag så för att visa på något.

Jag sysslar inte heller med "förbannelser" eller skademagi speciellt ofta men skulle det behövas för stunden räds jag inte de metoderna.

Att sådan magi skulle komma trefalt tillbaka tror jag dock inte på för en sekund. Det finns handling OCH det finns konsekvenser. Är man beredd på konsekvenserna så visst, kör på!

Ja Mikael, vi har ju ett bra exempel på detta, nämligen USA och jag vet inte om det exemplet är så lyckat. Vad tycker du själv?

Jag blir lite orolig över att en del tycker det är så självklart att använda förbannelser/skademagi, bara för att man tycker att någon förtjänar det... Vem har rätt att döma vad som är bra och dåligt? JAG tycker det är offantligt dålig stil om DU vill skicka skada på någon, men DU tycker det är helt rätt.

Om man vänder på steken; Om du själv inte alls velat göra något ont, men p.g.a. okunskap eller obetänksamhet, handlar på ett själviskt sätt, som skadar någon annan... och du går ovetande genom livet... Ska h*n som anser sig förorättad ha rätt att skicka en förbannelse/göra en magisk skadehandling mot dig, för att DEN tycker du är en skitstövel?

Jag är av den tron, att våra gärningars intention sprider som som ringar på vattnet och vill man ha en god värld, är det bättre att inrikta sig på 100% goda gärningar istället för att fundera ut, hur man ska straffa nån.

Jag har själv råkat ut för att någon velat skada mig, inte för att jag är en egoistisk skitstövel, utan för att jag inte ville det, som den andra ville, att jag skulle vilja. Ska jag göra vedergällning och starta ett krig? Nej jag tror jag väljer en annan väg. "Vända andra kinden till"? Njae det låter lite mesigt... men gå min väg, i mina goda gärningar och försöka skydda mig mot attacker/välja vilka jag umgås med.

Vindarnas son: USA är det exempel alla svänger sig med och det är det absolut sämsta exemplet också, eller kanske snarare det bästa exemplet på hur man inte skall göra. USA anser att might is right, den starkes bestämmanderätt och det är inte vad det handlar om, USA anser också att de har rätt att göra som de vill när det gäller sina egna ekonomiska intressen, såsom oljan i mellanöstern, om de visat samma engagemang för exempelvis Tibet så vore det annorlunda.

Fylgja: Fine, du väljer själv hur du vill göra, men tro mig tyranner blir du inte av med för att du ignorerar dem. Om du råkar finna dig i situationen exempelvis där du är i en gemenskap där en person finner dig som ett utmärkt offer att mobba och driver hela gruppen emot dig och du märker att du saknar förmåga att försvara dig i denna situation genom att vara vanligt hövlig, beté dig trevligt och s.a.s. civiliserat. Jag anser att i en sådan situation har man som trollkunnig all rätt att sätta mobbaren på plats och då menar jag att en magisk handling som lär mobbaren att visa respekt för andra ofta kan vara betydligt bättre än att gräva ner huvudet i sanden eller göra något ännu värre. Jag anser att du inte bara har rätt att agera i sådana här situationer, det är banne mig ditt jävla ansvar att agera! Om du sedan väljer att ta till en fysisk handling eller att agera på magisk väg, det är oväsentligt, vad skiljer det magiska egentligen från det fysiska, enda skillnaden är ju att ingen vet att det var du som trollade vilket gör det mer diskret och du slipper därför riskera att förvärra relationen till dem.

Jag känner som du Fylgia, och har funderat på situationen som du beskriver ovan, Amanita.
I alla de situationer jag varit i där jag blivit attackerad eller mobbad (jovisst har det hänt) har det alltid, hittills, funnits andra lösningar än att ge igen med samma mynt eller att attackera på "osynligt" vis.

Jag har också vid några tillfällen fått hjälpsökande som vill ha hjälp att hantera en liknande situation. När jag frågat andevärlden om hjälp och dåd har det ALDRIG handlat om att på något vis attackera "förövaren". Lösningen har sett olika ut, det går inte att säga något generellt, utan det har varit skräddasydda lösningar. Som funkat.

Jag tror faktiskt det är mycket svårt att lära någon annan visa respekt. Äkta respekt förtjänar man, och respekt lär sig människor genom att bli respekterade.

Visst finns det lägen som är extrema. Med en livsfarlig psykopat i full aktion till exempel. Men hur ofta råkar man ut för det? (Jag har gjort det en gång, och inte ens den gången handlade lösningen om att förbanna eller attackera).

Nä, jag konfronterar när det är meninsgfullt att konfrontera, och gillar att fly hellre än illa fäkta, gräset är oftare grönare på andra sidan stängslet i alla fall!

Jag tar oftast hjälp av andevärlden, de har många konkreta vägar att arbeta på som inte handlar om att jag alltid måste ha rätt.

uthien: Javisst, det är din väg, det förstår jag och respekterar, men hur kommer det sig att så många talar om att deras väg är den ultimata vägen och att det är så man skall göra för att det är så andemakterna talar till honom eller henne. Jag för diskussionen ganska allmänt i detta fallet att jag ser inget moraliskt fel i att förbanna, men det är givetvis ofta bra att finna andra lösningar. Vi kan jämföra det med horoskop, någon som har mycket Fiskar i sitt horoskop kanske skulle resonera som du gör, medans någon med mycket Vädurar i sitt horoskop skulle agera helt annorlunda. Sedan är det även konkret skillnad mellan hur män betér sig och hur kvinnor betér sig, i varje fall gällande tidigare generationer, numera börjar gränserna suddas ut med allt fler tjejer som slåss osv. Jag håller med dig om att varje situation behöver sin skräddasydda lösning, men om lösningen innebär ett uttala en förbannelse så tänker inte jag några moraliska invändningar ställa sig ivägen, då bara gör jag det som andemakterna föreslår, de ger nog olika förslag för olika individer helt enkelt.

Befinner man sig i en sådan situation som du beskriver, beror din handling mycket på om du har bra självkänsla eller dålig självkänsla.

Har du bra självkänsla, så kan du helt enkelt säga ifrån: Jag tycker ni beter er dåligt och jag vill inte vara med om det.
Man kan säga ifrån utan att använda våld. Man kan välja att gå därifrån. Så länge du har ett val kan du välja att inte använda våld.

Men om nån sätter kniven mot din strupe, då har du ett val att använda "så mycket våld som nöden kräver". Det är inget som är lätt att avgöra, det tror jag inte. Men om vi hela tiden försöker att använda ett försvar som inte betyder en attack, så tror jag vi kan komma längre både i vår egen utveckling och på andra sätt.

Det låter säkert som världens flum i vissas öron, men det är det jag tror. Inte mer våld än nöden kräver.

Att ha rätt att använda magisk kraft för att sätta någon på plats är inte detsamma som att det är bra eller att det är nyttigt för DIG att göra eller att det löser situationen. Det kanske blir tvärtom, att denna person blir än mer aggressiv och vad har då blivit bättre för dig?

Mobbning och konflikter går att lösa tusen gånger bättre på andra sätt än vare sig med magi eller våld.

Själv kan jag vara stolt över att ha varit mobbad från 6 års ålder tills jag var 17 och aldrig gjort något som jag skulle kunna skämmas för och aldrig sårat någon av dom som mobbade mig medvetet.

Jag har gjort en sak jag skäms för och även om det inte var mitt fel så VET jag att personen blev sårad och jag önskar att jag hade haft styrka att göra annorlunda. Jag slog en ung kille som var förståndshandikappad, eftersom han gav sig på mig - hetsad av dom andra killarna. Vad är bättre än att sätta hackkycklingarna mot varandra? Visst, jag slog tillbaka i självförsvar men det känns än idag fel av mig, eftersom jag VET att det inte var hans fel. Jag kanske borde ha slagit någon av dom andra killarna, men jag tvivlar på att det hade löst situationen...eller att det hade fått mig att må bättre. :)

Lindskog: Jag antar du vuxit av mobbningen själsligt, lidande gör att själen växer och att leva med mobbning 11 år är ingen liten prövning. Jag är ledsen för din skull och samtidigt glad att du klarat dig så pass bra som du gjort. Varje år tar runt 300 Svenskar livet av sig på grund av mobbning, jämför det med att omkring 400 dör i trafiken och 500 dör av narkotika.. 5000 dör av alkohol och 7000 av tobak.

Det verkar vara många mobbade som sätter stolthet i att aldrig varit sämre människa själv än de som mobbar, men även om du överlevde med att uthärda och gå vidare så kommer dessa små tyranner fortsätta mobba och leta nya offer att förtrycka, så länge ingen säger ifrån finns det ingen anledning för dem att sluta och sedan kommer de växa upp till psykopatföretagsledare som skövlar regnskog eller politiker som startar krig där de kan kasta ut hackkycklingarna på slagfältet mot varandra. Om det inte är någon som stoppar dem så kommer de bara fortsätta och troligtvis bli värre. Så är det. Vem kommer stoppa dem av alla er kärleksfundamentalister?

Men jag är ju vädur! Med ascendenten i skorpionen dessutom. Så vem skulle hämnas om inte jag?! :blink: :/ :)

Det kanske är din uppgift, Amanita? ;)

Ja, jag antar det, jag är kanske krigare då, om inte alla är fria så är inte jag det, om inte alla är lyckliga så är inte jag det, och då angår det mig.

Läste du överhuvudtaget vad jag skrev? Jag skrev om att säga ifrån, utan att använda våld.

Dessa människor som mobbar, dom har samma smärta inom sig som jag och kanske du också har. Frågan handlar enbart om vad som är konsekvenserna till vad du och till vad jag vill göra. Jag anser att en mobbare kan sluta mobba om den får hjälp. Du anser att det är bättre att slå tillbaka? Hur löser det situationen på längre sikt? Hur får det en mobbare att sluta mobba? Det vill jag veta.

För mina förslag handlar faktiskt om att hjälpa människor så att dom SLUTAR att bete sig dåligt mot andra.

Bara för att man har varit mobbad eller dåligt behandlad betyder det inte att man får bete sig hur som helst mot andra. Det är ingen ursäkt men jag har träffat folk förut som ursäktar sitt beteende med att dom varit mobbade.

Hej.

Det finns saker som människor gör, som medför att de förlorar sin rätt att leva sitt eget liv. Detta gäller till exempel grova diktatorer. Jag är alltså helt på det klara med att sådana som Madass Hinsein och hans närmaste är bättre döda än levande, eftersom de som levande innebär att det finns en stor fara att de kommer tillbaka igen. Jag bara beklagar att det inte är det irakiska folkEN som är bödlar.

Jag tog upp ett annat exempel på ett gäng killar som våldtar en flicka, filmar våldtäkten, och sedan utpressar tjejen på pengar, för att inte publicera filmen. Detta är ONDSKA, inte dålig pott-träning eller taskiga hemförhållanden. Ingen har rätt att bete sig på det sättet, hur taskigt de än har (haft) hemma. Jag förespråkar inte dödsstraff för dessa killar, men långa fängelsestraff på säg 10 år och tvångsvård under tiden.

Det är inte bara frågan om att onda handlingar ska straffas, de ska också förvisas från samhället så att oskyldiga människor inte råkar ut för dem igen.

Sedan så tror jag Amanita har fel. Det är inte frågan om kärleksfundamentalister.

Det är inte kärlek som man ger uttryck för. Utan mer feghet eller ovilja att ta obekväma beslut, utföra obekväma handlingar, ren bekvämlighet. Eller rätt och slätt att man levt för skyddat och är gränslöst naiv. Eller att man av någon anledning har dåligt självförtroende och alltför stora skuldkänslor som an försöker reparera på ett felaktigt sätt. Eller så har man levt för skyddat, och har aldrig stött på tillräckligt onda människor helt enkelt.

Och hur i hela fridens namn ska en shaman kunna köra iväg onda andar från någon som är drabbad, utan att ta till maktmedel? Tänk på vad ni säger? Eller ni kanske inte TROR på att människor kan drabbas av fel ande på fel plats?

Det är inte ett uttryck av kärlek att smita ifrån svåra situationer och kniviga avgöranden.

Jag ser det alltså inte som ett uttryck av någon form av kärlek, utan helt enkelt brist på civilkurage, och denna brist på civilkurage kommer att ÖKA den totala mängden våld i samhället. Det är precis vad vi ser, när människor testar gränserna mer och mer, och inte stöter på motstånd.

Självklart ska man enbart säga ifrån, då det har en vettig chans att lyckas.
Våld ska användas sparsamt, men när det väl behövs, i en liten mängd av alla tillfällen, ska det användas precist och utan förbehåll.

Alltså var vänlig, men bär en stor påk i handen, använd den med sparsamhet.

Mikael P.

Jag tror att OM ett FÖRSVAR bygger på att det är OFFENSIVT så kan det bli fel. Det kräver mycket diciplin hos de som handhar försvaret. Det kräver klarsynthet, flexibilitet, styrka och mod. Situationerna förändras ju ständigt och HAR man en gång "försvarat" sig så blir det ju någon form av reaktion, konsekvens.

Det jag "stör" mig på i resonemanget är det "praktiska" att använda "magi" i sådana här situationer. För jag tycker att det bygger på feghet. jag vill inte vara NÄRA den jag ska "försvara" mig emot.... Praktiskt, men fegt. Ibland nödvändigt (om man bor på vitt skilda orter t.ex.).


//Vind

´Kvällulv!
Intressant resonemang du för här. :)

Jag antar att vi då bör kalla t.ex. Jesus och Gandhi för riktigt fega skitar. :/

Väldigt intressant minsann.
Mandra :respect:

Hej Mandra.

Nej Jesus var ingen feg skit, tvärtom han var modig, men så fick han också betala priset för sitt sätt att göra saker och ting. Han blev mördad genom långvarig tortyr på ett kors. Och så mycket har han ju inte fungerat som föredömme heller, inte vad gäller fredlighet i varje fall. (Om nu Jesus och berättelserna om honom är en historisk sanning förstås, vilket många historiker betvivlar starkt.)

Gandi kunde göra det han gjorde enbart av två anledningar, det brittiska imperiet var extremt försvagat efter kriget, och de hade dessutom upptäckt att kolonier inte var en så smart ide. Ingen som helst Gandhi skulle fungera i tex Irak. Men så blev ju också Gandhi skjuten till slut.

Men detta är bara petitesser.

Den verkliga invändningen mot ditt argument är just att den drivkraft som ligger bakom tex Gandi och det han menar med kärlek, elelr Buddha menade med kärlek är inte alls samma sak, som de drivkrafter som jag ser hos folk i allmänhet. Jag ser istället just de drivkrafter jag pratar om.

Ska man vara pacifist, ska man helt enkelt vara redo att dö för sin övertygelse!

Mikael P.

Hej Vindis.

Jo jag upprepar ju att det som är viktigt, det som är moraliskt acceptabelt är just försvar och befrielsekamp, som i sig är en sorts försvar.

Du pekar också på det andra som är viktigt och det är att vara extremt disciplinerad och just skicklig i både vapnens bruk och att göra sakliga och rättvisa bedömningar.

Personligen har jag sedan lång tid tillbaka alltid sagt att jag ska alltid leva så att jag har råd att skita på min chefs skrivbord. En gång i livet har jag haft användning för just detta, och bad min dåvarande chef, Yngve, att dra så långt åt helvete som det bara gick. Ibland kan man rösta med benen och vända ryggen åt och bara gå därifrån och det är den största skadan man kan åstadkomma för sin chef.

Här anser jag faktiskt att vår förre statsminister hade helt rätt, den som är i skuld, är inte fri. När jag blev utbildad som katastrof och biståndsarbetare på Sandö, så var en väldigt stor del av fokus på Världsbanken och skuldbördan för U-länderna, och hur denna bank pressade U-länder till sociala nerdragningar.

Vad vill jag säga med detta? Jo de bästa vapnen, är de som inte behöver användas, utan bara visas upp. För att förklara att ni kommer ingen vart om ni anfaller. För har du inte vapen och påtryckningsmedel, så kommer du att bli anfallen.

Men olika vapen är olika bra att använda. Interkontinentala missiler, gör att man inte ser sin fiendes smärta och plåga. Det är självklart inte bra. Det gör att man kanske inte använder våld så precist och bara i nödvändiga fall.

Vad gäller förbannelser KAN de mycket väl resultera i just detta, och då är det så klart inte bra. Men måste det bli så med förbannelser? Kan man inte låta den drabbade veta? Kan man inte själv se hur det hela går framåt?

Men det är inte alltid som man kan gå därifrån, det finns tillfällen där man absolut MÅSTE vara kvar och slåss. Om inte annat så av moralisk skyldighet och solidaritet med de som inte kan ge sig av.

Alltså har man råd, kan man vända sig bort, men ofta har man inte råd.

I fall som dessa, då man inte kan vända sig bort, och inte har råd, ja då är förbannelser en fullt acceptabel metod för självförsvar, tycker jag. Jag har använt det själv vid ett tillfälle och det fungerade väl, personen var medveten om vad som hände och han slutade på akutpsykmottagning under flera veckor.

För att göra det lite mer personligt, en nära relation till mig var för ca 25 år sedan gift med en person som misshandlade och våldtog henne. Misshandeln blev värre och värre av denna återfallsförbrytare, så till slut så förstod hon att hon var tvungen att ge upp det äktenskapet, och det höll på att kosta henne livet. Hon bär fortfarande märken i ansiktet efter detta.

Hon var tvungen att flytta 70 mil, för att förföljelserna skulle sluta. Och hon höll på att förlora sina barn samtidigt, för de hade ju inte mått så bra under äktenskapet, så de var under behandling, och socialsubborna och subbarna försökte tvinga henne kvar där hon bodde, för att barnens terapi inte skulle avbrytas, och tillråga på allt att den misshandlande maken skulle vara med i terapin (han var ej far till barnen!).

Hon fortsatte att vara rädd i åratal efter. Hon var tvungen att skaffa hemliga telefonnummer och kapa kontakten med alla gamla vänner, som var så fina och kärleksfulla, att de inte kunde hålla sig ifrån att lämna ut adresser och telefonnummer. De var så naiva och lättduperade att det var brottsligt.

Personen i fråga fortsatte att förstöra andra liv. Tyvärr så hade min vän inte nåon kraft att verkligen stå emot och kämpa för att den kriminella typen skulle åka in i buren.

Tvångsmedel är alltså det enda som hjälper på sådana människor. Och tvångsmedel betyder ytters en form av våld. Att låsa in någon är en form av våld.

Mikael P.

Mikael: Jag håller med dig i det du skriver. Alla situationer är komplexa och bara för att de liknar varann är det inte säkert att lösningarna ska vara desamma. Att samhället sen är med och bromsar lösningarna för att det är stelbent gör ju inte saken bättre. Det är ett fundamentalt fel i vårt system där allas "rätt" ska tas tillvara. En del ska / bör man inte dalta med. En del har sagt ifrån sig sin rätt att daltas med genom sina handlingar.

Angående "förbannelser" så anser jag absolut att man ska låta sin "fiende" få veta. Framförallt av EN orsak och det är att den ska hamna där den hör hemma. Jag har också gjort det en gång. (läs en starkt förkortad version under Skydd).

Livet förändrar en. Det är det som är tjusningen. Jag kan blicka tillbaka på en del saker och undra hur jag skulle bete mig idag i olika situationer. I andra VET jag att jag skulle göra likadant, men kanske med mer kraft.

Lindskog: Jovisst, dessa mobbare kanske har samma smärta som du och jag har, men det som skiljer dig och mig från dem är att de uttrycker smärtan genom att sprida den vidare. Jag behåller min smärta inom mig, du behåller din smärta inom dig, men de vill att andra skall lida liksom de lider, och de ger sig på dem de vågar ge sig på, de som är mindre och svagare än dem själva. När parasiter angriper mina växter skyr jag inga medel för att bekämpa dem, dessa mobbare är inte bättre än parasiterna på mina växter.

Vem har talat om att använda våld? Jag har talat om att uttala en förbannelse över de som bedriver mobbning, för även om du i din naivitet vill tro att de lider, så handlar mobbning om en enda sak, affärsverksamhet. Genom att trycka ner på de som är mindre så köper mobbarna upp sig i de sociala hierarkierna, deras mentalitet är på samma nivå som Tolkiens orcher och jag säger som Aragorn "Give them no mercy, for they shall give you none."

Jag ursäktar inte mitt betéende för någonting annat än mig själv, om jag gör fel så ber jag om ursäkt för att jag gjorde fel, så enkelt är det med det.


Mikael Perman: Haha, du är kul du! Vi kallar dem feghetsfundamentalister då :lol: (Även om jag tycker kärleksfundamentalister har en lite syrligare cynisk smak)

Vad håller ni på med nu då? Känns LITE som mobbning... Rätta mig gärna om jag har fel. :sly:

Hej.

Ja jag spetsar till det hela, som jag uttrycker mig, men jag kallar inte folk för feghetsfundamentalister, det får stå för Amanita. Som sagt men jag tycker ändå att man ska kunna spetsa till det och göra det tydligt. Jag anser att de som är shamaner ska tåla det. Och de som har någon som helst önskan att bli det, måste försöka lära sig.

Däremot så tycker jag från djupet av mitt hjärta att bristen på civilkurage är något av det allvarligaste som finns i detta samhälle. Jag har också försökt att exemplifiera med egna historier vad jag menar med det.

Jag ser tex att oviljan att ställa upp och arbeta för andra i tex ideella föreningar, är ett utslag för samma sak. Oviljan att anstränga sig. Så för mig är det inte bara en fråga om feghet, det är lika mycket en fråga om lathet och bekvämlighet. Och det är lika ofta frågan om naivitet och lika ofta att man levt för skyddad och inte haft vett eller vilja att ta reda på hur världen är utanför de närmaste hörnen.

Det är lika mycket oviljan att ta risker för någon annan. För några år sedan var det folk som drunknade i en full badbassäng, för att ingen ville anstränga sig att försöka rädda dem.

Jag anser att vara shaman är PRECIS MOTSATSEN mot detta. Att vara shaman är att våga gå in i det okända och riskera allt, precis allt för att hjälpa någon annan.

Jag anser att en shaman är modig bortom allt förnuft. Som tex Gandhi eller Jesus,som faktiskt vågade livet för det som de trodde på. Gandhi hungerstrejkade ju, om jag minns rätt, för freden, och han skulle ju ha drivit sig själv in i döden, om det hade behövts. Jesus som faktiskt inte alltid var fridsam, var också modig bortom allt förnuft, och visste att han skulle bli avrättad.

Med vapen eller utan vapen spelar alltså ingen roll, då det är frågan om shamaner. Båda finns som goda exempel och föredömmen.

Shamaner är först av allt en otrolig självdisciplin, en icke böjbar vilja och ett oryggligt uppsåt. Shamaner ställer sig i makternas tjänst, vilka makter som nu har valt dem. Shamaner visar alltid prov på närvaro i den dimension som de nu råkar röra sig i för tillfället. Shamaner går alltså in i det verkligt okända och satsar ibland allt på ett kort, när så är nödvändigt. Shamaner tänker på vad som är bäst i ett större perspektiv. Shamanen vandrar verkligen med döden bredvid sig som rådgivare som hela tiden frågar om det som man råkar ut för är viktigt i förhållande till sin död.

Det enda som är värdigt på en sida som det här är alltså att hela tiden försöka öka sin kunskap och få möjlighet att träffa andra.

Att känna sig förorättad eller träffad finns helt enkelt ingen plats för.


Mikael P

Mikael och Amanita: Men det är knappast vanliga mobbare och det var inte såna exempel Amanita tog upp, därav mitt svar. Och som jag skrev så använder jag "det våld nöden kräver".
Det är en jävla skillnad på mobbning och våldtäkt, till exempel. Och det är skillnad på våldtäkt och våldtäkt. Det är en otrolig skillnad på det exemplet Amanita gav i sitt inlägg och de som Mikael Perman gav i sitt inlägg. Alltså får man se till vad situationen kräver.

Amanita:
Jag anser inte att människor som mobbar förtjänar att hamna på psykakuten efter en förbannelse eller förtjänar att dö. Mobbning är något som görs av rädda och svaga människor och dom kan man hjälpa. Helst innan dom blir skadade och blir mer våldsamma, hamnar i en ond cirkel.

Naiv? Nej, men jag anser att psykologi är en underskattad metod till att se på människor och samhället. Självklart lider dom som använder våld mot andra. Tror du att dom gör det för att dom är lyckliga och trygga i sig själva? Eller tror du verkligen att dom är födda onda och elaka, och du och jag är goda och snälla? Nej du, människor är människor. Vi har både gott och ont i oss allihopa.

Som Gandalf säger till Frodo:

"Många som lever förtjänar att dö. Och en del, som dör, hade förtjänat att leva. Kan du ge livet tillbaka till dem? Kan du inte det, skall du inte vara så ivrig att utdela dödsdomar av fruktan för din egen säkerhet. Inte ens den visaste känner livets alla gåtor."

Det är det jag tror på. Att göra mitt yttersta för att undvika våld men att inse att det behövs ibland.
Om jag är naiv, kärleksfundamentalist eller fjantig - det är upp till var och en. Själv tvivlar jag på att ni skulle kalla mig något liknande om ni hade hört mig snacka skit eller vräka ur mig cyniska saker över människor...men det är stor skillnad på att prata och göra.

Hej Lindskog.
Att göra det som verkligen går att göra för att undvika våld, och när det är uttömt, använda våld utan ånger, är precis det jag står för.

Och ja, förbannelse är en sorts våld, lika väl som ekonomiska påtryckningar är våld, fängelse är våld.

Mikael P

Mikael: Ja, då har vi nog samma syn på detta ändå. Eller liknande syn på det iallafall. :)

Mikael...

Jag kanske var otydlig. Det är inte MIN livsåskådning. Min uttryck betyder väl att det finns flera olika typer av livsåskådningar och jag håller inte med om alla av dem.

Jag tror att vi till största del skapar vår verklighet och att den återbetalning vi får har vi valt själva (för att vi tror att vi förtjänar den). Detta val är dock de flesta av oss inte medvetna om.

Jag tror inte att man får trefalt tillbaka det man gör.
Jag tror inte att ens onda och goda gärningar läggs i en vågskål och summeras i slutet av livet.

Var jag tydligare nu? :)

Hej Sara.
Ja absolut var du tydligare.

Ja absolut VI skapar vår egen verklighet. Det är min klara ståndpunkt. Med just betoningen på VI, där VI väldigt tidigt socialiseras in i en verklighetsuppfattning inom den kultur vi uppfostras i. Detta är just en av de djupaste och mest svårigenomskådade filter jag pratat om på annat ställe.

Här bör man dock vara klar över att man måste skilja på verklighetsuppfattningar å ena sidan och uppfattningar, ståndpunkter, ställningstagande å andra sidan. De senare misstas ofta för verklighetsuppfattningar, men hör egentligen till ideernas och de halvmedvetna tankarnas värld. De är inte så förankrade inom oss, som det jag kallar filter.

Nej jag tror inte heller på den trefaldiga lagen. Vem eller vad skulle upprätthålla den? Vilken makt skulle bestämma över våra reinkarnationer? För inom livet så fungerar de ju faktiskt inte alls! Det kan vi klaert och tydligt konstatera att det inte finns någon rättvisa INOM livet.

Och om det nu är vi själva som beslutar? Vad händer då med de psykopater som inte alls ser att de gör fel, och vad händer med de riktigt goda, men som har dåligt självförtroende och tycker att de är otillräckliga hela tiden?

Nej jag tror inte att det onda och goda läggs i en vågskål, och millimeter-rättvisa skipas. Millimeterrättvisa är för småbarn som delar godis. Det är bara riktigt allvarliga övergrepp som kan få konsekvenser i ett längre perspektiv, tror jag.

Jag tror att lyckan i livet är helt "orättvis". Vi får inte samma mängd lycka från födseln, och vi får inte heller möjlighet att uppnå samma lycka. Den delas ut i förhållande till ens öde och ens makt och makten hos ens hjälpandar (fylgior). Och detta är den traditionella skandinaviska uppfattningen. (Och i många andra kulturer också) Man hade tex renlycka, eller som vi fortfarande säger fiskelycka. Alltså en sorts magisk makt som drog till sig lyckliga omständigheter

Mikael P