Hur gör ni med hat?

Omvandlar ni den känslan, är den lika respekterad som kärlek
Tillåter ni er hat i sermonier eller är den endast destruktiv?

Är det tillåtet med hat eller inte?

Är det tillåtet med hat? :sly:

Y

Vet inte om jag är särskilt utvecklad men jag känner hat inför vissa människor, som jag vet har våldtagit och misshandlat. Om jag skulle göra nån ceremoni mot dom däremot, det tror jag inte. Det känns fel att göra det. Då sjunker jag till deras nivå.
Det är en svår fråga...men självklart är det tillåtet att känna hat. Det är en känsla som alla andra.

Har för mig att jag blev osams med någon förra gången vi diskuterad ilska eller nån negativ känsla. Det är väl bara så att jag ser det som naturligt och mänskligt, så länge det är balanserat och man inte hindras av sina känslor. :)
Hatet finns där av en anledning. Bättre att analysera varför än att skjuta bort hatet för att det är "fel". ;)

Kommer att tänka på när jag mötte min ilska personifierad i en dröm. Då förstod jag att om jag inte aktade mig så kunde jag själv lätt förvandlas till det som jag var rädd (hatade) för. Rädsla för att det hemska kanske står utanför ens kontroll och inte ska gå att förändra och så ilska för att ändå få kraft att förändra på något sätt. Om hatet/ilskan används som bränsle och hjälpmedel till att förändra en situation till det "bättre" så är det väl "bra". Vissa menar att även ilskan har ett hem och att den bör skickas dit. :)
Håller med om att det "bara" är en känsla och att det istället handlar om vad man gör med den som spelar roll.

Jag håller med Lindskog :)

Hatet finns där av naturliga skäl och det hjälper inte att skjuta bort det eller förtränga det, bara att gå in i känslan och hela den, gå igenom smärtan och hela den. Det är bara när vi är rädda för våra känslor som de blir farliga och dåliga, det finns ingen anledning att vara rädd för någon känsla om vi kan hålla den inom oss utan att agera på den. Det är när vi agerar på hatet som det kan bli destruktivt, men hatet är bara en annan form av sorg, en utåtriktad form av sorg. Istället för att sörja för den som lidit kanske somliga väljer att hata den som utsatt någon för lidande. Istället för att sörja sitt eget lidande kanske man väljer att hata den som skapat lidande hos sig själv.

Jag anser att hat kan vara mycket helande, dvs. att gå in i hatet och bearbeta det, däremot skall man ju inte älta det, men det är väl självklart? Att tillåta sig att hata någon så mycket man kan och orkar och sedan släppa taget om hatet för att man bearbetat den känslan och känner sig klar med det, det kan vara mycket helande, så upplever i alla fall jag det.

Hat som sopas in under mattan och förträngs däremot kan vara väldigt skadligt rent hälsomässigt, bättre då leva ut det, kanske rentav uttala en förbannelse om det är riktigt illa. Jag tror förbennelser kan ha ett utomordentligt bra terapeutiskt syfte om inte annat.

En förbannelse har först effekt när någon antingen verkligen tror på den eller när de inte vet om den.... Litet självuppfyllande profetia-tänk....

Jag träffade en gång en person som jag först älskade intensivt, sedan genom många händelsers försorg kom jag att hata denna personen intensivt, för att nu se denna som en människa - vilken annan som helst.
Men ändå en människa som ibland kan reta gallfebern på mig, och många olustiga och framförallt oönskade känslor kan välla fram... Då försöker ajg ofta tala emd känslorna, säga att de en gång var befogade men att nu har tidne gått så långt att dom itne längre bör ha någon kontroll eller makt över mig.
Och det fungerar för mig i varje fall, att se på hatet och ilskan och säga att det är/var ok, men det är itne längre det ajg önskar känna för dte tar för mycket kraft från mig.

Hat gentemot en person ger denna personen makt över mig.

Att älska eller hata innebär ett känslomässigt engagemang, likgiltigheten däremot.... Det är den form av brist p åengagemang som sårar allra mest.

Man kan hata mänskligt, alltså hata en eller flera människor, eller ett ting-
hat borde, som jag ser det,vara en lika stark kraft som kärlek.
om man kan vända till det bättre är det bra men.. Varför anses den som destruktiv, kan den inte vara skapande?
om man bygger ett välgörande ting eller sak, funkari nte också det om man har grunden i hat?

yrre som vill förstå begrepp :blink:

För mig är "problemet" med hat att det kan ta sig konstiga FYSISKA uttryck och det kan bli besvärande konsekvenser av det. Dessutom har hat en tendens att öka om det får "studsa" lite. Dessutom är hat ganska "snabbt" om man jämför med andra känslor.
En snöboll i ansiktet på någon blir lätt tio tillbaka som ger 100 osv... massiv vedergällning är ju poppis.

En lärare sa till mig att det var "okej" att hata men att jag skulle akta mig för "föraktet", DET tar energi på ett helt annat sätt. Men all energi kan omvandlas och det BÄSTA är att försöka omvandla det på en gång istället för att bygga dammar som (kan) brist -er (a)...

Det håller jag inte med om alls men det kan ju bli en helt annan tråd. Kort kan jag säga som så att HÄR där jag bor finns många exempel på det motsatta, alltså att personen VET om den. Skulle kunna rabbla upp många exempel på det men vi kan spara det, till en annan gång. :)

Hej Yrre.

När du öppnade tråden, talade du om situatioen när du använder hat som en del i din boteceremoni av någon annan? Eller menar du att du använder hat rent generellt för ceremonier som du har för dig själv? Jag tror det förra.

Jag botar väldigt sällan, eftersom jag sällan kommer i den situationen att jag behöver bota. Däremot, det är mycket vanligare att jag får vara stöd till folk som har tillfälliga kriser. Många uppskattar min ärlighet och mina raka svar, och min förmåga till att hitta nya infallsvinklar på problem.

Men i situationer som dessa skulle jag rent teoretiskt mycket väl kunna använda mig av hat. Säg att någon (vanligtvis tjej) blivit utsatt för en gruppvåldtäkt, som de filmat, och sedan pressat henne på pengar, för att inte lägga ut den på internet. (detta är inte ett påhittat scenario, faktiskt! Lokaltidningarna där jag bodde förut rapporterade om ett sådant fall.)

I ett sådant fall skulle jag mycket väl kunna använda mig av hat, locka fram hatet från offret. Dels för att dels få ut och få bort skamkänslor, dels få fram en vilja att verkligen sätta dit de som begått en ONDSKEFULL och rå handling, och våga vittna mot dem för riktigt långa fängelsestraff.

Detta är väl ett av några få undantag som jag kan tänka mig. Vill för övrigt inte använda kärlek av det individuella slaget heller så ofta i ceremonier.

Jag kan i och för sig tänka mig att använda sexuell kraft, alltså INTE fysisk sex, utan själva åtrån som kraft, till exempel vid en sejd. Men dessvärre är det ofta som det slår fel, och missuppfattas efter ceremonin.

Mikael P

Det har skrivits om Ilska tidigare... kanske du hittar något där?

För mig är det tillåtet att känna alla känslor, men det är inte tillåtet att STANNA i destruktiva känslor. Det behöver ju inte bara vara hat... det kan likaväl vara t.ex. hjälplöshet. Känna en stund, leva igenom känslan, så att den blir klar och lämna den.

OM det är svårt att lämna en destruktiv känsla kanske jag behöver ta till någon slags ritual, för att kunna lämna... men jag skulle aldrig hålla en ceremoni med hat som ingrediens och aldrig medvetet rikta hatet mot någon.

Hej Fylgja.
Får jag förstå det som att du inte skulle använda dig av hat som medel i en situation som jag beskriver? Du skulle inte använda dig av hat som riktades mot de specifika personerna?

Varför då får jag fråga? Jag tycker att det är i högsta grad befogat OM hatet används konstruktivt, och bygger upp personen, så att de kan räta upp problemet, hämnas rättvist och lämna det bakom sig sedan.

Mikael P.

Jag har inte de värderingarna, helt enkelt.

Jag inriktar mig mot att göra gott och vill inte syssla med någon annat. Att odla hat, leder inte till en bättre värld - det är min övertygelse. Till att straffa olagliga handlingar, har vi ett rättsväsende.

Tror jag missade det här inlägget när jag skrev mitt förra svar.

Jag tror att har är en lika stark kraft som kärlek, MEN att den i sin rena form är nedbrytande, eftersom den täljer, tär i den som känner den och vill göra ont mot andra.

Själva kraften i sig är väl skapande, men vad skapar den i sin rena form? Jag jobbar hellre så att jag vänder känslan ifrån hat, till något bättre (min värdering) men använder den skapande kraften, som föddes ur känslan. T.ex. att förändra mina vanor, mitt beteendemönster (att inte hata ;) ), dansar den, målar den, säger ifrån...
Och då har du :

det kanske är jag som är lite konstig men jag kan inte minnas att jag någonsin haft en känsla som jag kan kalla för HAT. det är för mig ett verkligt kraftfullt uttryck och därmed också känsla. men jag måste säga att jag skulle ALDRIG använda en sådan känsla i ett arbete. för då skulle jag helt plötsligt inte vara riktigt objektiv och realistisk i mitt tänkande och då samtidigt handlande.

Kul med olika åsikter om hat!
Svår sak att prata om men jag tycker att det är bra om man gör det.

Tror att innerligheten i en känsla som hat och nu tänker jag inte på personer utan ting (vet meningslöst att ödsla energi på döda ting)
Men som finns där ändå och kanske förgör gör att min kraft i att bekämpa den, det, som förstör blir så mycket starkare...typ "helig vrede" ?

Jag använder mej iallafall av det..är jag verkligen den enda?

Hej Yrre.

Jag har inte gjort det, rent praktiskt, men om du läser det jag skrev så kan du se att jag kan tänka mig att använda det vid vissa omständigheter.
Men då är det inte mitt eget hat, utan den jag ska bota, det är dens personens hat
jag använder.

Mikael P

förmodligen använder jag "jag" i mitt tankesenario då jag egentligen började denna undran med ett ordentligt hat mot ett dött ting, eller iallafall inte mänskligt.

Förstår prexis det där om att använda sig av någon annans hat, eller förtvivlan som kraft.
det intressanta med denna diskussion är att kärlek är helt okej men hat är taby. Två oerhört starka krafter som kan oberoende användas till något positivt eller negativt
Med kärlek kan man kanske binda förblinda förhärda
med hat kan man kanske sätta fri, upplysa och besegra?
om man hatar, måste inte kärlek kanske vara som en föregångare

Fylgia bara för att jag använder hat måste det likställas med att vilja ont?

oozwiz, kul att se dig här igen! När jag arbetar med hat, för det gör jag är jag mer insatt och klar i huvet än med kärlek, men jag antar att det är olika.

Att använda sitt eget, eller någon annans hat mot ett destrukivt ting, som Kraft, för att uppnå en positiv förändring, det är det jag menar :)

"Att använda sitt eget, eller ngn annans hat, som Kraft, mot ett destruktivt ting (...)" antar jag att du menade? :)

Hur som helst håller jag med dig och tycker mig ha fått goda resultat av att kanalisera den kraft som hatet kan ge till ngt produktivt och gott.

Energin är neutral, sen vilket uttryck den har är underordnat om använd på rätt sätt tycker jag.

Mvh,
Thomas

Å du fixade en understrykning!! :D vågade inte lita på att det inte skulle bli knäppt, därav kommateringen men ja, Exakt så menar jag!

Yrr

Det som är hoocha för mig är kanske Sami för dig :P
tunga rspektive lätta energier varierar ju från människa till människa :)

Visst akn man arbeta emd negativa känslor som hat och vända det till något positivit. Hade am nitne kunnat göra det hade jag ju fortfarande hatat mig själv halft fördärvad pga mitt ex. För vad han gjorde etc. Idag är det mer en neutral zon, på väg mot något som inte betyder något alls... ett passisvt ignorerande, där ajg itne längre bryr mig.... MEn hade ajg itne jobbat med hatkänslorna ahde ajg ju fortfarande burit med mig hatet...

Jag har inte och tror inte att jag skulle använda mig av hat i ceremonier. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att använda konstruktiv vrede för att i en ceremoni markera en gräns eller för att definiera ett nytt beteendemönster alt ta ställning till och stå för vad jag tycker är rätt och fel. Hänger ni med? Det hjälper mig inte att ställa mig i en ceremoni och hata alla våldtäcktsmän utan det är bättre att jag i ceremonin hatar deras beteende och det synsätt som ligger bakom det och lovar att verka för en förbättrad syn på sexualitet och kvinnors rätt till sexuell frid och makt över sina egna kroppar ovs...
Om nu detta gällde bot för annan person så skulle nog processen handla mycket om att den utsatta/e känner att de återfår kontrollen över sin kropp och sitt liv och kan gå vidare. Sen får man verka för bättre lagar, ändrade attityder ovs. Den utsatta/e kanske väljer att verka för en förändring...
Annars får det väl bli ren och skär hämnd...men det brukar ju inte sluta så bra för folk som väljer den vägen;)

//P

Hat då man bejakar det.. ta ansvar för hatet, våga möta det, sig själv i det o det kan bli nånting mer, annat..lösgöras, frigöras... andas ut, slå, skrika, sparka ut det...m.m Tror att ju mer man vänder sig från det, blundar för det, desto större makt har det över ens person. Tror inte på några omvägar. Tror på mötet med sina "demoner" o en inneboende kraft o möjlighet hos alla o envar att ta kontrollen över det, men ett medvetet jobb, o med tillvägagångsätt som passar för en själv.. vi är ju all individer, o finner sitt eget unika sätt att hanskas med det har man funnit en nyckel in i sig själv..

sen är det ju skillnad på ilska o hat.. för mig är hat ilska stagnerad.. det finns en vrede som är positiv, som får en att säga nej, reagera instinktivt då någon t.e.x behandlar en orättvist o kränkande o sätta enkelt sätta stopp för det med ett nej inifrån.. positiv följd av att möta hatet; återuppta kontakten med den positiva vreden.. att stå upp för sig själv.. o det är lycka o frihet.. så har jag själv upplevt det.

Hat är aldrig bra att bära på, det är som Caja säger hoocha och rent generellt så är det självdestruktivt att hålla kvar hat. Snabbt blir det till förakt, till bitterhet, till offerskap/martyrskap.

Men frågan gäller mer hur vi kan bruka hatet som kraft. Ja, det går att bruka denna starka känsla till att komma till ett läkande. Finns det hat överhuvudtaget så innebär det att det har hänt ngn kränkning av ngt slag. Emotionellt gentemot ngn av ngn annan, en handling, ord eller annat.

Denna kränkning leder lätt till hat. Att hata är starkt medicin därmed så tycker jag det är viktigt att skilja på person och handling.
Hata handlingen men inte personen.

Bearbeta hatet i boten för att förlösa. Jag kan inte se en situation då hat är befogad. förståelig, ja, men inte befogad!

Jag har inte jobbat med hatet som kraft ceremoniellt. I bot i viss mån, men då starkt terapeutisk och mer hat mot den egna personen, sitt eget handlande än hat gentemot en annan persons agerande.

Hat och ilska hör ihop och som jag ser det är de båda oftast sekundära känslor vilket innebär att under dem så finns det andra känslor som är av mer sårad natur inom en person. Hoppas ni förstår vad jag menar.

kram i hösten,
S_P

Jag vill passa på att fråga då: om man har mycket ilska och hat inom sig, vad ska man göra för att man ska må bra?

Ska man avreagera sig när man blir arg? Ska man söka konflikter när man blir arg eller låta det vara och avreagera sig på en kudde eller nåt? Eller tar det mer energi än det är värt?

Och hur ska man låta bli att hata en person som har vidriga åsikter och värderingar, enligt en själv.

T.ex. om en person hatar alla homosexuella, invandrare, feta, kvinnor osv. och man själv känner starkt hat mot denna person - hur hanterar man det?

man ska inte bli arg på idioter, man ska tycka synd om dom, sa morfar

Jag förstår inte... varför skulle känslan av hat bubbla upp, när man möter en sån imbecill person?
Tycka synd om den patetiska uppenbarelsen, ligger närmare, känner jag. Skaka på huvudet och vända mig mot högre intelligens...

Och så ser jag vad Thomas skrev...
Morfars devis, känns helt rätt ;)

Föresten... ÄR det hat Lindskog?
Är det inte frustration, över att du inte kan ändra hans uppfattning då?
Att du är maktlös mot hans sjuka åsikter?

Det enda vi kan i verklig bemärkelse ändra på är oss själva.

Har en person en åsikt som du ser som förhatlig så kan du inte göra ngt åt personens åsikt för det har personen rätt att tycka hur imbecillt eller inskränkt eller kränkande det må vara. Det som jag kan göra är att säga vad jag tycker om det hela och vilka följder som jag anser att det kan komma av åsikten.

Inte ta på sig den projektion som åsikten eller handlandet kan vara. Denna projektion kan bli som en entitet som lever vidare genom att vi i tanke och handling föder den mer och mer med energi.

Jag brukar mig av Inka lekarna för sådant här så att jag känner mig ren inom mig och min bubbla/aura/energikropp. Både vad det gäller min uppfattning om andram deras ageranden eller åsikter.

Jag upprepar: Hat och ilska är sekundära känslor, det finns andra under dem som vi inte vet hur vi skall ta itu med eller visa så i frustration tar vi till ilskan när vi är sårade eller ledsna och besvikna.

Jag förstår vad ni menar men inte HUR jag ska kunna göra det. FÖr det handlar ju om mig så klart.

Jag blir bara TOKIG och ARG, vill skrika åt folk som är korkade! Och jag förstår inte hur jag ska kunna strunta i det.
Jag kan liksom inte gå ifrån en sån konfliktgrej...

Jag tycker att alla har rätt att skriva vad dom tycker, men skriver folk nåt sånt så måste jag säga ifrån! För oftast så finns det folk som inte håller med men inte vågar säga nåt. Den tysta majoriteten. FOlk blir sårade.

Och varför tar jag det på mig? Varför måste jag tala för andra? För att dom inte gör det och för att om jag är tyst så är det tyst. Ingen säger emot.

Och JA, det är personligt. Det blir alltid det för mig. Jag tar åt mig av kritik mot invandrare, homosexuella - alla minoriteter. Och annat också.

Jag vill gärna ha råd om vad jag kan göra för konstruktivt med min ilska och mitt hat. För det tar energi också, även om jag behöver reagera ibland... Jag måste kunna gå ifrån en sån grej. Och det kan jag inte nu.

Hej Lindskog

Du tror att du vet vad andra tycker och att de tycker likadant som du. Så är det nästan aldrig även om likheter finns. Skulle du börja tala för andras räkning kan du göra dem missnöjda. Nog om detta, till saken.

Alla blir lugnare med åren.....man orkar inte vara arg i längden......

Förnuftet räcker för vissa, men inte för alla.
Jag frågade en gång min speciallärare hur jag skulle göra för att bli mer balanserad. Det gällde inte ilska eller hat utan i största allmänhet.
Fick då en sån där superenkel metod man inte kan lista ut själv.
Tänker inte gå in på vad det var, men tillämpade den och märkte rätt snabbt effekt. Något helgon har jag inte blivit men jag tycker det var positivt för mig.

Fråga din/dina hjälpare.

Sen finns ju meditation också. Den ger inte snabba resultat, men långsiktiga.

Mvh
Henrik

Lindskog, jag har ju sett vad du skrivit om dans...
Kan du dansa din frustration? Känna på den ordentligt samtidigt som du dansar den.

Det kan vara en väg till frihet för dig personligen även om du inte kan ändra på alla dumma människor. :)

Hej Lindskog(och alla andra också så klart)

Din frustration är förståelig och en del av del helt berättigad. Men utifrån regressions treaputiskt perspektiv så är kraften i din reaktion något som kallas för "över reaktion"

Detta innebär att den emotionella automatiska reaktionen på en situation är stark så att personen i fråga frågar sig efteråt, när känslorna har ebbat ut, varför jag reagerade så starkt i denna situation?

Förklaringen till att vi ibland reagerar så starkt på i situation är att något i den givna situationen slår an en klang i oss, den liknar en annan situation tidigare i livet då våra behov inte blev tillgodosedda, ofta från barndomen. Detta lite kort beskrivet.

Vad som ligger till grund inom dig, Lindskog vet jag inte, känner och upplever något, men det vill jag inte ta via denna kommunikationskanal.

Sättet att hantera situationen är att lära känna sig själv, den egna historien och kunna särskilja på den aktuella situation just i stunden och det som den väcker inombords.

Syftet är att kunna agera utifrån ett inre läge av val och kraft, när vi överreagerar så tar känslorna helt över och vi gör då ofta saker som vi sedan ångrar.

(Detta lite snabbt skrivet på morgonkvisten och jag har mer att säga om detta!)

kramar,
S_P

Mycket bra har sagts... :respect:

Henrik skriver att man blir lugnare med åren och det kan i och för sig stämma på rätt många (mig t.ex.), men jag vet att det inte stämmer på alla. Jag misstänker att om man blir lugnare, har man jobbat sig igenom sina frustrationer och klivit ur från beteendemönster grundade på sina tidiga upplevelser. Man kan också lära sig säga nej till att reagera på andras projektioner. För ofta ligger det väl i en kombination; Någon skickar ut projektioner och ens "tidiga barnjag", reagerar.

Uthien nämnde dansa.

Dans och sång är uttrycksmedel, som jag använt i många olika situationer, genom livet. Det som inte kan sägas i ord, kan man säga i ljud och rörelse. Alla känslostämningar kan dansas och ingen behöver se, hur du dansar. Därför kanske dansen är närmare till hands än sången, om man inte vill bli "tagen på bar gärning".

För många gäller det att våga börja röra sig och det kan kännas lite avigt i början, men när man väl är igång, växer dansen som uttrycksform.

Kraftdjuret kan vara till hjälp och har man flera hjälpare, finns det säkert någon som är lite mer kraftfull, som passar att dansa ut aggressioner med.

Hat är en rätt främmande känsla hos mig, men jag har många gånger varit fylld av stark frustration, som jag har behövt dansa ut. Jag har skrivit tidigare HÄR och rekommenderat trummusik. Förutom Brendt Lewis "Drumsex" använder jag också John Richardsons "Drums of a nation"... det är kraftfull mucik om man har starka känslor.

Så... som svar på hur man gör:
Jag SJUNGER och DANSAR och PROMENERAR, men framförallt, har jag för rätt länge sedan BESTÄMT MIG att inte reagera med gamla mönster (kräver en del jobb med det inre barnet) att inte bära andras frustrationer (projektioner) och att bejaka HARMONI och GLÄDJE i livet. Det behöver också övas... ett idogt arbete har det varit, men som med allt; övning ger resultat.

För 20-25 år sedan var jag en person som vibrerade av inneboende stress och jag reagerade på en massa orättvisor. Mycket energi gick åt till att fundera och reagera, men inte kan jag påstå att jag gjorde så stor skillnad för andra människors väl och ve. En dag bestämde jag mig, att jag inte ville leva på det viset och de senaste 10 åren har jag odlat harmoni och blivit riktigt duktig på det. Med harmoni inom mig, gör jag större skillnad för andra människor, än med inneboende frustration. Ringar på vattnet :)

Hej lindskog och övriga

SkallePer skriver tänkvärt om att skapa jämvikt mellan nuet och det förflutna, så man inte gör sig själv illa i onödan. Terapi kan vara värdefullt, på flera plan.

En metod som fått mycket stor spridning i Sverige sen milleniumskiftet är ART.
Det står för aggression replacement training.
Då det tidigare föreslagits andehjälp resp kroppsmetoder vill jag påpeka att detta är en rent intellektuell metod. Det är en utbildning, man går en kurs. Det är ingen terapi i ovanstående mening.

Ibland nämns i media fd slagskämpar som tränat Art men förmodligen är det många fler som inte slåss som tränar.
Kortfattat: Man lär sig hantera sitt humör samt lär sig att agera på nya sätt i olika situationer. Resultat är konstruktivare kommunikation samt ökat välbefinnande. En sidoeffekt är att då ilskan minskar frigörs energi. Metoden används i fler sammanhang än för bara ilska.

För 5-6 år sen fick jag lite internutbildning i art trots att jag inte hade den målgruppen. Saknar egen erfarenhet men fick intrycket att metoden är bra.
Är du eller någon annan intresserad så hör med socialförvaltningen, studieförbunden, landstinget.
Har inte tid att kolla men tror inte utbildning på nätet finns. Däremot finns säkert info på svenska.

Mvh
Henrik